Konditionsbloggen

  • Johansson åker ur A-landslaget – och nästan alla länets snabbaste löpare klara för Hostruset

    I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Therese Fjordäong som gäst. 36-åringen från Vretstorp har gått från att vara JSM-medaljör i längdskidor (silver i sprint bakom Lina Korsgren i Åsarna 2007), i samma generation som Charlotte Kalla, via en ironman-finish till att 2022 debutera som landsvägscyklist. Och i somras slog hon till med en sensationell fjärdeplats på SM, före hela svenska VM-laget och Caroline Andersson som blev 14:e på OS. Om den resan – och målen framåt – berättar hon i en podd som finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    2022 tog Anton Johansson EM-silver i orienteringens medeldistans, men inför 2025 får örebroaren – som hade en tolfteplats på EM som bästa internationella resultat i år – nu lämna svenska A-landslaget, som bantas från 16 till 14 löpare. Martin Regborn och Jonatan Gustafsson blir så klart kvar i A-landslaget efter sina VM-medaljer i år (Regborn tog guld i sprint, Gustafsson brons i knockoutsprint).
    Totalt sett krymps herrlandslaget från nio till åtta löpare. Även sprintern August Mollén får lämna, medan Viktor Svensk är ny i A-landslaget. På damsidan krymps laget rån sju till sex löpare – där får Emma Bejssmo lämna.
    I nästa steg ska ett utvecklingslandslag tillsättas. Där var Tisarens Andrea Svensson med inför 2024. Inför 2025 byter orienteringsförbundet förfarande och låter löparna ansöka om platser (en plats i utvecklingslandslaget kostar dock den enskilde löparen 12 000 kronor, och utöver en höstsamling på Bosön och en lägervecka i Spanien i januari tillkommer kostnader om löparna vill vara med på fler läger).
    – Vi har många starka löpare utanför A-landslaget och vi hoppas få in många bra ansökningar, säger landslagschefen Håkan Carlsson, som är örebroare, till förbundets hemsida.
    Alla länslöpare i orienteringslandslaget och i VM och EM sedan örebroaren Håkan Carlsson, som numera är landslagschef, tog över som förbundskapten 2011 (Johan Runesson endast nämnd när han tillhörde Tisaren, Jerker Lysell och Anton Johansson endast sedan de flyttade till Örebro):
    2011 (totalt 14 löpare i elitgruppen+15 i talangtruppen):     Lilian Forsgren, Beata Falk (som sprang VM 2010) och Johan Runesson (som tillhörde Tisaren vid uttagningen men bytte klubb före första landslagsaktiviteten) i talanggruppen. Runesson sprang VM.
    2012 (12+13): Forsgren och Falk i talanggruppen. Forsgren sprang EM.
    2013 (totalt 27 löpare i landslaget, ej uppdelade i grupper): Filip Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren (plus Örebrofostrade Maria Magnusson).
    2014 (33): Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren. Dahlgren sprang VM och EM, Regborn sprang VM, Forsgren sprang EM.
    2015 (totalt 18 löpare i A-landslaget+12 i utvecklingslandslaget): Forsgren och Dahlgren i A-landslaget. Regborn i utvecklingslandslaget. Regborn och Forsgren sprang VM.
    2016 (10+24): Dahlgren, Regborn och Forsgren i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM. Regborn, Forsgren och Josefin Tjernlund sprang EM.
    2017 (16+17): Regborn i A-landslaget, Forsgren, Andrea Svensson och Josefin Tjernlund i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM.
    2018 (18+7): Josefin Tjernlund och Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM och EM. Josefin Tjernlund och Forsgren sprang EM.
    2019 (13+6): Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM.
    2020 (11+7): Regborn i A-landslaget.
    2021 (9+12): Regborn i A-landslaget, Forsgren i utvecklingslandslaget. Forsgren och Jonatan Gustafsson sprang EM.
    2022 (12+20): Regborn i A-landslaget, Svensson, Ellinor Tjernlund och Gustafsson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Svensson, Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Anton Johansson sprang EM.
    2023 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Johansson sprang VM, Gustafsson, Svensson och Oskar Andrén sprang EM (Josefin Tjernlund uttagen till EM men blev sjuk).
    2024 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Johansson och Svensson sprang EM.
    2025 (14+?): Regborn och Gustafsson i A-landslaget, utvecklingslandslaget ännu inte uttaget.
    Löpare för löpare:
    Martin Regborn: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget, 2017–2025 i A-landslaget. Sprang VM 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2022, 2023 och 2024, EM 2016, 2018, 2022, 2023 och 2024. VM-guld i sprint 2024, EM-brons i långdistans 2016, EM-guld i långdistans 2022, EM-guld i sprintstafett 2023.
    Jonatan Gustafsson: Utvecklingslandslaget 2022, A-landslaget 2023–2025. Sprang VM 2022 och 2024, EM 2021 och 2023. VM-brons i knockoutsprint 2022 och 2024, EM-guld i sprintstafett 2023, EM-silver i knockoutsprint 2023.
    Anton Johansson: 2023 i A-landslaget. Sprang VM 2023, EM 2022 och 2024. EM-silver i medeldistans 2022.
    Lilian Forsgren:     2011–2012 i talangtruppen, 2013–2015 i A-landslaget, 2016–2017 samt 2021 i utvecklingslandslaget. Sprang VM 2015, EM 2012, 2014, 2016, 2018 och 2021.
    Filip Dahlgren: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget. Sprang VM och EM 2014.
    Andrea Svensson: 2017 samt 2022–2024 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022, 2023 och 2024.
    Josefin Tjernlund: 2016 i utvecklingslandslaget, 2017 i A-landslaget. Sprang EM 2016, 2018 och 2022 (var uttagen 2023 men blev sjuk).
    Beata Falk: 2011–2012 i talangtruppen. Sprang VM 2010.
    Ellinor Tjernlund: 2022 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022.
    Oskar Andrén: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2023.

    Det ser ut att bli ett riktigt fint uppställ till Hostruset, det snabba femkilometersloppet på Väster, på lördag. I nuläget, med efteranmälan öppen, är redan länsklubbarnas tre snabbaste damer (Fanny Schulstad, Liduina van Sitteren, Erica Lech) och två av de tre snabbaste herrarna om vi exkluderar orienterarna (Simon Karlsson, Per Arvidsson – Jonas Nilsson saknas) med i startlistan, plus namn som Kajsa Rosdal, Emma Reinhed Liljeqvist, Simon Schagerström och John Lundström. Martin Regborn har det grymma banrekordet på 14.41 från 2019, och helt osannolikt att han kommer till start nu också – veckan efter att orienteringssäsongen tog slut – är det väl inte. Hässelbys Sanna Mustonen har banrekordet på damsidan med 16.42 (det ser lite tufft ut för van Sitteren, Lech och Schulstad vars pers på distansen ligger på 17.07, 17.18 respektive 17.23). Starten går 12.30 på lördag, vid Björkhagaskolan.

