-
Fahlins gravel-VM-debut, 25-manna, Åstadsloppets dominant och bloggaren som vinnare
Emilia Fahlin blev bästa svenska, och 34:a totalt, i debuten i gravel-VM i dag. TV-sändningen startade efter att klungan spruckit av rejäl och det bara var smågrupper kvar längst fram, men av mellantiderna att döma var Fahlin med i tätklungan i runt 65 kilometer – sedan tappade hon successivt och tog mållinjen 7.20 bakom täten, i en 16 cyklister som spurtade om 32:a-platsen (och där Fahlin alltså var trea). Clara Lundmark var länge bästa svenska, och hann faktiskt synas i tv-sändningen, men punkterade ordentligt och tvingades bryta. Hanna Nilsson var med i samma grupp som Fahlin, slutade på 38:e plats.
Längst fram var de båda förhandsfavoriterna Lorena Wiebes (världens bästa cyklist – eller åtminstone spurtare – just nu) och Marianne Vos (världens bästa cyklist genom tiderna) ett tag loss, och Vos grillade Wiebes hårt. Men en grupp bakom kom ikapp, och med milen kvar var de sex samlade. Shirin van Anrooij kom sedan loss och såg ut att ha avgjort, men blev upphunn 300 meter före mål, och då kunde ingen stoppa superspurtaren Wiebes. Vos tog silvret, Silvia Persico bronset.
Det återstår att se om det blir några fler graveltävlingar för Fahlin, men det här var nog i varje fall slutet på säsongen.Martin Regborn ledde länge första sträckan på 25-manna – orienteringstävlingen som avgör vilken som är världens bästa klubb – men gjorde en liten krok och fick se sig passerad av Axel Granqvist (OK Ravinen). Regborn skickade likväl ut Hagaby som tvåa, 25 sekunder från ledning, medan Jonatan Gustafsson såg till att KFUM Örebro var trea, ytterligare 31 sekunder bakom. Men i slutändan var det förstås Tisaren, som i det läget var 26:a, ett par minuter efter (trots att Oskar Andrén sprang förstasträckan) bästa länsklubb med en 14:e-plats (två placeringar sämre än i fjol).
Laget var så bra som tia vid två tillfällen (efter Josefin Tjernlunds andrasträcka och efter den tredje av de fyra fyrdelade sträckorna (där Alice Johansson, Rebecka Nylin, Anna Hallmén och Ellinor Tjernlund avancerade laget) – men på 23:e sträckan tappade Alfred Pihel fem placeringar. Valter Pettersson tog tre på näst sista, där han var femte snabbast av alla, och Andrea Svensson förvaltade sedan 13:e utgångsposition till 14:e-platsen i mål (sexa av de svenska klubbarna), drygt 21 minuter bakom segrande IFK Göteborg.
KFUM Örebros ungdomar gjorde några riktigt imponerande sträckor och hämtade in de nästan fem minuter laget ett tag var bakom Hagaby (efter två sträckor) och blev näst bästa länsklubb på 46:e plats. Hagaby blev 57:a, Djerf 93:a, Milan 130:e och Lindebygden – som hade ett kombinerat manskap med Hagabys B-lag – blev 210:a. Almby stämplade fel redan på tredjesträckan (och sedan på fjärde också).
Emma Ling blev bästa länslöpare, örebroaren var med i IKHP:s lag som slutade åtta. Anton Johansson näst bäst, örebroaren sprang upp sin moderklubb OK Orion från 19:e till 13:e plats på näst sista sträckan, och i mål blev det en tiondeplats efter att syrran Tilde plockat ytterligare tre platser.
3 950 löpare är anmälda till 25mannamedeln, en nationell tävling i samma Stockholmsterräng i morgon. Bland dem Josefin Tjernlund och Valter Pettersson – men inte sådana som Regborn, Johansson och Svensson.Per Enback Per Enback slog personligt rekord med 40 sekunder när han vann Åstadsloppets herrklass på 1.07.45 i dag, och klättrade från sjunde till femte plats på listan över snabbaste länslöparna på halvmaraton genom tiderna (bakom Martin Regborns Närkerekord på 1.05.09, och 80-talsgiganterna Mikael Abrahamsson, Patrik Johansson och Jörgen Mårtensson).
Men den stora dramatiken var på damsidan där Fanny Schulstad släppte Eskilstunas Sofia Wallén efter fyra-fem kilometer och ett tag var nästan minuten bakom, men sedan knaprade in rejält på slutet. Dock inte nog för att ta sig ifatt – i mål skiljde tolv sekunder: 1.20.15 på Wallén, 1.20.27 på Schulstad. Emma Reinhed Liljeqvist tog tredjeplatsen på 1.24.59. IKHP:s Elizabeth Torkelsson (1.28.46) fyra – men eftersom hon inte tävlar för någon klubb i distriktet gick de tre poängen i Södra Svealands löparserie i stället till Kajsa Rosdal på 1.30.13. Två sista poängplaterna tog Hanna Imhagen (1.32.03) och Petra Hanaeus (1.32.32).
I herrklassen efteranmälde sig Jonas Nilsson och följde Simon Karlsson en bra bit – de båda fick släppa Enback tidigt, och Karlsson fick sedan en lucka till Nilsson nånstans runt milen. 1.10.11 respektive 1.10.52 på dem i mål. Mer överraskande kanske att Tisdagsklubbens Erik Axelsson visade så god form att han bara var minuten bakom på 1.11.59, före Simon Schagerström på 1.12.51. Motalas Oskar Åhrén (1.13.39) var sexa, men sista cuppoängen gick till Axel Sandberg på 1.13.40.
I långloppscupen innebär resultatet att tvåan Imhagen minskar avståndet till ledande Hanaeus från 13 till elva poäng, men med bara tre tävlingar kvar blir det svårt att hinna ikapp. Imhagen behöver dessutom endera ta de elva poängen på två tävlingar eller ta totalt 13 på tre (eftersom man bara får räkna sina tolv bästa resultat under året), men eftersom en av tävlingarna som återstår har DM-status (långa terräng-DM i Karlskoga) så står lite fler poäng på spel (totalt 20). Även Marie Dasler är teoretiskt med i snacket fortfarande, även om hon just nu är på Madeira där hon i morgon springer veteran-EM-final på 1 500 meter.
Åstadsloppets motionsklass över tio kilometer höll mycket hög klass: Där vann EM-löparen Sanna Mustonen, Eskilstuna, på 34.32 före dito EM-löparen och trefaldiga maraton-SM-vinnaren Mikaela Arfwedson på 37.47. Klubblösa örebroaren Charlotte Ekenberg bästa länslöpare med en sjätteplats på 42.05 (före Örebro AIK:s Ida Lilja på 44.03. Karlstadskillen Oscar Hjalmarsson vann herrklassen på 33.23 före Tisdagsklubbens Philip Sander (34.01).
Hällefors Mathilda Wiker, som numera tävlar för Karlstadsklubben IF Göta, vann femkilometersloppet på 17.58, hade bara en kille – KFUM Örebros Hampus Östring på 17.44 – före sig i mål.Örebro parkrun tog förstås stryk en sådan här dag, hade sämsta deltagarantalet sedan den 19 april: 48 stycken. Christian Lowry (22.53) och Nathalie Ljungberg (24.37) var snabbast runt.
