Konditionsbloggen

  • Regborn ryckte i ledning på terräng-SM – tog tredje raka silvret (men dubbla guld till länets veteranvärldsmästare)

    Martin Regborn har gjort det igen – tagit silver på terräng-SM, alltså. I fjol var han fyra sekunder bakom Emil Danielsson, som tvåa, på den korta distansen (fyra kilometer) och lika långt bakom Samuel Russom som silvermedaljör på den långa (tio kilometer) – och när årets terräng-SM, i Jönköping, i dag inleddes med den korta distansen var han ånyo tvåa, sex sekunder bakom Sävedalens Leo Magnusson (Europas näst snabbaste på 3 000 meter hinder i år, men SOK lät honom sjukt nog inte springa OS).
    Men det var orienteringsvärldsmästaren från Örebro som gjorde loppet. Han tog kommandot direkt från start och satte ett tempo som gjorde att fältet bakom tunnades ut betänkligt under det första varvet – och ut på det andra testade han ett ryck som gav honom en ledning på som mest tre sekunder. Bara Magnusson lyckades jobba sig ifatt, och i banans längsta nedförsbacke, in på sista kilometern, gick Sävedalenlöparen ikapp och förbi (Regborn var annars starkast utför, som den orienterare han är, och flöt ifrån de andra), och höll sedan trycket uppe uppför den långa uppförsbacken mot målet. Regborn såg inledningsvis ut att kunna komma ikapp, men mattades sedan och började titta bakåt i stället. Där hade han kontroll på Hässelbys Axel Djurgberg och Hälles Samuel Pihlström (inne-VM-finalist på 1 500 meter i vintras och OS-löpare på samma sträcka i augusti), som blev trea och fyra, två respektive tre sekunder bakom. Orienteringslandslagskompisarna Max Peter Bejmer (Hälle) och August Mollén (Tjalve) blev fyra och 14:e – men de fick guld respektive silver i lagtävlingen där Regborn, som i friidrott tävlar för KFUM Örebro, inte hade några lagkompisar (men förre KFUM:aren Kevin Bodén fanns med och sprang in som 39:a).
    På damsidan var Hällefors Mathilda Wiker enda anmälda länslöpare, men eftersom hon inte kom till start får vi väl räkna ex-örebroaren Sara Bäckström (Eskilstuna Friidrott) som blev 30:e, knappt tre minuter bakom Hässelbys Sara Lahti som vann. Och tja, i sådana fall får vi väl notera att hennes sambo (tillika ex-örebroare) Martin Bäckström blev 42:a på herrsidan.
    Enda länslöpare till start i de sex ungdomsklasserna (för 15-, 16 respektive 17-åringar på herr- och damsidan) var Karlskoga Friidrotts Gabriel Laine som blev 15:e i P15.
    Desto fler framstående löpare på veteransidan, där de under 59 år (klasserna 35-55) sprang åtta kilometer och de äldre fyra. Örebro AIK:s Liduina van Sitteren, som tog veteran-VM-guld över just åtta kilometer terräng i augusti (och dessutom i halvmaraton) visade att hon också är bäst i Sverige när hon vann K35-klassen 19 sekunder före Örgrytes Desiree Lilliehöök. Precis detsamma kan man säga om Almbys Bo Persson, förutom då att distanserna i M75 är annorlunda (sex kilometer när han tog VM-guld, fyra kilometer när han i dag tog SM-guld. Han vann nu med en förkrossande marginal om över två minuter före Nyköpings Tommy Ericsson. Starts Marie Dasler fick två veckor efter veteran-VM-guldet i maraton nöja sig med ett silver i K55, 29 sekunder bakom Spårvägens Katarina Löf Hagström medan Almbys Ljiljana Persson och KFUM Örebros Gösta Carlsson tog brons i K70 respektive M80. Några lag fick de länsklubbarna inte ihop på veteransidan heller – IF Start har ju annars varit framgångsrika genom åren.
    I morgon avgörs elitens långa klasser (tio kilometer) samt juniorklasserna, då tillkommer bland annat Linus Rosdahl som stod över lördagens tävling. Tar Regborn en ny medalj då lär uttagningen till terräng-NM i Finland den 10 november vara en no-brainer.

    Hemma i Örebro var Örebro parkrun helgens stora tilldragelse, var Petra Hanaeus snabbast för 103:e gången med 20.37 medan Fredrik Johnsson (den yngre av de båda, han som den 15 november byter klubb från KFUM Örebro till Tisdagsklubben som jag skrev om häromdagen), var det för elfte gången med 17.48. Ingen annan dam var under 23 minuter och ingen annan herrlöpare under 19. Totalt 60 till start.

    , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Två nya löpartävlingar i länet i höst, fem från Alléskolan i juniorlandslaget och Lysell satsar vidare

    Sent på höstkanten har det plötsligt dykt upp två små roliga lopp i kalendern. Karlskoga Friidrott bjuder in till Movember run den 16 november. Movember är, för den som missat det, en kampanj för att samla in pengar till prostatacancerfonden (en del av startavgiften går dit) under november varje år.
    Loppet går över tre varv i Bråtenspåret, ett delvis (framför allt andra halvan) rätt kuperat, tre kilometer långt elljusspår i utkanten av Karlskoga. Loppet blir alltså nio kilometer långt.
    Extra kul att just Karlskoga som tätort får ett nytt löplopp efter att satsningar som Vårrundan och Kretsloppet somnat in lika snabbt som de startat. Senaste 20 åren är det bara Hyttloppet i Granbergsdal (och numera dess systerarrangemang Granbergsdalsterrängen) som blivit beständiga arrangemang i kommunen.
    Två veckor senare, den 30 november, avgörs Mörkertrail över 8,5 kilometer stig i Garphyttans nationalpark. Ett pannlampslopp som skulle avgjorts redan den 4 april 2020 i Lanna (under namnet Lanna night trailrun) och därefter bokades om till den 29 november 2020 (under namnet Mörkertrail vid nationalparken), men båda gångerna tvingades arrangörerna i Trail and run ställa in på grund av coronarestriktioner. Nu, fyra år senare, blir det av. Tidigare har samma arrangörer legat bakom tre upplagor (varav en coronavariant) av Lanna trailrun vid badgruvan i Lanna och Skärmartorparn inte långt därifrån.