    , , , , ,

  • Fjordäng gästar podden, Lindh kör EM (och tar jättekliv mot världscuptiteln) och 25-mannaorienterarna genrepade

    Tidigt i morgon släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Therese Fjordäong som gäst. 36-åringen från Vretstorp har gått från att vara JSM-medaljör i längdskidor (silver i sprint bakom Lina Korsgren i Åsarna 2007), i samma generation som Charlotte Kalla, via en ironman-finish till att 2022 debutera som landsvägscyklist. Och i somras slog hon till med en sensationell fjärdeplats på SM, före hela svenska VM-laget och Caroline Andersson som blev 14:e på OS. Om den resan – och målen framåt – berättar hon i en podd som finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    På söndag kör Edvin Lindh, som tävlar för Örebroklubben Team Norra, EM i mountainbikesprint i Gibraltar. Men en större nyhet som vi ska börja med är att världscuptävlingen i Bengaluru, Indien, den 27 oktober ställts in enligt världscuparrangörens hemsida. Vilket i sådana fall skulle innebära att Lindh i princip bara behöver komma till start i världscupfinalen i Riyadh, Saudiarabien, den 3 november för att säkra världscuptiteln. 93 poäng skiljer världscupledande Lindh från tvåan Lorenzo Serrez, Frankrike, med 120 poäng kvar att köa om. Det innebär att Lindh säkrar titeln redan i tidskvalet om han slutar framför Serrez – och om Serrez vinner både kvalet och huvudtävlingen räcker det ändå för Lindh att bli sexa i tävlingen (eller tia i kvalet och åtta i tävlingen). Nå, det återstår att se om det blir officiellt bekräftat att det inte blir någon tävling i Indien och att den inte ersätts av en tävling någon annanstans.
    Men EM blir det alltså på söndag, oavsett, och där har Lindh revansch att ta efter att ha kraschat bort sig och blivit fyra i finalheatet på VM i somras. ”Inte oväntat är det en havsnära bana; läckert belägen men med risk för mycket vind”, skriver Svenska cykelförbundet på sin hemsida om tävlingen i Gibraltar. 19 cyklister kommer till start i herrklassen, varav två svenskar (Joel Burman är den andra), och alla går vidare från kvalet. Det är oklart om det blir någon tv-sändning, men om det blir så hittas den sannolikt här.

    Nästa helg är det dags för den sista större orienteringstävlingen i Sverige för året – 25-manna, som alltid går i Stockholmsregionen och som enligt egen utsago kårar världens bästa klubb eftersom det krävs just 25 orienterare av varierande kön och ålder (från elit till ungdomar och veteraner) för att fylla alla specifika sträckor. I fjol krockade det med EM, och då blev Tisaren bästa länsklubb med en 24:e-plats – vilket förvisso var klubbens näst sämsta resultat sedan 1997 (annars är Kumla- och Hallsbergsklubben nästan alltid topp tio).
    Hur som helst genomfördes i går en officiell träning, arrangerad av Örebro läns orienteringsförbund, inför 25-manna, och där var Elsa Hedin (OK Linné-löparen som går fjärde året på orienteringsgymnasiet i Hallsberg) och KFUM Örebros Hugo Örn snabbast i stark konkurrens (141 till start varav 66 på de längsta banorna).

    , , , , , , , , ,

  • Fahlin kraschade i årets sista tävling – och Eriksson tog ännu ett överlägset SM-guld

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det var, som den uppmärksamme säkert redan noterat, i dag och inte i går som Emilia Fahlin körde Binche–Chimay–Binche, vilket också blev Örebrocyklistens sista tävling för året.
    Jag har inte så mycket information om det än att loppet för hennes del slutade med DNF efter en krasch, på en bana som normalt sett passar Fahlin utmärkt.
    Den stora klungan sprack av flera gånger om på slutet, och Fahlins lag Areka-B&B hotels fick inte med någon längst fram, i den tolvmannagrupp som till slut gjorde upp om det efter att två utbrytare hämtats in sista kilometern. 18-åriga nyblivna juniorvärldsmästaren Cat Ferguson (Storbritannien/Movistar) tog en skrällseger efter att ha spurtat urstarkt samtidigt som förhandsfavoriten Charlotte Kool (Team DSM-Firmenich) fick någon typ av tekniskt strul på upploppet. Maurène Trégouët, Frankrike, var bästa Arkeacyklist, hon fanns med i bakkant av huvudgruppen och tappade kontakten först in i stan, under de sista kilometerna, och blev 21:a.
    Fahlins ettårskontrakt med det franska laget går ut nu, och det är oklart vad som händer nästa år. Egentligen finns väl tre alternativ: Att hon lägger av, att hon fortsätter i Arkea eller att hon hittar ett nytt lag. Besked lär komma inom kort.

    En grej som jag missade i helgen var att kortbane-SM i OCR, hinderbanelöpning, avgjordes i Eskilstuna – och återigen dominerade Folke Eriksson, 18, från Vintrosa herrarnas juniorklass. Den här gången vann han med över 2,5 minuters marginal för IF Götas Lucas Jansson på andraplatsen: 21.25 på Eriksson mot 24.00 på Jansson (och trean var ytterligare mer än fem minuter bakom).
    Siri Englund kom inte till start, men ex-örebroarna Martin och Sara Bäckström tog guld respektive brons i herr- och damklasserna (Sara var bara 16 sekunder bakom Linnea Stenson som tog guldet medan Martin vann med sju sekunders marginal).

    , , , , ,

  • Karlsson drabbad av Hagbergs förbannelse (igen), Regborn sprang ”alldeles för dåligt” och Fahlin tillbaka på tävlingshojen

