Konditionsbloggen

  • Förbundskaptenen och Fahlin förutspår lördagens VM-lopp: ”Där spricker det nog upp ordentligt”

    Emilia Fahlin kommer att starta sitt tolfte raka VM-linjelopp, det 14:e raka i ett globalt mästerskap om man räknar in de två OS hon gjort under den här perioden, på lördag. En rätt fin svit …
    Men efter två raka topp tio-placeringar – nia i Norge 2017 och sensationell fyra på de tuffa banorna i Österrike i fjol – kommer hon i år inte att vara kapten i det svenska laget (det blir Hanna Nilsson) och själv tror Fahlin inte ens att hon kommer ta sig i mål på lördag. Det berättar hon mer om i en längre intervju jag gjort med henne och som publiceras på na.se under torsdagen (orsaken är förstås de huvudskador hon ådrog sig i kraschen i maj, som höll henne borta från cykeltävlingar ända till i söndags).
    Jag har pratat med både Fahlin och förbundskapten Lucas Persson i veckan, och jag passade på att fråga båda hur de tror att den 15 mil långa tävlingen på lördag kommer att arta sig.
    Man ska hålla i huvudet hur banan ser ut: Det inleds med en elva mil lång sträcka som bland annat innehåller ett par rejäla klättringar, och avslutas med tre varv på en teknisk 14-kilometersbana i centrala Harrogate. Den första stigningen som sticker ut finns redan mellan 13:e och 15:e kilometern och har 166 höjdmeter vilket ger en snittlutning på 7,2 procent och en maxlutning på 10,8. Den andra, upp till Lofthouse, finns mellan 43:e och 46:e kilometern, har 243 höjdmeter, en snittlutning på 4,3 procent och en maxlutning på 13. Det avslutande varvet består av två längre raksträckor och ett mer tekniskt avsnitt inne i centrala Harrogate, där mållinjen finns. Det bjuder också på tre motlut, med 83 meter mellan lägsta och högsta punkten. Det är svagt uppför de sista 400 meterna mot mållinjen.
    Förbundskapten Persson ser tre möjliga scenarion, som han utvecklar i den text jag skrev i tisdags: Att det går iväg en utbrytning relativt som sedan jagas ikapp av en mindre grupp av favoriter. Att det blir stenhård körning från start och att allt fler droppar av längs vägen. Eller att det går iväg en utbrytning med representanter från alla de tunga nationerna, som sedan sitter nöjda i en klunga som aldrig kommer ikapp.
    Fahlin tror däremot snarare att det kommer gå en tidig utbrytning som hinns upp före den andra, tuffare, stigningen, och att klungan kommer att spricka av rejält där för att sedan, delvis, återsamlas inför de avslutande varven där det kommer bli ett taktiskt spel mellan de största lagen.
    – Kan klättrarna dra upp ett tempo som ändå är bekvämt för dem uppför Lofthousestigningen så kommer det bli många som får släppa. Där spricker det nog upp ordentligt, och alla kommer inte komma tillbaka efter den klättringen. Men några kommer garanterat gå ifatt igen, och då börjar tävlingen om. De länder som har flest kort att spela med i det läget kommer att försöka skapa den tävling de vill ha. Det kommer nog vara rätt offensiv körning på slutet, säger Fahlin.
    Några ord om Sveriges OS-kval inför nästa år, också: Sverige har inte längre någon praktisk möjlighet att nå topp 20 på nationsrankningen per den 22 oktober, men om Fahlin är topp 100 på den individuella rankningen det datumet så kommer Sverige få en plats i linjeloppet och därmed också en plats i tempoloppet eftersom Lisa Nordén med sin 14:e-plats i går bara hade åkare från åtta andra länder före sig (de tio länderna med cyklister högst i resultatlistan fick varsin OS-plats om de också har minst en plats i linjeloppet). Fahlin är just nu 93:e på rankningen, och poängen hon samlat in kan räcka till topp 100, men hon har också chans att ta poäng i någon av de tre eller fyra tävlingar som återstår för henne den här säsongen.