Själv sprang – och vann – jag lilla tävlingen Höstruset med 10-15 deltagare i Degerfors i dag. Det var andra upplagan och andra gången jag var snabbast runt de 6,5 kilometerna som bland annat innehåller Degerfors hälsotrappa. Rickard Örn pressade mig hårt i början och blev tvåa. Extra kul att min syster Therese Persson vann damklassen.
25-manna, 25-mannamedeln, Alfred Pihel, Alice Johansson, Andrea Svensson, Anna Hallmén, Anton Johansson, Axel Sandberg, Åstadsloppet, Örebro parkrun, Charlotte Ekenberg, Christian Lowry, cykel, egen träning, Ellinor Tjernlund, Emilia Fahlin, Emma Ling, Emma Reinhed Liljeqvist, Erik Axelsson, Fanny Schulstad, friidrott, gravel, gravel-VM, Hampus Östring, Hanna Imhagen, Höstruset, Ida Lilja, Jonas Nilsson, Jonatan Gustafsson, Kajsa Rosdal, löpning, Martin Regborn, Mathilda Wiker, Nathalie Ljungberg, orientering, Oskar Andrén, Per Enback, Petra Hanaeus, Philip Sander, Rebecka Nylin, Rickard Örn, Södra Svealands löparserie, Simon Karlsson, Simon Schagerström, Therese Persson, Valter Pettersson -
Dubbla guld till örebroarna i veteran-EM, Schulstad och Enback favoriter i Åstadsloppet och så ställer länslagen upp i 25-manna
I går inleddes veteran-EM i friidrott på Madeira, där åtta medel- och långdistansgrenar – på bana, väg och terräng – står på programmet under elva dagar. Fem länslöpare finns på plats och på fredagen kom de två första gulden när IF Starts Marie Dasler och Örebro AIK:s Liduina van Sitteren vann K55- respektive K35-klasserna på 39.41,23 (mindre än 17 sekunder från det fyra år gamla perset) respektive 36.37,00 (det bästa van Sitteren gjort sedan hon var sexa på stora SM i fjol).
Almbys Bo Persson var också anmäld till 10 000 meter – men när M75:ornas lopp avgjordes på torsdagen kom han inte till start. Synd eftersom hans resultat från veteran-SM i Hässleholm i augusti (46.26,46) hade räckt till guld med nästan två minuters marginal. Persson har guldchans även på 5 000 meter, tio kilometer, i halvmaraton och i terränglöpningen (där han är regerande världsmästare), om han kommer till start där (en konstig grej i programmet är att herrarnas 5 000 meter går samma dag som tio kilometer landsväg, så det är väl tveksamt om han dubblerar där).
Dasler tävlar redan på fredagen igen, då försöken på 1 500 meter avgörs (om försökt behövs). Finalen avgörs på lördag då terrängloppen också avgörs.
Här är länslöparnas tävlingsschema:
10 000 meter (herrar samt damer över 65 år 9 oktober, övriga damer 10 oktober): Liduina van Sitteren (K35), Marie Dasler (K55), Bo Persson (M75).
1 500 meter (försök 11 oktober, final 12 oktober): Dasler.
2 000/3 000 meter hinder (11 oktober): –
Terränglöpning (12 oktober): van Sitteren (åtta kilometer), Bo Persson (sex kilometer).
5 000 meter (damer 13 oktober, herrar 14 oktober): van Sitteren, Dasler, Ljiljana Persson (K70), Bo Persson.
Tio kilometer: (14 oktober) Dasler, Mikael Bask (M55), Ljiljana Persson, Bo Persson.
800 meter (försök 17 oktober, final 18 oktober): Dasler.
Halvmaraton (19 oktober): Dasler, Bask, Ljiljana Persson, Bo Persson.I morgon avgörs Åstadsloppet, vid sidan om Vårruset och Blodomloppet den deltagarmässigt största löpartävlingen i länet i år och en av Sveriges snabbaste halvmaror. Anmälan är öppen in på tävlingsdagen, men bland de som redan nu syns i listan märks Fanny Schulstad – som haft en uppåtgående trend efter en lite tyngre sommaren även om det är mycket begärt att tro att hon ska gå nedåt de 1.16.59 hon gjorde i Örebro AIK:s halvmara i fjol redan nu.
På herrsidan har ju däremot Per Enback visat sitt livs form den senaste tiden med en tiondeplats i Lidingöloppet för två veckor sedan (1.43.51 var bara sex sekunder från att göra honom till den bästa länslöpare genom tiderna) och femkilometersperset 14.54 i Hostruset förra helgen (och dessförinnan en tolfteplats på SM på 10 000 meter i juli, på 30.23,17). Hans halvmarapers som så klart ska slaktas är 1.08.25. Frågan är bara exakt hur långt upp på Närkes genom tiderna-lista han kommer kunna klättra – just nu är han sjua (Närkerekordet har Martin Regborn – som i stället springer 25-manna i Stockholm på lördagen – på 1.05.09).
Enback brukar få sparras med Simon Karlsson och Jonas Nilsson. Karlsson ligger i hårdträning inför Frankfurt marathon om två veckor, men kommer ändå till start. Nilsson är inte anmäld än. Bakom dem finns Axel Sandberg och Simon Schagerström i vad som ser ut att kunna bli en duell om tredjeplatsen. På damsidan utmanas Schulstad främst av Eskilstunalöparen Sofia Wallén. Bakom dem finns Emma Reinhed Liljeqvist och Kajsa Rosdal. Erica Lech saknas i listan.När det kommer till ovan nämnda 25-manna, den stora avslutningen på den nationella orienteringssäsongen, är Tisaren klubben från länet att hålla koll på. Laget var tolva i fjol och har varit topp tio sex gånger sedan 2013 och totalt åtta gånger under 2000-talet (bästa placeringen är dock från 1995 då laget var tvåa, under 2000-talet som bäst fyra 2007 och på senare år bäst femma 2016). Hallsbergs- och Kumlaklubben startar i år med tidigare EM-orienteraren Oskar Andrén, som kommer direkt från Italien där han sprungit fem orienteringstävlingar på fyra dagar med resultatraden femma-tvåa-tvåa-sexa–etta – det sistnämnda en sprint på torsdagsmorgonen som han vann 44 sekunder före nyblivna totala världscupsegraren Max Peter Bejmer och med sprintspecialisten August Mollén på tredjeplatsen ytterligare 29 sekunder bakom – alltså ett riktigt toppenkvitto på formen.
Tidigare landslagsorienteraren Josefin Tjernlund fyller på, på andrasträckan, och på de två sista sträckorna avslutar EM-löparen Valter Pettersson och utvecklingslandslagets Andrea Svensson. Däremellan finns veteraner, ungdomar och juniorer – allt efter vad regelboken föreskriver – och bland dem märks starka namn som Ellinor Tjernlund, Fredrik Glännefors, Måns Bergqvist, Alfred Bjørnerød, Anna Hallmén, Rebecka Nylin och Gustav Hindér.