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Just podden med Karlsson handlar i mångt och mycket om hans uppladdning inför dagens Berlin marathon, där han gick för personligt rekord (2.23.43), Närkrekord (2.21.46) och framför allt sub 2.20. 15 kilometer in låg Karlsson på ett tempo som skulle ge Närkerekord med drygt 20 sekunder (och pers med drygt två minuter), men precis som i hans senaste stora maror i Valencia, Manchester och Stockholm mattades han på andra halvan och fick slå av på takten. Han passerade första halvmaran på 1.11.18 och gjorde den andra på 1.16.30 för 2.27.52 som sluttid (där ingår också de fyra sekunder det tog att ta sig till startlinjen).
    Det gav ändå en 180:e-plats i tävlingen, och 2.27.52 är ju alls ingen dålig tid: Bara sju andra Närkelöpare (plus Karlsson själv) har sprungit snabbare än så genom tiderna. Men man börjar ju ändå fundera på om det finns en ”Hagbergs förbannelse” efter alla försök som gjorts att slå det där Närkerekordet de senaste 41 åren. Rolf Barr, som sprang maran i Västberlin 1984, var bara fyra sekunder ifrån Hagbergs tid, men lyckades inte ta den. Det har inte heller Karlsson (som nu gjort tre försök), Oskar Andrén, Erik Anfält eller Jonas Nilsson, som alla gjort seriösa försök de senaste åren, klarat av att göra.
    Just Karlsson och Nilsson har absolut chans att lösa det i närtid, om de har dagen. Men än så länge har de inte haft det. För Karlsson blir nästa försök, som han berättar i podden, Valencia i december och Tokyo i mars.
    Villem Raudsepp blev näst bästa länslöpare i Berlin med 2.45.30 (2.42.01 netto, han fick köa 3,5 minuter till startlinjen), drygt fyra/nästan åtta minuter bättre än hans halvårsgamla pers från Frankrfurt. Elias Zika gjorde 2.46.49 (2.43.20), Fredrik Härdfeldt 2.46.57 (2.43.29 netto), Markus Liljenroth 2.47.51 (2.47.15), Martin Duberg 2.53.48 (2.53.08) och Kristoffer Ingberg 2.59.18 (2.56.12). Det var i varje fall de jag hittade under tre timmar.

    Sverige vann dubbelt, på såväl dam- som herrsidan, när orienteringens världscupsäsong på söndagen avslutades med stafetter, och tog därmed även hem nationscupen. Men lite oväntat blev Anton Johansson dagens bästa länslöpare, i stället för Martin Regborn som var satt som ankare i förstalaget och fick gå ut i ledningen. Men kom i mål först som nia, drygt 2,5 minuter bakom täten.
    – Jag har lagt rätt så mycket mental energi på att ladda inför den här helgen, för de individuella prestationerna, och det var svårare att ladda om än det brukar vara. Jag jagade ändå på så gott jag kunde, och det blev lite fort och fel i stället. Alldeles för dåligt, så här dåligt ska man inte springa när man får springa i förstalaget, sa Regborn ärligt till SVT efteråt.
    Största bommen kom redan till första kontrollen på tredjesträckan, och den kostade över 1,5 minuter.
    – Jag var ju grymt taggad att få springa i förstaläget, och att se Viktor (Svensk) och Max (Peter Bejmer) springa så bra och få det här utgångsläget. Vi har sagt att vi ska inte vara fega, utan vi ska vara offensiva, så jag körde till första. Jag kanske var lite för taggad, och så var jag lite trött från loppen som varit här. Jag tyckte jag låg bra till första, men så var det som en höjd som jag skulle springa till slutet på och så var det lite diffust där. Och nej, jag var inte tillräckligt chill där, så jag gled upp och jag missade första och då gick luften ur och det var tungt, sa Regborn, som hade fler små bommar längs vägen, till SVT.
    Anton Johansson, då? Jo, han sprang i det svenska tredjelaget och anförde huvudklungan, med 15 lag inom 34 sekunder, in mot första växlingen efter en utmärkt förstasträcka, och skickade ut sitt lag som tvåa, 25 sekunder bakom förstalaget som Viktor Svensk gett en lucka längst fram. Tredjelaget blev till slut sexa i mål (även om varje nation bara får räkna varsitt lag och Gustav Bergman via ett läckert vägval i slutet lämnade övriga lag bakom sig och tog det svenska andralaget till seger).
    En tredje länslöpare sprang faktiskt i stafetten: Jerker Lysell, som funnits med under hela veckan i Finland som reserv på plats men inte behövts i något av de individuella loppen sprang in som 13:e, längre bak i Johanssons klunga, på förstasträckan, för ett mixlag där rumänen Ioan Iacob sprang andrasträckan men där en tredje löpare saknades.

    Efter gårdagens stora framgångar för länslöparna på Lidingö var det lite lugnare när tävlingarna i dag avslutades med tiokilometersloppet och ungdomsklasser. Men Garphyttans Daniel Torége blev i varje fall åttonde i P13 (som sprang tre kilometer) på 11.12, och Djerfs Gabriel Laine blev tolva i P15 (som sprang sex kilometer) på 21.35.

    Efter att ha valt att stå över gårdagens VM-tävling är Emilia Fahlin i morgon tillbaka på tävlingshojen när Binche–Chimay–Binche, en belgisk endagstävlingen på den tredje nivån inom den internationella cyklingen, avgörs. Fahlin anför Arkea-B&B hotels lag som i övrigt innehåller nyzeeländska Michaela Drummond, nederländska Maaike Coljé och franska trion Clémence Latimier, Maurène Trégouët och Amandine Fouquenet.
    Tävlingen är 117 kilometer lång och innehåller 1 066 höjdmeter och avslutas spektakulärt nog på gatsten (ett av två partier med gatsten inne i Binche som passeras tre gånger på ett målvarv som också innehåller en slakmota på 70 höjdmeter över tre kilometer, som tas två gånger).
    Fahlin var 25:a i loppet i sin debut i fjol, då hon körde för FDJ-Suez och i det här fallet var hjälpryttare åt Gladys Verhulst-Wild som blev tolva. Pfeiffer Georgi vann då.
    Den officiella startlistan är tämligen tom än så länge, men ett tiotal världstourlag är anmälda vilket borgar för att det blir bra klass.
    Starten går 11.00 och Discovery sänder från 13.00, vilket innebär att de får med sista tredjedelen av loppet, typ.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Regborn kunde inget göra åt totalsegern (men i morgon väntar ny jakt), Rosda(h)l-succé på Lidingö och Lindh flög hem och vann (plus mycket mer!)

