Konditionsbloggen

  • Svensson vann genrepet, Storstenshöjden 100 miles återkommer i december och nya datum att hålla koll på

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Noraatleten Kristalina Smårs berättar allt om sitt total-rekord i En svensk klassiker. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Andrea Svensson genrepade inför premiären i elitserien, swedish league, på bästa sätt. Efter andraplatsen, sekunder från segern, i lördags avslutade Tisaren-orienteraren påskcupen Five-O med seger i Vikingaträffen, 66 sekunder före tvåan Amanda Kleijn över en 30 minuter lång medeldistans i skogarna utanför Trollhättan. Därmed tog Svensson också hem hela cupen, som på grund av gårdagens snöinställda tävling bara bestod av två deltävlingar. Det kommer bli intressant att se var Svensson, som mästerskapsdebuterade i EM i somras, står när hon nu ställs mot landets bästa (vid sidan om Tove Alexandersson som i stället springer i Norge) för första gången i år. Fram till helgen kan ni med fördel, om ni inte redan gjort det, lyssna in er på avsnittet där Svensson gästade Konditionsbloggenpodden.

    Det är bäddat för en fjärde upplaga av Storstenshöjden 100 miles (och Storstenshöjden 50 miles) i år – men först i december. Det meddelar arrangören Rickard Ahlberg via sin träningsdagbok på Strava. Eller rättare sagt: Han skriver att det ”lutar åt” att det blir så. Minns att han även flaggade för en vinterupplaga i januari i fjol, men då kastade in handduken.
    Tävlingen, som även går under namnet Skogs-Ultra Storstenshöjden (SUS), startade som någon sorts motreaktion till tävlingsförbudet under corona och för att ge arrangören Rickard Ahlberg en möjlighet att träna bergsultra hemma i Närke. Efter en vinterupplaga 2021 – på en snällare bana där Kennie Pussinen , Filip Andersson och Magnus Hjelmér klarade 100 miles på 35.16, 47.42 respektive 49.52 – skruvade Ahlberg upp svårighetsgraden flera snäpp till sommaren 2021. Då var det mesta obanat, knappt en meter var platt och de 16 milen bjöd på drygt 8 000 höjdmeter. Magnus Hjelmér och Staffan Gereonsson behövde 47.47 respektive 52.50 på sig för att ta sig runt stolleprovet. Till sommaren 2022 var banan till 85 procent samma, men då vågade ingen ens ge sig på 100 miles. Återstår att se om någon lyckas med det när det nu blir en ny vintertävling på en mycket tuffare bana än senast det sprangs på vintern. Ahlberg ger lite siffror i sitt inlägg: ”[Banan är] 98 procent lik den förra [sommaren 2022]. 85 procent lik originalbanan till SUS 2021-loppet [sommaren]. 20,43 [kilometer] x 8 [varv] = 163,4 kilometer, 1 335 [höjdmeter] x 8 [varv] = 10 680 höjdmeter.”

    Två tävlingsdatum i Sydnärke att hålla koll på:
    ** Porla Brunnsloppet, som jag står bakom, har bytt datum från 27 till 28 maj för att inte krocka med andra tävlingar.
    ** Grisrundan, en Tjurrusetinspirerad lertävling som avgörs i elljusspåret vid Tripphult/Motorp utanför Östansjö, avgörs i år söndagen den 7 maj.

    , , , , , , , ,

  • van Sitteren tvåa i genrepet inför Rotterdam – och Regborn väljer norska premiären före svenska

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Noraatleten Kristalina Smårs berättar allt om sitt total-rekord i En svensk klassiker. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    På lördag springer Liduina van Sitteren Rotterdam marathon, Örebrolöparens första stora, snabba internationella mara. Om den krokiga vägen dit berättar hon i veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, som släpps på torsdag. Där tror jag också – om jag minns rätt – att hon nämner att hon dessförinnan ska springa Påskrundan i Vänersborg. Det loppet gick avgjordes på långfredagen, och van Sitteren blev precis som i Startmilen förra helgen tvåa. Då var hon fyra sekunder bakom Josefin Tjernlund med 36.07 över landsvägsmilen, nu 33 sekunder bakom Madeleine Lundell, Vänersborgs AIK, över sju kilometer stig och väg. Lundell vann på 26.17, van Sitteren tvåa på 26.50 (ex-örebroaren Sara Bäckström, känd som hinderbanelöpare, blev fyra på 32.10, liksom hennes man Martin Bäckström som med 23.42 var 1.20 bakom herrsegraren Gabriel Steffensen). Förmodligen får det betecknas som ett lyckat genrep inför Rotterdam. van Sitteren behåller också sitt banrekord från förra året, på 25.56, och mer av henne hör ni alltså i podden på torsdag.

    Påskdagen var däremot väldigt lugn, tävlingsmässigt. Även för orienterarna, på grund av inställda tävlingar. Däremot kan man redan nu börja titta fram mot nästa helg, då Sverigeeliten samlas i Valdemarsvik för premiär i elitserien, swedish league, tillika uttagningstävlingar till världscuppremiären. Ordinarie anmälan går nämligen ut i dag, även om efteranmälan är öppen till midnatt mellan onsdag och torsdag. Kollar man till elitklasserna finns elva Tisaren-löpare (de mest intressanta är Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Ellinor Tjernlund som alla sprang EM i fjol, och juniorlandslagsmeriterade förstaårsseniorerna Valter Pettersson och Fredrik Glännefors), KFUM Örebros Jonatan Gustafsson (regerande VM-bronsmedaljör i knockoutsprint) och Hagabys Jerker Lysell (dubbel världsmästare). Redan förhandsuttagna världscup- och VM-löparen Martin Regborn? Han väljer i stället att springa den norska premiären, precis som Tisarens Oskar Andrén (som ju bor i Norge). Det gör även storlöpare som Tove Alexandersson, Daniel Hubmann och Matthias Kyburz. Dubbla stortävlingar att hålla reda på nästa helg, alltså. Både i Sverige och Norge är det medeldistans på lördagen och långdistans på söndagen som gäller. Världscuppremiären avgörs i Norge två veckor senare.
    De norska tävlingarna går i Sarpsborg (just norr om Strömstad), och Regborn är redan nu på plats i Norge och tränar.

