Konditionsbloggen

Tredje stafetten ihop – och det går bättre och bättre dag för dag för örebroaren Jerker Lysell och Tove Alexandersson i jakten på en OS-plats för Sverige i skidalpinism. I debuten i Bormio för mindre än en månad sedan var de nia (vilket redan det ar Sveriges bästa resultat någonsin). På VM ett par veckor senare tog de en sjundeplats och i dag toppade de det med en sjätteplats i världscupen i italienska Val Martello. Den här gången undvek de dock kvalfiasko blott med en hårsmån, efter att Alexandersson haft problem med fästet i stighudarna. Tolv bästa lagen går vidare till final – och när kvalet summerades var Sverige tolva, blott tio sekunder från att åka ut (över cirka 17 minuters tävlingstid med individuell start). Men final blev det alltså, och väl där skickade Alexandersson ut Lysell i tätgruppen efter första sträckan. Lysell hade problem med kroken som fäster skidorna på väskan under första varvet – ett ”nybörjarmisstag” som han själv sa, han hade glömt att fixa till den före start – och tappade mer än han behövde men växlade ändå som sjua, och Alexandersson förde sedan upp laget i rygg på fyran Österrike inför Lysells avslutningssträcka. Han tappade Norge i sista utförsbacken ned till mål, men säkrade ändå en sjätteplats som är det bästa Sverige någonsin presterat i en världscupstafett – och framför allt säkrade han viktiga poäng i jakten på en OS-plats.
Så här är ställningen i kampen om OS-platserna nu, efter fem av sex eller sju tävlingar (det är oklart om det blir någon sista kvaltävling i december eller om OS-platserna kommer att delas ut efter tävlingen i schweiziska Villars-sur-Ollon den 5 april): Frankrike och Spanien har friplatser som etta och tvåa på VM, Italien har en friplats som arrangörsnation.
Bästa land från Amerika (det är jättetajt mellan Kanada och USA), Asien (där är Kina helt överlägset) respektive Oceanien (där har bara Australien lag) kommer få varsin friplats, därefter fylls listan på med de sex bästa länderna från OS-kvalrankningen som just nu ser ut så här: 1) Spanien, 470 poäng, 2) Schweiz, 443, 3) Frankrike, 434, 4) Österrike, 373, 5) Tyskland, 309, 6) Italien, 297, 7) Norge 270, 8) Kina, 250, 9) Polen, 246, 10) Slovakien, 238, 11) Sverige, 237, 12) Kanada 226, 13) USA, 224, 14) Slovenien, 196 … 22) Australien, 125.
Det innebär att Sverige alltså är en poäng från OS i det här läget, eftersom Slovakien har den tolfte och sista platsen (notera att Kanada och Australien som är bakom flyttas upp). Men efter att sista tävlingen är körd ska det sämsta resultatet räknas bort – och Sveriges sämsta resultat är sämre än de andra nationerna så högt upp på rankningen (från tiden innan Lysell gjorde debut). Räknar man bort sämsta placeringen för respektive land hoppar Sverige därför förbi både Polen och Slovakien (Sverige har då 203 poäng mot 201 för Polen och 197 för Slovakien) – så chansen till OS ser mycket ljus ut om Lysell och Alexandersson bara tar sig till final i Villars-sur-Ollon också.
Jag pratade med Lysell både om den snåriga OS-kvalmatematiken och om dagens tävling för en artikel ni kan läsa här.

Örebroaren Nelly Mårtensson inledde JVM i skidorientering i finska Posio med guld både i torsdagens stafett, där hon var ankare i svenska damlaget, och i fredagens sprint. Men när det på lördagen vankades medeldistans fick hon ingen placering alls. I stället blev 19-åringen diskad för att ha missat att stämpla vid den näst sista kontrollen – och oavsett det hade det inte räckt till mer än en 16:e-plats i tävlingen som vanns av finska Johanna Naskali och där Minna Turesson blev bästa svenska på fjärdeplatsen.
I morgon avslutar Mårtensson JVM – och hela sin juniorkarriär som skidorienterare – med långdistansen, som hon på förhand utnämnde till sin bästa medaljchans. Hon går ut sist av alla i fältet, 9.09, svensk tid.