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Bland annat berättar han allt om uppladdningen inför Berlin marathon som startar 9.15 morgon bitti (lite oklart om det sänds någonstans, jag har inte lyckats hitta någon sådan information). A-målet är 2.20, B-målet det 41 år gamla Närkerekordet på 2.21.46 eller i varje fall perset på 2.23.43. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det blev ingen total världscupseger – eller ny pallplats på en enskild deltävling – för Martin Regborn när årets sista individuella lopp i orienteringens världscup avgjordes i finska Kuopio på lördagen. Och med facit i hand hade det inte räckt om Regborn sprungit skiten ur alla andra – även om han vunnit hade norrmannen Kasper Fosser tagit hem totala världscupen (då med sju poäng, nu när Fosser blev tvåa och Regborn tolva så blev det 98 poäng).
    Men man ska veta att Regborn försökte sitt bästa och laddade järnet.
    – Jag tänkte ändå att det var ganska långt bakåt (i totala världscupen), så jag tänkte att jag skulle försöka gå hårt och göra som jag brukar, så kanske jag kan matcha honom (Fosser), sa han till SVT efteråt.
    Regborn slutade ändå, med hela 52 poängs marginal, tvåa i världscupen (precis som för två år sedan).
    – Det hade varit kul att kunna utmana Kasper, men samtidigt var det ett väldigt, väldigt tufft läge och jag hade det inte i egna händer heller. Även om jag hade vunnit så hade jag inte tagit honom (i totala världscupen), så det spelar ingen roll. När han är som bäst, då är han bättre än mig, så det är en värdig vinnare av totala världscupen, sa Regborn till SVT.
    Nå, Regborn blev alltså tolva, och sjätte bästa svensk, 2.18 bakom segrande Eirik Lnagedal Breivik och 65 sekunder från pallen. Drygt en minut försvann på den lite längre sträckan från den tredje till den fjärde kontrollen, och där var Regborn inte riktigt överens med den finske kartritaren.
    – Jag sprang bara rätt nedför en sluttning och plötsligt blev det alldeles grönt (tätare skog, på orienteringsspråk) och bara ”oj, är jag så långt till höger?” Ja, då är jag ju rätt på, då fortsätter jag rakt på, men så kom jag ned och såg slutet på åkern och … Ja, jag tyckte det var grönt där, så jag blev väldigt förvirrad. Det var dumt, man ska ha koll ned där, sa Regborn till SVT – för det visade sig att han inte alls var så långt till höger och fick en lång omväg in mot kontrollen efter att han kommit ned på den där åkern.
    Andre örebroaren i startfältet, Anton Johansson, gjorde en jättebom från sjätte till sjunde kontrollen, en kort teknisk sträcka i ett grönområde som tog Berivik 52 sekunder men Johansson över sex minuter, och i det läget var han nere på 109:e plats av 143 startande. I mål 9,5 minuter bakom segraren, på 81:a plats.
    I morgon avslutas orienteringens världscup med en stafett där Regborn är ankare i Sveriges förstalag, där Viktor Svensk springer första- och Max Peter Bejmer andrasträckorna. Anton Johansson springer förstasträckan i tredjelaget. I nationscupen ligger Sverige trea bakom Norge och Schweiz inför de båda stafetterna i morgon, men det skilje rså lite att resultaten i morgon kommer bli helt avgörande (2 000 poäng står på spel, och sverige är 51 respektive 38 poäng bakom).

    Örebrofostrade Linus Rosdahl följde upp fjolårets andraplats, som bästa svensk, på Lidingöloppet med att bli trea och näst bästa svensk – men framför allt sprang han för första gången under drömgränsen 1.40, och till på köpet under 1.39 också (tidigare som bäst 1.40.26). Han landade på 1.38.40 och var bara 22 sekunder bakom segrande Ebba Tulu Chala (Keep up running club) och 19 från Oscar Niyonzima, Burundi/Runacademy IF.
    Tiden gör att Rosdahl slår sig in som nionde snabbaste svensken på Lidingöloppet genom alla tider, och som en av tolv svenskar som gått under 1.39 (banrekordet har kenyanen Isaac Chemobwo på osannolika 1.33.33 från 1998).
    De tolv svenskarna som gått under 1.39:
    1) Mustafa Mohammed, 1.37.10 2008.
    2) Magnus Bergman, 1.37.24 1992.
    3) Napoleon Salomon, 1.37.41 2018.
    4) Robel Fsiha, 1.37.54 2019 (tror inte han blivit fråntagen den tiden, trots dopningsdomen året efter).
    5) Samuel Tsegay, 1.37.59 2022
    6) Pär Wallin, 1.38.06 1986.
    7) Håkan Börjesson, 1.38.10 1989.
    8) Ebba Tulu Chala, 1.38.18 2024.
    9) Mats Erixon 1999, Linus Rosdahl 2024, båda 1.38.41.
    11) David Nilsson, 1.38.44 2016.
    12) Mats Hellstadius, 1.38.56 1987.
    [Samuel Russom gjorde 1.36.55 2021, men var ännu inte svensk medborgare.]
    Linus syster Kajsa Rosdal, Tisdagsklubben, blev bästa länslöpare på damsidan på finfina 2.13.06 (kolla hennes utveckling: 2.29 2017, 2.22 i fjol, 2.13 nu; nu topp tio i Närke genom tiderna, dessutom), 54 sekunder före IF Starts Emma Reinhed Liljeqvist på 2.14.00. Benita Månsson 40:e på 2.16.55 och Elin Vinblad 52:a på 2.21.25. Carolina Wikström vann på 1.51.36.
    På herrsidan tog Starts Per Arvidsson en fin 15:e-plats (tolva av svenskarna) på personbästat 1.45.24 (det är bättre än Erik Anfälts pers från 2015 då han blev näst bäste svensk) och gör Arvidsson till den femte bästa Lidingöloppslöparen som representerar en klubb i det gamla Närkedistriktet (det gör ju inte Rosdahl längre, eftersom han numera springer för Hässelby, men han har en bättre tid än Arvidsson från åren i KFUM Örebro). Örebro AIK:s Jonas Nilsson sprang in som 29:a på 1.49.29 och Simon Schagerström som 33:a på 1.50.27.
    Jonatan Gustafsson, som tagit både VM-medalj i orientering och sprungit Finnkampen på 1 500 meter i år blev fyra på 15-kilometersloppet på Lidingö som också avgjordes i dag, blott 16 sekunder från andraplatsen men nästan två minuter bakom Malmö AI:s Jonas Glans (tidigare Leandersson) som vann på 45.59 mot 47.46 för Gustafsson. Tisarens Valter Pettersson, som avslutade swedish league-säsongen så lysande förra helgen, slog till med en klasseger bland de äldre juniorerna, M22, som springer tio kilometer. Han vann på 32.14, 23 sekunder före Gabriel Claesson (IKHP). Starts Hugo Örn femma på 35.40. KFUM Örebros Linus Wedin, som vann nordiska finalen i golden trail-serien förra helgen, var nu sjua i P17-klassen (som också sprang milen), på 35.19 (IFK Lidingös egen Sebastian Lörstad vann på 30.51; med det var han snabbare än alla andra som sprang tio kilometer i dag – Valter var näst snabbast). Starts veteran-VM-medaljör Marie Dasler vann K50-klassen (på Lidingö kör de av hävd tioårsklasser, så där springer Dasler i K50 trots att hon är 56 år) med 43 sekunders marginal (med 42.53 över milen) och Storådalens Birgitta Jansson tog en utklassningsseger i K80-klassen när hon vann med över fyra minuters marginal på fyra kilometer (26.26 blev Janssons tid).