    , , , , ,

  • Svensson sekunder från seger i premiären (och Laine sekunder från dubbelseger) – och Hanaeus tillbaka när Örebro parkrun fyllde år

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Noraatleten Kristalina Smårs berättar allt om sitt total-rekord i En svensk klassiker. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det skiljde bara tre sekunder från seger för Andrea Svensson i den individuella säsongsdebuten (vad jag sett har hon i alla fall bara sprungit Måsenstafetten tidigare) i långdistanstävlingen Öjetrampen i skogarna utanför Vårgårda i dag. Tre sekunder över drygt 84 minuter orientering, det är inte mycket. IKHP:s Annika Simonsen var den som sprang snabbare. Ingen annan var inom tre minuter. Morgondagens Bohuslunken har blivit inställd, men på söndag springer Svensson Vikingaträffen, en medeldistans utanför Trollhättan som blir genrep inför elitseriepremiären i Valdemarsvik nästa helg.
    Djerfs Ella Laine sprang också Öjetrampen, och blev tvåa i yngre juniorklassen (D18), bara elva sekunder bakom Tyrs Julia Forsgren över 59 minuters orientering (och mer än en minut före alla andra). Laine vann så sent som i går medeldistansen Påsk-OL utanför Eskilstuna (med nästan 2,5 mintuers marginal till tvåan, Linnés Elsa Hedin). En grym start på juniorkarriären för Laine som i fjol tog medalj på ungdoms-SM och nu möter ett år äldre löpare i D18 där hon kommer springa även nästa år.

    Efter femteplatsen i Startmilen förra helgen var Petra Hanaeus i dag tillbaka i Örebro parkrun lagom till arrangemangets sexårsjubileum. Trots det långa coviduppehållet har det kostnadsfria femkilometersloppet kunnat arrangeras 222 gånger, och Hanaeus var nu snabbast runt för 65:e gången (alltså nästan vid 30 procent av tillfällena). Efter rekordlågt deltagande förra lördagen (på grund av Startmilen) noterade Örebro parkrun i år sitt högsta deltagarantal sedan femårsjubiluemet för ett år sedan: 84 startande (då var det 113). Av herrarna var Oskar Hansson snabbast runt med 18.16 (åtta sekunder före Erik Jansson). Hanaeus noterade 20.30, långlopps-skidåkaren Olivia Hansson (som är syster till Oskar) var 1.11 efter henne på 21.41. Man kan också notera att 14-åriga Djerf-orienteraren Linus Bodin Liliegren, krossade sitt parkrun-pers med över en minut och gick under 20 minuter för första gången med 19.57.

    , , , , , , , , , , ,

  • Ytterligare en toppskidåkare från länet lägger av: ”Ett decennium fyllt av glädje” (och nu jagar orienterarna barmark för genrep)

