• Helgens höjdare: historia skrivs i världscupen i skidor – och i lilla Sänna

    1. Världscupen i längdskidor
    Axel Ekström och Filip Danielsson i världscupen i längdskidor – samtidigt. Det har aldrig hänt tidigare, och det är lokal skidhistoria som skrivs. På lördag kör de båda skiathlon i Trondheim, och på söndag väntar en stafett där de båda är två av sex svenska herrar som gör upp om fyra platser (och efter Calle Halfvarssons återbud i går minskar ju inte direkt chansen att få åka, däremot kanske möjligheten till en riktigt framskjuten position). Lördagens masstart startar 12.30 och körs över åtta 3,75-kilometersvarv (med byte från klassisk stil till fristil efter 15 kilometer, alltså fyra varv) med ett riktigt långt och fint motlut med över 60 höjdmeter varje varv (totalt över 150 höjdmeter per 3,75-kilometersvarv). Söndagens stafett körs på samma bana, två varv per åkare (4×7,5 kilometer). Extra utmaning blir det för Ekström och Danielsson (och övriga) att Norge på hemmaplan får ställa upp med 15 åkare. Att ta sig in topp 30 kommer bli knallhårt.
    Under veckan har jag pratat både med Garphyttans Dick Lager och med Axel Ekström inför helgen.
    På hemmaplan startar också Sverigecupen i skidor med tre tävlingar i Idre (distanslopp i klassisk stil på fredagen, sprint i fristil på lördagen, distanslopp i fristil på söndagen), där juniorerna har nationella tävlingar på lördagen och söndagen. Garphytteåkare som Adam Gillman och bröerna Lennartsson är anmälda liksom Zinkgruvans Markus Johansson, men också Bill Impola som ju gör en liten comeback i nationella tävlingar i år (främst, fortfarande, med inriktning på långlopp).

    2. Lucialoppet
    Långloppscupen avslutas traditionsenligt med tiokilometerslopp i Vretstorp, och jag skrev en hel del inför tävlingen i förrgår.

    3. Sågenloppet
    Det helt unika femtimmarsloppet Sågenloppet avgörs i Sänna, mellan Harge och Hammar (alltså söder om Askersund) på söndag, och det ser ut att bli riktigt gemytligt (även om väderprognosen just nu skvallrar om snöblandat regn). Jag kommer själv att dyka upp och sikta mot minst sex mil om bara förkylningen ger med sig. Annars joggar jag väl runt två vändor för medaljen, i varje fall. En tvåkilometersbana som löps åt valfritt håll är det som gäller, hur som helst.

  • Fahlin nominerad till årets Postcyklist – och Sintring kopplar tidigt grepp i Nattcupen

    Ingen av landslaglsöparna kom till start heller i den andra deltävlingen av Ullmax vinterserie, även känd som Nattcupen avgjordes i Örebro i går. Deltävlingen var också den sista tävlingen före årsskiftet och den första under årets säsong i mörker.
    Tisarens Lovisa Persson och KFUM Örebros Jacob Eriksson tog hur som helst hand om segrarna, men med små marginaler. Persson var bara 17 sekunder före tvåan Emma Ling, Hakarpspojkarna, men hade å andra sidan över 4,5 minuter till godo på trean Josefin Erlandsson, Milan. Ingen av de tre deltog i första deltävlingen, så Uddevallas Malin Widén (som vann då och blev femma på onsdagen) toppar alltjämt totalen.
    Eriksson var bara elva sekunder före Hagabys Love Sintring (men över 1,5 minuter före trean Johan Aronsson, Tisaren) på herrsidan. Sintring vann första tävlingen och kopplar därmed ett tidigt grepp i cupen, med 38 av 40 möjliga poäng så här långt.
    Efter årsskiftet avgörs ytterligare sex deltävlingar i cupen.

    Den här veckan släpptes, senare än tidigare år, kandidaterna i omröstningen om årets Postcyklist, Svenska cykelförbundets mest förnäma utmärkelse. Utmärkelsen har delats ut sedan 1983 (med uppehåll 2003–2011) och ges varje år till den kvinna och den som röstas fram (numera av oss som går in på nätet och röster) som årets mest framgångsrika cyklist. Emilia Fahlin fick priset i fjol, efter dubbla fjärdeplatser på VM, och är efter årets remarkabla comeback efter hjärnskakningen förstås nominerad igen. Hon är en av sex som gör upp om priset på damsidan – rösta gör ni här.

