Konditionsbloggen

  • Ahlsson 13:e i Litauen – och fint startfält men inga banrekord att vänta på Gallaberget

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Emma Reinhed Liljeqvist som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    21-årige Kumlakillen Jonathan Ahlsson har tävlat intensivt internationellt senaste månaden, både med sitt semi-proffslag Motala AIF-Serneke-Allebike och med svenska U23-landslaget, och förra veckan var inget undantag: Då avverkade han den fem etapper långa Tour of Lithuania, en tävling på den fjärde och lägsta nivån inom internationell cykling (UCI 2). Mellan 4 maj och 9 juni har Ahlsson därmed avverkat 15 tävlingsdagar i Norge, Polen, Estland och Litauen.
    Från Litauen har teamet ännu inte levererat någon rapport, så det är vanskligt att dra några slutsatser av hur Ahlsson tävlade (han går ofta med i tidiga utbrytningar och syns mycket, men det ger inte alltid utslag i resultatlistorna), men det man kan se i resultaten är i varje fall att han som bäst var 13:e på den andra etappen, 170 kilometer med start och mål i Gargzdai. I sammandraget var han 29:a och näst bästa Motala-cyklist (bakom Albin Stålberg på 20:e), knappt 3,5 minuter bakom segrande dansken Mads Andersen (Airtox-Carl Ras), och i ungdomstävlingen blev det en 15:e-plats.

    På onsdag kväll avgörs den nionde upplagan av Gallaberget trailrun, den mycket mysiga lilla löpartävlingen i skogen utanför Vretstorp som sedan i fjol är en del av långloppscupen men vars deltagarrekord fortfarande är de 70 löparna 2021, då landslagsorienterarna Josefin Tjernlund och Anton Johansson satte de alltjämt gällande banrekorden på huvuddistansen tio kilometer (det finns också en kortare variant på 6,2 kilometer.
    Jag var ute och testade banan i dag, och torkar det inte upp snabbt (samt restaureras efter skogshuggning) kan jag redan på förhand lova att de där banrekorden kommer att stå sig även om startfältet ser fint ut så här två dagar före: David Lundström, Mattias Nätterlund, Marie Dasler, Petra Hanaeus, Hanna Imhagen, Amanda Brunosson och Alva Galmén finns alla bland de 69 som redan är anmälda.
    Gallaberget trailrun genom åren (banrekorden kursiverade):
    2016:     Patrik Johansson 42.22/Hanna Henriksen 53.47 (sju deltagare på tio kilometer, elva på 6,2).
    2017: Jonas Nilsson 39.53/Therese Karlsson 50.34 (tolv på tio, 18 på 6,2).
    2018: Johan Ingjald 42.45/Liduina van Sitteren 43.55 (20 på tio, 13 på 6,2).
    2019: Jonathan Kandelin 41.42/Therese Fjordäng 48.35. (16 på tio, 13 på 6,2).
    2020: Valter Pettersson 38.56/Therese Fjordäng 49.13 (16 på tio, sju på 6,2).
    2021: Anton Johansson 36.02/Josefin Tjernlund 43.37 (39 på tio, 31 på 6,2).
    2022: John Lundström 38.38/Petra Hanaeus 48.52 (33 på tio, 18 på 6,2).
    2023: Valter Pettersson 37.21/Siri Englund 46.00 (63 på tio, sex på 6,2).

    , , , , , ,

  • Fahlin försvann före avgörandet, van Sitteren snabbast på fyra år (om vi inte räknar Startmilen) och Skoglund vann DM – men gjorde Ferletta det?

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Emma Reinhed Liljeqvist som gäst. 31-åringen från Örebro sprang sin första tävling så sent som för två år sedan – och förra lördagen blev hon 55:e svensk i Stockholm marathon. Om den resan och om målen framåt berättar hon i podden. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det fanns, om man läser mellan raderna på teamets hemsida, tankar om att satsa på andra hästar än australiska Michaela Drummond (mycket troligt Emilia Fahlin) för Arkea-B&B hotels-stallet i söndagens avslutande etapp av Volta ciclista a Catalunya. Men över dagens tyngsta stigning, 210 höjdmeter på tre kilometer upp till Alt de Els Casots (35 kilometer in på den 87 kilometer långa etappen) orkade ingen av dem gå med täten, och bara Drummond och Maëva Squiban släppte nog liten lucka för att kunna köra sig tillbaka på vägen in till målet i Barcelona. 47 cyklister var kvar i tätgruppen när det skulle avgöras, och av dem spurtade Ally Wollaston (Nya Zeeland/AG Insurance-Soudal) bäst, men Marianne Vos (Nederländerna/Team Visma) på andraplatsen säkrade lätt och ledigt totalsegern efter gårdagens kross, 66 sekunder före lands- och teamkompisen Riejanne Markus. Fahlin hamnade i andraklungan ihop med tre av sina teamkompisar och rullade i mål drygt fyra minuter bakom.
    Drummond? Hon spurtade ensam in på en sjundeplats, en rätt imponerande insats när det i övrigt var fullt av världstourcyklister där framme.
    – Det var en tuff dag för våra bästa sprinters som inte klarade att ta sig över klättringen, men de positionerade ändå mig perfekt och det var tack vare dem min lucka inte blev större framåt. Vi kunde definitivt ha slagits om ännu bättre resultat i dag, men jag är ändå nöjd med att vara sjua i så här tuff konkurrens, säger Drummond till teamets hemsida.
    Jag har inte pratat med Fahlin på ett tag, men jag skulle inte tro att hon tävlar igen förrän i SM i Linköping, där det körs tempolopp tisdagen den 18 juni och linjelopp på midsommardagen.