    I går släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Noraatleten Kristalina Smårs berättar allt om sitt total-rekord i En svensk klassiker, från drömtiden i Vasaloppet över de långa, plågsamma timmarna runt Vättern till defileringen på Lidingö. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Mindre än en vecka efter att Filip Danielsson deklarerade att skidkarriären var över är det dags för nästa länsåkare att checka ut. Ett år yngre Adam Gillman har också gjort sitt i eliten, det meddelar han på instagram. ”För exakt 10 år sedan flyttade jag till Torsby för att börja på skidgymnasiet.
    Ett decennium fyllt av glädje och skidåkning som bjudit på många spännande upplevelser. Nu är det dags för mig att stämpla ut som elitskidåkare och testa på ett annat liv. Jag ser fram emot nya utmaningar och ett nytt spännande decennium”, skriver Gillman.
    Gillman är uppvuxen i Kumla och tog sina första stavtag i Östansjö SK:s dress, men har sedan unga år och karriären ut tävlat för Garphyttans IF. Sina största framgångar nådde han som junior, individuella junior-SM-silver på distansloppet över tio kilometer både 2015 (hans sista år i H18) och 2017 (hans sista i H20). Men framför allt var det han som kom in när Axel Ekström blev överårig och kompletterade Marcus Lennartsson och Filip Danielsson i stafettlaget som skrev historia och tog JSM-guld för tredje året i rad. 2015 fick han dessutom dra på sig landslagsdressen och tävla för Sverige i den nordiska juniorlandskampen, men riktigt nära junior-VM var han nog aldrig. Åtminstone gick inte snacket så, vad jag minns.
    2018 blev han senior, men det riktiga genombrottet på nationell nivå kom aldrig. Främsta resultatet var nog fjärdeplatsen bakom Marcus Ruus, Jens Burman och Simon Andersson i Sverigecupen i Idre i december 2021.
    Sista säsongen satsade han, likt Danielsson, på långlopp, och tävlade för det svens Exsitec ski team i långloppsvärldscupen skiclassics. Han slutade 109:a i sammandraget och 31:a i U26-cupen efter att ha startat hälften av tävlingarna (sju stycken) och som bäst varit 56:a i La diagonela. Vasaloppet blev sista tävlingen i karriären, och där gick han i mål som 114:e man.
    Mindre än en vecka efter att Filip Danielsson deklarerade att skidkarriären var över är det dags för nästa länsåkare att checka ut. Ett år yngre Adam Gillman har också gjort sitt i eliten, det meddelar han på instagram. ”För exakt 10 år sedan flyttade jag till Torsby för att börja på skidgymnasiet.
    Ett decennium fyllt av glädje och skidåkning som bjudit på många spännande upplevelser. Nu är det dags för mig att stämpla ut som elitskidåkare och testa på ett annat liv. Jag ser fram emot nya utmaningar och ett nytt spännande decennium”, skriver Gillman.
    Gillman är uppvuxen i Kumla och tog sina första stavtag i Östansjö SK:s dress, men har sedan unga år och karriären ut tävlat för Garphyttans IF. Sina största framgångar nådde han som junior, individuella junior-SM-silver på distansloppet över tio kilometer både 2015 (hans sista år i H18) och 2017 (hans sista i H20). Men framför allt var det han som kom in när Axel Ekström blev överårig och kompletterade Marcus Lennartsson och Filip Danielsson i stafettlaget som skrev historia och tog JSM-guld för tredje året i rad (det har ingen annan förening lyckats med varken förr eller senare; Danielsson var med alla tre åren, Ekström de första två, Lucas Lennartsson det första och Marcus Lennartsson de två sista – nu har alla utom Ekström lagt av). 2015 fick Gillman dessutom dra på sig landslagsdressen och tävla för Sverige i den nordiska juniorlandskampen, men riktigt nära junior-VM var han nog aldrig. Åtminstone gick inte snacket så, vad jag minns.
    2018 blev han senior, men det riktiga genombrottet på nationell nivå kom aldrig. Främsta resultatet var nog fjärdeplatsen bakom Marcus Ruus, Jens Burman och Simon Andersson i Sverigecupen i Idre i december 2021.
    Sista säsongen satsade han, likt Danielsson, på långlopp, och tävlade för det svens Exsitec ski team i långloppsvärldscupen skiclassics. Han slutade 109:a i sammandraget och 31:a i U26-cupen efter att ha startat hälften av tävlingarna (sju stycken) och som bäst varit 56:a i La diagonela. Vasaloppet blev sista tävlingen i karriären, och där gick han i mål som 114:e man.
    ”Tack till alla som stöttat längs vägen och varit en del av resan, ett extra stort tack till mina föräldrar som alltid ställt upp oavsett vad”, avslutar Gillman sitt instagraminlägg.

    Nästa helg är det dags för premiär i orienteringens elitserie, Swedish league, som därtill är årets viktigaste nationella uttagningstävling (vill man vara med på VM-tåget måste man först ta sig till världscupen, och det gör man genom att prestera i Valdemarsvik där tävlingarna hålls). Men som jag skrev tidigare i veckans ställs många tävlingar i helgen in på grund av snöläget, så befinner man sig inte som Jonatan Gustafsson på sydligare breddgrader (han följde för övrigt upp de tre raka segrarna i Italien som jag rapporterat om med två nya i knockoutsprint i onsdags och i sprintstafett, i lag med Vilma von Krusenstierna, Oskar Sandberg och Alva Sonesson, i dag) ges få möjligheter till genrep. Men några finns ändå.
    Tisarens Andrea Svensson (den länsorienterare på damsidan som man ska ha störst förhoppningar på i år, ihop med systrarna Josefin och Ellinor Tjernlund) var anmäld till en cup över tre tävlingar i Västergötland under påskhelgen. På lördagen väntar en långdistans i Magra, i skogarna utanför Vårgårda, och på måndagen en medeldistans i Skogsbo, utanför Trollhättan. Söndagens medeldistans vid Herrestadsfjället utanför Uddevalla är dock snö-inställd som så många andra tävlingar i landet, så det blir bara två tävlingar.
    Tjernlunds sprang i stället Påsk-OL, en medeldistans utanför Eskilstuna, på fredagen. Josefin blev sexa, drygt tre minuter bakom segrande norskan Ane Dyrkorn, medan Ellinor blev nia, nästan 4,5 minuter från täten. Lovisa Persson var ytterligare en minut bakom på delad 14:e-plats.
    Lilian Forsgren, kanske någon undrar. Hon är vad jag förstår höggravid (eller har nyss fått barn?) och lär därför saknas i elittävlingarna ett tag framöver.

    , , , , , , , ,

  • Björneborgsvarvet återuppstår efter 20 år – och nu startar Glanshammars terrängserie

    I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Noraatleten Kristalina Smårs berättar allt om sitt total-rekord i En svensk klassiker, från drömtiden i Vasaloppet över de långa, plågsamma timmarna runt Vättern till defileringen på Lidingö. Dessutom om drömmen om ironman-VM, testet av nya tävlingskonceptet Hyrox och förhoppningen om att någon vill låna ut en helikopter. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Jag har ju skrivit en och annan rad på bloggen om Jordgubbslunken (i Rudskoga), Bjurtjärnsloppet (i Bjurtjärn) och Hjälmargården backyard ultra (i Läppe) genom åren eftersom de ligger väldigt nära länet och borde kunna locka en hel del länslöpare – och nu har jag snubblat över ytterligare ett sådant lopp, precis på ”fel” sida länsgränsen. Det handlar om Björneborgsvarvet, i Björneborg (mellan Degerfors och Kristinehamn, sådär två kilometer från länsgränsen), som lördagen den 22 april väcks till liv igen efter 20 år i dvala. Det handlar om två varv på en fyrakilometersbana med blandat underlag – elljusspår, grusväg och asfalt. Tydligen har det på samma lilla orts arrangerats minst tre mindre backyard ultra-tävlingar 2019–2021 (kanske även en 2022, men det hittar jag ingen information om), och nu har den lilla föreningen Björneborgs skidklubb beslutat sig för att dra igång sitt gamla motionslopp igen efter att framgångsrikt ha arrangerat en deltävling i Kristinehamns terrängserie i höstas.