    Hösten 2021 bestämde sig Svenska orienteringsförbundet för att slopa juniorlandslaget (den vintertrupp som tas ut så här års och som åker på vinterläger och får annan stöttning och som bildar landslag fram till vårens testtävlingar, där alla – oavsett om de varit med eller inte – har chans att knipa platser till mästerskapen). Men nu, tre år senare, är juniorlandslaget tillbaka, och då med en jättetrupp om 24 löpare.
    – Vi tror på kontinuerlig kommunikation under större delen av året. Vi ser också att vi kan förstärka och vidareutveckla lärandet av internationella förberedelser, och därigenom bidra mer till våra RIG/NIU. Ett annat strategiskt val med juniorlandslaget är att bättre kunna fånga upp och stötta löpare på hög nivå som under juniortiden lämnar ett RIG/NIU-gymnasium. Syftet med en bred trupp är att öka motivationen och skapa en känsla av att internationell representation inte är så långt borta, säger förbundskapten Emma Martner till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Tisarens Oskar Andrén, som själv är precis utanför landslaget på seniorsidan finns med som landslagstränare (han har en delad tjänst där han jobbar dels där, dels med eliten via Örebro läns orienteringsförbund och dels på orienteringsgymnasiet på Alléskolan i Hallsberg), men framför allt är fem elever från Alléskolan bland de 24 som tagits ut (däremot inte till Lindebygdens Axel Thybeck eller någon annan orienterare från länet). Det handlar om OK Linnés Elsa Hedin, som går i fyran på orienteringsgymnasiet och nu går in på sitt sista juniorår (hon var redan i somras med på junior-VM och är i länet kanske mest känd för att hon vann Rallarrundan i våras), OK Denselns Arvid Algers Omholt och OK Tyrs Anton Jonsson, som båda går i trean och alltså kliver upp från H18 till H20 vid årsskiftet (de båda var med på inofficiella junior-EM, ”europeiska juniorcupen” i september) samt OK Tyrs Izabella Ljungberg och Järlas Gustav Netz som båda går i tvåan (Ljungberg vann natt-SM i D18-klassen i våras och sprang också junior-EM i september; Netz var uttagen till junior-EM men tvingades kasta in handduken).
    De största tävlingarna för juniorerna nästa år är junior-VM i Italien, europeiska ungdoms-OS i Tjeckien och inofficiella junior-EM i Skottland.

    På tal om orientering får ni inte missa Svenska orienteringsförbundets fina intervju med örebroaren Jerker Lysell som – vilket jag missat – vann den ultralånga, klassiska norska tävlingen Blodslitet i helgen (han var 21 sekunder före tvåan Lukas Liland och två minuter före trean Emil Svensk som ju stått på VM-pallen i år). I intervjun berättar den dubble världsmästaren bland annat att han satsar på att komma tillbaka till de stora mästerskapen.
    – Ambitionsnivån är där annars skulle jag inte lägga ner den tid jag gör. Men det blir ju som det blir, säger Lysell som ju var en viktig del i Hagabys historiska stafett-SM-guld tidigare i höst.

    , , , , , , , , , , ,

  • Klart med stora förändringar av långloppscupen – och Svensson enda länslöpare i utvecklingslandslaget

    I morgon bitti får ni läsa på na.se om de kanske största förändringen av Närkes långloppscup sedan starten 1999: Den byter namn till Södra Svealands löparserie och lopp från Värmland, Västmanland och Södermanland (de andra gamla distrikten som sedan 2022 ingår i Södra Svealands friidrottsdistrikt). Till att börja med är tanken att låta två lopp från vart och ett av de tre gamla distrikten – plus alla DM-tävlingar, oavsett var de arrangeras – ta plats i cupen, utan att det sker på något av de befintliga cuploppens bekostnad. Därmed skulle antalet tävlingar i cupen öka uppåt 30.
    Därför utreds också en förändring – som ännu inte är klubbad – vad gäller antalet lopp som räknas i sammandraget. Minimum för att få pris skulle höjas från sex till åtta tävlingar och maximalt antal lopp från vilket en löpare får samla poäng ökas från tio till tolv. Dessutom tittar man på att införa en liknande deltagarregel i föreningstävlingen, att bara löpare som gjort minst åtta tävlingar under året får bidra med poäng till sin förening, för att inte punktinsatser där till exempel Örebro AIK lockar ut alla sina medlemmar att vara med i ett par lopp per år ska bli avgörande (i år lede ÖAIK föreningstävlingen tryggt utan några sådana insatser). Men läs som sagt mycket mer om saken på na.se i morgon bitti.