Hagaby matchar Martin Regborn på förstasträckan, men saknar Jerker Lysell och har inte Filip Dahlgren i toppslag. Benita Månsson, Viktor Larsson och Elin Vinblad tar därför de andra elitsträckorna. KFUM Örebro går ut hårt med Jonatan Gustafsson på förstasträckan. Almby, Milan och Djerf har också egna lag, Lindebygden ett mixedlag ihop med Hagaby. -
Hallsberg får deltävling i Indoor grand prix, Kilsbergen får nytt traillopp och Åstadsloppet tvingas ändra bansträckningen
Örebro län har för första gången tilldelats en deltävling i Indoor grand prix, den inofficiella Sverigeserien i den växande grenen inomhusorientering. Tisarens Viggo Holmberg är något av en pionjär inom sporten och totalvann i fjol Indoor GP på herrsidan, och är nu drivande i att Hallsberg indoor, som hade premiär i mars i år i Alléskolans lokaler, nu tar plats på tävlingsprogrammet. Totalt består säsongen av 16 deltävlingar fördelat på åtta tillfällen – vid tre tillfällen kör man två tävlingar samma dag, vid de fem andra är det tävlingar lördag-söndag. Säsongen inleds i Sandviken 22-23 november och avslutas i Stockholm 7-8 februari, och Hallsbergs deltävling avgörs 17-18 januari. Ny på kalendern är också Karlstad indoor, som blir närmaste tävlingen utanför länet, där det körs dubbla deltävlingar på trettondagsafton (måndag 5 januari). Utanför cupen kommer det dessutom att arrangeras två indoor-tävlingar i Kristinehamn, med Karlskogaklubben OK Djerf som medarrangör, helgen 31 januari-1 februari.
Föreningen Trail and Run i Lanna kommer söndagen den 23 november att arrangera sin femte tävling – och den här gången blir det ett nytt koncept. Med start och mål vid Utsikten i Ånnaboda kommer det tio kilometer långa loppet gå på skidvägarna, Bergslagsleden och andra stigar, nedför Kilsbergkanten och sedan upp igen för totalt runt 300 höjdmeter. Tidigare har föreningen arrangerat Lanna trailrun (2019 och 2022) som skulle gått även 2020 men som på grund av pandemin blev omstöpt till en ”öppen trail” med intervallstart – och i fjol Mörkertrail vid Garphyttans nationalpark som var en uppföljning för det Lanna night trail som på grund av pandemirestriktioner blev inställt både 2020 och 2021. Årets tävling heter Kilsbergen ner & upp.
Åstadsloppet tvingas anpassa sin bana till loppet på lördag, på grund av ombyggnationer som sker på Engelbrektsgatan. Normalt brukar löparna runda Slottet och springa över Storbron, men nu kommer de i stället ta vänster redan över Hamnbron, och för att kompensera för slingan som försvinner kommer löparna strax dessförinnan ta ett avkortat varv på Stora Holmen. Det här gäller både huvudklassen på halvmaran och på tio kilometer. ”Även den nya bansträckorna är kontrollmäta av förbundsmätare Bertil Sundin”, noterar arrangörerna på sin hemsida. Det där är en rätt liten ändring jämfört med förra året, då tävlingen med kort varsel tvingades byta datum eftersom den krockade med zombieloppet Run for your lives, som varit snabbare med att fixa tillstånd. Deras ”tävling” avgörs i år den 25 oktober.
-
Johansson tillbaka i A-landslaget – och här är hetaste namnen inför Fahlins debut i gravel-VM på lördag
Örebroaren Anton Johansson är tillbaka i orienteringslandslaget. Efter två säsonger i A-landslaget – som följde på EM-silvret han tog 2022, då han stod utanför – fick han inför årets säsong lämna. Han fick då erbjudande om att vara med i utvecklingslandslaget, men tackade nej. Efter att återigen ha satsat i egen regi tog han ju i somras ett VM-brons i medeldistans, och det är det som gör att han nu åter kommer med.
Man ska komma ihåg att orienteringslandslaget främst är en stötte-apparat som erbjuder läger och resurspersoner, och ligger inte till grund för uttagningar till mästerskap. Det är därmed egentligen viktigare att vara en del av landslaget under låg- än under tävlingssäsongen.
Kvar i A-landslaget är förstås Martin Regborn (VM-silver i långdistans och EM-brons i sprintstafett i år) och Jonatan Gustafsson (EM-silver i knockoutsprint och EM-brons i sprintstafett i år). Därmed består herrlandslaget nästa år till tre åttondelar av örebroare.
I damernas A-landslag blir 2026 elfte säsongen i rad utan någon länslöpare. Andrea Svensson var med i utvecklingslandslaget i år och lär ha en bra möjlighet att komma med där nästa säsong också när det vankas skogs-EM. Ansökan för att bli med i utvecklingslandslaget är öppet till den 1 november.
– Både Anton och August (Mollén, som också är tillbaka i A-landslaget) har visat att de kan leverera på absolut högsta nivå. Det är starka tillskott som gör truppen ännu mer konkurrenskraftig. Även utanför detta A-landslag finns ju starka löpare som kommer vara med och representera Sverige internationellt på seniorsidan under 2026. Det visar vilken styrka och bredd vi har just nu, säger förbundskapten och landslagschef Håkan Carlsson, från Örebro, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Alla länslöpare i orienteringslandslaget och i VM och EM sedan örebroaren Håkan Carlsson, som numera även är landslagschef, tog över som förbundskapten 2011 (Johan Runesson endast nämnd när han tillhörde Tisaren, Jerker Lysell och Anton Johansson endast sedan de flyttade till Örebro):
2011 (totalt 14 löpare i elitgruppen+15 i talangtruppen): Lilian Forsgren, Beata Falk (som sprang VM 2010) och Johan Runesson (som tillhörde Tisaren vid uttagningen men bytte klubb före första landslagsaktiviteten) i talanggruppen. Runesson sprang VM.
2012 (12+13): Forsgren och Falk i talanggruppen. Forsgren sprang EM.
2013 (totalt 27 löpare i landslaget, ej uppdelade i grupper): Filip Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren (plus Örebrofostrade Maria Magnusson).
2014 (33): Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren. Dahlgren sprang VM och EM, Regborn sprang VM, Forsgren sprang EM.
2015 (totalt 18 löpare i A-landslaget+12 i utvecklingslandslaget): Forsgren och Dahlgren i A-landslaget. Regborn i utvecklingslandslaget. Regborn och Forsgren sprang VM.
2016 (10+24): Dahlgren, Regborn och Forsgren i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM. Regborn, Forsgren och Josefin Tjernlund sprang EM.
2017 (16+17): Regborn i A-landslaget, Forsgren, Andrea Svensson och Josefin Tjernlund i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM.
2018 (18+7): Josefin Tjernlund och Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM och EM. Josefin Tjernlund och Forsgren sprang EM.
2019 (13+6): Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM.
2020 (11+7): Regborn i A-landslaget.
2021 (9+12): Regborn i A-landslaget, Forsgren i utvecklingslandslaget. Forsgren och Jonatan Gustafsson sprang EM.