    På tal om serieterräng är det redan på tisdag dags för första deltävlingen i terrängserien i Glanshammar. Det blir fem deltävlingar fem tisdagar i rad (den sista följaktligen den 9 maj) med klasser från 800 meter (för PF7 – barn födda 2016 och 2017 – och PF9 – barn födda 2014 och 2015) via 1,5 kilometer (PF11 och PF13, alltså barn födda 2010–2013) upp till 2,5 kilometer (seniorer – vilket i det här sammanhanget är alla som är födda 2007 och tidigare – och PF15, alltså ungdomar födda 2008 och 2009).
    Det är en cup med pokalutdelning efter finalen, där varje löpares fyra bästa placeringar räknas i sammandraget. Det brukar vara väldigt trevliga tillställningar ute vid Skölvboslätt.
    Liduina van Sitteren och Cimmie Wignell har banrekorden på seniorsidan (9.00 respektive 8.07) medan så meriterade löpare som Lisa Bergdahl och Jack Karlsson har dem i 15-årsklasserna (9.43 respektive 8.25).

    , , ,

  • Smårs poddgäst, Gallaberget trailrun in i långlopspcupen (som får 28 deltävlingar i år) och så blir Bergslagsleden ultras nya sträckning

    Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Noraatleten Kristalina Smårs berättar allt om sitt total-rekord i En svensk klassiker, från drömtiden i Vasaloppet över de långa, plågsamma timmarna runt Vättern till defileringen på Lidingö. Dessutom om drömmen om ironman-VM, testet av nya tävlingskonceptet Hyrox och förhoppningen om att någon vill låna ut en helikopter. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Ihpone.

    Jag får ta och reda ut lite till efter gårdagens notering om att DM på 5 000 meter ersätter Vibysjön runt i långloppscupen. Mer korrekt är nog nämligen att säga att Vibysjön runt ersatts av Gallaberget trailrun den 14 juni. Det är arrangören Vretstorps IF som bytt ut sitt nya arrangemang Vibysjön runt mot beprövade Gallaberget trailrun, ett traillopp över mildistans – med några hyfsat tekniska kilometer i början – som avgörs för åttonde gången i år men nu för första gången tar plats i cupen. Att Vibysjön utgår beror dock, som jag skrev, på kossorna. Länsstyrelsen har anlagt ett naturreservat just där den nyanlagda leden runt Vibysjön går på en stig vid sjöns västra strand (finaste biten!), vilket gör att man som vandrare/löpare dels måste passera en handfull grindar, dels riskerar närkontakt med korna. Loppet kommer därifrån inte bara utgå ur cupen, utan dessutom skjutas upp från den 28 maj till en obestämd tid i höst (eller möjligen ställas in helt) meddelar Vretstorps IF.
    DM på 5 000 meter blir därför inte ersättare till Vibysjön runt, utan en ny och 28:e deltävling i cupen i år. I ursprungsplanen fanns 27 deltävlingar (25 individuella och två stafetter), och nu blir det alltså en till.
    Gallaberget trailrun är för övrigt en riktig pärla till tävling som många hittade till under pandemisommaren 2021 (70 startande mot tidigare som bäst 39), och det ska bli intressant att se hur många som dyker upp nu när tävlingen får cupstatus. Det blir det andra trailloppet i cupen i år, vid sidan om Wadköpingslöpet.
    Gallaberget trailrun genom åren (banrekorden kursiverade):
    2016:     Patrik Johansson 42.22/Hanna Henriksen 53.47 (sju deltagare på tio kilometer, elva på 6,2).
    2017: Jonas Nilsson 39.53/Therese Karlsson 50.34 (tolv på tio, 18 på 6,2).
    2018: Johan Ingjald 42.45/Liduina van Sitteren 43.55 (20 på tio, 13 på 6,2).
    2019: Jonathan Kandelin 41.42/Therese Fjordäng 48.35. (16 på tio, 13 på 6,2).
    2020: Valter Pettersson 38.56/Therese Fjordäng 49.13 (16 på tio, sju på 6,2).
    2021: Anton Johansson 36.02/Josefin Tjernlund 43.37 (39 på tio, 31 på 6,2).
    2022: John Lundström 38.38/Petra Hanaeus 48.52 (33 på tio, 18 på 6,2).