    Bara en vecka efter topp tio-placeringen i Stockholm marathon sprang Örebro AIK:s Liduina van Sitteren i går tiokilometersloppet Söder runt (rund Södermalm i Stockholm) och blev tvåa på 35.40. Om man bortser från hennes 35.10 i Startmilen i våras – som hon inte får räkna i statistiken eftersom det var felsnitslat – var det här hennes bästa tid sedan persåret 2020 då hon gjorde först 35.29 i Örebro AIK:s öppna KM och sedan 35.15 i SM på Anderstorp. På Söder blev van Sitteren tvåa, 15 sekunder bakom IF Mantras Louise Jernberg.

    Att Östansjös 16-åriga Ester Skoglund tog DM-guld på 3 000 meter hinder i dag, det kunde alla se eftersom hon var anmäld i seniorklass och sprang hem loppet på 13.37,25 (hon var ensam hinderlöpare på både herr- och damsidan). Men vem som vann 800 meter på herrsidan tycker jag är mer oklart eftersom Karlstadslöparen Nils Erixon i resultatlistan står som ”1:a i DM” trots att Karlskogas Thomas Ferletta sprang över 3,5 sekunder snabbare i P17-killarnas heat (2.02.45 mot 2.05,97) – och är det DM så borde väl samtliga heat räknas, oavsett ålder? Karlskogakillen fick i varje fall ett DM-guld i P17-klassen, men ska i min bok också ha ett senior-DM-guld. Detsamma gäller hans storasyster Anna Ferletta som vann F19-klassen på 2.30,93 – och på damsidan kom inga seniorer till start (och hon var snabbare än alla F17-löpare). I M60 sprang Starts Mikael Hansson för övrigt 800 meter på 2.31,65

    Örebroaren, och Garphyttans IF:s, Karin Gustafsson slog till med en ny pallplats när svenska cupen i mountainbikeorientering i dag fortsatte med medeldistans i Värnamo. IKHP:s Gabriella Gustafsson vann för andra dagen i rad, den här gången nästan sex minuter före Karin och den här gången klämde sig Tilda Palm in emellan. Karin är tvåa bakom Gabriella i sammandraget, när fem av nio tävlingar är körda (nu väntar uppehåll i drygt två månader).

    Att springa sprintorientering inne på Skara sommarland har blivit en klassiker, och i år deltog över 2 100 orienterare. I herrarnas huvudklass, med 99 startande, var det sex länslöpare på topp åtta med KFUM Örebros Jacob Eriksson som tvåa, 61 sekunder bakom IF Hagens Oscar Stomberg. På damsidan var Milans Therese Korkeakoski bäst från länet med en niondeplats, drygt sex minuter bakom segrande Johanna Öberg, Hällen. Men framför allt är det här en stor ungdomstävling, och där höll sig Djerfs Linus Bodin-Liliegren längst framme och vann H16-klassen med nästan 8,5 minuter (!), 18.54 som segrartid mot tvåan Filip Thors 27.17.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Fahlin såg till att överleva bergen, Wehlin leder Sverigecupen och Skoglund försvarade DM-titeln

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Emma Reinhed Liljeqvist som gäst. 31-åringen från Örebro sprang sin första tävling så sent som för två år sedan – och förra lördagen blev hon 55:e svensk i Stockholm marathon (och fjärde bästa länslöpare). Om den resan och om målen framåt berättar hon i podden, där hon också bjuder på en rejäl racerapport från ett väldigt varmt Stockholm. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det var som väntat inte Emilia Fahlins dag när det bjöds på riktigt mastiga klättringar i Pyrenéerna på den andra av de tre etapperna av Volta ciclista a Catalunya, så fredagens tiondeplats följdes upp med en 78:e-plats på lördagen, och i sammandraget rasade Örebrocyklisten ned till 62:a plats när hon tog sig i mål drygt en kvart bakom segrande Marianne Vos (Nederländerna/Team Visma), i en grupp tillsammans med lagkompisarna Michaela Drummond och Amandine Fouquenet som också bara ville överleva dagen. Segern lär vara 37-åriga Vos 254:e som professionell cyklist – en helt sjuk siffra, men så är hon också den bästa cyklisten genom alla tider. Hon satte in sin attack i den andra längre backen och höll till seger 51 sekunder före lands- och lagkompisen Riejanne Markus, med norska Katrine Aalerud (Uno-X Mobility) ytterligare fem sekunder bakom. Bäst i Fahlins stall var franska Maëva Squiban på 19:e plats, 2.42 bakom Vos. I sammandraget leder Vos med exakt en minut, vilket bör betyda att det är avgjort eftersom det är en platt sprintetapp som avslutar touren i morgon. Den lär passa Fahlin betydligt bättre.

    I torsdags missade jag att Garphyttefostrade Marcus Wehlin (tidigare Jansson, han som fortfarande är regerande världsmästare i mountainbikeorientering) blev tvåa i landsvägscyklingens Nationaldagsloppet, efter att ha förlorat en spurtuppgörelse med Team IBT-Tripeaks Viktor Lychou, och därmed gick upp i totalledning i Sverigecupen efter fyra deltävlingar (det här var hans första pallplats i år, men han har hållit en hög och jämn nivå).
    Och i går missade jag att ex-örebroaren Matthias Wengelin tog en sjundeplats i prologen till mountainbikens Sverigecuptävling Borlänge tour, 19,54 sekunder bakom Allebikes Edvin Elofsson. I dag var Wengelin tvåa bakom samme Elofsson i crosscountryloppet, och därmed avancerade han också till andraplatsen i sammandraget, 25-sekunder bakom dubbelvinnaren. I morgon avslutas tävlingarna i Borlänge med ett varvlopp (XCO).