    I sista avsnittet av Konditionsbloggenpodden berättade Valter Pettersson att han ansökt om en plats i det svenska utvecklingslandslaget i orientering, med sikte mot sprint-EM nästa år, genom det nya förfarande som införts till i år (tidigare år har förbundskaptenen tagit ut laget från scratch). Men i dag kom beskedet att han inte kommit med. 13 löpare har valts ut av totalt 45 sökande, och bland dem nio damer och bara fyra herrar för att kompensera för herrövervikten i A-landslaget som presenterades för några veckor sedan och för att främja utvecklingen.
    – Vi har sett ett behov av att stärka återväxten på damsidan, och vi kommer att genomföra specifika aktiviteter och ge individuellt stöd inom ramen för denna satsning, säger landslagschefen och örebroaren Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Bland de nio finns Tisarens Andrea Svensson, som kommer tillhöra utvecklingslandslaget för fjärde säsongen i rad – och de tre tidigare har alla kulminerat med EM-tävlingar. Hon hade väldigt stora bekymmer med sjukdom inför årets säsong och missade månader av träning, kom ändå tillbaka starkt men åkte sedan på en ny omgång problem och får ladda om för 2025.
    Noterbart är att örebroaren Anton Johansson, som tog EM-silver 2022 och sprang EM så sent som i augusti åkte ur A-landslaget inför 2025 (där däremot Martin Regborn och Jonatan Gustafsson finns), inte heller finns med i utvecklingslandslaget. Totalt sett krymps A- och utvecklingslandslagstrupperna från 33 till 27 löpare från 2024 till 2025.
    En plats i utvecklingslandslaget kostar den här gången den enskilde löparen 12 000 kronor, och utöver en höstsamling på Bosön och en lägervecka i Spanien i januari tillkommer kostnader om löparna vill vara med på fler läger.
    Alla länslöpare i orienteringslandslaget och i VM och EM sedan örebroaren Håkan Carlsson, som numera är landslagschef, tog över som förbundskapten 2011 (Johan Runesson endast nämnd när han tillhörde Tisaren, Jerker Lysell och Anton Johansson endast sedan de flyttade till Örebro):
    2011 (totalt 14 löpare i elitgruppen+15 i talangtruppen):     Lilian Forsgren, Beata Falk (som sprang VM 2010) och Johan Runesson (som tillhörde Tisaren vid uttagningen men bytte klubb före första landslagsaktiviteten) i talanggruppen. Runesson sprang VM.
    2012 (12+13): Forsgren och Falk i talanggruppen. Forsgren sprang EM.
    2013 (totalt 27 löpare i landslaget, ej uppdelade i grupper): Filip Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren (plus Örebrofostrade Maria Magnusson).
    2014 (33): Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren. Dahlgren sprang VM och EM, Regborn sprang VM, Forsgren sprang EM.
    2015 (totalt 18 löpare i A-landslaget+12 i utvecklingslandslaget): Forsgren och Dahlgren i A-landslaget. Regborn i utvecklingslandslaget. Regborn och Forsgren sprang VM.
    2016 (10+24): Dahlgren, Regborn och Forsgren i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM. Regborn, Forsgren och Josefin Tjernlund sprang EM.
    2017 (16+17): Regborn i A-landslaget, Forsgren, Andrea Svensson och Josefin Tjernlund i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM.
    2018 (18+7): Josefin Tjernlund och Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM och EM. Josefin Tjernlund och Forsgren sprang EM.
    2019 (13+6): Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM.
    2020 (11+7): Regborn i A-landslaget.
    2021 (9+12): Regborn i A-landslaget, Forsgren i utvecklingslandslaget. Forsgren och Jonatan Gustafsson sprang EM.
    2022 (12+20): Regborn i A-landslaget, Svensson, Ellinor Tjernlund och Gustafsson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Svensson, Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Anton Johansson sprang EM.
    2023 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Johansson sprang VM, Gustafsson, Svensson och Oskar Andrén sprang EM (Josefin Tjernlund uttagen till EM men blev sjuk).
    2024 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Johansson och Svensson sprang EM.
    2025 (14+13): Regborn och Gustafsson i A-landslaget, utvecklingslandslaget ännu inte uttaget.
    Löpare för löpare:
    Martin Regborn: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget, 2017–2025 i A-landslaget. Sprang VM 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2022, 2023 och 2024, EM 2016, 2018, 2022, 2023 och 2024. VM-guld i sprint 2024, EM-brons i långdistans 2016, EM-guld i långdistans 2022, EM-guld i sprintstafett 2023.
    Jonatan Gustafsson: Utvecklingslandslaget 2022, A-landslaget 2023–2025. Sprang VM 2022 och 2024, EM 2021 och 2023. VM-brons i knockoutsprint 2022 och 2024, EM-guld i sprintstafett 2023, EM-silver i knockoutsprint 2023.
    Anton Johansson: 2023 i A-landslaget. Sprang VM 2023, EM 2022 och 2024. EM-silver i medeldistans 2022.
    Lilian Forsgren:     2011–2012 i talangtruppen, 2013–2015 i A-landslaget, 2016–2017 samt 2021 i utvecklingslandslaget. Sprang VM 2015, EM 2012, 2014, 2016, 2018 och 2021.
    Filip Dahlgren: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget. Sprang VM och EM 2014.
    Andrea Svensson: 2017 samt 2022–2025 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022, 2023 och 2024.
    Josefin Tjernlund: 2016 i utvecklingslandslaget, 2017 i A-landslaget. Sprang EM 2016, 2018 och 2022 (var uttagen 2023 men blev sjuk).
    Beata Falk: 2011–2012 i talangtruppen. Sprang VM 2010.
    Ellinor Tjernlund: 2022 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022.
    Oskar Andrén: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2023.

    , , , ,

  • Wadköpingsloppet utgår – bara två tävlingar kvar i cupen i år: Här är alla förutsättningar (och tre lokala löparprofiler byter klubb)

    Nu har Wadköpingsloppet, som inte blir av i år, även officiellt plockats bort från listan över tävlingar i Närkes långloppscup, som därmed krymper från 24 till 23 tävlingar i år, varav 21 individuella och tre stafetter. Därmed återstår bara Kilsbergsleden nästa lördag, den 2 november, och den sedvanliga finalen i Vretstorp, Lucialoppet lördagen den 14 december. Och därmed går det också att säga exakt vilka förutsättningar som gäller inför avslutningen. På damsidan finns fem löpare som fortfarande kan vinna – på herrsidan blott två.
    Damerna: Regerande cupmästaren Petra Hanaeus (IF Start) leder på 41 poäng, Erica Lech (Örebro AIK) är tvåa på 39, Emma Reinhed Liljeqvist (IF Start) trea på 38, Marie Dasler (IF Start) fyra på 37 och Hanna Imhagen (Örebro AIK) femma på 35. Men eftersom varje löpare i sammandraget bara får räkna sina tio bästa tävlingar över året säger det mer om vi räknar bort så att alla i nuläget, med två tävlingar kvar, maximalt får räkna åtta tävlingar. I sådana fall leder Lech på 39 poäng före Hanaeus på 38, Reinhed Liljeqvist på 35, Dasler på 34 och Imhagen på 32. Eftersom Lech oomtvistat är den snabbaste löparen av dem sitter hon alltså i förarsätet, men samtidigt är hon inte den som alltid kommer till start i de här tävlingarna. Reinhed Liljeqvist har slagit de andra tre (utöver Lech) i alla inbördes möten i år utom då Imhagen var före i Tarstaborgsrundan, men hon måste ha lite hjälp för att passera Hanaeus (en löpare emellan dem i någon av tävlingarna. Dasler behöver två tredjeplatser eller en topp två-placering och Imhagen, som redan säkrat segern i juniorcupen närmast före Ester Skoglund (länets snabbaste junior just nu, Mathilda Wiker, har ställt upp i för få tävlingar), måste ta minst tio poäng (två andraplatser) eller minst nio poäng med en seger (en seger och en tredjeplats) för att passera Hanaeus förutsatt att Hanaeus inte tar fler poäng (hon måste vara femma eller bättre för att ta poäng) – men de båda är förstås också beroende av vad Lech och Reinhed Liljeqvist gör.
    Herrarna: Regerande cupmästaren Per Arvidsson (IF Start) leder på 59 poäng före Simon Karlsson (Tisdagsklubben) på 58, och det är bara de två som har en chans på titeln. Båda har räknat tio tävlingar, men Arvidsson har den fördelen att han har en tre- och en fyrpoängare att räkna bort medan Karlsson har två fyrpoängare som sämsta resultat. Det innebär att enda sättet Karlsson kan vara säker på att ta hem cupen är att vinna de båda kvarvarande deltävlingarna: Är Arvidsson tvåa bakom honom i båda kommer båda löparna då sluta på 62 poäng, men Karlsson kommer ha sex segrar mot Arvidssons tre. Till saken hör dock att Arvidsson varit före Karlsson i mål i de tre senaste inbördes mötena (Åstadsloppet, Hostruset och Norasjön runt (totalt är det 3–3 i inbördes under säsongen efter en stark start av Karlsson), så kommer Arvidsson bara till start är han favorit. Om Arvidsson inte skulle komma till start alls behöver Karlsson vara tvåa i en av tävlingarna för att passera.