2022 (12+20): Regborn i A-landslaget, Svensson, Ellinor Tjernlund och Gustafsson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Svensson, Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Anton Johansson sprang EM.
2023 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Johansson sprang VM, Gustafsson, Svensson och Oskar Andrén sprang EM (Josefin Tjernlund uttagen till EM men blev sjuk).
2024 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Johansson och Svensson sprang EM.
2025 (14+13): Regborn och Gustafsson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang EM.
2026 (14+?): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget. Utvecklingslandslaget inte uttaget än.
Löpare för löpare:
Martin Regborn: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget, 2017–2026 i A-landslaget. Sprang VM 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2022, 2023, 2024 och 2025, EM 2016, 2018, 2022, 2023, 2024 och 2025. VM-guld i sprint 2024, VM-silver i långdistans 2025, EM-guld i långdistans 2022 och sprintstafett 2023. EM-brons i långdistans 2016 och i sprintstafett 2025,
Jonatan Gustafsson: Utvecklingslandslaget 2022, A-landslaget 2023–2026. Sprang VM 2022 och 2024, EM 2021, 2023 och 2025. VM-brons i knockoutsprint 2022 och 2024, EM-guld i sprintstafett 2023, EM-silver i knockoutsprint 2023 och 2025, EM-brons i sprintstafett 2025.
Anton Johansson: 2023, 2024 och 2026 i A-landslaget. Sprang VM 2023 och 2025, EM 2022 och 2024. VM-brons i medeldistans 2025, EM-silver i medeldistans 2022.
Lilian Forsgren: 2011–2012 i talangtruppen, 2013–2015 i A-landslaget, 2016–2017 samt 2021 i utvecklingslandslaget. Sprang VM 2015, EM 2012, 2014, 2016, 2018 och 2021.
Filip Dahlgren: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget. Sprang VM och EM 2014.
Andrea Svensson: 2017 samt 2022–2025 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022, 2023 och 2024.
Josefin Tjernlund: 2016 i utvecklingslandslaget, 2017 i A-landslaget. Sprang EM 2016, 2018 och 2022 (var uttagen 2023 men blev sjuk).
Beata Falk: 2011–2012 i talangtruppen. Sprang VM 2010.
Ellinor Tjernlund: 2022 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022.
Oskar Andrén: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2023.
Valter Pettersson: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2025.I dag släpptes startlistan till gravel-VM på lördag (ja, till herrloppet på söndag också, men vid det lägger jag inte så mycket vikt).
Svenskarna var kända sedan tidigare: Emilia Fahlin kommer bära startnummer 438 i sin debut i de här sammanhangen (hon har bara gjort en enda graveltävling innan) och får sällskap av ytterligare tre svenskar i Hanna Nilsson (372), Nathalie Eklund (380) och Clara Lundmark (390).
Bland övriga finns fyra av fjolårets topp fem på VM med (alla kända landsvägscyklister): Marianne Vos (Nederländerna), Lorena Wiebes (do), Puck Pieterse (do) och Romy Kasper (Tyskland) – den som saknas är ryggskadade Lotte Kopecky som var tvåa i fjol, den ende som kunde följa Kopecky till mål. Plus sådana som Mischa Bredewold (Nederländerna) Katarzyna Niwiadoma (Polen), gravelspecialisten Femke Markus (Nederländerna), Silvia Persico (Italien), Nicole Fraine (Australien) och många fler. Totalt är 121 namn anmälda.
Tävlingen körs i Limburg, i den sydöstra tarmen av det som är Nederländerna (inklämt mellan Belgien och Tyskland), med mål i Maastricht. Tävlingen startar i Beek, med en 5,5-kilometer inledning som bland annat innehåller en – med tanke på att vi snackar Nederländerna – hyggligt bitig klättring på 35 meter på 700 meter väg (där maxlutningen är 8,5 procent). Därefter 2,5 varv på en drygt tre mil lång slinga där det nästan oavbrutet går upp och ned, och där det finns ett par små stigningar som kan bli avgörande. De avslutande 14 kilometerna in till Maastricht inleds med banans tuffaste stigning, 72 höjdmeter på en kilometer. Totalt är tävlingen 131 kilometer lång och innehåller nästan 1 200 höjdmeter.
Starten går 11.00 på lördag och Discovery sänder från 13.30, vilket bör innebära de sista 1,5 timmarna eller så. -
Fahlin gjorde sista tävlingen med Arkéa-B&B hotels – som går i graven
Oavsett allt jag skrev i går så har ju inte Emilia Fahlin bestämt sig för om proffskarriären är över eller inte – så när hon i dag körde säsongens sista tävling Binche–Chimay–Binche i södra Belgien, så fanns hon inte bland dem som inför start tackades av. I stället var Fahlin en av dem som hyllade Maria Giulia Confalonieri (Italien/Uno-X mobility) och Eugenia Bujak (Slovenien/Cofidis women team). Confalonieri slog rentav till med en pallplats i sitt sista lopp, vilket var häftigt att se.
Efter en lång utbrytning av två cyklister attackerades det hejvilt, och med tre av de drygt tolv milen kvar sprack klungan definitivt och återsamlades aldrig. Ett 30-tal cyklister kom loss, och Fahlins stall Arkéa-B&B hotels fick bara med en – franska Latimier Clémence som inte hade något att sätta emot när det skulle avgöras och blev 27:a. Fahlin och hennes lagkompisar blev fast i den stora klungan där bakom, som rullade i mål drygt fyra minuter bakom ledarna. Flera försökte hitta på saker sista milen, men Lorena Wiebes (Nederländerna/Team SD Worx) – världens bästa spurtare och etta på världsrankningen – kontrollerade allt och spurtade sedan på sedvanligt sett ifrån alla. Den enda som var nära att hänga vara Lara Gillespie (Irland/UAE team ADQ) som tog andraplatsen.
Loppet var Arkéa-B&B hotels-stallets allra sista, så det blev många kramar och bilder efteråt (och kanske några tårar). Det återstår att se var cyklisterna dyker upp nästa år.
För Fahlin väntar gravel-VM redan på lördag. Startlistan publiceras i morgon, och det kommer bli högintressant att kolla vilka som dyker upp där.I kväll avgjordes Lindebygdens klubbmästerskap i nattorientering – och största skrällen var att Therese Korkeakoski, som alltid brukar vara värst där, inte vann. I sätllet blev hon trea, drygt 4,5 minuter bakom Sofia Carlsson och drygt två efter Anna-Maria Backryd. Oliver Arnesson var ende herrlöparen (från Lindebygden, två från Milan blev tvåa och trea i tävlingen men räknas förstås inte i KM) som var före Carlsson och Backryd i mål – han tog klubbmästartiteln nästan 20 minuter före ende utmanare Tomas L Karlsson (Milans Simon Marklund var dock bara 17 sekudner bakom).