    Precis hemkommen från EM, som var en liten succé med 15:e-platsen i medeldistansen, följde Karin Gustafsson upp med en finfin andraplats i sprinten i svenska cupen i mountainbike i Värnamo, bara 75 sekunder bakom IKHP:s Gabriella Gustafsson. I morgon körs det medeldistans.

    Ester Skoglund, 16, försvarade sitt DM-guld på 1 500 meter när hon, som ensam startande på damsidan, sprang in på 5.32,61 vid Goliatspelen i värmländska Kil i dag. I morgon springer hon, lika ensam, 3 000 meter hinder. På herrsidan tog hemmalöpare Ludvig Walan guldet på 5.00,19 medan Starts veteranduo Lars Lundegård (5.07,64) och Mikael Hansson (5.11,62) tog silver och brons

    De flesta löpare stannade hemma i Örebro, och i brist på andra löpartävlingar denna helg sprang hela 83 av dem Örebro parkrun. Petra Hanaeus (20.48) och Oskar Hansson (18.27) satte som vanligt tempot. Hansson passerade för två veckor sedan – utan att jag uppmärksammade det här på bloggen, Johan Ingjald som meste snabbaste herrlöpare genom tiderna i Örebro parkrun när han var snabbast för 34:e gången. I dag var han det för 35:e. Men mot Hanaeus 93 gånger som snabbaste dam står han sig förstås slätt.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Fahlin med säsongens näst bästa resultat i stekhet tävling: ”Hoppats leverera bättre” (och: väldigt tunna startfält i friidrotts-DM)

    I förmiddags släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Emma Reinhed Liljeqvist som gäst. 31-åringen från Örebro sprang sin första tävling så sent som för två år sedan, vann Lindesjönloppet ett par veckor senare och blev i lördags 55:e svensk i Stockholm marathon (och fjärde bästa länslöpare). Om den resan och om målen framåt berättar hon i podden, där hon också bjuder på en rejäl racerapport från ett väldigt varmt Stockholm. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I dag inledde Emilia Fahlin det tredje av tre tredagarslopp inom loppet av en månad – och hon gjorde det med säsongens näst bästa resultat (efter sjundeplatsen i Ronde de Mouscron): En tiondeplats i spanska Volta ciclista a Catalunya. Efter att ha överlevt en lång klättring upp till Col de Pinos (895 meter över havet, 45 kilometer in på den 101 kilometer långa etappen) och ytterligare ett par mindre stigningar var låg Fahlin runt 20:e position i den drygt 60 cyklister stora klungan som gjorde upp om segern när spurten drog ifrån. Därifrån hittade hon en egen korridor ute till vänster och körde med allt hon hade för dagen till en tiondeplats (som på grund av bonussekudner gör att hon ligger elva i sammandraget inför morgondagen). Ett riktigt formbesked, alltså.
    Noterbart är att hela sjua världstourlag ställer upp i det här etapploppet, trots att det är på tredjenivån inom internationell cykel (bakom världstouren och protouren) och att Fahlin i dag var näst bäst av cyklisterna som inte kör för något världstourlag.
    – Det var väldigt varmt (uppåt 34 grader i skuggan). Det var en stor faktor som gjorde tävlingen svårare. Jag är glad att jag klarade att hålla mig kvar i huvudklungan på den första, tuffa delen av banan. Själva spurten blev lite kaotiskt med krascher och svåra kurvor, vilket det svårt att hantera avslutningen. Det är självklart att det finns saker som kunde gått bättre, och jag hade hoppats att leverera ett bättre resultat åt laget när jag fick chansen. Men å andra sidan var det härligt att vara med i mixen i slutet och jag lärde mig några läxor av det, säger Fahlin till sitt proffslag Arkea-B&B hotels hemsida.
    Australiska Ally Wollaston (AG Insucarnce-Soudal) vann spurten före legendaren Marianne Vos (Nederländerna/Team Visma) och Arlenis Sierra (Kuba/Movistar).
    I morgon fortsätter etapploppet med en 96 kilometer lång etapp med mer stigning än i dag (2 000 höjdmeter mot 1 400), och det går uppför i princip konstant, men inte jättebrant, från starten i La Seu d’Urgell (700 meter över havet) till passet Collada de Toses efter 64 kilometer, och efter en nedförskörning till 1 150 meter går det uppför till målet i skidorten La Molina på 1 632 meters höjd. En bitig dag som normalt inte ska vara något Fahlin är specialist på, men är benen bra så är de.
    Sista dagen, med mål inne i Barcelona efter värdens rakaste avslutningsmil, innehåller bara en mindre stigning och ska passa Fahlin betydligt bättre. Då snackar vi alltså om söndag.