    Den 15 november är det årsskifte i friidrotten (inomhussäsongen räknas in i 2025 års säsong), och då är det också billigast och enklast att byta förening för den som vill (annars krävs karenstid). I dag släppte Svenska friidrottsförbundet listan på de som hittills anmält att de ämnar byta klubb den 15 november (listan uppdateras allteftersom), men den innehåller ännu bara ett par från den lokala löparscenen. Dels Östansjö SK:s 16-åriga talang Ester Skoglund (hon fyller 17 dagen efter tävlingsårsskiftet) från Tived som byter moderklubben mot Örebroklubben IF Start. Hon blandar medeldistans med längre lopp och har bland annat vunnit DM på 3 000 meter hinder i år. Dels Örebro AIK:s Fredrik Johnsson (den yngre av de två klubbkamraterna med samma namn, alltså inte Ullmax-”Frippe” utan den andre) blir den senaste i raden att byta till Tisdagsklubben (därmed bör det också bli lite lättare att skilja dem åt i resultatlistor …). Han (som byter klubb) har persat på tio kilometer med 35.15 i år och är god för 16.46 på fem kilometer och 1.18 på halvmaran. Dels karslkogingen Erik Toivanen som byter Karlskoga LCK (en löp- och cykelklubb som var rätt aktiv för några år sedan) till Karlskoga Friidrott (den traditionella friidrottsföreningen i Karlskoga sedan slutet av 80-talet). Han har gått under 35 på milen i Eskilstuna runt i år och gjorde 1.18.50 på Örebro AIK halvmaraton.

    , , , , ,

  • Regborn kommer till terräng-SM med dubbla silver att försvara – här är alla anmälda länslöpare

    Missa inte sista avsnittet av Konditionsbloggenpodden med Valter Pettersson som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Till helgen är det dags för en av årets häftigaste tävlingar, i varje fall i mitt tycke: Terräng-SM. Häftigast därför att löpare (och orienterare) från så många olika discipliner ställs mot varandra.
    I år avgörs banan på en två kilometer lång bana på vackra Rosenlunds bankar i Jönköping, där underlaget till största delen är gräs. Eliten kör den korta distansen, fyra kilometer (fyra varv), på lördagen och den långa, tio kilometer (fem varv) på söndagen. Veteranerna och ungdomarna kör sina lopp på lördagen (ungdomar, juniorer och veteraner över 60 år kör fyra kilometer, veteraner mellan 35 och 59 år kör åtta kilometer) medan juniorerna kör på söndagen (den yngre juniorklassen kör åtta kilometer, den äldre avgörs ihop med seniorerna över tio kilometer).
    När ordinarie anmälan stängde för några dagar sedan var 599 löpare anmälda, men det går att efteranmäla sig fram till 60 minuter före start på respektive distans.
    Martin Regborn, världsmästaren i orientering, skrällde rejält när han tog dubbla silver i fjol och är anmäld till båda distanserna i år igen, men utmanas på den långa av bland andra gamle KFUM Örebro-klubbkompisarna Linus Rosdahl, som vann Åstadsloppet i lördags, och Wilhelm Bergentz, som tävlat mycket sparsamt (om alls) efter sommaren. Örebro AIK:s Liduina van Sitteren, som var sjua på den långa distansen 2021, avstår start i elitklass i år och satsar i stället på yngsta veteranklassen (K35). Guldfavoriter bland seniorerna är också Marie Dasler (K55) och Bo Persson (M75). Karlskoga Friidrotts Gabriel Laine (mest känd som orienterare) gör en intressant start i yngsta klassen, P15. Däremot kommer ingen från Tisdagsklubben och inte heller IF Starts Per Arvidsson eller KFUM:s Jonatan Gustafsson till start, om de inte efteranmäler sig.
    Fler veteraner som kan utmana om medaljer finns däremot i Starttrion Maria Nagle (K45), Annica Sjölund (K55) och Mikael Hansson (M60), Almbys Ljiljana Persson (K70), KFUM:s Gösta Carlsson (M80), ÖAIK:s Mikael Bask (M55) och Kumlas Johan Fredriksson (M40).

    , ,

  • Överlägset EM-guld till Fryxell (och pappa blev stafett-fyra) och Wedin blev femma i världsfinalen