    Bergslagsleden ultra, som firar tio år i år korrigerar sin bana igen, om än bara för den längsta av de tre distanserna (ja, mellandistansen är också något korrigerad). Tävlingen har ju sedan 2021 ingen uttalad huvuddistans som snart sagt alla andra, utan tre likvärdiga – 45, 63 respektive 83 kilometer (även om 63-kilometersdistansen de här två åren lockat klart svagast startfält). 83 kilometer har tidigare gått från Ånnaboda och tre etapper rakt söderut på leden, till Sixtorp, där man vänt och sprungit norrut igen. Men från och med i år kommer 83-kilometerslöparna att vända ihop med 63-kilometerslöparna efter 2,5 etapper, vid Stenbäckens friluftsgård (den vändningen är flyttad en knapp kilometer från vindskyddet vid Lillsjöns strand, vilket gjort att den distansen officiellt kortats från 64 till 63 kilometer). När 83-kilometerslöparna kommer tillbaka till Ånnaboda springer de sedan en etapp norrut, till Blankhult, och vänder, för de 20 sista kilometerna.
    De sju första åren som tävlingen fanns gick Bergslagsleden ultra från Digerberget, utanför Nora, till Ånnaboda, och därefter runt i en extraslinga till Falkasjön, uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke och tillbaka till Ånnaboda för totalt cirka 47 kilometer (den officiella racedistansen varierade mellan 46 och 48 kilometer de åren, men banan var hela tiden densamma, och inkluderade en sväng upp på Rusakulan, vilket också avvek från Bergslagsledens egentliga sträckning). Till 2021 bytte arrangörerna till de nuvarande distanserna, men på grund av att Bergslagsleden bytte etappmål och sträckning vid Leken inför 2022 så korrigerades både banan och längderna på de tre distanserna (som alla blev nästan två kilometer kortare). Och nu blir det alltså en ny korrigering, på två av tre distanser. Det här gör att det är svårt att jämföra tider och banrekord.
    My Svensson (4.14) och Erik Anfält (3.38) har rekorden på den ursprungliga sträckningen medan Lisa Ring (4.24) och Thomas Chaillou (3.32) har rekorden på den nya korta distansen (de tiderna får anses vara bättre än Kajsa Rosdals 4.49 och David Lundströms 3.53 även om de båda sprang 2021, när banan var nästan två kilometer längre). På mellandistansen har Ida Nordin varit först i mål två gånger (9.01 på den kortare varianten, 2021, var faktiskt snabbare än hennes tid 2022) medan Daniel Wärnelids gjorde 7.26 på den längre varianten från 2021 – vilket var bättre än segrartiden på den kortare 2022. På den längsta distansen, som nu förändras mest, gjorde Jonathan Kandelin 8.59 på den långa banan 2021 och Clarens Olsson 8.48 på den kortare 2022, medan Emeli Grafström gjorde 9.55 på den längre 2021 (ingen dam gick i mål 2022).

    , , , , , , , ,

  • Inget Paris–Roubaix för Fahlin, DM utanför Närke ersätter Vibysjön runt i långloppscupen och Gustafsson tog tredje raka i Italien

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Jerker Lysell är gäst. Den dubble orienterings-världsmästaren och superprofilen har flyttat till Örebro och precis bytt klubb till Hagaby Goif. Finns där poddar finns, som på Spotify, i podcastappen på Iphone och så vidare.

    Det blir inget Paris–Roubaix för Emilia Fahlin i år heller. Hon var ju på plats och rekade det superklassiska loppet – ett av cykelsportens äldsta, största och mest prestigefyllda – redan inför 2020, när damerna för första gången skulle få köra tävlingen (herrarna har kört sedan 1896). Men då blev tävlingen inställd, 2021 fick hon inte in den i sin kalender och 2022 (då hon återigen var på plats och rekade) blev hon sjuk och tvingades kasta in handduken. Den här gången har hon valt att, i samråd med lagledningen i FDJ-Suez, valt att tacka nej till platsen för att i stället åka till Kanarieöarna och jaga form på ett extrainsatt träningsläger. Nästa tävling blir i stället belgiska protourloppet De Brabantse Pijl nästa onsdag, den 12 april. Jag smsade med Fahlin tidigare i dag, för en artikel ni kan läsa här.

    Det blir byte av tävling i långloppscupen helgen 27–28 maj. Nya milloppet Vibysjön runt utgår, vad jag förstår på grund av att ett antal kohagar placerats runt gångstigen där loppet ska springas, och det blir helt enkelt ohållbart att ha ett cup-race som ska passera en handfull grindar och där stigen kan blockeras av kor. I stället tillkommer distriktsmästerskapet över 5 000 meter. DM på 5 000 meter har ju ”alltid” ingått i cupen, invänder säkert någon – men i år hade tävlingen placerats utanför det gamla Närkedistriktet (som alltjämt är den geografiska region som gäller för långloppscupen) och därför skulle den utgå ur cupen ihop med DM över tio kilometer landsväg. Men DM på 5 000 meter tas nu till nåder – med motiveringen att tävlingen ändå avgörs så nära det gamla Närkedistriktet: På Nobelstadion i Karlskoga (det gamla Närkedistriktet bestod ju av 10,5 av de 12 kommuner som utgör Örebro län – alla utom just Karlskoga och så halva Degerfors kommun; den del av Degerfors kommun som före 1966 tillhörde Svartå landskommun blev kvar i Närkedistriktet vid kommunreformen, resten blev kvar i Värmland).
    DM på 5 000 meter avgörs lördagen den 27 maj, Vibysjön runt söndagen den 28 maj (om loppet nu ändå blir av, trots att cupstatusen försvinner – det återstår att se, men det verkar så). Tävlingen är nummer åtta i långloppscupen i år – Nora marathon och Startmilen är redan avgjorda, ÖAIK halvmaraton, Kumla stadslopp korta terräng-DM, Vintrosaloppet och Hälleforsterrängen står näst i tur.