    Det blev hemmaseger när en jetlagad Axel Lindh – som alltså valde att stå över säsongens sista världscuptävling, i Lake Placid, och flyga hem direkt efter VM – dök upp i Hällefors och tog hem den 103 kilometer långa graveltävlingen BBR Bergslagen gravel tre sekunder före Isak Magnusson, Team IBT-Tripeak. Kumlasonen Jonathan Ahlsson var med i den då sex man starka tätklungan vid passeringen i Sävsjön, två mil innan mål, men fick släppa in mot Hällefors och var 1.40 bakom på femteplatsen. Lisa Nordén, som det hade pratats om så mycket på förhand, kom aldrig till start och i stället fixade örebroaren Malin Jansson (Lindhs sambo) seger åt Team Norra även på damsidan, med nästan fem minuters marginal till Ludvikas Maria Silfwerin på andraplatsen. ”Benen började säga ifrån fram mot de avslutande kilometrarna. Jag lyckades dock få ett par meter på det avslutande motionsspåret och gled över linjen som etta”, skriver Lindh på instagram.

    I dag avgjordes också säsongens sista deltävling i Moto tour, den lokala rullskidcupen, en 31 kilometer lång masstart med start i Mogetorp och mål uppe i Ånnaboda. Bara tio stackare (varav noll damer) kom till start – men det bjöds ändå på stor dramatik när tjecken Josef Zizala spurtade ifrån Robert Brundin och vann med 7,9 sekunders marginal (Viktor Rikner på tredjeplatsen var slagen med över åtta minuter). Det var första gången Brundin fick stryk i Moto tour sedan Jimmy Axelsson slog honom i finalen 2020 (sedan dess hade han vunnit de 26 tävlingar han ställt upp i, men å andra sidan missat en, så den verkliga sviten var på sju raka segrar).
    Segern i sammandraget var dock redan klar, och det ända som nu hände var att Brundin slutar året på 271 poäng i stället för maximala 276 (tvåan Mattias Fritz landade på 149 och trean Larz Andersson på 132). I och med att ingen dam kom till start blev Olivia Hansson mästare i kavaj på 43 poäng före Alma Olsson på 21 och Ellen Olsson på 18.

    I Laxå avgjordes årets enda duathlon i länet (med mig i arrangörsstaben); Run, bike, run. Örebroaren Linda Nilsson (1.35.10) och Karlskoga Friidrotts Jimmy Iwersen (1.14.44, seger med nästan fyra minuter före Vretstorps Tomas Karlsson och ytterligare två före gamle endurokungen Thomas Bengtsson från Karlskoga) var snabbast runt den första upplagan av loppet som bestod av två kilometer löpning, 20 kilometer cykel och fyra kilometer löpning (löpning i kuperat motionsspår, cyklingen företrädesvis på platta grusvägar).

    53 löpare var kvar hemma i Örebro och sprang Örebro parkrun, och av dem var Petra Hanaeus (20.43) och Oskar Hansson (18.41) starkast den här veckan. Och om ni hört namnen förut så beror det på att det är de båda som varit snabbast runt flest gånger historiskt, på dam-respektive herrsidan. Hanaeus 101 gånger, Hansson 37.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Största dramatik när Regborn jagar totalsegern i världscupen – och Rosdahl en segerkandidat på Lidingö i år också

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Sedan han senast var med har 31-åringen från Örebro hunnit sänka sitt pers på maran med ytterligare tre minuter, 2.23.43, men också åkt på sin första skada. Han berättar om allt det i podden, och om vägen tillbaka, men också om tredje försöket att ta 2.20 – som sker redan i Berlin marathon på söndag. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Internationella orienteringsförbundet har sett till att det blir största möjliga spänning när den individuella världscupen i orientering avgörs med en medeldistans i Kuopio i morgon. De 144 startande herrarna (och givetvis är det samma sak på damsidan, men här fokuserar vi på herrarna eftersom det inte är några länslöpare med på damsidan den här helgen) startar nämligen i omvänd ordning från totalställningen (eller närmare bestämt de 59 av de närvarande som tagit världscuppoäng i år, och där två landsmän är bredvid varandra har man petat in en annan löpare emellan), vilket innebär att världscupledaren Kasper Fosser kommer gå ut sist – 14.13 – medan jagande Martin Regborn, örebroaren som är den ende som kan nå ifatt norrmannen, går ut näst sist – 14.11.
    Jag ska påminna om förutsättningarna inför tävlingen. Fosser har 364 pöäng i smamandraget, Regborn 317. Det innebär att om norrmannen är på pallen så tar han hem totala världscupen för tredje gången. För Regborn gäller tvärtom att han måste vara på pallen för att ha en chans på sin första totalseger, och mer specifikt:
    Om Regborn vinner medeldistans: Tar han hem totala världscupen om Fosser är fyra eller sämre.
    Om Regborn blir tvåa: Tar han hem totala världscupen om Fosser blir nia eller sämre.
    Om Regborn blir trea: Tar han hem totala världscupen om Fosser blir 28:a eller sämre.
    Om Regborn blir fyra eller sämre har han ingen chans på totalsegern.
    Åt andra hållet behöver Reborn bara bli 29:a för att säkra andraplatsen i världscupen (och han säkrade redan i dag en pallplats). Fosser kan inte bli sämre än tvåa. Åtta olika löpare kan sluta trea (inklusive Regborn, då).
    Örebroaren Anton Johansson går ut 13.21, som nummer 118 av de 144 startande.
    SVT startar sin sändning redan 11.30 (damerna går först, där Tove Alexandersson jagar Simona Aebersold för titeln).
    På söndag avslutas världscupsäsongen med en stafett där Regborn bör bli ankare i svenska förstalaget med tanke på vilken form han har just nu, men vi får väl se.

    Arvid Algers Omholt var bäst av trion från orienteringsgymnasiet i Hallsberg när junior-EM (eller strikt sett europeiska juniorcupen) i Österrike inleddes med sprint på fredagen. Han var 15:e i H18, bara 52 sekunder från guld och 35 från medalj i en tajt tävling (han var tredje bäst av de sex svenskarna, nio sekunder och sex placeringar före skolkompisen Anton Jonsson). Izabella Ljungberg var 29:a i D18. Tävlingen fortsätter med medeldistans på lördagen och avslutas med stafett på söndag.

    I dag inleddes Lidingöloppshelgen med ett par paraklasser och femkilometersloppet, men det blev inga framskjutna placeringar för länslöparna.
    Men när det klassiska 30-kilometersloppet, och veteranklasserna, avgörs i morgon finns betydligt bättre möjlighet. Framför allt står Örebrofostrade Hässelby-löparen Linus Rosdahl, som varit bäste svensk på Lidingö två gånger och i fjol var tvåa i tävlingen, på startlinjen. Om segern utmanas Rosdahl av svenska topplöparna Ebba Tulu Chala och Samuel Russom, men största favoriten är nog ändå Oscar Niyonzima från Burundi.
    Men där finns också Liduina van Sitteren (13:e i fjol), Per Arvidsson, Jonas Nilsson, Oskar Andrén (han är i alla fall anmäld, men håller låret?), Simon Schagerström, Mattias Nätterlund, Emma Reinhed Liljeqvist, Kajsa Rosdal och Elin Vinblad, bland många andra. TV-sändningen brukar vara grym att följa, och det är TV4 Play som gäller med start 12.00.