    I helgen avgörs friidrotts-DM för södra Svealands-distriktet, med löpgrenarna 800 meter, 1 500 meter och 3 000 meter hinder på programmet (5 000 och 10 000 meter är ju utbrutna till separata DM-tävlingar). I år avgörs distriktsmästerskapet som en del av Goliatspelen på Sannerudsvallen i värmländska Kil, och som vanligt är anmälningslistan till DM mer än lovligt skral.
    På 1 500 meter finns en kvinna och tre män – varav ingen egentligen springer i seniorklass – i startlistan, så det kommer bli DM-guld till Östansjös 17-åriga talang Ester Skoglund och medaljer till Starts veteraner Lars Lundegård och Mikael Hansson (och Kils egen Ludvig Walan). Och hinder ska vi inte ens tala om. Där är Skoglund den enda anmälda över huvud taget, så fullföljer hon bara de 3 000 meterna blir det ännu ett guld.
    På 800 meter har sju seniorer från Karlstadsklubben Göta – med Sommarro snabbare-segraren André Rangelind i spetsen – anmält sig, vilket gör att listan ser lite roligare ut (i övrigt bara en till seniorherre och inga seniordamer), men Karlskogas Thomas Ferletta, som springer i P17, bör kunna utmana herrarna om totalsegern i tävlingen (hans pers är inom några hundradelar från Nils Erixons, som har den bästa noteringen i seniorheatet). Starts Hansson och Lundegård utgör enda andra länsdeltagarna på herrsidan, men på damsidan – där inga seniorer är anmälda – kommer Karlskogas Anna Ferletta vara favorit till guldet.
    1 500 meter går på lördagen, 800 meter och hinder på söndagen.

    , , , , ,

  • Reinhed Liljeqvist gästar podden, Tjernlund fick nöja sig med reservplats till VM och så gick kvällens Moto tour-tävling

    Någon gång under fredagen släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Emma Reinhed Liljeqvist som gäst. 31-åringen från Örebro sprang sin första tävling så sent som för två år sedan, vann Lindesjönloppet ett par veckor senare och blev i lördags 55:e svensk i Stockholm marathon (och fjärde bästa länslöpare). Om den resan och om målen framåt berättar hon i podden, där hon också bjuder på en rejäl racerapport från ett väldigt varmt Stockholm. Finns där poddar finns.

    Det blev, beroende på hur man vill se det, en lite konservativare svensk trupp till orienterings-VM än den jag hade önskat mig. Eller en med lite större betoning på erfarenhet.
    Till att börja med fick Tisarens Josefin Tjernlund, som jag tyckte kändes ganska självskriven efter sjundeplatsen i världscuppremiären, nöja sig med en reservplats. Hon ersattes, utifrån mitt tips, av Karolin Ohlsson som tog sin första EM-medalj redan för tio år sedan och är dubbel världsmästare. Ett säkert val, alltså. Ohlsson fick också den plats jag trodde att Alva Sonesson skulle få i den individuella sprinten (Sonesson fick dock plats i knockouten).
    På herrsidan tippade jag rätt distanser för länslöparna (rubbet för Martin Regborn och knockoutsprint för Jonatan Gustafsson), men det blev ingen August Mollén eller Isac von Krusenstierna i truppen (den sistnämnde blev dock reserv i knockouten), i stället får Emil Svensk springa rubbet och femfaldige världsmästaren Gustav Bergman får plats i den individuella sprinten trots att han avstod de två första världscuphelgerna.
    – Jag har funderat mycket fram och tillbaka. Jag får ju tyvärr lämna löpare utanför laget som jag tror skulle kunna ta medalj. Det är hårt att ta plats i det svenska laget och just nu är det hårdare på herrsidan. Så har det inte alltid sett ut, säger förbundskapten Kalle Dalin till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    – Det är stenhårt om platserna. Jonatan som var fyra på världscupen får inte plats i laget på den individuella sprinten. Samma sak med Isac. Han var sexa på EM i knockout-sprint och vann vårt knockout-test men får inte heller en ordinarie plats. August (Mollén) som tog silver på förra VM hamnar utanför laget. Gustav var tvåa på sprint-VM för två år sedan och vann vårt sprinttest. Nu har han fått vara hemma och blivit pappa på nytt. Han kommer laddad till VM.
    Sprintstafettlaget blev exakt det jag trodde.
    Så för att sammanfatta läget för länslöparna: Martin Regborn får springa alla tre distanserna, Gustafsson får springa knockouten och är förstereserv på den individuella sprinten, och Tjernlund är förstereserv (på plats) på knockoutsprinten och får därmed i varje fall någon typ av mästerskapserfarenhet med sig (hon har ju tidigare sprungit tre och varit uttagen till fyra EM).

    I kväll avgjordes säsongens andra deltävling i Moto tour, länets rullskidcup. Det bjöds på en masstart över 26 kilometer och den riktiga duellen var på damsidan där Ellen Olsson, 16, var mindre än fem sekunder bakom sin tre år äldre syster Alma efter 78 minuters stakande. Deras pappa Daniel Olsson fick släppa Viktor Rikner med fyra sekunder i kampen om andraplatsen, men höll tredjeplatsen med tio sekunders marginal till Mattias Fritz. Men upp till Robert Brundin, som vann precis som vanligt, var det nästan 2,5 minuter för trion.

    , , , , , , , , , , , , ,

  • Bloggaren tar ut sitt lag till orienterings-VM (och tycker efter mycket resonerande att Tjernlund känns given!) – i morgon kommer facit