  • Lucialoppet på lördag – adderar van Sitteren ytterligare till ”oslagbart” rekord?

    Hur många segrar har någon som mest tagit i långloppscupen under en säsong? Tja, jag har (dock under viss tidspress, så jag reserverar mig för eventuella missar) gått igenom summeringarna sedan cupen drog igång 1999, och det högsta resultat jag lyckats hitta är 15, av Mikaela Kemppi 2013 (det året ställde hon upp i 16 tävlingar och var slagen bara av Lotta Lennartsson i korta terräng-DM; Kemppi vann allt både 2014 och 2016 men ställde då ”bara” upp i 13 respektive tolv lopp). På herrsidan är mig veterligt Mathias Lidsons den ende som nått upp till tvåsiffrigt genom sina tio segrar (obesegrad) 2006.
    Nå, hur är detta relevant? Jo, Liduina van Sitteren har redan vunnit 21 tävlingar i cupen i år, och har alltså bräckt alla rekord med råge. Hon har sprungit 21 av de 25 individuella tävlingar som hittills arrangerats (bland annat alla sex DM:n, från kort terräng till maraton), och varit bästa distriktslöpare i samtliga (de allra, allra flesta har hon dessutom totalvunnit) – snacka om dominans. Ett rekord som förmodligen blir helt oslagbart.
    När cupen på lördag avslutas går hon för en 22:a seger. van Sitteren är nämligen en av 63 föranmälda löpare till tio kilometer långa Lucialoppet i Vretstorp, som traditionsenligt avslutar tävlingsserien. Och hon är förstås obestridlig storfavorit. Namn som Frida Nilsosn, Therese Persson och Annika Sjölund får göra upp om smulorna.
    På herrsidan har ingen av de riktiga storfräsarna föranmält sig – till exempel saknas klara cupvinnaren Per Arvidsson – men Alexander Larsson, Oskar Hansson, Mathias Viktorsson och Johan Ingjald finns på startlinjen. I herrarnas cup är det öppet om tredjeplatsen bakom Arvidsson och Ingjald – men Michael Welday tar den om inte Wilhelm Bergentz eller Jonas Nilsson kommer till Vretstorp och tar poäng. På damsidan är alla pallplatserna (van Sitteren–Kemppi–Petra Hanaeus) redan klara.

  • Fira Karlslunds 100-årsjubileum med ny tävling – och senaste nytt från konditionslänet

    Det rådde ju en viss förvirring kring datumet för Wadköpingslöpet, och nu visar det sig varför (antar jag). Karlslunds IF ska nämligen arrangera ännu ett lopp, just i april (om än åtta dagar senare än det datum Wadköpingslöpet först hade). Vi snackar Karlslundsvarvet, som kommer att vara en del av Kifs 100-årsfirande. Måndagen den 27 april springs loppet, som saknar tävlingsklass, över en femkilometersrunda som ”sträcker sig runt Karlslundsområdet med utgångspunkt Karlslund arena, runt Rosta gärde, Hästhagen/Fallen, Karlslunds herrgård och tillbaka till Karlslund arena”. Det ”finns möjlighet för samtliga deltagare att bära nummerlapp med chip från Racetimer där er tid publiceras på vår hemsida.” 27 april är inte annandag påsk utan en vanlig måndag, och starttiden kommer att vara mellan ”17.00 och 18.00” (oklart vad det betyder). Anmälan är i varje fall öppen.