Det avgjordes två klubbmästerskap i sprint redan förra veckan. Garphyttans finns fortfarande inte så mycket att rapportera från, eftersom de inte publicerat något resultat. Men hos Tisaren blev Anna Hallmén och Maxim Bonneau klubbmästare, med drygt en minut respektive över 2,5 minuters marginal till Rebecka Nylin och Johan Sjöberg.I helgen blev det pallplatser till länsidrottare i ett par fina löpartävlingar:
** VM-mountainbikcyklisten Axel Lindh avslutade cykelsäsongen med graveltävlingen BBR Bergslagen gravel så sent som förra helgen och passade nu på att verkligen runda av med 21 kilometer långa Härnö trail (med 945 höjdmeter på fina stigar!) där han sprang in som trea (på grund av något problem med resultatlistan vet jag inte mer än så just nu). ”Här två dagar efter målgång har jag fortfarande så trasiga benmuskler att jag knappt kommer ur sängen på morgonen”, skriver Lindh på Facebook.
** Multiidrottaren Sara Gunnarsson (löpning/fotboll/crossfit/hyrox/OCR, you name it) gjorde som ett gäng länslöpare före henne och tog en pallplats i backloppet Yxbacken challenge i Norrköping. Jaaktum är att hon bara var 49 sekunder bakom Lisa Ring – som vunnit SM på både 10 och 100 kilometer, varit på pallen i Ö till ö och sprungit på friidrotts-VM (bland mycket annat) – över 46 minuters tävlingstid.Anna Hallmén, Anna-Maria Backryd, Axel Lindh, Binche–Chimay–Binche, cykel, Emilia Fahlin, friidrott, Härnö trail, Johan Sjöberg, löpning, Lindebygdens KM, Maxim Bonneau, Oliver Arnesson, Rebecka Nylin, Sara Gunnarsson, Sofia Carlsson, Therese Korkeakoski, Tisarens klubbmästerskap, Tomas L Karlsson, Yxbacken challenge -
En kort biografi med en liten förhandskoll inför Fahlins sista (?) proffstävling
I morgon kör Emilia Fahlin det som med stor sannolikhet blir den långa karriärens allra sista proffstävling i landsvägscykel. Hon debuterade i internationella landslagssammanhang redan 2005, när hon som 16-åring blev 35:a i tempot och 42:a i linjeloppet på junior-VM (det var 20 år sedan i augusti). Redan som 18-åring, med ett halvår kvar i gymnasiet, skrev hon proffskontrakt med amerikanska T-Mobile-stallet och den 15 april 2007 debuterade hon i det som då hette Damesronde van Drenthe (och som, innan det lades ned, var känt som Novilon EDR Cup).
Första proffssegern kom året därpå, när hon tog hem en etapp av Redlands bicycle classic i USA, men den största segern dröjde till 2016, då Fahlin slog till och vann den enda svenska världstourtävlingen, i Vårgårda efter en spurtduell mellan ett gäng i utbrytning. Samma år hjälpte hon Emma Johansson till OS-silver i Rio de Janeiro. Hon vann också sju SM-guld och hade två mycket framgångsrika etapplopp i Tour de l’Ardèche 2011 och Gracia Orlová 2018 med totalt sju etappsegrar och en totalseger. Lägg därtill två OS (med två topp 20-placeringar i London) och 13 VM med totalt tre fjärdeplatser (där den i linjeloppet i Innsbruck 2018 nog var Fahlins allra mäktigaste insats, när hon på en bana som inte alls borde passa henne krigade sig hela vägen till en fjärdeplats).
Just 2018 var nog Fahlins allra bästa år, där hon utmanade Marianne Vos hela vägen och slutade tvåa totalt (efter att ha varit tvåa-tvåa-trea på etapperna) i världstourtävlingen Tour of Norway, där hon sedan åkte och tog dubbla pallplatser och en fjärdeplacering totalt även i Belgium tour och sedan en andraplats på första etappen och en sjätteplats totalt i världstourtävlingen Madrid challenge. Och lite tidigare det året hade hon kommit in på upploppet på EM med läge att ta en medalj – men fått kedjehäng och tappat till 16:e plats.
Och vid sidan om alla egna framgångar har Fahlin hela karriären varit en urstark hjälpryttare, både i proffs- och landslag. Hon har kört för många av de allra största namnen de senaste 19 säsongerna – under en tid där damcyklingens status exploderat. Allt detta trots att hon några år i början av 10-talet var rejält sjukdomsdrabbad och de sista åren åkte på allt från blödningar i hjärnan efter en svår krasch på träning till utmattningssyndrom som tvingade henne att avbryta OS-satsningen 2021 och ta ett halvårs timeout. Fahlin har alltid kommit tillbaka starkt.
Sammantaget är Fahlin 2000-talets tredje bästa svenska cyklist bakom Susanne Ljungskog och Emma Johansson, och längre tillbaka är det svårt att jämföra (Marianne Berglund, Tuulikke Jahre och Madeleine Lindberg har guld, silver respektive brons på VM längre tillbaka).
Men nu ser det ut som om landsvägskarriären håller på att läggas till handlingarna. Om inget oförutsett inträffar blir tisdagens tävling det sista för franska stallet Arkéa-B&B hotels som hon kört för de senaste två åren – eftersom de tappat båda sina huvudsponsorer, Arkéa och B&B hotels, och inte hittat några nya. Och frågan är då om det längre finns någon plats för Fahlin i proffsklungan, och om hon alls är sugen på att kuska runt Europa ännu en säsong.
Inget är hugget i sten, men det mesta talar för att Binche–Chimay–Binche blir Fahlins sista tävling. Det är ett lopp på UCI 1.1-nivå (alltså tredjenivån bakom världs- och protourerna) och har för damerna start i Chimay och mål 122 kilometer senare i Binche (loppet är döpt efter herrtävlingens sträckning).
Det är snällt kuperade belgiska vägar vi snackar om, där det avslutande varvet, som körs 3,5 varv, har en liten stigning på 50 meter som ska tas tre gånger, och det inleds med ett litet gatstensparti (på vilket mållinjen är beläget). Någon kommer säkert testa att gå loss i backen, men även om det spricker bör det återsamlas och bli en spurt i en decimerad klunga – i fjol, när man förvisso bara körde 2,5 varv på finalslingan, gjorde till slut 25 cyklister upp om det. Fahlin kraschade i tävlingen både 2023 och 2024 – i fjol bröt hon, 2023 reste hon sig upp och testade en attack med mindre än tio kilometer kvar, men blev snabbt inhämtad.
I år blir det tuff konkurrens för Arkéa-stallet – åtta världstourlag är på plats, och ytterligare två protourlag (som Arkéa är). Vid sidan om Fahlin ställer laget upp med nyzeeländska Michaela Drummond, nederländska Marjolein van ‘t Geloof och franska trion Océane Mahé, Clémence Latimier och Maurène Trégouët.
Världens bästa spurtare, nederländska Lorena Wiebes (Team SD Worx) som är etta på världsrankningen finns med i startlistan efter att ha avstått både VM och EM och lär säkert vilja avsluta säsongen med en ny seger. Hon har med sig Mischa Bredewold (Nederländerna), som är elva på världsrankningen, i egna laget. Annars är det många toppar som avstår – det finns ingen mer från topp 25 på världsrankningen i startlistan, och utmanarna heter i stället sådant som fjolårstvåan Kathrin Schweinberger (Österrike/Human powered health), Linda Zanetti (Schweiz/Uno-X Mobility), Lara Gillespie (Irland/UAE team ADQ), och Charlotte Kool (Nederländerna/Fenix-Deceuninck). van ‘t Geloof är rankad högst av Arkéas cyklister, 97:a på världsrankningen och 20:e av de som finns i startlistan (Fahlin är 249:a i världen, 44:a i tävlingen, trea i laget).