    Jonatan Gustafsson vann tredje raka tävlingen under landslagslägret i Italien, i dag. Efter seger i både sprint och långdistans i öppna medelhavsmästerskapen i helgen följde örebroaren i dag upp med seger i en träningstävlings-sprint i Peschiera del Garda, precis vid Gardasjöns södra spets. Gustafsson vann precis som i söndags med utklassningsmarginal – 32 sekunder över en sprint som tog honom 13.32 (det motsvarar nästan fyra procents segermarginal). Norrmannen Ulrik Astrup Arnesen var tvåa, italienaren Riccardo Scalet trea (ytterligare en sekund bakom) och svenske landslagskompisen August Mollén (som tog silver när Gustafsson tog brons i knockoutsprint på VM i fjol) var fyra.
    – Det har gått riktigt bra på tävlingarna här. Fint flyt och god form. Det är kul, säger Gustafsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida där han får frågan om de tre loppen varit perfekta:
    – Näst intill. Det finns väl lite grejer. Idag tappade jag lite tid vid kartvändningen, men det var bara någon sekund. Sedan sprang jag lite långt på någon sträcka. Men det har varit bra lopp.
    I morgon fortsätter lägret, som pågår fram till lördag, med en knockoutsprinttävling.

    , , , , , , , , , ,

  • Snöläget ställer till det för orienterarna inför swedish league-premiären

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Jerker Lysell är gäst. Den dubble orienterings-världsmästaren och superprofilen har flyttat till Örebro och precis bytt klubb till Hagaby Goif. Finns där poddar finns, som på Spotify, i podcastappen på Iphone och så vidare.

    Det blir klent med tillfällen för länsorienterarna att testa formen inför elitseriepremären i Valdersmarsvik om knappt två veckor. Åtminstone på närmare håll. I helgen ställdes både Tibrotrippeln och Arosträffen in, och redna nu står det klart att Kolmårdsdubbeln tvingas kasta in handduken inför helgen som kommer. Allt beroende på snöläget, förstås. Det går inte att springa seriös orienteringstävling med tio centimeter snö i terrängen – det blir spår som gör det till en oöverstiglig fördel att starta sent. På hemmaplan gör snön att veteranorienteringen, som skulle sprungits i Solfjäderskogen i morgon förmiddag, är inställd för andra veckan i rad.
    I Södertälje lyckades de dock arrangera orienteringstävling i går (Kringelträffen), och Tisarens förstaårssenior Fredrik Glännefors tog tredjeplatsen i fin konkurrens – han var 1.12 bakom segrande Leo Johansson, Kolmården, medan ex-världsmästaren (och tidigare Tisaren-löparen) Johan Runesson bara var 16 sekunder före på andraplatsen (och bakom sig hade han bland annat femfaldige VM-medaljören Peter Öberg). Örebroboende Joel Aristondo Magnusson och Maxime Bonneau var 13:e respektive 15:e, drygt sex respektive nästan nio minuter bakom täten.
    Och som jag förstått ska snön i varje fall inte vara något hot mot tävlingarna i Valdemarsvik 15–16 april, vilket är tur för alla hoppfulla elitlöpare som tänkt sig jaga en plats till världscuppremiären helgen därpå.
    Uppvärmningen inför den tävlingshelgen? Nå, det verkar finnas två alternativ. Endera åker man utomlands som Jonatan Gustafsson (och delar av svenska landslaget), eller också springer man löpartävlingar som Josefin Tjernlund och Martin Regborn.

    , , , , , , ,

  • Gustafsson vann dubbelt i Italien, Rosdahl persade i Berlin, Ericsson avslutade i Nordnorge och Frih högst upp på pallen i San Francisco

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Jerker Lysell är gäst. Den dubble orienterings-världsmästaren och superprofilen har flyttat till Örebro och precis bytt klubb till Hagaby Goif. Finns där poddar finns, som på Spotify, i podcastappen på Iphone och så vidare.

    Jonatan Gustafsson vann dubbelt i öppna medelhavsmästerskapen i orientering i Italien i helgen – på lördagen sprint med Vieste (kolla in filmen på Jonatan Gustafssons instagram, så jävla läcker miljö!) och på lördagen en långdistans i Umbraskogen (båda ställena ligger på Gargano, halvön i Adriatiska havet ovanför klacken på den italienska stöveln). VM-bronsmedaljören från Örebro vann på lördagen med sju sekunder före italienska VM-orienteraren Francesco Mariani och ytterligare nio före svenske landslagskollegan Axel Granqvist. Större marginaler blir det ju sällan i sprint. Men på söndagen tog han ut steget och krossade motståndet – vann med mer än 3,5 minuter före IFK Göteborgs norske påläggskalv Vegard Kittilsen på andraplatsen och Granqvist på tredje (mellan dem skiljde bara fyra sekunder) i en tekniskt svår långdistans över 11,5 kilometer, 350 höjdmeter och 21 kontroller. De officiella resultatlistorna väntar jag fortfarande på …

    Örebrobördiga EM-löparen Linus Rosdahl slog sitt eget personliga rekord över halvmaran med sex sekunder när han sprang in som 23:a i Berlin halvmaraton på 1.03.49 i dag (Rosdahl var tolva av européerna, tvåa av svenskar bakom David Nilsson som blev 17:e på 1.02.41). Rosdahls första fem kilometer på 14.45 talade för en sluttid på 1.02.15, men han mattades något – gjorde 15.12 på andra femman, 15.15 på tredje och 18.37 på sista 6,1 kilometerna (vilket ger ett femkilometerssnitt på 15.16 där), men han tog placeringar hela vägen, han var 28:e vid första mellantiden och alltså 23:a i mål. Hade Rosdahl tävlat för en länsklubb hade 1.03.49 varit Närekrekord 1.20 (Martin Regborn har gjort 1.05.09 i Åstadsloppet).
    Tiden gör honom till trea på svenska årsbästalistan bakom Nilsson och Emil Millán de la Oliva och hade gett en sjätteplats på fjolårets slutgitliga lista (eller fyra om man bara räknar de som är behöriga att tävla för Sverige i mästerskap). Om det räcker för att utmana om en plats i svenska halvmaraton-VM-truppen återstår att se.
    Kenyanen Sebastian Sawe vann loppet på 59.00 (ytterligare två kenyaner gick under timmen).