    Missa inte sista avsnittet av Konditionsbloggenpodden, med årets succéman Valter Pettersson som berättar om jätteklivet: Från att inte ens ha rankats som en av de 80 som fick springa elitklass i årets första swedish league-tävlingar till att vara tredje snabbast i finalen. Nu siktar han mot EM nästa år. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det blev aldrig nånsin spännande när Ebba Fryxell, 16, från Latorp åkte till Finland och, som den regerande juniorvärldsmästare hon är, hämtade hem sitt första junior-EM-guld efter att för två år sedan ha tagit ett sensationellt brons i den internationella mästerskapsdebuten. Tillsammans med Timo Silvolas hund Tjabbe sprang hon hem canicross-klassen, löpning bakom hund, vid draghunds-EM i Jämijärvi med nästan 4,5 minuters marginal till norskan Eline Andrea Andersen på andraplatsen över 3,8 kilometer på lördagen och 3,8 på söndagen på samma terrängbana. Ledningen efter första dagen, på just över två minuter, drygades alltså ut med mer än det dubbla i dag – och faktum är att Fryxell hade tagit medalj även om hon hade ställt upp i herrjuniorklassen: Där sprang hon på söndagen ikapp och förbi svenske landslagskompisen Janne Ole Lahs, som tog silvret, och var bara bakom världens två bästa juniorer.
    Ebbas pappa Andreas Fryxell, och familjens hund Cera, följde senare under dagen upp sin femteplats i herrelitens sparkcykelklass med en fjärdeplats i stafetten där Sanna Näslund tog hand om förstasträckan för Sverige (3,8 kilometer löpning bakom hund), där Andreas körde upp Sverige från femte till fjärde plats på andrasträckan (5,1 kilometer sparkcykel) och där Jessica Häggqvist på den avslutande mountainbikesträkcan (5,1 kilometer) körde Sverige i mål just som fyra, 52 sekunder från medalj och knappt två minuter bakom segrande Tjeckien.

    Garphyttelöparen Linus Wedin, 17, försvarade sin femteplats i U23-klassen när det stora racet i världsfinalen i traillöpningsserien Golde trail series avgjordes över ett 23,5 kilometer långt lopp i det schweiziska bergen i dag. Eller – egentligen sprang han in de 38 sekunder amerikanen Ali Papillon hade på honom och klättrade till fjärdeplatsen, men i något läge synade arrangörerna regelboken och konstaterade att även spanjoren Fabian Venero skulle räknas i U23-klassen trots att han kvalat in som elitlöpare, och därmed fanns han plötsligt som solklar segrare i resultatlistan trots att han inte räknades med där efter prologen i fredags (Venero var för övrigt snabbast av alla de inkvalade löparna från de regionala serierna, och hade bara elva av fullsäsongs-elitlöparna framför sig).
    Wedin tog sig runt de 23,5 kilometerna traillöpning, som inkluerade 1 400 meters stigning, på 2.14.57 vilket gjorde att han blev femma (eller fyra) av de tio startande regionala U23-vinnarna för dagen (och alltså även i totalen). Det gav en 24:e-plats av alla de regionalt inkvalade löparna och en 59:e-plats totalt i tävlingen. Venero gjorde banan på 1.58.42 medan totalsegraren Elhousin Elazzaoui, Marocko, vann på 1.50.19 – 39 sekunder före hemmalöparen Remi Bonnet och 43 före kenyanen Patrick Kipngeno efter en magisk batalj.
    Nu laddar Wedin, liksom för övrigt också Fryxell, om för längdskidsäsongen.

    Daladubbeln är en klassisk avslutning på orienteringssäsongen, en partävling främst för ungdomar, och lockade i helgen drygt 1 700 löpare till Falun. Tisarens Ella Laine ställde upp i par med OK Tors Ella Jacobson i juniorklassen, och hämtade in över två minuter på ledarna i söndagens patrullorienterings-jaktstart och var i kapp – men i spurten höll Ellen Rubendahl (Frölunda) och Izabella Ljungberg (OK Tyr, går på Alléskolan), som hade vunnit lördagens stafett med 2.18, undan och vann totalen med nio sekunder. KFUM Örebros Ella Kruse tog tredjeplatsen i par med Tyrs Tuva Henricsson, men de var nästan 7,5 minuter bakom.
    I yngsta klassen, D10, höll Lindebygdens Klara Thybeck och Milans Charlotte Nilsson undan till seger med halvminutens marginal ned till ett en Växjöduo, medan Almbyparet Sixten Widmark/Måns Dahlberg blev sexa i H16 efter att ha sprungit upp sig från en tolfteplats på lördagen.

    , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Rosdahl vann Åstadsloppet – tre sekunder från banrekordet (och Schulstad vann också; Fryxell leder EM i halvtid; Frih med banpers i genrepet)

    Missa inte sista avsnittet av Konditionsbloggenpodden, med årets succéman Valter Pettersson som berättar om jätteklivet: Från att inte ens ha rankats som en av de 80 som fick springa elitklass i årets första swedish league-tävlingar till att vara tredje snabbast i finalen. Nu siktar han mot EM nästa år. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Pettersson fanns med i Åstadsloppet i dag, och sprang på smått sensationella 1.09.55 i sin halvmaratondebut – men till skillnad mot Hostruset förra veckan fick han ge sig både mot Starts Per Arvidsson (trea på 1.08.26) och Tisdagsklubbens Simon Karlsson (1.09.25) – och dessutom, förstås, mot de båda storlöpare som kom till start: Dels Örebrofostrade EM-löparen Linus Rosdahl (topp tio genom tiderna av svenskar både på maratondistansen och på Lidingöloppet) och dels sjufaldige VM-löparen Adhanom Abraha. De båda hade sällskap under första tredjedelen av loppet, drygt. Sedan drog Rosdahl iväg och vann på 1.05.12 – bara tre sekunder från Martin Regborn banrekord som, om Rosdahl hade slagit det, hade gett honom en rekordbonus på 1 000 kronor (vid sidan om de 3 000 han fick för segern).
    Abraha mattades rejält på slutet och var bara 16 sekudner före Arvidsson i mål, 1.08.10 på den 47-årige Eskilstunalöparen som tog sex poäng i långloppscupen (Rosdahl springer ju för Stockholmsklbuben Hässelby och får därför inga poäng där). Örebro AIK:s Jonas Nilsson blev sexa på 1.10.16 och KFUM Örebros Axel Sandberg tog sista poängen i cupen när han blev sjua på 1.10.56 i sin halvmaratondebut.
    Fanny Schulstad var 59 sekunder från Hanna Lindholms banrekord och drygt två minuter från sin egen tid från Klarälvsloppet (som eventuellt ska räknas som Närkerekord, den var i varje fall snabbare än det tidigare Närkrekordet, men bansträckningen är ifrågasatt) när hon vann på 1.18.18. Det gav en segermarginal på 40 sekunder till Erica Lech. De båda örebroarna sprang ihop i runt 15 kilometer innan Schulstad stack ifrån. Den första tredjedelena av loppet hade de också sällskap av Karlstads Sofie Nelson Rask, men hon hängdes sedan av och blev trea på 1.19.43. Starts Emma Reinhed Liljeqvist fyra på 1.23.27, Karlstads Linda Olin femma på 1.28.36 och Starts Petra Hanaeus tog sista poäng i långloppscupen på 1.32.50.
    I långloppscupen tar regerande mästaren Arvidsson över ledningen på herrsidan en poäng före Karlsson genom att han var placeringen före i dag. Båda har nu gjort de tio tävlingar som maximalt får räknas, så vid nästa tävling måste en tidigare räknas bort. Arvidsson har 59 poäng och en trepoängare som sämsta, Karlsson har 58 poäng och två fjärdepoängare som sämsta. Tre tävlingar återstår: Wadköpingslöpet (som jag inte alls är säker på om det kommer bli av), Kilsbergsleden och Lucialoppet.
    På damsidan gick regerande mästaren Hanaeus upp på 41 poäng och behåller därmed ledningen men är bara en pinne före Erica Lech, tre före Reinhed Liljeqvist och fyra före Marie Dasler (som stod över Åstadsloppet efter veteran-VM-guldet i maraton förra helgen). Lech och Reinhed Liljeqvit har dock bara räknat sju respektive nio tävlingar, så medan Hanaeus nu måste börja räkna bort resultat kan de andra räkna på – vilket innebär att Lech i princip bara behöver löpa igenom de sisat deltävlingarna för att ta sin tredje totalseger.
    I Åstadsloppets tiokilometerslopp blev det utomsocknes segrar för Spårvägens Ida Andersson (35.29 – hon var ensam dam under 40 minuter och den ende som gick ifrån Schulstad och Lech i den gemensamma starten med halvmaran) och Ludvikas Markus Munkhammar (33.31). Tisdagsklubbens Philip Sander (34.08) var enda länslöpare på pallen där, som tvåa i herrklassen. På damsidan var bästa länslöpare Örebro AIK:s Julia Johnsson med en fjärdeplats på 42.15. I femkilometersklassn slog Hällefors 19-åriga stjärnskott Mathilda Wiker till med andraplatsen totalt, endast slagen av Ekerös Johan Olsson (17.34). Wiker spang på 18.21 och vann damklassen med över 1.40. Pappa Peter Wiker bästa länslöpare på herrsidan där, med 18.54.