    , ,

  • Racerapport: Bergslagsleden ultra 2019

    Det bestående minnet från Bergslagsleden ultra 2019: Att springa med handbromsen i.
    Den bestående känslan: En enorm lättnad och glädje efter så många misslyckanden i just den här tävlingen.
    Ni vet: I premiärupplagan 2014 hade jag en av få runner’s high-dagar i mitt liv men la bort drygt en kvart på en felspringning (2,5 kilometer och 100 höjdmeter nedför Kilsbergskanten), och sedan har bedrövelserna kommit slag i slag på leden vilket gjorde att jag trots allt aldrig lyckats bättra perset från debuten.
    Men i år skulle det ske, och målet var inte bara att springa snabbare än 2014, utan att springa bättre än 2014 (alltså sänka perset med mer än den kvart jag den gången sprang fel).
    Problemet var bara att jag inte var återhämtad från de 10 000 höjdmeterna i The Hill marathons tre veckor tidigare, där låren fick sig en rejäl omgång för att sedan bli totalt sönderslagna i Run of mine helgen därpå. Mot bättre vetande hade jag dessutom klämt in två riktigt hårda intervallpass på löpband veckan efter Zinkgruvan, och först därefter släppt upp och vilat ut.
    På morgonen före starten i Digerberget kändes benen ändå fräscha (förutom att jag var rejält stel i högra höftböjaren när jag klev ur bilen på parkeringen), och första kilometerna joggade jag med i en grupp närmast bakom Johan Ingjald som skuttade iväg i en helt egen fart.
    Men ganska snart, efter fyra–fem kilometer, började jag känna av låren. Baksidorna först, med begynnande stelhet och lättare krampkänning, och sedan också framsidorna. Vart ska det här ta vägen, tänkte jag, och började oroa mig för ett nytt misslyckande på leden. Men jag kunde ändå hålla den fart jag tänkt mig, och när jag skuttade förbi de båda ställen där jag tvingades ta toastopp i skogen i fjol (innan jag bröt i Mogetorp med totalt maghaveri) var jag glad för att magen i varje fall fungerade som den skulle (liksom i Ultravasan i fjol hade jag bestämt mig för att skippa att äta längs banan och nöjde mig med sportdryck och vatten vid de tre vätskestationerna plus langning på ytterligare tre ställen).
    Och känslan i benen blev inte så mycket värre, även om det kändes som att konstant springa med handbromsen i. Att jag inte hade någon som helst spänst visade sig i att jag återkommande inte orkade lyfta benen över stenar och grenar utan slog i fötterna, rev sönder skorna och gick omkull vid två tillfällen (dels precis före Mogetorp, dels på toppen av Rusakulan).
    Ned till Mogetorp var jag tolfte man (13:e totalt, Johanna Gelfgren var urstark hela dagen och stack iväg till en storseger i damklassen, som totalfemma), och strax därefter skuttade västeråsaren Daniel Billström förbi på ett hygge. Jag tänkte först släppa honom – det gick för fort, och pulsen närmade sig 85 procent av max – men beslutade mig för att jag nog behövde lite draghjälp om jag skulle klara målsättningen på 4.44. Fyra–fem kilometer vågade jag hänga – och prata erfarenheter, Daniel hade sprungit en del spännande lopp i Italien och Schweiz – innan jag lät honom gå. I det läget hade också Thomas Östlundh och Björn Eriksson passerat, och jag var nere på 15:e plats av herrarna när jag passerade halvvägs efter 24 kilometer på 2.15.
    Strax innan toppen på Rusakulan kom jag förbi Jonas Janegren, som hade varit ett par minuter före i Mogetorp men nu gick i uppförsbacken, men i stället dök Johan Röjler, som gjort en medvetet lugn öppning, strax upp där bakom.
    Jag kollade mycket på pulsklockan nu (fast inte ner genom Trolldalen förstås, där måste man ha full fokus på stenarna, och där försökte jag gasa lite för att inte släppa upp Röjler för snabbt), och försökte dels att hålla pulsen uppe (i början handlade det om att hålla den nere, men när man börjar bli trött är det lätt att bli bekväm, och då handlar det snarare om att fortsätta se till att man ligger på rätt arbetspuls) och dels kolla tiderna så att målsättningen hölls vid liv.
    Efter att ha blivit omsprungen av tio man och bara tagit en enda sedan elljusspåret i Digerberget hade jag börjat tro att det skulle bli en sådan där dag där man bara tappar och tappar och tappar – men i uppförsbacken mot Blankhult (där benen fortfarande kändes ungefär som i backarna efter sju kilometer, stela så in i helvete men ändå funktionsdugliga) började det plötsligt vända. Magnus Hjelmér stod och pinkade i en buske och lät mig passera och Henrik Vuorinen stod i vätskestationen och beklagade sig över uppförsbackarna.
    När Röjler väl kom ikapp, inte så långt före Göljan, kunde jag inte följa en enda meter, men men i grusbacken upp mot Östra Ånnabosjön hade Björn Eriksson parkerat och någonstans mellan Blankhult och Ånnaboda (jag minns inte var) plockade jag Andreas Wahlstedt också.
    Jag hade ingen fart att tala om, var så långt ifrån en runner’s high-dag man kan komma, men malde ändå på i något som måste ha varit ett hyggligt tempo (och jag går aldrig i uppförsbackar på så här korta lopp, ett beslut jag höll ända fram till den slalombacken). Väl i Ånnaboda hade jag bara en vag uppfattning om att jag borde ha plustid på 4.44-målet, som jag milen tidigare hade varit beredd att ge upp (”går jag bara under 4.59 är det godkänd”, intalade jag mig själv, men slog sedan bort tankarna med att jag ju faktiskt borde spänna bågen och se om det skulle gå att press de här sura benen mot 4.44 ändå).
    Mellantiderna visar så här i efterhand att Hjelmér hade legat sekunder bakom mig sedan hans kisspaus före Blankhult, och på Ingjalds film ser man hur han ger sig av på den avslutande sexkilometersslingan tätt bakom mig. Nu var jag inte fräsch alls längre, benen ville inte lyfta sig, men på asfalten gick det ändå att hålla under sex minuter per kilometer (min vaga uppfattning var att jag med tidsbufferten jag byggt upp skulle klara målet om jag snittade sju minuter per kilometer härifrån). Jag höll löpsteg hela vägen upp till Falkaberget, men har ett luddigt minne av att Hjelmér ändå var före på grusvägen ned mot slalombacken (hade han passerat på stigen före Falkaberget, eller minns jag fel; hur som helst visar mellantiderna att jag var i botten av backen 49 sekunder före honom).
    22-årige Linköpingslöpare Gustaf Sundbüe (när jag var 22 hade jag inte börjat springa!) gick i backen (det skulle ju inte jag göra!). Han hade varit över sju minuter före mig i Blankhult, men var nu bara 40 sekunder före, och jag var ikapp före första riktiga branten. Men där tog benen slut, och jag fick kapitulera och börja gå för första gången. ”Det här var inte alls planerat, här skulle vi ju springa!”, ropade jag till Gustaf som inte fick fram så mycket till svar.
    Tre korta gångsekvenser fick det bli i backen, men sista branten upp till Storstenen höll jag löpsteg (”jag behöver ändå inte uppförsbenen mer!”) och höll på att storkna av mjölksyra när jag stapplade över stenhällen på toppen till glädje för ett par som satt där och fikade.
    Klockan visade 19 minuters marginal till målet, och härifrån vet jag ju att det är max 2,5 kilometer kvar. Bara jag fortsatte röra mig skulle det gå, men jag andades ändå inte ut förrän jag var nere på asfalten, hade svängt runt sjöändan och såg på klockan att jag alltjämt höll 5.30-fart per kilometer på det här underlaget. Efter fyra timmar och 30 minuter vågade jag äntligen börja tro på att det skulle gå vägen. Slappna av och njuta. Eller ja, trots att jag inte för fem öre brydde mig om placeringar i det här loppet började jag kolla bakåt (”det vore ju onödigt att släppa om Sundbüe eller Hjelmér nu!”).
    Målrakan var precis lika lång som den alltid är (eftersom jag missade att de ändrat den, att man skulle ta vänster lite tidigare och tjäna några meter), men jäklar va nöjd jag var när klockan i mål stannade på 4.37.04. 7,5 minuter bättre än målsättningen, nästan 23 minuter bättre än personliga rekordet. Därtill en åttondeplats av herrarna (nia totalt).
    Det här var en dag man verkligen borde ha njutit ute i skogen: Det var höstens vackraste väder med klarblå himmel, vindstilla, en sista pust av sommar och nästan 20 grader. Men jag hade legat på hög anspänningsnivå hela dagen, jagat tider, haft en snittpuls på 83 procent av max över 277 minuter.
    Och låren? Tja, de var allt stelare, men fortfarande ändå funktionsdugliga när jag staplade genom målområdet, fick en vegetarisk hamburgare och en varm dusch.
    Så mycket njutning blev det inte under loppet, men efteråt har jag njutit i fulla drag, i flera dagar. Jag är sjukt nöjd, och ganska mätt på att jaga tider på den här leden. Nästa år ska jag nog springa Bergslagsleden ultra bara för att det är så kul och fint och världens bästa lopp; och ta ikapp all den där njutningen som jag missade i år.
    Men när jag summerar årets Bergslagsleden ultra så är det med en enorm känsla av revansch, och som en av mina främsta krigarinsatser genom åren (jag har en del bättre lopp när jag haft riktigt bra dagar, som på Ultravasan i fjol, men aldrig sprungit så bra på en dålig dag).
    Tack Johan och Erik och alla andra i arrangörsstaben för en fantastisk tävling, och tack Maria och Jon för langning och support!