    Det blir inget avsnitt av Konditionsbloggenpodden i morgon, torsdag. Orsaken är den röda dagen, så veckans avsnitt kommer på fredag i stället – och då lite senare än vanligt. Så håll ut och lyssna så länge på förra veckans avsnitt med Johan Runesson om ni inte redan gjort det. Finns bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I morgon släpps VM-truppen i orientering, och det är ingen lätt uppgift Kalle Dalin har när han tar ut de svenska lagen. Det står sprint, knockoutsprint och sprintstafett på programmet i Edinburgh, och Sverige har tre platser i herrtävlingarna, fyra i damtävlingarna (Tove Alexandersson har friplats i knockoutsprint och Sara Hagström i individuell sprint) och ett lag i stafetten (två damer och två herrar).
    Ser man till länslöparna så är Martin Regborn helt given i både den individuella sprinten och i sprintstafetten, och Jonatan Gustafsson är lika given i knockoutsprinten.
    I knockoutsprinten står det mellan fyra löpare om två platser:
    Regborn var fyra i världscuptävlingen i Schweiz och gick till semifinal på EM i fjol (tredje bästae svensk) och missade A-final i testtävlingen i Stockholm i våras. Leder totala världscupen och har grym löpform.
    Emil Svensk tog EM brons i fjol, men missade A-finalen i testtävlingen i Stockholm i våras och åkte ut i kvartsfinal i världscuptävlingen i Schweiz.
    Isac von Krusenstierna var sexa (näst bästa svensk) på EM i fjol och vann testtävlingen i Stockholm, men åkte ut redan i kvalet i världscupen.
    August Mollén tog VM-silver för två år sedan, var trea i testtävlingen i Stockholm och var ende svensk utöver Gustafsson och Regborn som tog sig till semifinal i världscuptävlingen i Schweiz.
    Får jag tippa gissar jag på att Regborn får chansen även i knockouten, men om sista platsen är det ruskigt hårt. Kanske blir det Svensk, ändå?
    I den individuella sprinten vann Svensk det första av de två världscuptävlingarna (och han var tredje bästa svensk på EM i fjol bakom Regborn och Gustafsson), och bör vara nästan lika säker som Regborn på en plats. Men sedan? Gustafsson var fyra i första världscupsprinten (där Svensk var etta och Regborn trea och näst bäste svensk på EM i fjol). Isac von Krusenstierna tog VM-guld i distansen 2021, var tvåa i testtävlingen i Stockholm, fjärde bästa svensk på EM i fjol och åtta i första världscuptävlingen (fjärde bästa svensk). Och helt ska väl inte heller Gustav Bergman – stod över de två inledande världscuphelgerna eftersom han skulle bli pappa, men vann testtävlingen i Stockholm i våras – eller doldisen Gustav Runefors, som var fyra i Stockholm och fjärde bästa svensk (sexa totalt) i första världscuptävlingen, räknas bort.
    Hjärnan säger egentligen att det blir samma lag här – Regborn, Svensk, Gustafsson – men magkänslan är att det kommer att skruvas på någon av distanserna för att få in fler än tre individuella herrar på VM. Och i sådana fall handlar det sannolikt om att Svensk och/eller Regborn får stå över knockouten (till förmån för von Krusenstierna och/eller August Mollén) eller att Gustafsson får stå över den individuella sprinten (till förmån för von Krusenstierna som i sådana fall inte lär få springa knockouten). Typ.
    På damsidan går Hagström en kamp mot klockan för att kunna utnyttja sin friplats i den individuella sprinten och lär inte vara aktuell för fler distanser. Däremot är Alexandersson så klart tokgiven även i den individuella tävlingen och Hanna Lundberg lär ockå få springa båda. Därmed återstår en plats på den individuella tävlingen och två i knockouten – och i den sistnämnda ser jag inte hur Dalin ska kunna runda Tisarens Josefin Tjernlund som var näst bästa svenska (delad plats med Lundberg) och sjua totalt i världscuppremiären. I sådana fall blir det VM-debut för henne, och den såg man inte direkt komma när hon ställdes utanför landslagstrupperna (där 13 damer finns med) i vintras.
    Och fjärde platsen? Alva Sonesson var fjärde bästa svenska både i världscuppremiären (bakom Alexandersson, Lundberg och Tjernlund) och på EM i fjol (bakom Alexandersson, Lundberg och Hagström) och sedan finns Karolin Ohlsson och Emma Bjessmo som var trea och fyra (bakom Lundberg och Alexandersson) på testtävlingen i Stockholm men som åkte ut med buller och bång i världscuppremiären och inte var med på EM i fjol. Så mitt tips där är Alexandersson, Lundberg, Tjernlund och Sonesson (även om Ohlsson eller Bjessmo skulle kunna få chansen om Sonesson ändå tas ut till den individuella sprinten)
    Individuellt? Där är det allra svårast att sia om hur förbundskaptenen ska göra med platsen bakom Alexandersson, Lundberg och Hagström. Emma Bjessmo var tia på VM i fjol och fyra i testtävlingen i Stockholm men har haft vråltunga världscupresultat. Alva Sonesson var trea i Stockholm och nia på världscupen i Schweiz. Karolin Ohlsson var stabil med två 13:e-platser i världscupsprintarna medan Tilda Johansson tog en elfte- och en 18:e-plats. Måste jag välja hade jag nog gått för Sonesson (det pekade väl åt det hållet när Sonesson fick springa i svenska förstalaget i sprintstafetten i söndags).
    Om sprintstafetten tas ut redan nu vet jag inte, men i sådana fall tror jag på Lundberg/Svensk/Regborn/Alexandersson.
    Så för att sammanfatta mitt VM-lag: Martin Regborn, Tove Alexandersson och Hanna Lundberg (alla tre distanserna). Emil Svensk (individuell sprint och stafett). Alva Sonesson (individuell sprint och knockoutsprint). Jonatan Gustafsson, August Mollén och Josefin Tjernlund (knockoutsprint). Och Isac von Kruenstierna och Sara Hagström (individuell sprint).
    Mest osäker är jag med facit i hand på Sonesson i knockoutsprinten – där kan de lika gärna bli Karolin Ohlsson och Emma Bjessmo.