    Nyheter från senaste dagarna:
    ** Axel Ekström får förnyat förtroende i världscuptruppen efter premiären i Ruka, och dessutom plockas Filip Danielsson in. De båda gamla Garphytteåkarna får därmed köra i världscupen tillsammans för första gången på lördag, då det står skiathlon på programmet i Lillehammer. Det föranledde att jag gjorde ett nostalgiknäck med gamle Garphytteledaren Dick Lager om saken, och dessutom snackade jag med Axel i går.
    ** Tvärtemot vad jag trodde sprang ett gäng länslöpare maran i Valencia i helgen.  Örebro AIK.s IngMarie Johansson imponerade allra mest när hon sprang in på perset 3.20.06 och därmed blev 26:a i genom tiderna-statistiken i distriktet. Det gav en fjärdeplats i K55-klassen. Hennes klubbkompisar Fredrik Härdfeldt och Markus Liljenroth persade och klättrade till 155:e respektive 168:e plats på länets genom tiderna-lista på distansen med tiderna 2.52.38 respektive 2.53.41. Josefin Gerdevåg var också på plats efter sin stressfraktur och sprang trots att hon inte hunnit träna ikapp på 3.04.50 (hennes distriktsrekord är på 2.42.49). Däremot fick Erik Anfält lämna återbud efter sin hälsporre med följdproblem.
    ** Adam Axelsson tävlade i Odalsskøyta i Hamar, och blev tvåa på både 500 och 1 000 meter (en hundradel bakom Wilhelm Ekensskär som persade med sex tiondelar), men var en bra bit från sina säsongsbästan från Inzell (där isen brukar vara snabbare).

  • Wignell (eller Hundermark?) snabbast i premiären av Inneserien

    Ingen var riktigt nära Jonatan Gustafssons 2.34,22 från i fjol när Inneserien i Tybblelundshallen drog igång med 1 000-metersloppet i helgen. Hinderbanespecialisten och militära femkamparen Cimmie Wignell (2.50,32), Starts unge Hugo Örn (2.50,93), Noras veteran Rodney Hundermark (2.52,03) och Örebro AIK-duon Pär Johansson (2.53,85)och Philip Sander (2.56,70) pressade ändå varandra till tider en bra bit under tre minuter i A-heatet.
    Klara Frih var anmäld men kom inte till start, så snabbaste dam blev i stället – som vanligt – Liduina van Sitteren (3.15,69), men hon hade bara halvminuten till godo på Glanshammars 13-åring Elin Freed (3.16,29) som vann korta terräng-DM i sin åldersklass i maj och som slagit en hel del åldersbundna klubbrekord i GIF.
    Kvällens stora vinnare var dock inte Wignell, utan Hundermark. Enligt den omräkningstabell för kön och ålder som gäller i serien – som består av fyra deltävlingar där de tre bästa resultaten räknas – var Hundermarks tid nämligen värd 88,69 poäng (för att den motsvarade 88,69 procent av ett tänkt världsrekord för 51-åringar), om jag nu räknat rätt. Det är i sådana fall den nionde högsta poängen någon någonsin noterat i serien, men jag låter det vara oskrivet tills de officiella uträkningarna publicerats.
    Lars Lundegård var inte mycket sämre med 84,89 poäng för 3.03,35, Örns tid var värd 80,81, Freeds 79,58 och Catharina Wahlstedt 5.37,09 motsvarade 78,80 procent av ett tänkt världsrekord för 76-åriga damer.
    Totalt kom 52 löpare till start (56 var föranmälda; i A-heatet föll förutom Frih också Arturs Steinbergs bort), och det får väl anses väldigt starkt för en så plågsam distans som tusen meter.
    Serien fortsätter med miletävlingen den 31 januari och 2 000 meter den 11 februari innan den avslutas med 3 000 meter den 13 mars.

  • Ett av Ekströms bättre klassiska lopp – och Impolas näst bästa sedan andraplatsen i Vasaloppet

    Jag har varit i skogen och bevakat Novemberkåsan halva helgen (och varit jetlaggad efter nattarbetet andra halvan; och förresten sprang jag på konditionsidrottare som Emil Lindgren och Daniel Tynell i publiken), så det blir bara en kort uppdatering från helgen:

    ** Axel Ekström gjorde ett av sina bättre klassiska världscuplopp i karriären när han blev 37 i Ruka på lördagen, men sedan blev han nog lite ivrig i jakten på topp 30 i söndagens fristilslopp, och såg ut att krokna betänkligt. Det slutade med en 48:e-plats där, och 54:e bästa åktid, i vad som brukar vara Axels specialdistans. Mer om Axel på na.se närmaste dagarna.
    ** I långloppsvärldscupens premiär fanns Bob Impola med nästan hela vägen in till mål i 35-kilometersloppet i Livingo, och tog en 17:e-plats bara 16,9 sekunder bakom segrnde Emil Persson. Med det var han femte bästa vensk och bäst av Team Serneke-åkarna. Riktigt lovande för Impola som bara varit så högt en gång (16:e i Kaiser Maximilian lauf förra vintern) efter andraplatsen i Vasaloppet 2018. I fredagens lagtempo slutade Sernekes herrar tia, 34 sekunder bakom Team Ragde Eiendom och Magdalena Pajala körde spurtade sedan hem en sjundeplats i jaktstarten (mot Sofie Elebro, Elin Mohlin, Roxane Lacroix och Anastasia Rygalina), knappt tre minuter efter som vanligt överlägsna Britta Johansson Norgren som ordnade segern åt Lager 157.
    ** Snö och kyla var ju väldigt fint, men det slog till med full kraft mot Örebro parkrun. Ändå löpbart, 39 tappra deltagare och Eric Segelberg (19.35), Frida Nilsson (19.47) och Dennis Bergström (19.52) tog sig ändå under 20 minuter (snabbast var dock en löpare utan streckkod, med 19.22).

  • Helgens höjdare – allt inför långloppsvärldscupspremiären med Bob Impola

    1. Världscuppremiären i skidor
    Det är banne mig inte varje dag länet har åkare med i världscupen, även om Axel Ekström och Filip Danielsson börjat skämma bort oss de senaste åren. Jag gick igenom det mesta man behöver veta inför Ekströms start i Ruka här på bloggen i går.

    2. Långloppsvärlscupspremiären
    Fösta tävlingen över 40 kilometer körs först den 11 januari, så vi purister får ge oss till tåls. Men redan i helgen är det dags för den stora premiären i långloppsvärldscupen (i år finns det ju bara en och inte två konkurrerande, det är Ski classics som gäller till 100 procent). På fredagen körs lagtempot, som är en rätt udda fågel i skidvärlden men som överlevt i olika skepnader år efter år. I år startar herrarna först, ett lag i taget (med tre minuters intervall). Lagen får ha så många åkare man vill, och tiden på den tredje åkaren i mål gäller som sluttid för laget. Därefter följer en jaktstart för damerna, på herrarnas resultat. Där räcker det med en startande (tiden för den dam i laget som är först i mål gäller). Några individuella poäng delas inte ut.
    Maria Gräfnings har ju ställt in säsongen, hon ska bli mamma nästa år, och Bill Impolas comeback verkar bara gälla nationella tävlingar, så Bob Impola är enda länsåkaren på startlinjen i Livigno, där tävlingarna körs. Hans Team Serneke går ut näst sist (man startar i omvänd ordning efter fjolårets rankning, och en hel del lag har försvunnit eller omformats), men har bara tre herrar till start. Därmed gäller det att Bob, Anders Høst och Pontus Nordström kör riktigt hårt för att ha något med de framskjutna placeringarna att göra (många lag kommer med fem, sex eller till och med sju åkare, som man kan bränna på vägen mot mål). Till jakstarten har laget dock både nyförvärvet Magdalena Pajal och Julia Angelsiöö, så där går det säkert att äta in några placeringar. Både damer och herrar kör tre varv på en femkilometersslinga för totalt 15 kilometer.
    På söndag är det dags för individuell premiär med ett 35-kilometerslopp som inte fått något roligare namn än ”Livigno prologue”. Här kör man först samma 15 kilometer som på lördagen, därefter lägger man till en tuffare backe för att förlänga banan till det dubbla under två avslutande tiokilometersvarv. Prologen ger lika många poäng som en vanlig deltävling – typ Vasaloppet – men bara halva poäng i sprint- och klättrartävlingarna. Eurosport sänder, och tävlingarna startar 12.00 på fredagen och 9.20 på söndagen (damerna 14.30 på fredagen, herrarna 11.15 på söndagen).

    3. Örebro parkrun
    Man hade ju hoppats få se en och annan länslöpare springa riktigt snabbt i Valencia marathon på lördag, men än så länge har jag inte hört om en enda som ska dit. Det har väl varit lite skadestrul både här och där, och så tror jag att det är Malaga (15 december) som lockar mest i år. Så, i stället är det gråvädret (eller lägger sig snön?) hemmavid och de fem kilometerna vid Rynningeviken som blir helgens stora begivenhet i löparlänet. Och det är banne mig inte det sämsta!