    , , , , , , , , , ,

  • Regborn tvåa i dag – säkrade pallplats i totala världscupen och har slagläge på totalsegern

    I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Sedan han senast var med har 31-åringen från Örebro hunnit sänka sitt pers på maran med ytterligare tre minuter, 2.23.43, men också åkt på sin första skada och därför missat målet att gå under 2.20 både i Valencia i december och i Manchester i april. Han berättar om allt det i podden, och om vägen tillbaka, men också om tredje försöket att ta 2.20 – som sker redan i Berlin marathon på söndag. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Martin Regborn tog i dag sin tolfte pallplats i världscupkarriären – och skapade sig själv en realistisk möjlighet att ta hem hela världscupen när den avslutas med medeldistans på lördag.
    I dag stod långdistans på programmet, i finska Kuopio, och Regborn slutade tvåa, 44 sekunder bakom hemmalöparen Miika Kirmula men över minuten före trean Eetu Savolainen, efter ett i stora delar felfritt lopp där örebroaren hade bra tryck i benen hela vägen (han tappade 66 sekunder på Kirmula på långsträckan till tredje kontrollen, men var därifrån 22 sekunder snabbare än segraren – och förstås snabbare än alla andra – till mål).
    – Det var snabbare än jag hade trott. Det var inte så mycket vägval. Jag försökte köra mycket rakt på där det var fint i skogen. Jag kanske var lite för het till trean men jag fick den bra. Det var finare än jag trodde, säger Regborn till Svenska orienteringsförbundet apropå att han gick rakt på mot trean medan Kirmula tog en omväg på 600 meter som gav honom 1,6 kilometer löpning på grusväg medan Regborn fick gå obanat hela vägen, vilket alltså var vad som kostade tiden.
    – Jag gillar långdistans och sån här terräng. Jag kände mig i bra form redan på EM, men då var det stolpe ut, så det här var kul. Det var inte så svårt, ganska tydliga och rättvisa kontrollpunkter. Några kontroller krävde lite mer skärpa, men annars var det mycket högfartskontroller, fortsatte Regborn.
    Att Savolainen tog tredjeplatsen var viktigt för Regborn. Finländaren låg bakom världscupledande norrmannen Kasper Fosser vid den 22:a av de 25 kontrollerna, men hade en vassar avslutning och var fyra sekunder före i mål.
    Det innebar att Regborn tog in 30 i stället för 20 poäng på Fosser i sammandraget, och därmed minskar avståndet mellan ledande Fosser och jagande tvåan Regborn från 77 till 47 poäng inför avslutningen på lördagen. Det åter fortfarande som mycket, men betänk att Fosser sa så här efter tävlingen i dag, enligt Svenska orienteringsförbundet:
    – Inget hände på slutet. Jag saknade den sista kicken i benen och det gick för långsamt. Egentligen är jag i väldigt bra form, men det går ett virus där vi bor och jag kände mig inte helt bra i magen, berättade Fosser.
    För Fosser är kalkylen inför lördagen enkel. Är han på pallen så tar han hem totala världscupen för tredje gången. För Regborn gäller tvärtom att han måste vara på pallen för att ha en chans på totalsegern, och mer specifikt:
    Om Regborn vinner medeldistans: Tar han hem totala världscupen om Fosser är fyra eller sämre.
    Om Regborn blir tvåa: Tar han hem totala världscupen om Fosser blir nia eller sämre.
    Om Regborn blir trea: Tar han hem totala världscupen om Fosser blir 28:a eller sämre.
    Om Regborn blir fyra eller sämre har han ingen chans på totalsegern.
    Åt andra hållet behöver Reborn bara bli 29:a för att säkra andraplatsen i världscupen (och han säkrade redan i dag en pallplats).
    Örebroaren Anton Johansson slutade på 18:e plats av 132 startande i dagens tävling, knappt sju minuter bakom Kirmula men bara 52 sekunder från tolfteplatsen. Me det var han sjunde bästa svensk. I världscupens sammandrag klättrade han därmed till 35:e plats.
    Alla Martin Regborns pallplatser i världscupen:
    24 maj 2016: Trea i långdistans i Tjeckien (även EM).
    27 maj 2017: Seger i medeldistans i Finland.
    1 oktober 2017: Seger i stafett i Schweiz.
    [2 september 2018: Trea i stafett i Norge (räknades dock inte eftersom Sveriges förstalag var före)]
    27 september 2019: Trea i medeldistans i Schweiz.
    27 oktober 2019: Tvåa i mixedsprintstafett i Kina.
    29 maj 2022: Seger i mixedpsrintstafett i Borås.
    4 augusti 2022: Seger i långdistans i Estland (även EM).
    27 april 2023: Trea i långdistans i Norge.
    30 april 2023: Seger i stafett i Norge.
    26 maj 2024: Trea i sprint i Schweiz.
    1 juni 2024: Tvåa i sprint i Italien.
    26 september 2024: Tvåa i långdistans i Finland.

    I Ronneby har det i dagarna två varit gemensamma nordiska och baltiska militärmästerskapen i orientering i Ronneby. Tisarens Gustav Hindér, främst känd som världens bästa orienteringsskytt, tog en fjärdeplats bakom en finsk trio (2,5 minuter från segern, 45 sekunder från pallen) i onsdagens individuella tävling (över långdistans). Ihop med sina svenska lagkompisar blev det dock en tredjeplats i lagtävlingen. På torsdagen sprang Hindér sedan upp Sverige från sjätte till tredje plats som ankare i tvåmannastafetten, precis som i onsdagens lagtävling bakom Finland och Litauen.