    ,

  • Gammal var äldst i Rallarrundan – Reinhed Liljeqvist upp i cupledning två dagar efter maran

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med förre orienteringsvärldsmästaren Johan Runesson som gäst. Han berättar bland annat om kollapsen på innebandyplanen, de dubbla hjärtoperationen och kampen för att komma tillbaka och få träna på riktigt igen. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Gammal är äldst, brukar det heta. Och Örebro AIK:s Pär Johansson, som fyllde 50 för ett par månader sedan, var åtminstone äldst på topp åtta i femkilometersloppet Rallarrundan i Hallsberg i kväll, men först i mål. Han släppte sex sekunder på 35 år yngre Måns Dahlberg, som springer för IF Start, direkt från start, och avståndet var oförändrat vid mellantiden efter två kilometer. Men efter 3,5 var Johansson nästa ikapp, och i mål vann Johansson på 17.06 före Tisarens Måns Bergqvist på 17.15 medan Dahlberg fick nöja sig med tredjeplatsen på 17.22 (även Starts Daniel Johansson, 17.41, och Järlas Gustav Metz, 17.55, gick under 18 minuter).
    Riktigt lika dramatiskt var det inte på damsidan där 18-åriga OK Linné-orienteraern Elsa Hedin, som går i trean på orienteringsgymnasiet i Hallsberg, tog kommandot från start och vann på 19.04, närmast före Siri Englund på 19.16, Starts Emma Reinhed Liljeqvist (som var fjärde bästa länslöpare i Stockholm marathon i lördags) på 19.35 och Örebro AIK:s Hanna Imhagen på 19.38.
    Tredjeplatsen (tvåa av distriktslöparna) för Reinhed Liljeqvist gör att hon tar över ledningen i långloppscupen från Fanny Schulstad. På herrsidan innebär inte resultatet några förändringar i toppen.
    Nästa deltävling i cupen är min personliga favorit, Gallaberget trailrun.

    , , , , , , , , , , ,

  • Tuff avslutning för Regborn och gänget i Italien: ”Bommade hej vilt” (Plus: Nobelsprinten, Hallors SM-medalj och mera)

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med förre orienteringsvärldsmästaren Johan Runesson som gäst. Han berättar bland annat om kollapsen på innebandyplanen, de dubbla hjärtoperationen och kampen för att komma tillbaka och få träna på riktigt igen. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Avslutningen på världscuphelgen i Italien blev inte riktigt vad svenska orienteringslandslaget hade hoppats på. De regerande världs- och Europamästarna i sprintstafett fick nöja sig med en fjärdeplats i den disciplinen, efter att superstjärnan Tove Alexandersson gått fel tidigt på sistasträckan – ett misstag som inte gick att leverera.
    Örebroaren Martin Regborn, som leder totala världscupen efter placeringsraden fyra-tre-två i de tre första deltävlingarna, sprang tredjesträckan och såg till att jaga ikapp och distansera Schweiz, och skicka ut Alexandersson som tvåa, mindre än två sekunder bakom Finland. Men inte heller Regborn var särskilt nöjd med sitt lopp.
    – Vi bommade hej vilt i täten, flög fram och tillbaka, jag är inte alls nöjd med min sträcka, men när de andra bommar så gör det inte så mycket. Det var skönt att ha med Tuomas Heikkilä som riktmärke där framme och så länge jag hade med honom så visste jag att vi har ett bra tempo. Sedan var det skönt att ligga först i slutet, det är stökigt inne städerna, sa Martin Regborn till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Tisarens Josefin Tjernlund sprang förstasträckan i tredjelaget och skickade ut August Mollén som 21:a, drygt en minut från täten och bara halvminuten bakom svenska förstalaget, men i efterhand visade det sig att hon hade stämplat fel och blev diskad.
    Örebroaren Jonatan Gustafsson skickades ut som femma, av Karolin Ohlsson i svenska andralaget, på andrasträckan och var ett tag uppe och slogs om ledningen men föll till slut tillbaka till en 13:e-plats, 50 sekunder bakom Schweiz som i det läget ar i ledingen. Deras lag blev i slutändan 14:e, 2.26 bakom Schweiz som vann före Finland och Tjeckien (Sverige på fjärdeplatsen var tio sekunder från segern och 4,5 från pallen).
    Det här var sista tävlingarna innan VM-truppen tas ut på tisdag. Det verkar dock inte som om truppen kommer att offentliggöras förrän på onsdag eller torsdag.

    På hemmaplan avgjordes dubbla sprinttävlingar i Karlskoga: På förmiddagen Nobelsprinten och på eftermiddagen en jaktstartsfinal i Park Tour Värmland. Den första vann Milans Therese Korkeakoski och Tisarens Valter Pettersson med stora marginaler (Tisarens Ella Laine sprang – och vann – i juniorklass, annars hade hon säkerligen utmanat om segern på damsidan). I PTV-finalen försvarade värmlänningarna Tuva Henricsson och Erik Linnér sina ledningar till segrar medan Linus Bodin-Liliegren blev enda länslöpare på pallen med en tredjeplats i herrklassen.
    En mil söderut, i Degerfors löptes Närkes skogskarlars klubbmästerskap, och där vann Hagabys Johan Persson längsta banan, nästan 8,5 minuter före Milans Jan-Åke Stolt Karlsson.

    Ett stenkast från Nobelsprintens tävlingsarena avgjordes dagen innan, på lördagen, Nobelspelen i friidrott. Där sprang seniorerna en engelsk mil, där hemmalöparen Anna Ferletta vann 15 sekunder före Östansjös Ester Skoglund, på 5.44,85 respektive 5.59.92 (Ferletta springer normalt i F19, Skoglund i F17, det var pers för båda). Brorsan Thomas Ferletta, som också springer för Karlskoga (i P17), sprang in på 4.50,76 för seger med över en minuts marginal i herrklassen.