    Bergslagsleden ultra
    Så här spänstig var jag före start. Inte efter målgång. Nej, inte ens efter fem kilometer. Foto: Maria Åström
    Bergslagsleden ultra
    Strax före Mogetorp. Strax efter första vurpan. Björn Eriksson på väg ikapp. Foto: Martin Nilsson

    Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racerapporter):
    Stockholm marathon 2009: 4.23.48
    Lidingöloppet 2010: 2.56.03
    Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53
    Skåla opp 2013: 1.48.35
    Mont blanc marathon 2014: 5.11.55 (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
    Sweden skyrace 24 2014: 8.14 
    Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37
    Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer)
    Tromsø skyrace 2015: 11.21.17
    Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56
    Bergslagsleden ultra 2015: 5.07.06
    Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer)
    Bergslagsleden ultra 2016: 5.28.11
    Borås 6-timmars 2016: 56 346 meter
    Örebro backyard ultra 2017: 24 varv/timmar (160,9 kilometer)
    The Hill marathons 2017: 9.42
    Niesen treppen lauf 2018: 1.30.14
    Lurs backyard ultra 2018: 25 varv/timmar (167,64 kilometer)
    Ultravasan 2018: 8.12.11
    Bergslagsleden ultra 2018: DNF
    Växjö marathon 2018: 3.04.36
    Aktivitus trail race 2019: DNF
    Örebro backyard ultra 2019: 22 varv/timmar (147,53 kilometer)
    Swedish alpine ultra 2019: 13.24.17
    Säfsen sommarbackyard 2019: 28 varv/timmar (187,77 kilometer)
    The Hill marathons 2019: 17.01.00
    Bergslagsleden ultra 2019: 4.37.04
    Kommande mållopp:
    Kullamannen Crazy 88 2019
    Bergslagsleden ultra 2020 (om det blir av!)

    , , , ,

  • Helgen som gick: Tisarens historiska SM-medalj, Fahlins comeback, Wengelins cupseger, tre löptävlingar i länet och dubbla dubbelsegrar i Stockholm

    Det blev av olika anledning (tidsbrist!) inget bloggat i helgen, så här kommer en snabb uppdatering av vad som egentligen hände.

    Avslutande SM-helgen i orientering
    Vad: Medeldistans-SM på lördagen (kval fredag) och stafett-SM på söndagen.
    Resultatlista medeldistans och stafett.
    Bästa länsresultaten: Tisaren tog klubbens första medalj genom alla tider i damernas stafett-SM (trots att största stjärnan Lilian Forsgren, som var fyra i medeldistansen, inte kom till start) efter att Josefin Tjernlund spurtat ned IFK Lidingös Anna Bachman. Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson la grunden till den historiska medaljen.
    Notera: På herrsidan blev det dubbla femteplatser, men inga medaljer i stafett-SM. Hagabys förstagubbe Per Carlborg tappade nästan 5,5 minuter på täten (Stora Tuna, som höll i och vann) på förstasträckan, men Filip Dahlgren var snabbast av alla på andra (med över halvminuten!) och plockade upp laget från 43:e till sjunde plats, och Martin Regborn tog sedan laget in i medaljstriden, men fick ge sig med sex sekunder mot IFK Göteborgs Max Peter Bejmer i bronsuppgörelsen. Tisarens lag låg efter Filip Jacobssons och Gustav Hindérs insatser trea inför sista sträckan, men Oskar Andrén kunde inte följa Bejmer och Regborn och laget blev femma. I medeldistansen gjorde Regborn precis som på förra veckans långdistans ett starkt kval som följdes av bommar i finalen (i långdistansen hade Regborn den bästa ”bomfria” tiden, uträknat av Winsplits). Den här gången blev det en niondeplats. ”Bom i början, blev ikapplöpt av Albin (Ridefelt) med 2 min och la ner loppet med tanke på kommande världscup”, skriver Regborn på Strava. Tisarens stafettlöpare Josefin Tjernlund, Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund slutade 15:e, 23:a och 26:a, medan Filip Jacobsson och Gustav Hindér blev 25:a och 30:e. Oskar Andrén missade A-finalen efter succén med en femteplats i norska mästerskapen på samma distans förra helgen (och maratondebutsuccén helgen dessförinnan). Jonatan Gustafsson (sexa i H20) och Valter Petersson (sjua i H18) var som vanligt bäst av länets juniorer.