    Örebroaren Rickard Ericsson avslutade långloppsvärldscupen skiclassics med ett betydligt positivare besked än i går – han växlade in en 92:a-plats då mot en 68:e-placering i tuffa sjumilaloppet Summit 2 Senja, även om avståndet upp till Martin Løwstrøm Nyenget, som vann för andra dagen i rad, till slut blev över 50 minuter (överlag blev fältet väldigt utdraget, det var bara sex åkare inom fem minuter bakom Nyenget).
    I skiclassics sammandrag slutade Ericsson på 94:e plats med 101 poäng medan Garphyttans Adam Gillman, som stod över finalhelgen (liksom alla andra tävlingar efter Vasaloppet), blev 109:a på 69 poäng (Emil Persson hade redan säkrat totalsegern). Av U26-åkarna som slåss om den rosa västen var Ericsson 26:a och Gillman 31:a (Team Ramuddens Amund Riege tog hem den på herrsidan).
    Ericssons bästa placering i vinter var 56:e-platsen i Pustertaler ski marathon (dagens insats var den tredje bästa, placeringsmässigt) medan Gillman också var just 56:a i La diagonela. Ericsson var därtill bästa herråkare från länet i Vasaloppet med en 76:e-plats.

    Medeldistanslöparen Klara Frih från Askersund går nu in på sista månaden av sin andra säsong på college i USA (ja, det är ju längre kvar av läsåret, men friidrottssäsongen går in i slutskedet), men av tiderna att döma är hon fortfarande inte tillbaka i toppslag efter vinterns långa sjukdomsperiod. I helgen fick hon ändå kliva överst på pallen i Mike Fanelli track classic på San Francisco State Universitys arena, efter att henns lag tagit hem den något udda stafettdistansen 200–200–400–800 meter (alltså samma sträcka som 4×400 meter men med helt andra delsträckor). 800-meterslöparen Frih sprang 400-meterssträckan (alltså den tredje i stafetten) för St Mary’s som krossade konkurrenterna och vann med 7,5 sekunders marginal före två lag från Hawaii. Individuellt blev Frih 20:e av 103 löpare på 800 meter med tiden 2.14,44 (årsbästa men drygt 2,5 sekunder från perset). Med det var hon bäst var hon bäst av löparna från sin skola och hon förbättrar tiden som redan gjort henne till trea på svenska årsbästalistan (men då är det bara fem collegelöpare som ännu sprungit 800 meter utomhus i år).

    , , , , , , , , , , , , ,

  • Danielsson lägger skidorna på hyllan, Regborn med sensationell tid efter ljumskproblemet (pers och näst snabbast av en Närkelöpare genom tiderna), och Hanaeus monstersvit bruten

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Jerker Lysell är gäst. Den dubble orienterings-världsmästaren och superprofilen har flyttat till Örebro och precis bytt klubb till Hagaby Goif. Finns där poddar finns, som på Spotify, i podcastappen på Iphone och så vidare.

    Filip Danielsson lägger av med skidåkningen. Det meddelade han efter Lofsdalen epic i dag, där han avslutade karriären med en tredjeplats (Ulricehmans Andreas Svensson kom loss halvvägs och vann med 69 sekunders marginal till Lager 157:s Adrian Lundberg, som drog en långspurt och säkrade andraplatsen fem sekunder före Danielsson som i sin tur var 2,3 sekunder före IFK Moras Andrea Lamov).
    Danielsson är bara 26 år gammal, men har dragits med ryggproblem sedan han var 19. Det var det som lockade honom att förra våren börja experimentera med långlopp (ryggen kändes konstigt nog bättre när han bara stakade) och som inför årets säsong fick honom att helt lämna den traditionella skidåkningen bakom sig. Men ryggproblemen har återkommit i vinter, och nu tvingas han alltså ge upp karriären, många år i förväg. ”Jag har sedan cirka sju år tillbaka slitit med ryggbesvär vilket har resulterat i tre diskbråck som inte verkar vilja ge med sig helt. Därför har jag bestämt mig för att lägga upp skidorna på hyllan och låta kroppen återhämta sig inför nya äventyr i livet”, skriver Danielsson på instagram.
    Danielsson tillhörde svenska landslagets utvecklingsgrupp säsongen 2018/19 och gjorde totalt tio världscuptävlingar under karriären, varav sex i Ski tour i Sverige och Norge våren 2020 då han också tog sin enda världscuppoäng (det var topp 30 som fick sådana på den tiden) i sprinten i Trondheim där han blev 30:e (lite paradoxalt eftersom Danielson aldrig var någon sprinter). Förra våren sällade han sig till Sixten Jernberg och ”Mora-Nisse” som segrare i klassiska långloppet Skinnarloppet.
    Men största meriterna har Danielsson från ungdoms- och junioråren, innan ryggproblem stötte till. Han tog totalt 19 medaljer på ungdoms- och junior-SM varav fyra guld – ett individuellt och så var han med i alla tre upplagorna när Garphyttan skrev historia och vann JSM-stafetten tre år i rad 2014–2016. Han gjorde två junior-VM och var som bäst nia individuellt och femma i stafett. Och på U23-VM 2018 var han bästa svensk på båda distansloppen med en elfte- och en 16:e-plats.
    Han avslutade karriären med en säsong i Wedevågs IF (han är uppvuxen i Vedevåg), som han lämnade för Garphyttans IF när han klev upp i ungdoms-SM-klass sommaren 2010. Han fortsatte tävla för Garphyttan under hela tiden på skidgymnasiet i Torsby, men bytte därefter till Torsbyklubben SK Bore sommaren 2016. När deras elitsatsning mycket överraskande lades ned 2020 gick han vidare och gjorde två säsonger i Falun-Borlänges dräkt.
    I sin generation är det av länslöpare bara gamla klubbkompisen Axel Ekström som kan mäta sig med Danielssons meriter i traditionell skidåkning.
    det här sista loppet fick Danielsson tävla mot länsåkare som Markus Hallén Johansson (7,5 minuter bakom Svensson) och Bill Impola (10,5 minuter bakom). På damsidan blev örebroaren Elin Törnqvist elva, drygt 20 minuter bakom segrande Wilma Jönsson.