    , , , , ,

  • Karlsson gästar podden inför rekordförsöket i Berlin, Regborn känner flåset när världscupfinalen startar och starka namn i BBR

    Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Senast han var med var i februari i fjol, då han fortfarande var nyförälskad i löpningen och bara hade kunnat stegra och stegra träningen och sprungit snabbare och snabbare på loppen. Sedan dess har 31-åringen från Örebro hunnit sänka sitt pers på maran med ytterligare tre minuter, 2.23.43, men också åkt på sin första skada och därför missat målet att gå under 2.20 både i Valencia i december (där det höll i 25 kilometer och han ändå bara var några sekunder över pers) och i Manchester i april (där det höll i 15 kilometer). Han berättar om allt det i podden, och om vägen tillbaka (och mot 600 kilometer i år igen), men också om tredje försöket att ta 2.20 – som sker redan i Berlin marathon på söndag.
    Det är värt att påminna om att Närkerekordet i maraton alltjämt är Lars Hagbergs 2.21.46 från Stockholm marathon 1983, så lyckas Karlsson med sitt mål på söndag kommer han att ta rekordet. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I morgon inleds världscupfinalen i orientering i finska Kuopio med säsongens näst sista individuella deltävling, en långdistans. Örebroaren Martin Regborn kom ju från de tre första tävlingarna – sprinttävlingarna i våras – som världscupledare men tappade täten efter jättebommen på medeldistansen och den tuffa långdistansen på EM, och ligger nu tvåa – 77 poäng bakom norrmannen Kasper Fosser.
    Det innebär att om Fosser vinner måste Regborn bli tvåa för att hålla liv i spänningen inför medeldistansen på lördag – medan Regborn för att nå ikapp och utjämna måste vinna samtidigt som Fosser blir 28:a (eller tvåa samtidigt som Fosser blir 38:a). Men om man ser det över båda tävlingarna som återstår så räcker det inte för Fosser att bli trea i båda om Regborn vinner båda (men tvåa-fyra räcker som resultat). Bakifrån jagar främst Emil Svensk, som är 25 poäng bakom, men också Daniel Hubmann, Eirik Langedal Berivik och Joey Hadorn som är 39, 43 respektive 47 poäng efter Regborn (som var tvåa i totalen, bakom just Fosser, 2022).
    – Kasper måste göra ett rejält misstag för att jag ska kunna gå om honom, men jag ska fokusera på att göra bra lopp. Samtidigt känner jag att Emil flåsar mig i nacken, säger Regborn till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Om terrängen i Kuopio säger han så här:
     – Den stora orienteringsstafetten Jukola gick i samma område 2014, och det är typisk nordisk terräng med mycket skogsbruk, gröna partier och pinnar på marken. Ingen drömterräng, men ganska ordinär.
    De första löparna ger sig ut redan vid 8.30, svensk tid, men tv-sändningen startar (ni hittar SVT:s sändning här) först 11.30 och Regborn går ut 12.53.30 i en 14,5 kilometer lång tävling (fågelvägen) med en beräknad segrartid på 88 minuter.
    Örebroaren Anton Johansson, som som inte fanns med i sprinttävlingarna i våras och därtill hade ett tufft EM och därmed återfinns först på 50:e plats i världscupens sammandrag, startar 12.41.30. Fosser går ut 13.35.30 och Svensk bara sex minuter innan det, så Regborn kommer få vänta i 50 minuter efter målgång innan han vet vad hans lopp är värt.
    Individuella världscupen avslutas alltså med medeldistans på lördag, men därefter följer en stafett på söndag.

    På lördag är det dags för den fjärde upplagan av Bergslagen bike race (eller BBR Bergslagen gravel som loppet numera heter, där BBR alltså står för det gamla namnet), gravel-tävlingen som numera har både start och mål vid Hurtigtorpet i Hällefors, och som i år för första gången har tävlingsklass (i fjol var Matthias Wengelin och Caroline Sjöström snabbast runt, men det räknades inte som tävling; Wengelin slog bland annat en viss Jakob Söderqvist som i år fått sitt stora internationella genombrott och kört bland annat OS, och som i förrgår tog U23-VM-silver i tempo).
    I anmälningslistan till årets lopp saknas både Wengelin (som mest satsat på mountainbikens långloppscup i år), Sjöström och Söderqvist (som har fullt upp med VM), men däremot finns ett riktigt häftigt namn i OS-silvermedaljören (i triathlon 2012), Jerringpris- och bragduldsvinnaren Lisa Nordén. 39-åringen har ju fina cykelmeriter (bland annat fem SM-guld) och två VM, och har i år gett sig in på gravel-scenen genom att bland annat arrangera ett gäng evenemang i Stockholmsområdet (och hon håller fortfarande världsklass i triathlon, på ironman-distansen). Men när det gäller Lisa tycker jag framför allt att ni ska ta er tid och läsa de öppenhjärtiga intervjuer hon gav efter vårens missfall, som här på SVT eller i Norrtelje Tidning (där man kan logga in med sitt NA-inlogg, det är samma koncern). Jag tycker att det är fantastiskt fint att Lisa orkar öppna sig och berätta.
    På startlistan finns också hennes sambo Calle Friberg, Kumlakillen Jonathan Ahlsson (som kör för Motalas continentallag och tog SM-guld i kortbana i somras), Team Norras Malin Jansson (som var tia och bästa länscyklist på gravel-SM i lördags) och Adam Pettersen, Kopparbergs stora cykel- och längdskidtalanger Hugo och Oskar Söder (de är bröder, Hugo 15 och Oskar 17 år). Och det kan bli fler toppnamn till start – anmälan stänger först timmen före start.
    Banan är 103 kilometer lång och går på vindlande skogsvägar norr om Hällefors.

    Anton Jonsson, OK Tyr-orienteraren som går tredje året på orienteringsgymnasiet på Alléskolan i Hallsberg, fick i dag en plats på junior-EM i orientering (eller europeiska juniorcupen, som det egentligen heter), som startar på fredag på grund av återbud från Ludwig Rosén (i H18). Därmed flyttade Lindebygdens Axel Thybeck upp som nästa reserv i ordningen, men nu lär truppen redan ha flugit ned till Österrike, så den platsen lär han inte kunna utnyttja oavsett. Sedan tidigare är Jonssons skolkompisar Arvid Algers Omholt (H18), OK Denselns, och Izabella Ljungberg (D18), OK Tyr, uttagna till mästerskapet.

    , , , , , , , , , ,

  • Lindh om VM-debaclet: ”Skratta eller gråta?” (och Valter följde upp topploppet med KM-vinst)

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Lotta Nilsson som gäst. Finns där poddar finns som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Efter att ha skrivit om Axel Lindhs prestation i maraton-VM i mountainbike först utifrån resultatlistan och därefter ur förbundskaptenens är det inte mer än rätt att också citera honom själv, från ett inlägg i sociala medier i dag. Han berättar om den fatala punkteringen, halvvägs in i tävlingen, som till slut kostade runt 35 placeringar och 45 minuter.
    ”[Jag] pluggade snabbt, men därefter small CO2-munstycket och fastande på ventilen på något sätt. Stod och svor över detta tills det kändes som att alla kört förbi och fick till sist åka vidare på fälgen in mot nästa tekniska zon. Sex kilometer grus senare hade jag tappat dryga tio minuter. Förbannat. Fick hjälp i zon att få dit en ny ventil och rullade vidare, med aningen sämre självförtroende. Gnetade på så gott jag orkade, men farten var inte riktigt där längre”, skriver Lindh.
    Men tio kilometer före mål på det 100 kilometer långa loppet var det klippt igen, när det behövde fyllas på mer luft i däcket: ”När jag stannar märker jag att även denna ventil är skadad, förmodligen på grund att stressigt byte med tång. Skratta eller gråta? Körde vidare igen på fälgen och fick köra sista klättringen i slowmotion med maximal effort.”
    Lindh gick i mål 63 minuter bakom täten, på 70:e plats (av 84 startande och 79 som gick i mål), 45 minuter bakom den klunga han låg med innan första punkteringen. ”Lite nedslagen här efteråt, men samtidigt hungrig efter mer”, skriver han.