    Så många löpare blev det förstås inte över till Örebro parkrun. 32 kom till start, sämsta siffran sedan april, men Helén Lagerblad (24.31) och Fredrik Johnsson (17.57) var i varje fall snabbast.

    Jag flaggade för att regerande juniorvärldsmästaren Ebba Fryxell, och hennes inlånade hund Tjabbe, inte skulle få så mycket konkurrens på EM i draghund (Fryxell springer bakom hunden i det som också kallas canicross) – och de krossade verkligen konkurrens under den första av två dagar av tävlande i Finland. Över 3,8 kilometer var Fryxell över två minuter snabbare än tvåan Eline Andrea Andersen, Norge, och drygt fyra före trean Océane Jacqueroux, Frankrike. Ja, faktum är att hon slog alla utom tre herrjuniorer (och snabbaste herrjunioren, Julia Vinkler Hansen, Norge, var bara 54 sekunder före henne – så hon var snabbare de bästa herrarna än den näst snabbaste damjunioren).
    Fryxells och Tjabbes tid över 3,8 kilometer terränglöpning blev tolv minuter blankt, alltså 3.10 per kilometer). I morgon väntar 3,8 nya kilometer, och tiderna läggs ihop. Inträffar ingen katastrof ska Fryxell bli junior-Europamästare för första gången när hon går i mål vid 11.35-tiden (hon startar 11.21).
    Hennes pappa Andreas Fryxell har, tack vare sin fina prestation individuellt där han blev femma, blivit uttagen till det enda svenska laget i stafetten som avslutar EM i morgon eftermiddag. Sanna Näslund springer förstasträckan, Fryxell kör andrasträckan på sparkcykel och Johan Palmer är ankare på mountainbike.

    Klara Frih genrepade på lördagen inför conferencemästerskapen i terränglöpning med att springa sex kilometer vid Santa Clara Bronco invitational. Hon gjorde det på 21.57,6, banpers med 18 sekunder. I just den här tävlingen har Frih, 800-meterslöparen från Askersund som går på college i Kalifornien och då får man också springa terränglöpning på höstarna, haft en finfin resultatkurva under sina fyra år: Hon gjorde 24.59,6 i debuten 2021, 22.34,7 andra året, 22.15,3 i fjol och så nu 21.57,6.
    Efter två raka segrar i lagtävlingar fick Frihs college nu nöja sig med en sjätteplats i en tävling där det var tajt bakom överlägsna California Polytechnic state university. Frih bidrog med en 48:e-plats av collegelöparna (därmed var hon fjärde bäst i laget, de fem bästa placeringarna räknas), och totalt sett blev hon 60:e i mål av 186 startande. Cal Polys Tatiana Cornejo vann på 20.14,4. sekunden före Frihs lagkompis Kaylee Barnes.
    Conferencemästerksapen avgörs på Micke Grove-golfbanan i Lodi, strax utanför Stockton, den 2 november och direktsänds på ESPN. Två år i rad har Frih tagit sig vidare därifrån till regionals, alltså mellansteget mellan conference och de nationella collegemästerskapen.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Fryxell slutade femma på EM, Wedin bara sekunder bakom Sveriges bästa traillöpare och 1 500 anmälda till Åstadsloppet (regerande mästare Lech bland de senaste in)