    Grand Prix International d’Isbergues
    Vad: 122 kilometer lång cykeltävling på den tredje högsta internationella nivån (UCI 1.2) där Emilia Fahlin gjorde comeback över tre månader efter sin senaste cykeltävling (på grund av huvudskada efter krasch på träning).
    Resultatlista.
    Vinnare och Fahlins resultat: Den tolv cyklister stora tätgruppen sprack av i slutet, och nederländska Christine Majerus vann spurten närmast före Fahlins teamkompis Clara Copponi, Frankrike. Fahlin blev nia, tolv sekunder bakom.
    Notera: Fahlins lag, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope, dominerade tävlingen som inte lockade så många andra högprofilerade team (delvis eftersom den inte är på så hög nivå, delvis för att VM startade i går). FDJ hade därför fem cyklister bland de nio främsta, vilket man mycket sällan ser i cykelsporten. Fahlin var nöjd efteråt, och verkar ha bestämt sig för VM-start även om det ännu inte kommit något definitivt besked:
    – Det gick bättre än vad jag hade trott. Jag kunde sitta med rätt så långt upp när det var lite kuperat och göra det jobbet jag skulle. Jag har inte pratat med förbundskaptenen än, utan vi skulle höras i morgon, så vi tar nog beslutet då. Men personligen hade jag tyckt att det hade varit skitkul att få så mycket tävlingar som det går att få, sa hon till SVT i går.
    Efter VM återstår två tävlingshelger den här säsongen: I Italien 5–6 oktober (Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli) och i Kina 22 oktober (Tour of Guangxi).

    Bergslagsleden ultra
    Vad: 48 kilometer långt traillopp (mestadels) på Bergslagsleden, med start i Digerberget utanför Nora och mål i Ånnaboda.
    Resultatlista.
    Vinnare och bästa länslöpare: Stockholmaren Johanna Gelfgren tog revansch för fjolårets andraplats och sprang hem segern på 4.18.30 – men missade Beata Falks banrekord med 18 sekunder. Petra Hanaeus, som tagit jättekliv framåt i år, var tvåa på 4.45.09. Ärlas Simon Karlsson kapade nio minuter på sin fjolårstid, då han blev trea, och vann nu 15.40 före Almbus Josef Sandell.
    Notera: Therese Fjordäng låg trea inledningsvis, men fick ge sig med 3,5 minuters marginal till Mia Gyllebring i kampen om sista pallplatsen. Johan Ingjald tog starten och var var med i pallfajten halvvägs, men föll tillbaka till en femteplats. Johan Röjler gjorde första tävlingen efter Ö till ö-debuten, och sprang hem en sjundeplats. Och själv blev jag åtta, en racerapport kommer!

    Wadköpingslöpet
    Vad: 9,5 kilometer långt traillopp i terrängen runt Karlslundsspåret.
    Resultatlista.
    Vinnare: Mattias Nätterlund tog sin första seger sedan comebacken, på 44 blankt, 1.15 före klubbkompisen (i Örebro AIK) Jonathan Kandelin som i sin tur var 19 sekunder före Per Sjögren (som ju inte gör så många tävlingar numera). Arrangörsklubben Karlslunds egen Lena Hasselgren Lindsten hade ännu större segermarginal – 1.17 – till Therese Persson när hon vann på 56.54. Nathalie Karlsson trea, 3.18 bakom.
    Notera: Almbys Rihards Darzins, som är en av Sveriges bästa döva orienterare med SM-guld i sprint och VM på meritlistan i sommar, fullföljde som ende löpare dubbeln med Bergslagsleden ultra på lördagen och Wadköpingslöpet på söndagen. Han slutade 21:a på leden på 5.17.49 och 15:e i löpet med 56.12.

    Hallbyrundan
    Vad: Nio kilometer långt kortlopp på lördagen och 20 kilometer långt crosscountrylopp på söndagen, i Jönköping, som avslutande tävlingar i mountainbikens Sverigecup.
    Resultatlista lördag och söndag.
    Länsresultat: Matthias Wengelin slutade tvåa på lördagen och trea på söndagen, 0,5 respektive 50 sekunder bakom dubbelsegraren Emil Lindgren, och säkrade därmed totalsegern i cupen.
    Notera: Det här var frekvent tävlande Wengelins allra sista tävling för säsongen (han har bland annat hunnit köra hem dubbla SM-guld). ”Nu ska det bli skönt att ta det lite lugnt utan tävlingar, istället är det två fina helger ihop med Mountainbikeskolan på G i Hellas”, skriver Wengelin på sin blogg.

    Stockholm actionrun
    Vad: Åtta kilometer långt hinderbanelopp, med 40 hinder, enligt samma koncept som tidigare genomförts i Örebro.
    Resultatlista.
    Länsresultat: Det blev dubbelt Örebro på både dam- och herrsidan i Stockholm actionrun. Siri Englund vann 26 sekunder före Sara Forsström medan Englunds sambo Cimmie Wignell vann 23 sekunder före Forsströms sambo Martin Bäckström. Alla andra var över tre minuter bakom, på både herr- och damsidan.

    Örebro parkrun
    Vad: 122:a upplagan av femkilometerstävlingen lockade 93 löpare som stod över Bergslagsleden ultra som avgjordes samtidigt.
    Resultatlista.
    Vinnare: Bella Lagrange (21.56) och Conrad Granath (18.33) var snabbast den här veckan.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Helgens höjdare – orienterings-SM med medaljchanser, dubbla trailtävlingar och Emilia Fahlins comeback

    1) Orienterings-SM
    Medeldistans med kval i dag och final i morgon, stafett på söndag. Jag skrev en hel del inför redan i gårdagens blogginlägg. Det vankas medaljchanser både på medeldistans (Martin Regborn) och i stafett (Tisaren).

    2) Bergslagsleden ultra och Wadköpingslöpet
    Under lördagen är det dags för sjätte upplagan av ultraloppet mellan Digerberget och Ånnaboda, och på söndag är det dags för andra upplagan av trailtävlingen i Karlslundsskogen.
    Till det sistnämnda har 10,5-kilometersloppet, över tre krävande 3,5-kilometersvarv, har jag inte fått tag i någon startlista, men av facebook- och instagramkommentarer att döma är det rätt bra uppställ. Dock inte topparna på herrsidan från i fjol i Jonatan Gustafsson (springer orienterings-SM i stället) som vann på 42.18 eller Erik Anfält (rehabar hälsporre) som var tvåa, sju sekunder bakom. Fjolårssegraren Karin Forsberg (på 48.31), som smugit igång efter sina skadeproblem och bland annat var med och förde upp KFUM Örebro i lag-SM-kvalet i friidrott, är dock ett möjligt namn till start liksom fjolårstvåan Frida Nilsson (på 52.51) som vann Askermountain mudrace i söndags.
    Till Bergslagsleden ultra är startlistan publicerad, och där sticker fjolårssegraren Han var bara 5,5 minuter från Erik Anfälts banrekord då (3.44.13 på honom då, 3.38.56 på Anfält 2017) och lär då som nu jagas av Markus Living och Björn Morén (ingen av de tre är från länet), men också av örebroaren Johan Ingjald som den här säsongen tagit stora kliv framåt på förvisso kortare distanser.
    Täbys Johanna Gelfgren, som sprang ifrån mig på Swedish alpine ultra, var tvåa bakom Beata Falk i fjol (på 4.36.46 vilket var under det tidigare banrekordet men över 18,5 minuter sämre än Falk) och har tagit jättekliv framåt i år, så hon får gälla som favorit. Kajsa Rosdal var femma i fjol och har god chans att bli bästa länslöpare i år.