    I det korta och intensiva varvloppet Lugnet XCC, som ingick som den sjunde deltävlingen i årets Sverigecup i mountainbike, körde örebroaren Axel Lindh till sig en åttondeplats, 17 sekunder bakom segrande Leo Lounela över 10,8 kilometer (fördelade på nio 1,2-kilometersvarv).

    I Vallentuna avgjordes sprint-SM i orienteringsskytte, och där knep Tisarens Nina Hallor en silvermedalj, 3,5 minuter bakom segrande Julia Davidsson (OK Klemmingen) medan klubbkompisen Joel Aristondo Magnusson blev fyra på herrsidan, bara drygt 1,5 minuter från sin första SM-medalj i disciplinen.

    I morgon, måndag, avgörs femkilometerstävlingen Rallarrundan – som ingår i långloppscupen – i Hallsberg. Men dit har jag ännu inte sett någon startlista.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Regborn upp i total världscupledning efter ny pallplats, Rosdahl tog SM-brons i Stockholm marathon och Gustafsson gjorde karriärens bästa lopp

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med förre orienteringsvärldsmästaren Johan Runesson som gäst. Han berättar bland annat om kollapsen på innebandyplanen, de dubbla hjärtoperationen och kampen för att komma tillbaka och få träna på riktigt igen. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Martin Regborn klev upp i ledning i totala världscupen i orientering när han för andra veckan i rad tog en pallplats i individuell sprint. Då blev han trea – nu tvåa, endast slagen av norske Kasper Fosser i en mycket lurig sprinttävling i italienska Voltri. Det trots att han bara var 65:e man, av 123 startande till den första mellantiden och 29:a vid den första tv-kontrollen (femte kontrollen på banan).
    – Det var en riktigt skakig inledning, jag hade som taktik att ta det riktigt försiktigt för jag visste att vi skulle starta uppe i parken och trodde väl att det skulle bli lite skog ,men det var väl osäkert. Sedan, när jag fick kontrolldefinitionen en minut innan start, såg jag att första kontrollerna var höjdformationer, då vet man att de sitter inte på en stig, så då var jag beredd på skog och tog det lugnt, men missade ändå lite, säger örebroaren till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Men fler hade bekymmer, och efter inledningen höll Regborn ihop det och plockade placering för placering – och i mål hade han alltså bara Fosser före sig. 21 sekunder skiljde till slut till norrmannens fördel – och då ska man veta att Regborn var 37 bakom vid den där femte kontrollen, därifrån och in var han snabbast av alla.
    Eftersom finländske Tuomas Heikkila, som ledde världscupen inför tävlingen, slutade först på 28:e plats gick Regborn inte bara upp i topp utan fick dessutom marginal – han leder nu med 47 poäng.
    Jonatan Gustafsson var 64 sekunder bakom Regborn – men i en tajt sprint innebar det 30 placeringar, och örebroaren slutade alltså på 32:a plats. Trots det behåller han sin pallplats i sammandraget, även om han tappar från andra till tredje och nu är 14 poäng bakom Heikkila (det var tio inför tävlingen).
    Josefin Tjernlund gjorde ett nytt stabilt lopp och blev 22:a, drygt två minuter bakom segrande Simona Aebersold, Schweiz, men bara 1.20 bakom Tove Alexandersson som var bästa svensk på fjärdeplatsen.
    I morgon avslutas världscuphelgen i Italien med en sprintstafett där Alva Sonesson (åtta av de nio svenskorna i dagens tävling med en 38:e-plats) och Emil Svensk (sexa av de åtta svenskarna med en 43:e-plats) oväntat nog får plats i förstalaget ihop med Regborn (som springer tredjesträckan) och Alexandersson (som är ankare).
    Gustafsson, som bildade svenskt EM-guldlag med Regborn, Alexandersson och Sara Hagström i fjol, får i stället springa i andralaget, ihop med Karolin Ohlsson, Gustav Runefors och Tilda Johansson, medan Tjernlund löper förstasträckan i tredjelaget, där August Mollén, Isac von Krusenstierna och Vilma von Krusenstierna sedan tar vid.

    På hemmaplan, på Väster i Örebro, avgjordes på lördagen DM i både sprint och sprintstafett, av förklarliga skäl utan de tre ovan nämnda topplöparna. I stället tog Valter Pettersson dubbla guld – individuellt över två minuter före Hagabys Oskar Eklöf (även om Erik Berzell och Rasmus Pettersson, som är länslöpare men tävlar för klubbar utanför distriktet, klämde sig in däremellan) och i stafett i par med Tisaren-kollegan Daniel Forsgren som stod över den individuella tävlingen (tillsammans var de två minuter före Tisarens andralag med Emil Larsson och Noel Helmersson.
    Hagabys Benita Månsson tog damguldet 42 sekunder före Tisarens Anna Hallmén på förmiddagen (även om IKHP:s örebroare Emma Ling var snabbast i tävlingen och över två minuter före Månsson i mål), men Hallmén fick revansch på eftermiddagen när hon i par med Tisaren-kompisen Ella Laine (som stämplade fel i den individuella sprinten) vann stafetten med över fem minuters marginal till Månsson och Lovisa Eklöf i Hagabylaget.
    På juniorsidan blev Tisarens Alice Johansson och Måns Bergqvist distriktsmästare.