    Missa inte sista avsnittet av Konditionsbloggenpodden, med årets succéman Valter Pettersson som berättar om jätteklivet: Från att inte ens ha rankats som en av de 80 som fick springa elitklass i årets första swedish league-tävlingar till att vara tredje snabbast i finalen. Han avslöjar bland annat att en av orsakerna kan vara en sköldkörtelåkomma han kom tillrätta med i vintras. I podden blickar han också framåt – kortsiktigt mot Åstadsloppet långsiktigt mot sprint-EM nästa år. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det blev ingen medalj för Latorps Andreas Fryxell när herrarnas klass i scooter (sparkcykel bakom hund) avslutades vid draghunds-EM i Finland i dag. Efter torsdagens 5,1 kilometer låg han och hunden Cera femma i totalen, bara 13,7 sekunder bakom ledande Jozef Pelikán, Slovakien, och 5,7 sekunder från medalj. Men i stället för att ta in fick han se upp bakåt. Pelikán tog till slut guldet med drygt 16 sekunders marginal till tåvan Kai Immonen, Finland, efter att ha haft nästan exakt samma tid båda dagarna (9.10,6/9.10,5) medan Fryxell tappade 9,6 sekunder på sin egen torsdagstid (9.24,3/9.33,9) och därmed var han bara nionde snabbast på fredagen men lyckades ändå behålla femteplatsen i sammandraget med två sekunders marginal. Totalt 22 herrar kom till start på EM, och en femteplats är ändå det klart bästa Fryxell – som mästerskapsdebuterade i cykelklassen på VM i fjol och då blev tia – gjort i ett internationellt mästerskap.
    I morgon är det dags för Andreas dotter Ebba Fryxell, som är regerande juniorvärldsmästare i löpning bakom hund (canicross), att gå in i tävlingarna ihop med Timo Silvolas hund Tjabbe. Då – i Spanien i fjol – var damjuniorklassen stor, men i år består den bara av fyra startande: Fryxell, norska Eline Andrea Andersen (som var sjua efter första dagen på VM i fjol, 2,5 minuter bakom Fryxell, men sedan drog sig ur, vilket hon också gjorde på EM för två år sedan när Fryxell tog brons), finska Melina Nazeri (som gör internationell mästerskapsdebut) och franska Océane Jacqueroux (åtta på VM i fjol, nästa tio minuter bakom Fryxell). Fryxell får alltså se sig som stor favorit. Hon startar 12.25, svensk tid, och det är 3,8 kilometer på lördag följt av 3,8 kilometer på söndag som gäller.

    Det är lite svårt att tolka resultatlistan från prologen till världsfinalen av golden trail series (den mest prestigefyllda traillöpningsserien) i Schweiz, eftersom det inte går att välja U23-klassen (som Garphyttekillen Linus Wedin springer i). Men om man söker namn för namn på honom och de andra elva U23:orna som kvalat in som vinnare av de regionala golden trail-serierna (det finns 14, men bara tolv U23-vinnare anmälde sig till den här finalen – Wedin vann ju den nordiska serien) så slutade han på femte plats, bara 20 sekunder bakom japanen Shota Matsumoto som var högst rankad av de som kom till start.
    Prologen bestod av sju kilometer bitvis rätt lerig trail, med 400 höjdmeter (med partier som var branta både uppför och nedför) och individuell start, och totalt sett var Wedin 60:e av 99 startande med tiden 32.10, drygt sex minuter bakom superrutinerade 32-åringen Elhousine Elazzaoui från Marocko som vann 25 sekunder före schweizaren Remi Bonnet och kenyanen Patrick Kipngeno. Kenyanske stjärnskottet Kevin Kibet var bästa U23:a i tävlingen med en fjärdeplats totalt, 1.19 bakom Elazzaoui. Svenskarna Anders Fox och Oscar Claesson blev 40:e och 55:a, bara 47 respektive 26 sekunder före Wedin, vilket säger en del om Garphyttekillens prestation. Fox och Claesson är två av Sveriges bästa traillöpare alla kategorier (Fox sprang skyrunning-VM i år, Claesson trail-EM i friidrottsförbundets regi).
    På söndag avgörs huvudloppet, och för det har prologen – vad jag förstår – ingen som helst betydelse. Alla startar från scratch, och då är det masstart som gäller, över 23,5 kilometer med 4 000 höjdmeter.

    Så här kvällen innan start är Åstadsloppet nu bara tre löpare från 1 500 anmälda – varav 535 till huvuddistansen halvmaraton. Jag har ju tidigare skrivit om Linus Rosdahl som kommer hem och springer för första gången på åtta år och om Fanny Schulstad som för bara fyra veckor sedan slog Närkerekord i just halvmaraton (1.16.04 på en bana i Värmland som gör det lite osäkert om rekordet kommer räknas i rullorna – så det är bra om hon gör om det nu), om regerande mästaren Efrem Brhane från Västerås som kommer till start liksom länets tre topplöpare på herrsidan Per Arvidsson, Simon Karlsson och Jonas Nilsson och om orienteraren Valter Pettersson som spöade alla tre på Hostruset för två veckor sedan. Och så om Emma Reinhed Liljeqvist.
    Men nu hittar jag också regerande mästaren Erica Lech, länets snabbaste maratonlöpare genom tiderna, och KFUM Örebros Axel Sandberg, 24, i en halvmaratondebut – och vi får väl se om ytterligare några spännande namn tillkommer i morgon bitti.

    , , , , , , , ,

  • Fryxell sekunder från EM-guld inför avgörandet i morgon, Wedin går in i världsfinalen i traillöpning i morgon och inomhusspecialisten krossade i labyrinten

    Tidigt i morse släpptes sista avsnittet av Konditionsbloggenpodden, med årets succéman Valter Pettersson som berättar om jätteklivet: Från att inte ens ha rankats som en av de 80 som fick springa elitklass i årets första swedish league-tävlingar till att vara tredje snabbast i finalen (och göra 15.01 på fem kilometer i Hostruset och vinna Lidingöloppets juniorklass). Han avslöjar bland annat att en av orsakerna kan vara en sköldkörtelåkomma han kom tillrätta med i vintras. I podden blickar han också framåt – kortsiktigt mot Åstadsloppet och mer långsiktigt mot en plats i orienteringens utvecklingslandslag och sprint-EM nästa år. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Jag hade fattat fel när det gällde Andreas Fryxells deltagande på draghund-EM i Finland – till skillnad mot VM i fjol ställer den gamle skidåkaren från Latorp i år upp i scooterklassen (då i cykelklassen, där man åker mountainbike bakom hund). Nu står han alltså på en sparkcykel (eller ”står” och ”står”, det är ett aktivt och frenetiskt skjutande för att hjälpa till med farten) bakom sin hund Cera. Därmed blev det inte tävling lördag-söndag för Andreas, som jag tidigare skrivit i bloggen, utan torsdag-fredag – ja, det började alltså i dag.
    Och det finns faktiskt medaljchans efter första dagen. Fryxell ligger femma, bara 13,7 sekunder bakom ledande Jozef Pelikán, Slovakien, och 5,7 från medalj efter 5,1 kilometer som ledaren avverkade på 9.10 (drygt 33 kilometer i timmen i snitt) och som Fryxell alltså behövde 9.24 för. I morgon körs samma sträcka igen, och tidernas läggs ihop.
    Ledaren, Pelikán, går ut först vid 11.25 och Fryxell startar följaktligen som femma vid 11.29.
    Hans dotter Ebba Fryxell, som är regerande juniorvärldsmästare i löpning bakom hund (canicross) tävlar lördag-söndag.