    3) Emilia Fahlins comeback
    I onsdagens blogginlägg gick jag igenom alla förutsättningar inför Örebrocyklistens comeback i Grand Prix International d’Isbergues. Det allra mest spännande är förstås om hon efteråt kommer att välja att köra VM – linjeloppet avgörs redan nästa lördag – eller inte.

    , , , , , , , , ,

  • Starkt uppställ i orienterings-SM – vad går Andrén för i Sverige och är det i år Tisaren tar SM-medalj?

    I morgon eftermiddag drar säsongens sista SM-helg i orientering igång med medeldistanskval. På lördag avgörs finalerna, och på söndag är det stafetter.
    Det är fullt uppställ från länshåll (förutom att Filip Dahlgren inte heller den här helgen är anmäld, åtminstone inte till medeldistansen) med höstens världscuplöpare Martin Regborn, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren i startlistan samt Oskar Andrén, som blev femma på Norges medeldistansmästerskap förr helgen, i en intressant start. Han har ju haft två succéartade helger i rad med maratondebut och tre NM-distanser, men vad räcker formen till med svenska orienteringsmått?
    Men de är långt ifrån ensamma om att springa medeldistanskvalet, även Tisarens Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund, Daniel Attås, Lovisa Persson, Rebecka Nylin, Filip Jacobsson, Gustav Hindér, Ellinor Eriksson, Erik Lindgren, Erik Fenrlund, Olle Josarp och Johan Aronsson, Hagabys Josefine Wallenhammar, Per Carlborg och Johan Persson, Milans Josefin Erlandsson och Saga Sander, och KFUM Örebros Jacob Eriksson är anmälda.
    Hur stafettlagen kommer att formeras är inte klart, man får faktiskt ändra ända in på söndagsmorgonen (mot en extra avgift). Tisaren har bara en stafett-SM-medalj i historien, ett silver på herrsidan 2003, men deras starka damlag var fyra både 2016 och i fjol och har varit topp tio alla gånger utom en (som de tagit sig i mål) sedan 2008. Är det i år medaljen kommer?
    På herrsidan är Hagabys chanser förstås avhängiga av om Dahlgren kan springa eller ej.
    Världscuptävlingarna i Schweiz avgörs redan nästa helg, och säsongen avslutas i Kina en månad senare.

    , , ,

  • Här är banan, lagkamraterna och motståndarna för Emilia Fahlin i comebacken

    På söndag gör Emilia Fahlin äntligen comeback efter den huvudskada hon ådrog sig när hon kraschade på träning i maj. Jag pratade med henne när comebacken blev känd förra veckan (läs artikeln här), och nu finns all information om Grand Prix International d’Isbergues ute på tävlingens hemsida. Det handlar om en tävling på den lägsta av de tre internationella nivåerna, och det är andra gången tävlingen, som avgörs utanför Calais i norra Frankrike, körs (herrarna har dock kört 72 upplagor genom åren).
    Fahlin kommer att köra tillsammans med australiska Lauren Kitchen (som har nummer ett på bröstet och väl därmed får ses som den laget kör för i den här tävlingen, om det inte spritter oväntat mycket i Fahlins ben efter den långa frånvaron), tyska veteranen Charlotte Becker, 20-åriga franskan Clara Copponi, som anslöt till teamet den 1 augusti och därför aldrig tävlat med Fahlin tidigare, och ytterligare tre franska cyklister i Eugéne Duval, Maélle Grossetete och Marie Le Net. Det är alltså FDJ Nouvelle Aquitaine Futuroscopes preliminära uppställning i tävlingen.
    Laget bör ha stor chans till framgång, för det är få topplag (ytterligare sju med UCI-status, därbakom semiprofessionella, nationella lag) och ännu färre toppåkare som ställer upp i en tävling på den här nivån så här nära ett världsmästerskap (ja, VM startar ju officiellt just på söndag, även om damernas linjelopp körs först nästa lördag). Jag kan ärligt säga att jag inte hittar ett enda namn i startlistan, utanför FDJ:s lag, som jag känner igen. Men det behöver ju inte betyda att det inte finns en hel del dugliga cyklister i klungan.
    Tävlings centralort är Isbergues, och den startar med ett 95 kilometer långt varv med runt 175 meter mellan lägsta och högsta punkten och en hel del rätt branta backar på runt 50 höjdmeter åt gången. Den avslutas med tre varv på ett tolvkilometersvarv med några småknölar, men sista tre kilometerna in mot mållinjen är platt eller lätt utför. Totalt blir det 134 kilometer med start 10.45 och beräknad målgång 14.15–14.30. Räkna inte med någon tv-produktion.
    Beroende på känslan under tävlingen kommer Fahlin ta beslut om start i VM nästa lördag.