Notera också att Fahlin kommer in i tävlingen med två sjukdomsveckor i bagaget sedan senaste tävlingen, La Choralis Fourmies den 14 september (där hon var i utbrytning i slutet men blev inhämtad), så förvänta er inga stordåd.
Tävlingen startar 11.00, Discovery sänder sista timmen, från 13.00. Missa den inte.
På söndag kör Fahlin (och Wiebes, med flera) VM i gravel, grusvägscykling, i Nederländerna.För den som vill veta mer om Edvin Lindhs bekymmer i mountainbikesprint-EM i går finns nu en artikel ute på Svenska cykelförbundets hemsida. Han drabbades inte av punktering i kvalet, som det stod på den officiella sidan och som jag skrev här, utan knäckte hela bakhjulet när han hoppade för långt. Och att han alls han fram till kvalet var på håret eftersom han fastnade i köer vid passkontrollen mellan Spanien och Gibraltar. Och därefter blev hela dagen tuff med en kropp som inte alls var på samma nivå som när han tog VM-guldet i somras.
-
Regborn tog SM-guld på nytt Närkerekord, Lindh punkterade bort EM-medaljen och Pettersson och Enback under 15 i Hostruset
Martin Regborn slog till rejält när SM-milen avgjordes som en del av Hässelbyloppet i Stockholm i dag. Han disponerade sitt lopp perfekt, släppte efter ett par kilometer tätgruppen på fem-sex man som försökte hänga ”omöjlige” Sebastian Lörstad (IFK Lidingös 17-åring som sprang in på 28.53, den sjätte bästa tiden av en europeisk junior genom alla tider – trots att han har två hela säsonger kvar i juniorklassen) och plockade sedan placering efter placering när de andra tröttnade. Allra mest märkbart var Yohannes Kiflay, som var den som höll Lörstads rygg längst men tröttnade så pass att han bara var sjua i mål. Regborn höll däremot finfint, och om mellantiderna stämmer blev det 14.26 på första halvan och 14.51 på andra för 29.17 i mål som trea – 26 sekunder från Lörstad men bara tolv bakom Ebba Tulu Chala på andraplatsen.
Tiden är dessutom Närkerekord på distansen. Tidigare var det ju lite si och så med det rekordet: Regborn sprang ju på 29.23 i Startmilen i fjol, men den tävlingen var felsnitslad i ett par kurvor, vilket gjorde att bankontrollanten underkände statusen. Därför har Jonatan Gustafsson stått kvar på rekordet med 29.52 även om Regborn gjorde 29.50 i Sylvesterloppet i Göteborg 2023 (eftersom Gunnar Johansson som sammanställer rekorden just på tio kilometer landsväg bara tittat på SM och lopp i länet – på andra distanser finns samtliga godkända tävlingar med). Men nu sprang Regborn hur som helst snabbare än alla de där gamla tiderna, och hade det inte varit för att Södra Svealands friidrottsförbund satt en maxtid på 29 minuter för att få räknas som distriktsrekord så hade Regborn tagit det också (det finns alltså ännu inget distriktsrekord på tio kilometer landsväg i det nya, stora distriktet).
Reborn snittade i loppet bara 0,5 sekunder över sin bästa tid på fem kilometer landsväg, 14.41, vilket alltså – oavsett om mellantiden stämde exakt eller inte – bör innebära att han var under den tiden i dag.
Hur som helst har Regborn nu en perfekt svit med Närkerekord på 5 000 meter, 10 000 meter, tio kilometer landsväg och halvmaraton – och därtill är den där femkilometerstiden den bästa av en länslöpare genom tiderna.
Jag pratade med Regborn, som bekräftade att han kommer göra en satsning mot terräng-SM om två veckor (och därefter kanske mot NM och EM, om han blir uttagen) för en artikel ni kan läsa här.
Spårvägens Carmen Cernjul gick solo i damklassen och vann på 33.53 före nederländska orienteraren Eef van Dongen på 34.04 och Eskilstunas Sanna Mustonen på 34.08. Spårvägens Ebba Broms, som tidigare tävlat för Brevens IF, blev åtta på 35.11 vilket gav ett silver i juniorklassen, och Hälleforsfostrade Louise Wiker blev 15:e på 35.51 och fick ett veteran-SM-silver i K45 med sig hem. Förre IF Start-löparen Heshlu Andemariam blev 13:e i herrklassen på 30.22, Örebroorienteraren Jonatan Gustafsson 18:e på 30.56.Hemma i länet slog Tisarens EM-orienterare Valter Pettersson till för andra året i Hostruset för andra året i rad. I fjol chockade han alla när han vann på 15.01 – när de i år var förvarnade Per Enback var redo för sub-15 så ökade han takten och vann på 14.52, två sekunder före den 16 år äldre IF Start-löparen. Tidigare var det bara Martin Regborn (14.57 2016 och 14.41 2019) som hade varit under 15 minuter i tävlingen, men nu tillfogades alltså två nya namn till den listan.
Jonas Nilsson efteranmälde sig och blev trea på 15.17 medan Erik Berzell slog sig in som fyra (och näst bästa orienterare) på 15.20 före Simon Karlsson på 15.32. Sedan var det en rejäl lucka till Karlssons klubbkompisar (i Tisdagsklubben) Philip Sander och Oskar Hansson som sexa och sjua på 16.15 respektive 16.51 (Hansson fick sista poängen i löparserien eftersom Berzell tävlar för Järla). Nämnas bör också att ski classics-åkaren Markus Hallén Johansson från Zinkgruvan, som i går vann finalen i Moto tour (se mer nedan) tog åttondeplatsen på samma sekund som Hansson (16.51).
Sanna Mustonens banrekord på 16.42 var aldrig i farozonen i dag, men Eskilstunas Sofia Wallén och Örebro AIK:s egen Liduina van Sitteren hade riktigt bra fart och blev etta och tvåa på 17.28 respektive 17.32. van Sitteren har ju flyttat till Lidköping, och det här var hennes blott andra tävling i länet i år, men i den visade hon att formen är god – 17.32 är bara 25 sekunder från det fem år gamla perset. Hälleforsbördiga Mathilda Wiker, som tidigare i år bytte klubb till IF Göta (Karlstad) blev trea på 18.18, Västerås Åsa Bergman fyra på 19.16, Starts Marie Dasler femma på 19.36 (veckan efter storsegern i Lidingöloppets veteranklass) och orienteraren Emma Ling sexa på 19.47. Även om hon bor i Örebro så springer hon fortfarande för IKHP (Huskvarna), så en annan orienterare – Benita Månsson – tog i stället sista poängen i löparserien som sjua på 20.00.