    I värmen i Stockholm slog Linus Rosdahl till med brons i sitt första SM-lopp på maratondistans. Den Örebrofostrade löparen har ju sedan tidigare just brons från SM både i terränglöpning och på halvmaran, och har varit tvåa på Lidingöloppet och näst bästa svensk på maran på friidrotts-EM, och gick nu i mål på 2.20.19, bara 53 sekunder från Ebba Tulu Chala som tog guldet och 46 bakom silvermedaljören ”Archie” Casteel.
    Fanny Schulstad (sjua på 2.50.51), Erica Lech (åtta på 2.52.01) och Liduina van Sitteren (tia på 2.53.46) såg till att det blev tre örebroare på topp tio i damernas SM-tävling, men det saknades sju minuter för Schulstad mot medalj i ett lopp där Malin Starfelt överraskade och slog sig in mellan ”givna” medaljörerna Carolina Wikström och Hanna Lindholm. När jag ögnar listan hittar jag ytterligare 14 löpare på topp 200 (i tävlingen, inte i SM): Jonas Nilsson (2.35.00, 13:e på SM) var återigen vassast av distriktslöparna på herrsidan, följd av Simon Schagerström (2.37.59), Simon Karlsson (2.37.57) och Andreas Ingberg (2.39.15) medan Emma Reinhed Liljeqvist var best of the rest på damsidan med 3.19.24. Fler resultat hittar ni i den här texten.

    På hemmaplan sprang 59 löpare Örebro parkrun, där Petra Hanaeus (21.06) var snabbast för 92:a gången och Fredrik Johnsson var första herrlöpare runt femkilometersslingan på 18.52.

    Örebroaren Karin Gustafsson slog till med sitt livs bästa individuella världscup- och mästerskapsresultat när hon körde i mål som 15:e på medeldistansen vid mountainbikeorienterings-EM i Polen. Hon var näst bästa svenska (Gabriella Gustafsson var sjua), 5.20 bakom segrande finländaren Ruska Saarela, men bara två minuter från topp tio.
    Resultatet gör att hon ligger 19:e i världscupsammandraget, som tredje bästa svenska, efter de tre individuella EM-tävlingarna som utgör de första tre av årets totalt nio världscuptävlingar. I morgon avslutas mästerskapet med en mixedstafett där varje lag måste innehålla minst en dam och där Sverige ställer upp med ett förstalag bestående av Gabriella Gustafsson, Sverre Röjgård och Oskar Johansson medan Karin tar hand om sistasträckan i ett andralag som helt och hållet består av kvinnor och där Tilda Palm och Elvira Larsson körde de två första sträckorna.

    Och i Falun slog Örebros mountainbikestjärna Axel Lindh till med en femteplats i Sverigecuptävlingen Lugnet XCO, knappt en minut bakom segrande Leo Lounela. I morgon väntar en ny deltävling där, i Lugnet XCC (på kortare varvbana, alltså).

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Gustafsson tredje bästa svenska på EM – och här är förutsättningarna inför världscuphelgen

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med förre orienteringsvärldsmästaren Johan Runesson som gäst. Han berättar bland annat om kollapsen på innebandyplanen, de dubbla hjärtoperationen och kampen för att komma tillbaka och få träna på riktigt igen. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det blev ingen ny succé för örebroaren Karin Gustafsson, som ju tangerade sitt personliga mästerskaps- och världscupresultatrekord när hon blev 19:e i EM-premiären i mountainbikeorientering i Polen i går, när mästerskapet i dag fortsatte med långdistans. Gustafsson fick den här gången nöja sig med 26:e-platsen, 24,5 minuter bakom danska Nikolina Splittorff som tog andra raka guldet, 19 minuter från medalj och sex från topp 20.
    Eftersom TIlda Palm bröt var Gustafsson trea av de fyra svenskarna till start. Elvira Larsson, som var fyra i går, var återigen bästa svenska med en åttondeplats.
    I morgon fortsätter EM med medeldistans, och på söndag avslutas det med stafett.

    I morgon avgörs säsongens tredje deltävling i världscupen i orientering, vilket är den sista individuella före EM i Ungern startar med medeldistans den 17 augusti. Sverige kommer med samma trupp till Italien, där det också avgörs en sprintstafett på söndag, som i premiären i Schweiz förra helgen, vilket för länets del innebär att Jonatan Gustafsson, Martin Regborn och Josefin Tjernlund finns med.
    Tjernlund har, via fina resultat förra helgen (sjua totalt och näst bästa svenska i knockoutsprinten, bland annat), avancerat till topp 40 vilket innebär att hon får starta i det seedade fältet (vilket hon inte fick i söndags). SVT startar sändningen 13.00, och Tjernlund, som ligger elva i totala världscupen (som fjärde bästa svensk), startar elva minuter senare. Gustafsson, som ligger tvåa i världscupen efter en andra- och en femteplats förra helgen, går ut sjätte sist, vid 14.56, och Regborn, som ligger femma efter en tredje- och en fjärdeplats, startar fjärde sist, 14.59.
    Efter helgens tävlingar kommer den svenska VM-truppen att tas ut, och även om det ska mycket till om inte Gustafsson och Regborn ska få varsin plats så gäller det att fortsätta visa framfötterna, inte minst för Gustafsson så att han får plats också i den individuella sprinten (i knockout är han tokgiven) men också för Regborn så att han blir ett givet val i stafetten (minns att Gustafsson och Regborn i fjol var de två svenska herrarna i mixedlaget som tog EM-guld, och så kan det med stor sannolikhet bli på VM också).
    Tjernlund öppnade smått sensationellt dörren till VM-truppen genom att bli näst bästa svenska i knockoutsprinten senast, men någon mer möjlighet att visa upp sig i den disciplinen blir det inte i helgen. Kanske kom hennes push lite för sent, eller kan hon knipa en överraskande plats i VM-truppen genom ett toppresultat på lördagen?

    , , , , ,