    I morgon drar världsfinalen av golden trail series (den mest prestigefyllda internationella traillöpningsserien just nu, i konkurrens med UTMB-serien och skyrunner world series) igång i undersköna schweiziska byn Ascona, precis på gränsen till Italien. Garphyttekillen Linus Wedin fick en friplats dit efter sin överlägsna seger i U23-klassen i den nordiska finalen, Fýri trail, men nu kommer han möta helt annat motstånd. Totalt 25 U23-löpare är på plats, och Linus är näst yngst med sina 17 år (de är bara fem tonåringar, övriga 20 är 20-23 år), och ställs nu mot sådana som kenyanske 22-åringen Philemon Ombogo Kiriago – som vann stortävlingen Sierre-Zinal i fjol och var i år bara två sekunder bakom sportens bäste genom tiderna, Kilian Jornet, i samma tävling – och löpare som kenyanen Kevin Kibet och spanjoren Iu Net är också riktigt högt rankade. Kollar man på de internationella rankningslistorna så är Wedin 21:a av 25, så varje placering bättre än det är så klart en framgång (och framför allt får han ju jämföra sig med de andra U20-löparna).
    Tävlingen inleds på fredagen med en sju kilometer lång prolog (med 400 höjdmeter) med individuell start (Wedin startar 15.37.30) där löparna kör tre olika loopar för att maximera antalet gånger publiken får se dem i målområdet. Damerna sprang i dag och det såg enormt lerigt ut på sina ställen. Prologen är egentligen betydelselös för de löpare, som Wedin, som inte samlar poäng för totalen (det här är hans debut i världsserien), så det verkligt prestigefyllda är i stället söndagens 23,5 kilometer långa lopp (med 1 400 höjdmeter) där löparna kör fem olika loopar och där det är två rejäla stigningar varav en kommer på första milen och en de sista fem-sex kilometerna. TV-produktionerna från de här tävlingarna brukar vara grymma. Prologen sänds inte, men däremot finalen på söndag som ni hittar här.

    I kväll avgjordes finalen av Lindebygdens träningstävlingsserie i sprintorientering i Vedevåg, och där bjöds det på extra allt med 40 kontroller, kartbyte, dubbla kartvändningar och en avslutande labyrintorientering som var väldigt lurig (en bandad labyrint i en gammal hockeyrink, där mörkret gjorde det extra viktigt att läsa rätt). Tisarens inomhusorienteringsspecialist Viggo Holmberg bevisade att han behärskar den typen av orientering (och även sprinten i övrigt) till fullo och var nästan sex minuter snabbare än alla andra (Lindebygdens Oliver Arnesson var tvåa). Holmberg ledde med två minuter in i labyrinten, som bestod av nio kontroller, och alltså sex minuter ut ur den (han avverkade den på under fem minuter mot nästan nio för tvåan). KFUM Örebros Alva Nilsson var, med drygt 1,5 minuters marginal till klubbkompisen Johanna Nordström, snabbaste dam.
    När jag snackade lite med Holmberg efteråt stack han inte under stol med att målsättningen var att i vinter ta hem den svenska inomhustoouren (Indoor grand prix) som startar i Gävle 16-17 november. I fjol blev han trea i totalen.

    , , , , , , , , , , , , ,

  • Pettersson gäst i sista podden – och datum spikade för Bergslagsleden och Silverleden

    Tidigt i morgon bitti släpps veckan avsnitt av Konditionsbloggenpodden – som också ser ut att bli det allra sista, om inget oförutsett inträffar. Lyssningen har inte riktigt lyft som cheferna önskat, snarare tvärtom (en ganska tvär dipp), och eftersom den ändå tagit ett antal timmar av min arbetsvecka så kommer jag nu få lite tid över till annat.
    Hur som helst, sista gästen blev – och det ska sägas att det var helt omedvetet att han blev just det, han var inbokad innan beskedet kom – året succéman Valter Pettersson som berättar om jätteklivet han tagit i år: Från att inte ens ha rankats som en av de 80 som fick springa elitklass i årets första swedish league-tävlingar till att vara tredje snabbast i finalen (och göra 15.01 på fem kilometer i Hostruset och vinna Lidingöloppets juniorklass). Han avslöjar bland annat att en av orsakerna kan vara en sköldkörtelåkomma han kom tillrätta med i vintras. I podden blickar han också framåt – kortsiktigt mot Åstadsloppet och mer långsiktigt mot en plats i orienteringens utvecklingslandslag och sprint-EM nästa år. Finns där poddar finns!

    Nu har två av länets tre största ultralopp – Silverleden ultra och Bergslagsleden ultra (men inte Munkastigen trailrun) – släppt sina datum för 2025. Silverleden kör som vanligt en lrödag i månadsskiftet juni/juli – i det här fallet den 28 juni. Och Bergslagsleden kör som vanligt andra lördagen i september, den här gången den 13 september. Banorna på Bergslagsleden ultra verkar, efter ett gäng ändringar de senaste åren, vara identiska med i år – alltså 62 kilometer (två varv av Ånnaboda-Tomasboda-Ånnaboda-Suttarboda-Ånnaboda), 48 kilometer (ett varv plus Ånnaboda-Tomasboda-Ånnaboda) och 17 kilometer (Ånnaboda-Tomasboda-Ånnaboda). Distansangivelserna är mina egna, arrangören kallar dem för 60, 46 respektive 16 kilometer (men jag vill påstå att den slinga från Ånnaboda till Tomasboda och tillbaka som användes i år var 17 kilometer vilket påverkar alla distanserna. När det gäller Silverleden ultra har man ju alltid sprungit ett varv på leden, alltså runt 64 kilometer (det här blir tolfte upplagan, de tio första gick tävlingen under namnet Silverleden på 1 dag), men jag vet att arrangörerna tittat på att få till en dubbel (128 kilometer) eller rent av ett 100-mileslopp, som komplement till den traditionella sträckan. Vi får väl se om det blir av redan 2025 när anmälan öppnar i januari (anmälan till Bergslagsleden ultra är redan öppen).

    , , , , , ,