I serien, där Enback redan säkrat totalsegern på herrsidan, innebär resultaet egentligen bara att Dasler och Hanna Imhagen (som var anmäld men inte kom till start) misslyckades med att ta in någon betydande summa på ledande Petra Hanaeus (som blev åtta på 20.23). Dasler och Imhagen är de enda som fortfarande har en teoretisk möjlighet att nå ikapp – om Hanaeus inte förbättrar sin poäng i de fyra sista tävlingar behöver Imhagen ta 13 poäng (fördelat på tre tävlingar, inte alla fyra) och Dasler 18 poäng (fördelat på tre tävlingar) eller 20 (fördelat på alla fyra) för att nå ikapp. Det sistnämnda ser väldigt tufft ut, men Imhagen ha fortfarande en realistisk chans. Härnäst väntar Åstadsloppet på lördag, därefter långa terräng-DM i Karlskoga, Kilsbergsleden och Lucialoppet.I juni tog han VM-guld – men när EM i mountainbikesprint avgjordes på Gibraltar på söndagen fick Örebrocyklisternas och Team Norras Edvin Lindh nöja sig med en sjundeplats. Tävlingen inleddes med att Lindh, som alltid brukar vinna kvalen, fick punktering där och slutade sist, vilket innebar sämre startpositioner i både kvarts- och semifinal. I kvarten lycakdes han ändå ta sig fram och bli tvåa, men i semifinalen blev han sist och åkte ut – och i B-finalen blev han trea för en sjundeplats totalt. Slovenen Jakob Klemencic tog herr-guldet, italiensak Gaia Tormena vann damtävlingen.
Lindh får nu i stället ladda om för världscuptävlingen i Barcelona på lördag. I fjol vann han ju totala världscupen, men i år har både tävlingen som skulle ha körts i Aten i september och finalen i Indien om två veckor blivit inställda (även i fjol blev ett gäng tävlingar inställda), så nu ska väldigt mycket till om Lindh ska kunna komma ikapp Klmencic som leder även där. Tvåan Jeroen van Eck, Nederländerna, är dock bara fyra poäng före, så den placeringen har Lindh alla möjligheter att ta (Klemencic är 74 poäng före med 120 kvar att köra om).Tisarens Seline Sannwald hamnade på pallen på samtliga distanser när inofficiella junior-EM i orientering, junior european cup, det här veckoslutet avgjordes i Skottland. Efter silver i sprinten och brons i långdistansen var hon i dag näst snabbast av alla på sistasträckan i stafetten, och förde upp Schweiz förstalag från nionde till tredje plats. Efterom Schweiz andralag var före räknas dock inte placeringen (i varje fall inte om det är samma regler som i övriga orienteringsmästerskap), så Norge som blev femma fick i stället tredjeplatsen. Däremellan fanns svenska andralaget med Alléskolans Izabella Ljungberg på sistasträckan som fyra – men eftersom svenska förstalaget vann räknas inte heller de.
Samma öde drabbade Lindebygdens jättetalang Axel Thybeck, som sprang i mål Sveriges tredjelag som fyra i herrjuniorernas stafett, men bakom både första- och andralagen (de var etta, tvåa, trea ut på sistasträckan, men Matthieu Bührer i Schweiz förstalag passerade både Odin Ek och Thybeck i skogen – Wilmer Selin höll däremot undan till seger). Femman Danmark tog därmed bronset. Alléskolans Arvid Tögenmark sprang andrasträckan i svenska fjärdelaget som blev 17:e.
I nationstävlingen lyckades Sverige tack vare stafettinsatserna med liten marginal passera Schweiz och ta förstaplatsen. Finland var rejält distanserat som trea.Och till sist då utlovade Moto tour-finalen från i går, där Hallén Johansson alltså vann den 32 kilometer långa finalen. Ski classics-åkaren stakade den distansen på strax under 81 minuter – och fick vänta nästan 5,5 minuter på att andre man, Robert Brundin, skulle komma i mål. Trean Viktor Rikner var nästan åtta minuter bakom och Viktor Hansson på fjärdeplatsen nästan en kvart bakom. Alltså samme Hansson som vann fem av de sex första etapperna i årets rullskidcup och avgjorde den tidigt. Hallén Johansson var hittills den ende som hade slagit honom, men han körde bara de två sista sträckorna. Rikner höll, tack vare tredjeplatsen, undan för tidigare flerfaldige mästaren Brundin i sammandraget med en poängs marginal – de slutade alltså tvåa och trea.
På damsidan förlorade Ellen Olsson striden mot systern Alma Olsson med två minuters marginal, men hon vann kriget och tog hem Moto tour med 27 poängs marginal efter 3–3 i inbördes möten och en extra seger då Alma inte kom till start. Olivia Hansson, som bara startade två tävlingar i år, blev trea.Alma Olsson, Arvid Tögenmark, Axel Thybeck, Benita Månsson, Ebba Broms, Edvin Lindh, Ellen Olsson, EM i mountainbikesprint, Emma Ling, Erik Berzell, friidrott, Hässelbyloppet, Heshlu Andemariam, Hostruset, Izabella Ljungberg, Jonas Nilsson, Jonatan Gustafsson, junior european cup, löpning, Liduina van Sitteren, Louise Wiker, Marie Dasler, Markus Hallén Johansson, Martin Regborn, Mathilda Wiker, Moto tour, mountainbike, mountainbikesprint, orientering, Oskar Hansson, Per Enback, Petra Hanaeus, Philip Sander, Robert Brundin, rullskidor, Södra Svealands löparserie, Seline Sannwald, Simon Karlsson, SM-milen, Valter Pettersson, Viktor Hansson, Viktor Rikner -
Löpartävling ställdes in av stormen – men Hostruset löps enligt plan i morgon
Efter en extremt lugn vecka där så lite hänt att jag inte skrivit ett enda blogginlägg följde en stormig lördag på hemmaplan. Degerfors gymanstikförening fann för gott skjuta upp sin löpartävling (den enda löpartävling som arrangeras i Degerfors centralort i år) Höstruset en vecka på grund av ovädret. Örebro parkrun genomfördes däremot, och i stormen var Petra Hanaeus snabbast för 131:a gången, nu på 20.46. Niklas Mylfalk (en habil veteran från Solna) snabbast av herrarna för andra gången (första gången sedan 2023) med 18.57. Mest imponerande egentligen att 63 löpare kom till start i vädret.
I morgon avgörs Hostruset i förhoppningsvis lite bättre vindar. Till den snabba femkilometerstävlingen är 143 löpare föranmälda – bland dem orienteraren Valter Pettersson som i fjol sensationellt vann tävlingen på 15.01. I listan märks också Per Enback – som inte lär sälja sig billigt den här gången efter en succéartad andra halva av säsongen – Simon Karlsson, Liduina van Sitteren, Hanna Imhagen, Marie Dasler, Hanaeus, Emma Ling, Anna Hallmén, ski classics-åkaren Markus Hallén Johansson, Erik Berzell, Oskar Hansson, Lucas Asplund och Viktor Larsson. Men ingen Martin Regborn (som har banrekordet på 14.41), Jonatan Gustafsson, Fanny Schulstad, Jonas Nilsson eller Erica Lech. 12.30 går starten, på Väster.I morgon är det också dags för EM i mountainbikesprint, som precis som i fjol avgörs i Gibraltar. Då slutade Örebrocyklisternas Edvin Lindh fyra i finalen efter att ha tagit samma position på VM. I år kommer han dit som regerande världsmästare, och ett helt annat självförtroende. Det återstår att se om tävlingen, likt världscupen, går att se på Youtube.