  • Axel Ekström i världscuppremiären – allt du behöver veta (tiderna, banorna, tourens uppbyggnad, tv-sändningarna …)

    I morgon smäller det med dubbla skidpremiärer, i världscupen och långloppsvärldscupen (som jag kommer skriva mer om i helgens höjdare i morgon). I den vanliga världscupen är ju Axel Ekström uttagen i det svenska laget efter sina fina resultat i den svenska premiären förra helgen, så jag tänkte passa på att reda ut lite vad som gäller i Ruka, där en minitour över tre dagar på fredagen inleds med en sprint i klassisk stil.
    ** På fredagen avgörs alltså en sprint i klassisk stil, på en 1,4 kilometer lång bana med två klättringar (där den ena är upp till stadion, mot mål). Ekström går ut som 89:a av 106 startande, klockan 11.07.15 (svensk tid), och startnumret motsvarar hans rankning i på Fis-sprintpoäng i det här startfältet, vilket också säger något om vilka förväntningar man ska ha på honom. I den enda sprint som Ekström tidigare kört på världscupnivå blev han 48:a (i Tour de ski 2016/17) och som en fingervisning om att sprint inte riktigt är Ekströms grej kan man ju upplysa om resultatraden 101:a-89:a-78:a i tävlingar i skandinaviska cupen senaste två åren och en 42:a-plats i Sverigecupavslutningen i Kalix i våras … Om Ekström skulle ta sig vidare till kvartsfinalerna, som startar vid 12.30, vore det helt enkelt en superskräll.
    ** I touren räknas kvaltiderna från fredagen, men de 30 första får dra av mellan två och 30 sekunder beroende på resultaten i utslagstävlingen.
    ** På lördag körs ett 15-kilometerslopp i klassisk stil, med intervallstart, över tre varv på en femkilometersslinga med en längre och tre kortare stigningar (där den tredje är rejält brant). Totalt 174 höjdmeter per varv. Inga bonussekunder delas ut, utan tiden i mål adderas helt enkelt till fredagens tid (minus bonussekunderna där).
    ** På söndag avslutas touren med en jaktstart på totalresultatet över 15 kilometer i fristil över sex varv på en 2,5-kilometersbana (den första halvan av lördagens bana, med den långa och en av de korta stigningarna, dock inte den branta) med totalt 83 höjdmeter per varv.
    ** För att kvalificera sig till nästa dag måste åkarna vara inom 20 procent av vinnarens kvaltid på fredagen och inom 15 procent av segertiden på lördagen. Blir det ändå för stora avstånd kan åkarna längst bak i jaktstarten få starta i en vågstart (som är vanligt i nordisk kombination och Tour de ski).
    ** SVT sänder (vanlig sändning fredag [men bara heaten, inte kvalet], Vinterstudion lördag–söndag).
    ** De 30 bästa i totalen får mellan 200 och två värlscuppoäng, men varje dag delas det också ut 50–1 poäng till de 30 främsta (i jaktstarten till de med de 30 bästa åktiderna). Ekström har varit topp 30 i sex av sina 13 individuella lopp i världscupen.

  • Emilia Fahlin tacksam över stallets starka värvningar: ”Kommer få någon som kan ta lite av pressen att leverera”