En 13:e-plats i sprinten (närmast utanför semifinalerna) och en 20:e-plats i distansloppet över tio kilometer i klassisk stil. Det är Garphyttesonen Linus Wedins resultat på de två individuella distanserna under landslagsdebuten i den nordiska juniorlandskampen i norska Gålå. Norge har som förväntat dominerat och vunnit dubbelt båda dagarna, med Östersunds Tage Börjesson som trea och enda svensk på pallen båda gångerna. Wedin var fjärde bästa svensk i fredagens sprint och femte bästa i distansloppet. På söndagen avslutas tävlingarna med stafetter (det ingår även tävlingar i backhoppning och nordisk kombination, vilket är till Sveriges nackdel, så i den sammanlagda tävlingen är Sverige trea bakom Norge och Finland och inte så långt före Estland).

Örebroaren Rickard Ericsson gjorde karriärens bästa ski classics-långlopp (då exkluderar jag de två kortare tävlingarna med individuell start där han varit topp 40) i karriären när han på lördagen blev 45:a, i Marcialonga Bodø, drygt tio minuter bakom segrande Eirik Sverdrup Augdal (det var ett rejält utdraget fält bakom topptrion, bara 22 åkare inom fem minuter).
Zinkgruvanfostrade Markus Hallén Johansson valde i stället att köra klassiska Flyktingrennet, och fick äntligen ta en egen seger (efter en delad och många pallplatser) i nationella lopp i vinter. Han gick solo från start och vann nästan två minuter före Piteås Björn Sandström över de 44 kilometerna.

Teresia Kappel (OK Tyr) och Åke Wettergren (FK Herkules). Där har ni de historiska vinnarna i den första inomhusorienteringstävlingen någonsin i länet, som ägde rum i Alléskolan i Hallsberg i dag, med en etapp på förmiddagen och en på eftermiddagen. Inga länsidrottare nådde pallen, bäst lyckades Garphyttans mångsidiga Karin Gustafsson (som ju bland annat varit VM-fyra i sin huvudgren mountainbikeorientering, men också varit rätt högt upp på SM i skidorientering). Hon blev sexa på eftermiddagens etapp, även om hon var slagen med drygt 13 minuter av Kappel.
Erik Berzell var bäst av länsherrarna på förmiddagen – tolva, drygt 14 minuter bakom Wettergren. På eftermiddagen var i stället KFUM Örebros Anton Kruse bäst med en tiondeplats, knappt sju minuter bakom täten. Djerfs Linus Bodin-Liliegren, som var förhandsfavorit efter vinterns framfart i Indoor GP, dök inte upp.

I skogarna på Kosia (mellan Degerfors och Karlskoga, på östra sidan om Möckeln) genomfördes på lördagen säsongens första större orienteringstävling i länet vid sidan om Ullmax vinterserie. Degerforssonen Filip Jacobsson, som sedan många år tävlar för OK Tisaren, var överlägsen i gamla hemmaskogar och vann med nästan 17,5 minuters marginal till SOK Träffs Lars E Karlsson över drygt fem kilometer medeldistans. Malungs Matilda Eriksson bästa dam (det var mixedklass). I morgon avslutas helgen med långdistans.

Nere i Italien pågår det här veckoslutet öppna medelhavsmästerskapen i orientering, som örebroaren Jonatan Gustafsson vann för två år sedan. På fredagen inledde han med att vinna den första etappen, en sprint i Pisticci, fyra sekunder före barndomskompisen och landslagskollegan August Mollén i ett startfält som innehöll en hel del vassa namn (bland andra Yannick Michiels, Isac von Krusenstierna, Riccardo Rancan och Ruslan Glebov). Tisarens Oskar Andrén, som är på väg tillbaka efter lårproblemen som förstörde så mycekt i fjol, blev tia då men slog till med en andraplats på dagens etapp, endast slagen av Rancan (som var i särklass, vann med 39 sekunder). I dag var i stället Gustafsson tia (80 sekunder bakom Andrén). I sammandraget, inför söndagens avslutning, toppar Rancan nio sekunder före von Krusenstierna och 46,1 före Gustafsson på tredjeplatsen. Andrén är sjua, 94,2 sekunder bakom, med slagläge på en topp fem-placering.

Petra Hanaeus var snabbaste dam runt Örebro parkrun-banan även på lördagen, och därmed för tolfte gången i rad. Hon närmar sig därmed sitt eget två år gamla rekord på 15 raka. Den här fina morgonen sprang hon på 20.25, hennes snabbast tid på femkilometersslingan sedan september 2023. Totalt kom hela 69 löpare till start i dag, och Oskar Hansson var snabbast av alla med 18.14, sekudnen före Gustav Sundström.