I går inleddes inofficiella junior-EM i orientering, junior european cup, med en sprint i Stirling, Skottland. Lindesbergs stora orienteringstalang Axel Thybeck, 18, var bäst av svenskarna i den yngre juniorklassen, för 17- och 18-åringar, med en sjätteplats, 28 sekunder från medalj och 46 från guldet som gick till Finlands Rasmus Töyrylä. Scheweizaren Seline Sannwald, som i Sverige springer för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, tog silver i den äldre juniorklassen, D20, bakom svenska Freja Hjerne. OK Tyrs Izabella Ljungberg och OK Linnés Arvid Tögenmark, som båda går på orienteringsgymnasiet i Hallsberg, slutade på 17:e respektive 43:e plats i den yngre juniorklassen.
I dag fortsatte tävlingarna med långdistans, och då blev Thybeck nia, nästan sju minuter bakom en annan segrande finländare – Aapo Virkajärvi – och knappt fyra minuter från medalj. Sannwald tog brons, Ljungberg blev sjua – mindre än två minuter från medalj – och Tögenmark 19:e.
I morgon avslutas mästerskapet med en stafett där åldersklasserna slås ihop. Thybeck springer i svenska tredjelaget på herrsidan precis som Ljungberg på damsidan medan Tögenmark är med i fjärdelaget. Sannwald är ankare i Schweiz förstalag. -
Regborn och Gustafsson båda topp tio i världscupen – trots stolpe ut: ”Var inte tillräckligt cool” (Och så gick det för Wedin på VM)
Martin Regborn lyckades aldrig lägga sig i kampen om totala världscupen i orientering när den i dag avslutades med knockoutsprint. I stället fick han nöja sig med en fjärdeplats i sammandraget (där han både 2022 och 2024 blev tvåa) efter att ha åkt ut som fyra i sin semifinal (topp två går vidare). Därmed placerades han in som tia i dagens tävling.
– Jag kanske var lite för mycket på hugget och inte tillräckligt cool. De andra var så tveksamma i början och jag hittade ett bra vägval till tvåan, så då körde jag på det, men då fick jag ligga längst fram och läsa, så jag hann aldrig riktigt kolla på andra delen av kartan. Och så hade vi runner’s choice innan, och jag var inte heller beredd på att det även skulle vara gafflat, så jag följde med (schweizaren Matthias) Kyburz och gick på fel sida om en tomtmark, och då fick både Kyburz och (finländaren Tuomas) Heikkilä några extra meter och det går liksom inte att mata ikapp det mot så duktiga löpare när de inte gör några misstag. Det var dumt, jag skulle ha sett att andrakontrollen var samma kontroll där runner’s choice slutade, men tja, jag kämpade ändå och varenda placering är viktig, sa Regborn till SVT.
I heatet efter anförde Jonatan Gustafsson fältet både till den elfte och den tolfte av de 14 kontrollerna, men valde sedan fel vägval till den 13:e (inuti en sporthall) och hamnade avgörande sekunder efter inför upploppet. De fyra första löparna var på samma sekund, men Gustafsson var trea bakom schweizaren Tino Polsini och landslagskompisen Max Peter Bejmer och åkte därmed ut, placerades som sjua (det var första gången Gustafsson missade final i en internationell knockoutsprint sedan han var just trea i semifinalen i världscupen i Borås 2022 – för över tre år sedan).
– Jag hade för dålig koll i slutet. Det kändes till tredje sista som ”att det här är bra”, men så kom hela gänget där och så blev jag stressad och hade inte koll på 13:e (inne i sporthallen). Hade jag kommit rätt där hade jag nog varit först ändå, men nu tvekade jag in där i slutet. För många misstag, och då ska man inte vara i final, säger Gustafsson till Svenska orienteringsförbundets Instagram.
Att Gustafsson inte lyckades ta sig förbi Bejmer gjorde att stockholmaren för första gången i karriären tog sig till en internationell knockoutsprintfinal – och efter superdramatik i slutet gick han från sista till andra plats där och säkrade därmed totalsegern i världscupen som fjärde svenske herrlöparen någonsin efter Kent Olsson 1986, Joakim Ingelsson 1992, Johan Ivarsson 1996 och Gustav Bergman 2019.
Sverige vann också världscupens nationstävling för sjätte året i rad.
Gustafsson slutade för övrigt på nionde plats i totala världscupen, Anton Johansson så bra som 13:e trots att han bara sprang de två skogsloppen i Idre och stod över de fyra sprinttävlingarna som avslutade säsongen. Andrea Svensson sprang samma lopp som Johansson och blev 38:a på damsidan.
Nu är orienteringssäsongen över för eliten, det enda man möjligen kan räkna in som ytterligare en tävling där är 25-manna om två veckor. Nu blir det intressant att i stället se vilka som anmäler sig till terräng-SM på Lidingö om tre veckor.Linus Wedin blev 35:a av 80 startade i U20-klassen i trail- och bergslöpnings-VM i dag, vilket var hans första officiella landslagsuppdrag för Svenska friidrottsförbundet. Wedin, som kommer från Garphyttan och går på skidgymnasium i Jämtland, Var 46:a till högsta punkten, halvvägs in på banan (efter 3,8 kilometer och 397 höjdmeter), men plockade sedan löpare efter löpare i nedförslöpningen mot målet i Canfranc i norra Spanien (bland annat en irländare som armbågat sig längst fram vid den trånga startlinjen och hade show där innan startskottet gick …; det var allmänt bökigt innan löparna kom iväg). Det var rejält tajt också i resultatlistan, och det saknades till exempel bara 66 sekunder för en topp 15-placering för Wedin (han var snabbare än löparna där uppe på andra halvan). Uganda tog en trippel genom Titus Musau, Enos Chebet och Abraham Cherotich (Wedin tappade fyra minuter på Musau uppför men bara 21 sekunder nedför och var alltså 4.21 efter i mål – schweizaren Matthieu Bührer var bäste europé som fyra, 67 sekunder bakom Musau).
– Linus gjorde ett habilt lopp, han sprang starkt framför allt i utförslöpningen, säger svenske lagledaren Karl Aveda till Svenska friidrottsförbundets hemsida.
Wedin är bara 18 år och har två säsonger till kvar i klassen, och kan alltså vara med där även i nästa VM, i Sydafrika 2027.I dag avslutades Lidingöloppshelgen med Rosa bandet-loppet (tiokilometersdistansen) där jag inte noterade några framskjutna placeringar för länslöpare. Men även ungdomsklasserna löptes i dag, och där blev Vintrosas Arne Lagerqvist sexa i P15 (20.52 över sex kilometer, 48 sekunder från pallen, 75 från seger), örebroaren Lucas Halvarsson sjua i P13 (10.56 över tre kilometer, 34 sekunder från pallen och 45 från segern) och Garphyttans Daniel Torége sjua i P14 (22.16 över sex kilometer, 82 sekunder från pallen, drygt två minuter från segern).