    , ,

  • Så kan Arvidsson säkra segern i långloppscupen redan nästa helg – Bergentz främsta utmanaren (och Bergdahl tog dubbla segrar)

    Den här veckan är det tävlingsledigt i långloppscupen (men det springs ju ändå Bergslagsleden ultra på lördag och Wadköpingslöpet på söndag, så långlopp saknas inte!), så jag tänkte att det var dags att kolla vilka som fortfarande har chansen att få bestiga tronen tillsammans med Liduina van Sitteren (som sedan ett bra tag tillbaka säkrat segern på damsidan) när säsongen är över.
    38 poäng finns att fajtas om, och eftersom totalledaren Per Arvidsson – som också är regerande mästare – redan sitter på 59 poäng måste den som vill utmana ha minst 21 på kontot fördelat på maximalt fyra tävlingar (för man får bara räkna de sex bästa i totalen).
    Totalttvåan Johan Ingjald har exakt det – skulle han vinna de sex återstående tävlingarna skulle han sluta på precis 59 poäng och passera Arvidsson på fler vunna lopp. Detsamma gäller trean Michael Welday och sjuan Andreas Ingberg. Fyran Kevin Henriksson passerar inte nålsögat och är redan borta från totalsegern, medan femman Wilhelm Bergentz och sexan Jonas Nilsson faktiskt är de som har bäst – men ändå väldigt liten – chans att att utmana Arvidsson. Bergentz har 23 poäng på fyra tävlingar medan Nilsson har 22, vilket innebär att Bergentz skulle ha råd med två andra- eller en tredjeplats och ändå kunna gå förbi Arvidsson medan Nilsson har råd med en andraplats.
    Allt dock under förutsättning att inte Arvidsson själv tar fler poäng, förstås. Arvidssons sämsta inräknade poäng är fyra andraplatser i icke-DM-tävlingar, och det betyder att han ökar sin poängsumma med tre pinnar om han vinner långa terräng-DM den 5 oktober och en poäng om han vinner något av de andra fem loppen.
    Nästa lopp i cupen är fem kilometer långa Annaloppet i Nora nästa söndag (dagen efter Lidingöloppet). Arvidsson säkrar andra raka titeln redan då om han: A) Vinner samtidigt som Wilhelm Bergentz inte är tvåa, eller B) Om han inte vinner men inte heller Ingjald, Welday eller Ingberg gör det, Nilsson inte är topp två och Bergentz inte är topp tre.

    Några tävlingar som inte noterats i bloggen senaste tiden:

    Lasse-Maja-loppet
    Vad: 47:e upplagan av det traditionella terrängloppet i Arboga, alltid två veckor före Lidingö, med 6-, 13- och 23-kilometersklasser.
    Resultatlistor för alla lopp.
    Bästa länsresultaten: Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl vann damernas 13-kilometersklass med över fem minuters marginal till tvåan Julia Johnsson, Örebro AIK, medan ÖAIK:s Fredrik Johnsson blev tvåa i herrklassen över samma distans, drygt fyra minuter bakom orienteringsvärldsmästaren Fredrik Bakkman. Bakkman vann på 45.17, Bergdahl på 53.17.
    Notera: På tisdagskvällen följde Bergdahl upp med seger tillsammans med två klubbkompisar i Sävedalen i Lindholmenstafetten i Göteborg, där hon numera bor. Bergdahl imponerade genom att springa två av fyra sträckor i stafetten – och genom att göra det på exakt samma tid: 2,5 kilometer på 8.34 både som startlöpare och ankare. Madeleine Björlin-Delmar sprang andrasträckan på 9.05 och Malin Strand tredje på 9.01, och skickade iväg Bergdahl i en elvasekundersledning som hon förvaltade till seger med tio.

    Korpen
    Vad: 85:e upplagan av världens äldsta ännu årligen återkommande orienteringstävling, enligt arrangörerna i Närkes Skogskarlars klubb. Avgjordes i söndags.
    Resultatlista.
    Vinnare: Tävlingen består bara av öppna motionsklasser, men den längsta av de av de sex tog Jakob Wallenhamamr hem 40 sekunder före Love Sintring. Det är två mycket habila Hagabylöpare. De vassaste damerna som ställde upp valde den näst längsta banan, och av dem var Milans Therese Korkeakoski snabbast, drygt sex minuter före KFUM Örebros Johanna Nordström.
    Notera: Wallenhammar och Sintring slutade också etta och tvåa i sammandraget av Milans poängtävlingar, en serie tävlingar som avslutades under min semester varför det inte noterats på bloggen. Wallenhammar var nära maxpoäng, hade fyra segrar och tappade bara 141 sekunder (= poäng) på Sintring i sin femte bästa tävling. Därmed slutade han säsongen på 29 859 av 30 000 möjliga poäng. Josefin Erlandsson var bästa dam (det är en mixedtävling) med en tolfteplats).

    Tisarens klubbmästerskap i orientering
    Vad: Långdistans förra tisdagen och medeldistans i dag.
    Resultatlista långdistans och medeldistans.
    Vinnare: Josefin Tjernlund och Erik Fernlund i långdistans, Rebecka Nylin och Filip Jacobsson i medeldistans.
    Notera: Både Nylin och Jacobsson utgick förra veckan, men kom tillbaka storstilat och vann i kväll. Jacobsson med nästan elva minuters marginal till Fernlund över 4,8 kilometer – Nylin utan konkurrens som enda startande i damklassen. Tävlingarna ligger som genrep inför SM på samma distanser, helgen som gick i långdistans och nu till helgen i medeldistans (och stafett).

    Djerfs motionsorientering
    Vad: Träningstävling vid Djerfstugan, nära E18 mellan Örebro och Karlskoga, på tisdagskvällen.
    Resultatlista.
    Vinnare: Magnus Hedlund, Djerf.
    Notera: Ingen Eklöfseger i motionsorienteringen den här veckan (ingen Eklöf deltog), utan istället var långloppsskidåkaren Hedlund snabbast. Han blir för övrigt veteran i Vasaloppet i vinter, trots att han bara är 47 år (han har kört samtliga lopp sedan han fick åldern inne, när han var 18, och har varit topp 1 000 i samtliga, som bäst 64:a 1999, som sämst 758:a 2012 och i vintras 333:a.

    , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Olivia Hansson tog SM-guld – och 45-årige Cornelius elva sekunder från SM-medalj i elitklass

    Linn Sömskar, Jackline Lockner och Moa Olsson priorieterade förvisso bort SM för att köra världscupfinalen i Italien – men man kan ju inte göra annat än att slå de som är på plats. Och det gjorde Karlslunds långloppsspecialist Olivia Hansson när hon på söndagen tog SM-guld i rullskidornas klassiska masstartsdistans, över 45 kilometer i Skövde, med avslutning uppför Billingen. Och det var just där, under den sista halvmilen, som Hansson malde ned tvåan Julia Angelsiöö (som ju kört för delvis Örebrobaserade Team Serneke i långloppsvärldscupen på vanliga skidor) skriver Sweski.com: ”Angelsiöö försökte hänga på men i det sega motlutet under den sista halvmilen så var Hansson i en klass för sig.”
    Hansson korsade mållinjen på 2.09.25, 1.23 före Angelsiöö och nästan tio minuter före trean, Nybros Erika Karlsson.
    På herrsidan tog Robert Brundin en niondeplats på 1.51.12, 5,5 minuter bakom Ulricehamns Marcus Johansson som anförde en trio utbrytare som var två minuter före nästa klunga.
    Hansson stod över lördagens 18 kilometer långa SM-lopp med individuell start (förmodligen för att gick i fristil, hon tävlar ju uteslutande i klassiskt), och Brundin valde att köra i veteranklass där. Han tog silver i H35, 51 sekunder bakom Lindesbergsfostrade Johan Kanto som följde upp med nytt veteranguld på söndagen.
    Karlslunds gamla världscupåkare Daniel Cornelius berättade i samband med comebacken i Wadköpingsloppet i vintras att rullskid-SM var hans stora mål det här året. Då syftade han främst på de två tävlingar som gick i Malmö i juli där han i lite tuffare konkurrens blev 23:a respektive 24:a (i sprint och masstart i fristil). Men i Skövde följde 45-åringen upp med en finfin femteplats i lördagens lopp där han var mindre än 1,5 minuter bakom segrande Johannes Eklöf och bara elva sekunder från medalj över 18 kilometer (hade Cornelius valt att köra i veteranklass hade hans tid räckt till guld med över minuten, men nu körde han mot eliten istället).
    På juniorsidan tog karlskogingen Ludvig Berg, Granbergsdals IF:s stora stjärnskott, guld med mindre än en tiondels marginal till tvåan Harald Ekenberg på söndagen (juniorerna körde 30 kilometer) efter en grym spurtuppgörelse på toppen av backen. Segern var Bergs första efter tre andraplatser tidigare under säsongen (banemannen då, Nacka/Värmdös Johan Ekberg, åkte världscupfinalen nu) och tog honom till en andraplats i svenska rullskidscupens juniorklass.

    Askermountain mudrace
    Vad: Fjärde upplagan av loppet i Odensbacken som kombinerar terränglöpning med enklare hinder och lera och blöta.
    Resultatlista (osorterad).
    Vinnare: Frida Nilsson vann damklassen med nästan fem minuter (före Emma Ardland) och var trea totalt av 62 startande, 53 sekunder bakom herrsegraren Marcus Stenberg (Stenberg hade 37.04, Janne Werner 37.45, Nilsson 37.57). Emma Ardland tvåa på 42.40 och Sara Angelmyr trea på 43.44.

    Hovstajoggen, som avgjordes i lördags, har jag fortfarande inte lyckats hitta någon resultatlista från, och det verkar inte som att de har för vana att lägga ut dem på nätet.

    Örebroaren Cecilia Jessen har jag varit lite dålig på att rapportera om här på bloggen, men nu har den tidigare veteranvärldsmästaren i triathlon vunnit en världscupdeltävling med sitt lag i multisportens längsta disciplin, adventure racing, och då rapporterar kollega Billy Hammer på nyhetsplats. Missa inte det!

    , , , , , , , , , , , , , ,

  • Bob Impola gjorde halvmaran på 1.14 trots toastopp – och Andrén 13 sekunder från medalj i norska mästerskapen veckan efter succémaran

    Bob Impola är ju mest känd för andraplatsen i Vasaloppet i fjol (som gav honom NA:s och Löpex Sports pulsklocka), men han är också en erkänt duktig löpare. Med 2.43.20 från Stockholm marathon 2015 är han en av distriktets 80 bästa maratonlöpare genom tiderna, och i dag sprang han halvmaran Copenhagen half marathon i Köpenhamn. Kenyanske Geoffrey Kamworor satte nytt världsrekord med 58.01 (2.45-snitt per kilometer!), och Impola, som springer för länsklubben Brohyttans IF, kom in på 208:e plats med tiden 1.14.09. Upp till 18 kilometer såg det ut att kunna bli en tid runt 1.12, men sedan tvingades han hoppa in på en bajamaja, berättar han på instagram.
    Brorsan Jack Impola sprang på 1.17.12. Örebro AIK:s IngMarie Johansson blev tvåa i K55-klassen med perset 1.31.25. Etiophiska Birhane Dibaba Adugna vann damklassen på 1.05.57, drygt en minut över världsrekordet.

    Långdistans-SM i orientering
    Vad: Finaler efter gårdagens kval.
    Resultatlista.
    Lokala topplaceringar: Både Josefin Tjernlund och Martin Regborn slutade på åttonde plats.
    Läs mer: I min artikel här.

    Norska mästerskapen i orientering
    Vad: Långdistans i torsdags, medeldistanskval i fredags, medeldistans i går, stafett i dag.
    Resultatlista för torsdag, fredag, lördag och söndag.
    Lokala resultat: Tisarens Oskar Andrén, som i Norge tävlar för IK Leik, blev 16:e på långdistansen, femma på medeldistansen och plockade elva placeringar på sistasträckan i stafetten, från 23:e till tolfte plats med nionde bästa löptiden på sträckan.
    Notera: Så sent som förra lördagen gjorde Andrén succéartad maratondebut i Trondheim – och bara fem dagar senare sprang han alltså långdistansmästerskapet. Snacka om återhämtning! Men högst smäller förstås femteplatsen i medeldistans på lördagen, bara 13 sekunder från medalj och före väldigt många tungt meriterade namn. Andrén är anmäld till SM nästa helg, och det ska bli spännande att se vad han kan göra där.

    Ungdoms-SM i orientering
    Vad: Avslutades på söndagen med distriktsstafett.
    Resultatlista.
    Lokala resultat: Örebro läns förstalag blev åtta. Värmlands, med Karlskogas Ellen Pelander på tredjesträckan, fick nöja sig med 50:e plats av 97 startande lag.
    Notera: Örebros lag bestod av Signe Schagerström, Anton Kruse, Karin Lindgren och Hugo Örn. Laget låg fyra efter två sträckor, bara 51 sekunder från ledning, men föll tillbaka och slutade 7,5 minuter bakom segrande Göteborg.