    I morse gick andra texten (av tre) från min sittning med Emilia Fahlin förra veckan ut på na.se. Men det blev som vanligt ett långt och bra snack med Örebrocyklisten, och inte ens över tre texter var allt nära att få plats. En grej som var lite för nördig för att ta plats i det vanliga nyhetsflödet var den om hur hennes lag, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope, formerat laget inför nästa säsong (har jag förresten någon gång gått igenom det krångliga sponsornamnet? FDJ är en förkortning av La Française des jeux vilket är Frankrikes motsvarighet till Svenska spel, Nouvelle Aquitaine är namnet på en av Frankrikes 18 administrativa regioner där Bordeaux är huvudstad och Futuroscope är en nöjespark som ligger utanför Poitiers där teamet är baserat, i den norra delen av Nouvelle Aquitaine). Nå, i år var ju Fahlin en tämligen ensam stjärna i laget: I de sju världstourtävlingar hon körde under våren var hon kapten i samtliga, och svarade med att ta stallets bästa placeringar i allihop. Hon var längst fram även i de båda etapploppen som följde, fram till skadan. Därefter var det bara norskan Stine Borgli, som värvades under sommaruppehållet, som lyckades bli bättre än tia i någon världstourtävling (nia i Vårgårda GP, sexa i GP de Plouay) innan Fahlin i slutet av året kom tillbaka och blev nia i Kina.
    – Jag fick steppa in i alla på hela spektrumet av race, och till slut på våren blev det lite jobbigt. På varje tävling förväntades jag leverera leverera oavsett om det var spurtartävling eller klättrartävling. Och man kanske inte hade den bästa  uppbackningen på de största tävlingarna, sa Fahlin när jag pratade med henne förra veckan.
    Hon är förstås nöjd med att ha kommit till ett lag där hon verkligen får chanser – efter att ha tillbringat fyra av de fem föregående åren i vad som oftast blev en hjälpryttarroll hos Wiggle-High5 – men välkomnar att meriterade danska 24-åringen Cecilie Uttrup Ludwig och rutinerade australiern Brodie Chapman nu är klar för laget.
    – Det kommer definitivt bli en förstärkning, för det har varit lite tunt med starka åkare i år. Nu kommer jag kunna få någon som kan ta lite av pressen att leverera. Jag tror att jag och Cecilie kan komplettera varandra. Vi har nog ungefär samma mål under våren, men för att uppnå dem måste vi tävla på olika sätt eftersom vi har olika styrkor. Hon är mer av en klättrare och kommer till exempel att gå för totalen i girot. På vårtävlingarna kommer hon försöka avgöra i backarna, medan jag kommer försöka slita mig med och kommer kunna leverera resultat om det blir en mindre spurt på slutet. Det gör att teamet har ett kort till att spela med och en till som kan göra lite jobb i slutet. Vi kommer få se över schemat och dela upp chanserna, men också vara flexibla under tävlingarna: Hon har chansen i backarna, men går det ihop så är det jag som sitter på det starkare kortet i en avslutning, säger Fahlin och fortsätter:
    – Chapman är också väldigt åkstark. Hon kommer med mycket erfarenhet och rutin och har kört i större lag. Det gör att vi har en lite starkare grupp till de tuffaste tävlingarna. Och så kan hon hjälpa till att lära de yngre tjejerna lagkörningen, det blir ytterligare någon att bolla med och dela bördan med.
    Kvar i laget finns förutom Fahlin och Borgli också fem franska åkare som är 21 år eller yngre: Marie Le Net, Jade Wiel, Clara Copponi (som fick proffskontrakt i somras), Évita Muzic och Maelle Grossetete, 23- och 26-åriga fransyskorna Victorie Guilman och Eugénie Duval samt australierna Lauren Kitchen och Shara Gillow. Sju franska lagkamrater och dessutom en sportslig ledning (Stephen Delcourt, Nicolas Maire och Cédric Barre) som mest bara pratar franska, alltså.
    Hur det går med Fahlins lektioner i det ädla språket?
    – Tja, fan … Hehe … Det har fått lida med huvudet i sommar. Det tog verkligen stryk när man var borta. Jag var sämre när jag kom tillbaka än jag var innan, tror jag. De unga, franska tjejerna kan lite engelska, men de är inte jättevassa, det är inte helt bekvämt. Så det blir skönt med ett par internationella åkare till i laget av den anledningen också.
    Som jag noterat i de andra texterna kommer stallet att skicka ett lag till tävlingarna i Australien i januari (Tour down under 10–13 januari och världstourpremiären Cadel Evans great ocean road race den 1 februari och kanske kriteriumet Race Melbourne den 24 januari), men Fahlin kommer stanna i Europa för att träna och planerar i stället comebacken till belgiska Omloop Het Nieuwsblad den 2 mars. Stallet har ansökt och beviljats att bli ett fullfjädrat världstourlag inför 2020, vilket innebär övervägande fördelar men också betyder att de inte längre får köra tävlingar på den lägsta nivån inom internationell cykling, vilket innebär att Fahlin nästa år inte kommer kunna köra tävlingar som Setmana ciclista Valenciana, som hon skulle ha kört i år om hon inte hade dragits med sjukdomsproblem i februari.