    Valter Pettersson följde upp sitt topplopp i Swedish league-finalen i söndags (tredje snabbast av alla, snabbare än segraren, femfaldige världsmästaren Gustav Bergman, i löptid i jaktstarten) med att ta hem Tisarens klubbmästerskap i medeldistans, som avgjordes utanför Hallsberg på tisdagseftermiddagen. Pettersson var nästan åtta minuter snabbare än tvåan Johan Aronsson (som var 50 sekunder före Oskar Andrén, som gjorde smygcomeback efter lårskadan som hållit honom borta hela sommaren). Eleverna från orienteringsgymnasiet på Alléskolan sprang en egen tävling på samma bana, och där var Järlas Gustav Netz snabbast och några sekunder bättre än Aronsson.
    I damkalssen var Elvira Karmstig, som tävlar för FK Friskus-Varberg och gör sin första termin på skolan, snabbast med nästan 1,5 minuters marginal till Elsa Hedin, medan KM-segraren Anna Hallmén var 17 minuter bakom henne men 19 före KM-tvåan Elisabeth Ahlgren (inga fler från Tisarne kom till start).
    Moa Pettersson och Viggo Holmberg blev juniormästare med stora marginaler.
    Uppe i Lindesberg avgjordes någon timme senare Lindebygdens OK:s natt-KM ,med Therese Korkeakoski osm mästare fyra minuter före syrran Jessica. Inga herrseniorer kom till start, men Edvin Lindh vann juniorklassen.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Besvärlig punktering sänkte Lindh på VM, Frih med sina bästa terränglopp i USA och Wedin vann Norden-final

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Lotta Nilsson som gäst. Finns där poddar finns som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det var som väntat tekniskt strul som sänkte Axel Lindh vid söndagens VM-lopp i mountainbikens maratondistans i Snowshoe Mountain, som jag spekulerade om i gårdagens inlägg. Lindh var 34:a halvvägs och låg med i en fin klunga där (som klart bästa svensk), men kom i mål på 70:e plats efter att ha tappat 45 minuter på den där klungan han låg i, på andra halvan. Det är Svenska cykelförbundet som berättar om vad som hände:
    ”Axel var bra med in mot tredje langningen, runt 20:e–30:e då, men fick punktering som inte gick att ordna, bytte delar i tredje techzone, men den höll inte hela vägen – därav tidsdiffen”, säger förbundskapten David Eriksson till hemsidan.
    Erik Åkesson, som belv bästa svensk, drabbades av ett brott på en eker, som orsakade strul och tvingade honom att stanna flera gånger om, och Richard Larsén åkte på en tidig punktering och fick jaga bakifrån.

    Klara Frih, 800-meterslöparen från Åsbro som går sista året på college i Kalifornien, har inlett terränglöpningssäsongen – som även medeldistansarna förmodas vara med på – på bästa sätt.
    Efter att ha slagit banpers över de sex kilometerna i San Francisco invitational i säsongspremiären med 22.29 (tidigare år har hon gjort 24.16-23.00-22.40, vilket visar utvecklingen) blev hon i lördags elva av 107 löpare när nio collegelag gjorde upp på en golfbana utanför Stockton. Därmed räknades hon också med i laget (hon var fjärde bäst från St. Mary’s, och de fem bästas placeringar räknas) som vann tävlingen på 38 placeringspoäng, för UC Davis på 40. Frih sprang de sex kilometerna på 22.24, och var bara 0,8 sekunder från topp tio och 18 sekunder från sjundeplatsen.

    Linus Wedin, 17-åringen från Garphyttan som precis börjat andra året på skidgymnasium i Jämtland, krossade motståndet i U23-klassen när Fýri trail, den nordiska finalen i den världsomspännande trailcupen Golden trail series, avgjordes i norska Hemsedal i helgen. Wedin var över 35 minuter före tvåan Torjus Arnegard och nästan en timme före trean Simen Sande Granberg över 29 kilometer rätt bitig traillöpning (seniorvinnaren Oscar claesson behövde 2.21 för att klara banan, vilket säkert är ungefär samma tid som han gör på maraton). Wedin gick i mål som 20:e av alla herrlöpare, på 2.58.49, och var med det femma av svenskarna.
    Segern i U23-klassen gav Wedin en startplats i Golden trails världsfinal, Ascona Locarno i Schweiz 17-20 oktober. Tävlingen består av en prolog på sju kilometer med 400 höjdmeter på fredagen och ett huvudlopp över 23,5 kilometer, med 1 400 höjdmeter, på söndagen.
    Det återstår att se om det passar för Wedin att åka ned till Schweiz. Han har tidigare varit topp 15 på JVM i skyrunning två år i rad och har fyra USM-medaljer på olika löpdistanser.

    Länets stjärnor i långloppscirkusen i längdskidor ställde upp mangrant i rullskidsäsongens grand final, Klarälvsloppet på den 90 kilometer långa, gamla banvallen Hagfors och Karlstad i helgen. Ja, i varje fall sånär som på Elin Törnqvist, som tillhör Lager 157:s utveckingsteam, och som av någon anledning inte kom till start (när jag poddade med henne i somras var det här den enda större rullskidtävling som hon hade inplanerad).
    Gamle Zinkgruvan-sprintern Markus Hallén Johansson, som i vinter ska köra för Team Ramudden efter att tidigare mest huserat i de nationella tävlingarna. överraskade mest och blev tia – förvisso 4,5 minuter bakom segrande Petter Stakston (som var loss ihop med Max Novak), men bara minuten från femteplatsen. Bakom sig hade han namn som Oskar Kardin och Klas Nilsson. Och tja, örebroaren Rickard Ericsson, som är på väg in i sin tredje säsong i ski classics med italienska laget Team Futura, tog en 16:e-plats, fem minuter bakom Hallén Johansson men ändå före åkare som Anton Persson och Alfred Buskqvist.
    Avlagde gamle Vasaloppstvåan Bob Impola, bördig från Kopparberg, ställde faktiskt också upp och blev 22:a, fem minuter bakom Ericsson. Henric Thunander, junioren från Askersund som storsatsar, låg 43:a halvvägs men tvingades bryta med smärta i ena axeln.

    , , , , , , , , , , , , , , , ,