    På tal om långlopp så blev örebroaren Rickard Ericsson 92:a i Reistadløpet i dag, knappt 22 kilometer bakom Martin Løwstrøm Nyenget som vann 25 sekunder före lagkompisen Eirik Svedrup Augdal. I morgon avslutas skiclassicssäsongen med det 70 kilometer långa Summit 2 Senja med start i Bardufoss och mål i Finnsnes (jag skrev visst att loppet gick i andra riktningen i gårdagens blogginlägg, det var fel) där har Ericsson, som tävlar för Team Futura-Trentino-Dolomiten Trauma Clinic, med startnummer 68. SVT sänder som alltid, herrarna startar 9.05.

    Rapporterna på förhand sa att Martin Regborn hade dragits med lätta ljumskproblem senaste veckan, efter att ha halkat på en isfläck, och därför inte skulle utmana kroppen med någon riktigt ansträngande löpning i Startmilen i dag. Och enligt coachen Mikael Kroon, som cyklade med runt tiokilometersbanan, höll han också igen en del. Men tiden … ändå 30.07 – pers med en sekund och det näst snabbaste en länslöpare någonsin presterat på distansen (Närkerekordet har Jonatan Gustafsson med 29.52 från fjolårets Startmilen). En helt sjuk prestation av Regborn, så klart. ”Planen var goodpace men kändes bra så fick feeling vid 3 km. Var ändå väldigt kontrollerat hela vägen så grundformen är bra. Kul med alla som var ute och hejade längs med banan”, skriver Regborn själv i träningsdagboken på Strava.
    Orienteringslandslagskompisen Albin Ridefelt, IKHP, blev tvåa på 31.36 och Ludvikalöparen Kim Andersson, Umara SC, som ofta springer i länet gick in som trea på 32.31. Av alla starka länslöpare som ställde upp visade Tim Sundström bäst form med 32.36 (fyra) medan Anton Öhman noterade 32.44 (sjua), Simon Karlsson 33.40 (13:e), John Lundström 34.13 (16:e), Hugo Örn 34.44 (19:e) och Mattias Nätterlund 34.53 (21:a – så många var de som gick under 35 minuter i detta högklassiga startfält).
    Lika stor toppbredd var det inte på damsidan (fyra löpare under 40 minuter och tio under 45), men även där dök flera starka löpare upp och efteranmälde sig – bland annat Örebro AIK:s Erica Lech som var länets starkaste löpare i fjol med SM-silver på maraton (i år har ju Jonatan Gustafsson redan grejat samma valör på 3 000 meter). Lech har svenskt veteranrekord på tio kilometer landsväg i K45-klassen med 35.16 från i somras, men fick nu nöja sig med 36.31 (det är bara två veckor sedan hon vann Nora marathon), och en tredjepalts bakom Tisarens Josefin Tjernlund (som sprang orienterings-EM i somras) på 36.03 och Örebro AIK:s Liduina van Sitteren på 36.07. Örebroboende SLK Oxelösunds-löparen Ida Hylander (som är mer känd som orienterare) blev fyra på 39.28, Petra Hanaeus femma på 40.57 och Marie Dasler sexa på 41.18.
    Bo Perssons jakt mot svenska veteranrekordet i M75-klassen? Han var 36 sekunder kort i dag, gick i mål på 43.16.
    I motionsloppet över fem kilometer var Arbogas Erik Ragnar Swedlund etta på 18.50. Där joggade gamla stjärnlöparen Josefin Gerdevåg runt med sin nioåriga dotter och blev på köpet trea av damerna (Pansy Ståhl var snabbast med 25.12). Av femkilometerslöparna imponerade Västerås Embla Allard, som fyller elva i år, allra mest med 19.46.
    Det här var den andra av 23 individuella tävlingar i långloppscupen, men regerande mästaren Erica Lech har redan kopplat ett tidigt grepp med 12 av 14 möjliga poäng så här långt. Tim Sundström övertar ledningen på herrsidan.

    På grund av att Hanaeus, som ovan nämnts, valde att springa Startmilen sprack till slut hennes svit av 15 raka första-placeringar i Örebro parkrun. Startmilen slog för övrigt hårt mot Örebro parkrun, som i 221:a upplagan slog bottenrekord i antalet deltagare – bara 18 stycken. Linda Pettersson (25.54) och Fredrik Zita (22.49) var snabbast. Zita för första och Pettersson för sjätte gången.

    Även om det helt saknas länsåkare i SM-tremilen och -femmilen i morgon så ska ni så klart ändå kolla på NA:s sändning från Kalix.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,