    Slaget vid Lund
    Vad: Varvlopp med start och mål vid Odarslövs kyrka. Sjätte och sista deltävlingen i Sverigecupen i landsvägscykel, för både elit och juniorer.
    Resulatlista.
    Lokala resultat: Storebror Jacob Ahlsson slutade på 14:e plats i elitklassen, lillebror Jonathan blev femma i juniorklassen.
    Notera: Jonathan höll JVM-klara totalledaren Edvin Lovidius bakom sig över de 86 kilometerna, men femteplatsen var inte nog för att passera Södertäljecyklisten i sammandraget. Örebrocyklisternas jättetalang får därmed nöja sig med en ändå mycket meriterande andraplats som förstaårsjunior, Två poäng före JVM-klara Burecyklisten Hjalmar Klyver, som vann söndagens tävling, på tredjeplatsen.

    Örebro parkrun
    Vad: 121:a upplagan av det kostnadsfria femkilometersloppet som avgörs varje lördagsmorgon.
    Resultatlista.
    Snabbast: Wilhelm Bergentz med 16.23 och Karin Hallin med 24.06.
    Notera: 16-årige ungdomsfinnkamparen Bergentz sprang över en minut snabbare än sin tidigare bästanotering på den här femkilometersslingan, och räknar man om resultatet efter ålderskoefficient är det här det bästa resultatet en man någonsin gjort i Örebro parkrun (IngMarie Johansson och Åsa Höög rankas dock högre). Bara tre har sprungit snabbare: Tim Sundström, Per Sjögren och Hector Haines. Bakom Bergentz sprang klubb- och landslagskompisen Noha Olsson in på 16.36, bara sex sekunder från banperset. Hela 85 löpare kom till start trots att tävlingen gick samma dag som halvmaraton-DM i Norasjön runt (en sån som Johan Ingjald dubblerade förstås …).

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • van Sitteren tog hem femte DM-titeln – en vinst från grand slam (och dubbelt Örebro i Tjurruset)

    Liduina van Sitteren kan det här med DM-guld. Ja, hon vinner ju det mesta i distriktet i år, men extra högt smäller det förstås med distriktsmästerskap. För efter guld i korta terräng-DM, DM över 5 000 meter, maraton-DM och DM över 10 000 meter tog Örebro AIK-löparen i dag också hem guldet i halvmaraton när hon vann Norasjön runt. Därmed är hon bara ett guld – det i långa terräng-DM om tre veckor – ifrån att sopa totalrent, ta en grand slam, i löpning i länet i år. Har det hänt förut? Den som har koll får gärna svara.
    van Sitteren tog guldet – och loppet – närmast före klubbkompisen Mikaela Kemppi, länets näst bästa halvmaratonlöpare genom tiderna med 1.16.47 från Haag den 6 mars. van Sitteren gick in på 1.23.49 (3,5 minuter över perset från Göteborgsvarvet, men banan i Nora är betydligt tyngre) med Kemppi som tvåa 2.38 bakom och Starts Petra Hanaeus på tredjeplatsen, 4.13 efter.
    På herrsidan kan Per Arvidsson i praktiken (dock ännu ej teoretiskt) mycket väl ha säkrat andra raka segern i långloppscupen med sin överlägsna vinst. Han sprang på 1.17.50, en tid som ingen var nära att matcha. Arvidsson anförde en IF Start-trio där Elias Zika och Johan Ingjald tog hand om de två övriga medaljerna, 3.48 respektive 4.16 bakom. 16 veterandistriktsmästare korades också, bland annat Kemppi i K45 och Zika i M35.

    Kval till långdistans-SM i orientering
    Vad: Kval till söndagens SM-final, utanför Söderhamn.
    Resultatlista.
    Lokala toppresultat: Martin Regborn sprang alldeles för fort, skulle man kunna påstå. VM-orienteraren från Örebro vann sin kvalgrupp med över fem minuters marginal och tog sig till final med över nio minuters marginal – motsvarande nästan en minut per kilometer … En positiv sak med forcering är att Regborn får starta näst sist i finalen i morgon.
    Notera: Totalt fem länslöpare gick vidare till final på seniorsidan, förutom Regborn också tvilligarna Josefin och Ellinor Tjernlund samt Andrea Svensson och Lovisa Persson. Alla fyra springer för Tisaren, vars största stjärna Lilian Forsgren strök sig före start. Tisarens Gustav Hindér missade A-final med en placering, 19 sekunder. På juniorsidan tog sig Anna Hallmén, Elin Schagerström, Jonatan Gustafsson, Melker Forsberg, Valter Pettersson och Rasmus Pettersson vidare.

    Ungdoms-SM i orientering
    Vad: Sprint på fredagen och långdistans på lördagen.
    Resultatlista sprint och långdistans.
    Lokala toppresultat: KFUM Örebros påläggskalvar Hugo Örn och Anton Kruse tog varsin sjätteplats i H15-klassen.
    Notera: Även Almbys Karl Kylborn, Almby, tog en topp sju-plaering med en sjundeplats i sprinten. I morgon avslutas USM-helgen med distriktsstafett.

    Tjurruset
    Vad: Lerig löpartävling, med visst hinderbaneinslag, i Karlstad.
    Resultatlista.
    Lokala toppresultat: Örebroparet Cimmie Wignell och Siri Englund vann herr- respektive damklassen. Wignell vann 35 sekunder före Jimmie Johansson medan Englund var nio sekunder före Malin Barrulf.
    Notera: I en intervju med NWT berättar paret att de båda siktar på VM i militär femkamp i Kina i oktober. ”Vi har åtta kilometer terränglöpning så det här passar jättebra”, säger Cimmie.

    Karl XII-rittet
    Vad: Norsk mountainbiketävling med UCI-status, vilket innebär att den räknas mot världsrankningen.
    Resultatlista.
    Lokala toppresultat: Örebroarna Matthias Wengelin och Axel Lindh var på plats. Svenske mästaren Wengelin hade häng på pallen men fick nöja sig med en fjärdeplats, 2.26 bakom segrande Erik Hægstad medan Lindh blev åtta, 5.18 bakom.

    Missa förresten inte min artikel om Emilia Fahlins comeback nästa söndag!

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,