  • Senaste nytt från Tybblelundshallen (om Bergentz, Olsson, Tjernlund, Nordling, Regborn, distriktsrekorden och Wadköpingslöpet)

    Jag hade vägarna förbi Tybblelundshallen på eftermiddagen, och sprang på både den ena och den andra (ja, alla från Johan Ingjald och Petra Hanaeus via Erika Bergentz och Jonas Rosengren till Martin Nilsson och Jörgen Drageryd). Nå, främst var jag där för att prata med en löpare i Mikael Kroons framgångsrika träningsgrupp (mer om det på na.se om ett par veckor), men jag snappade också upp några nyheter:
    ** Wilhelm Bergentz och Noha Olsson, som båda sprang ungdomsfinnkampen i somras, har nu tagit klivet upp i Kroons grupp (de har varit de klart lysande stjärnorna i gruppen under sedan de återvände till KFUM Örebro från Thoren).
    ** OK Tisarens orienterare Josefin Tjernlund, som sprang de avslutande världscuptävlingarna för Sverige men inte fick plats i någon landslagsgrupp inför 2020, har också börjat träna med gruppen. Kroon har ju frigjort löparpotential i orienterare förut, så det kommer bli spännande att se vilken utveckling hon får. Tjernlund, som kommer från Kyrkhult i Blekinge och som bott i Göteborg, har för övrigt fått jobb i Örebro och flyttat hit.
    ** Gustav Nordling, som tränat med gruppen ett tag men alltjämt tävlar för Spårvägen (han är från Stockholm men flyttade till Örebro för ett år sedan för att plugga till läkare), var precis hemkommen från Nederländerna där han sprungit klassiska terrängtävlingen Warandeloop och tagit en 29:e-plats på mildistansen med 31.42 (hemmalöparen Mike Foppen vann på 30.01, Napoleon Salomon var bäste svensk på fjärdeplatsen, fyra sekunder bakom).
    ** Martin Regborn var däremot inte på plats (skötte sin träning i Stockholm den här dagen), men med honom kan man ändå hålla sig à jour via hans blogg – och just i dag bjuder han på ett väldigt intressant inlägg som summerar tränings- och tävlingsåret 2019. Där skriver han bland annat om den missade formtoppen på VM: ”Har funderat en hel del varför jag missade formen så pass grovt. Det som jag gjort annorlunda mot tidigare år är att jag valde att springa O-ringen som gick två och en halv vecka innan VM. Jag var inte sliten på själva VM, däremot blev jag väldigt sliten av O-ringen och fick träna väldigt lugnt en tid efter vilket nog hade negativ effekt på formen.” Han skriver också att han kommer prioritera bort Swedish league (i varje fall inte lägga något fokus där) och kanske också medeldistans-SM 2020 för att fokusera ännu hårdare på VM, EM och världscupen.
    ** Närkes friidrottsförbunds ordförande Mats Zetterlund var däremot i hallen och berättade att han läst mitt blogginlägg om de nya distrikten och om oron över distriktsrekorden, och hälsade att det troligaste är att Närke ”bara” slås ihop med Värmland, men att ett eller några ytterligare av de nuvarande distrikten kan hänga på. Han vidhöll dock att Närkerekord även fortsättningsvis kommer vara Närkerekord (alltså i princip för klubbar i Örebro län utom Karlskoga kommun och den del av Degerfors kommun som ligger i landskapet Värmland …), och att det inte kommer att ske någon hopslagning med Värmlands (och eventuellt något mer distrikts) rekordnoteringar för det nya distriktet. Om allt klubbas enligt plan bildas de nya distrikten vid årsskiftet 2020/21.
    ** Zetterlund berättade också att tävlingskalendern för 2020 nu finns utlagd på förbundets hemsida. Den innehåller i princip samma information som listan över lopp som sökt sanktion, med ett litet undantag: Wadköpingslöpet kommer enligt kalendern, till skillnad från sanktionslistan, att även nästa år (precis som de två första upplagorna) avgöras på höstkanten snarare än det vårdatum (19 april) som fanns på den tidigare listan. Det blir ändå nästan en månads flytt, från 22 september i år till söndagen den 23 augusti nästa år. Om nu den nya listan stämmer, alltså (på arrangerade Karlslunds IF:s hemsida finns ännu ingen information om saken). Det blir i sådana fall tre dagar efter Blodomloppet.
    Något säger mig att man borde ta sig till den där hallen och öppna öronen lite oftare …