Konditionsbloggen

  • Hallmén gästar bloggen, oförändrat för länslöparna i orienteringslandslaget och bråttom att nominera till Pulsklockan 2023

    Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden – med Danny Hallmén som gäst. Han har, trots att han bara är 38 år, både hunnit med en egen elitkarriär och att vara tränare och förbundskapten, allt inom kanotsporten där han alltjämt arbetar åt Svenska kanotförbundet. Men han har också tagit SM-guld i chins, EM-brons i quadrathlon och slagit värdslrekord i paddelmaskin – plus mycket, mycket annat som vi i ett rappt tempo betar av. Dessutom om överträningen som dödade hans egen kanotkarriär, om identitetskrisen han drabbades av som tränare efter att ha blivit pappa, och om Agneta Andersson. Bland mycket annat. Podden finns där poddar finns.

    I dag orienteringslandslagets trupper för 2024, eller ”vintertrupperna”, kanske man ska kalla dem. Det handlar främst om vilka orienterare som kommer få stöd av förbundet det närmaste halvåret och som kommer få följa med på läger och så vidare (när världscup och mästerskap närmar sig är det ändå prestationer som styr uttagningarna, så då är det inte hela världen om man funnits med i de här trupperna eller inte).
    Ur länsaspekten kan man säga att det blev oförändrat: Örebroarna Martin Regborn, Jonatan Gustafsson och Anton Johansson – som alla har EM- eller VM-medaljer att försvara kommande säsong – blir kvar i A-landslaget (ja, faktum är att det nio man starka A-landslaget på herrsidan blir helt oförändrat) medan Andrea Svensson blir kvar i utvecklingslandslaget. Det sistnämnda är det mest kontroversiella i sammanhanget – att Tisarenlöparen inte flyttas upp i A-landslaget trots att hon blev nia i världscupsammandraget och fjärde bästa svenska där, bakom stjärnorna Tove Alexandersson, Sara Hagström och Hanna Lundberg.
    I stället blir det Sanna Fast, IFK Göteborg, Emma Bjessmo, IFK Lidingö, och Johanna Ridefelt, OK Linné, som tar plats i A-landslaget när Lisa Risby, OK Kåre, Lina Strand, Göteborg-Majorna, och Johanna Öberg, OK Linné. För Fast och Bjessmo blir det debut i A-landslaget.
    – Vi flyttar upp Sanna Fast och Emma Bjessmo till A-laget efter väldigt fina resultat. Sanna med sin tredjeplats på världscupen i Tjeckien trots en ganska trasslig säsong och Emma som känns väldigt spännande att följa fram emot VM i Skottland. På både dam- och herrsidan finns det löpare utanför A-truppen som har kapacitet för topp sex i världscupen. Men vi har begränsat med platser och det har varit prestationer på internationella tävlingar som har fått väga över, säger numera ensamme förbundskaptenen Kalle Dalin till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Varken Oskar Andrén, som gjorde så starka sprintresultat under året (och fick springa både världscup och EM), eller Josefin Tjernlund, som tog SM-guld ihop med bland annat Andrén i sprintstafett och SM-silver individuellt och också blev uttagen till EM (men missade det på grund av sjukdom), någon plats i någon av landslagsgrupperna.
    Notera också att det inte kommer bli några juniorlandslag i vinter, vilket det inte heller fanns förra året.
    Alla länslöpare i orienteringslandslaget och i VM och EM sedan örebroaren Håkan Carlsson, som numera är landslagschef, tog över som förbundskapten 2011 (Johan Runesson endast nämnd när han tillhörde Tisaren, Jerker Lysell och Anton Johansson endast sedan de flyttade till Örebro):
    2011 (totalt 14 löpare i elitgruppen+15 i talangtruppen):     Lilian Forsgren, Beata Falk (som sprang VM 2010) och Johan Runesson (som tillhörde Tisaren vid uttagningen men bytte klubb före första landslagsaktiviteten) i talanggruppen. Runesson sprang VM.
    2012 (12+13): Forsgren och Falk i talanggruppen. Forsgren sprang EM.
    2013 (totalt 27 löpare i landslaget, ej uppdelade i grupper): Filip Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren (plus Örebrofostrade Maria Magnusson).
    2014 (33): Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren. Dahlgren sprang VM och EM, Regborn sprang VM, Forsgren sprang EM.
    2015 (totalt 18 löpare i A-landslaget+12 i utvecklingslandslaget): Forsgren och Dahlgren i A-landslaget. Regborn i utvecklingslandslaget. Regborn och Forsgren sprang VM.
    2016 (10+24): Dahlgren, Regborn och Forsgren i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM. Regborn, Forsgren och Josefin Tjernlund sprang EM.
    2017 (16+17): Regborn i A-landslaget, Forsgren, Andrea Svensson och Josefin Tjernlund i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM.
    2018 (18+7): Josefin Tjernlund och Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM och EM. Josefin Tjernlund och Forsgren sprang EM.
    2019 (13+6): Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM.
    2020 (11+7): Regborn i A-landslaget.
    2021 (9+12): Regborn i A-landslaget, Forsgren i utvecklingslandslaget. Forsgren och Jonatan Gustafsson sprang EM.
    2022 (12+20): Regborn i A-landslaget, Svensson, Ellinor Tjernlund och Gustafsson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Svensson, Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Anton Johansson sprang EM.
    2023 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Johansson sprang VM, Gustafsson, Svensson och Oskar Andrén sprang EM (Josefin Tjernlund uttagen till EM men blev sjuk).
    2024 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget.
    Löpare för löpare:
    Martin Regborn: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget, 2017–2024 i A-landslaget. Sprang VM 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2022 och 2023, EM 2016, 2018, 2022 och 2023. EM-brons i långdistans 2016, EM-guld i långdistans 2022, EM-guld i sprintstafett 2023.
    Jonatan Gustafsson: Utvecklingslandslaget 2022, A-landslaget 2023–2024. Sprang VM 2022, EM 2021 och 2023. VM-brons i knockoutsprint 2022, EM-guld i sprintstafett 2023, EM-silver i knockoutsprint 2023.
    Anton Johansson: 2023 i A-landslaget. Sprang VM 2023, EM 2022. EM-silver i medeldistans 2022.
    Lilian Forsgren:     2011–2012 i talangtruppen, 2013–2015 i A-landslaget, 2016–2017 samt 2021 i utvecklingslandslaget. Sprang VM 2015, EM 2012, 2014, 2016, 2018 och 2021.
    Filip Dahlgren: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget. Sprang VM och EM 2014.
    Andrea Svensson: 2017 samt 2022–2024 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022 och 2023.
    Josefin Tjernlund: 2016 i utvecklingslandslaget, 2017 i A-landslaget. Sprang EM 2016, 2018 och 2022 (var uttagen 2023 men blev sjuk).
    Beata Falk: 2011–2012 i talangtruppen. Sprang VM 2010.
    Ellinor Tjernlund: 2022 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022.
    Oskar Andrén: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2023.

    I dag blev det officiellt att NA kommer att arrangera den andra upplagan av Örebros idrottsgala (som kanske egentligen borde heta Örebro läns idrottsgala, om man ska vara petig). Hur som helst har vi på sportredaktionen blivit anmodade att snabbt vaska fram kandidater till de olika kategorierna och eftersom jag vill involvera er bloggläsare till det allra fräckaste priset – NA:s pulsklocka – brinner det numera i knutarna.
    Jag uppfann ju priset eftersom det 2014 gått exakt tio år sedan en konditionsidrottare senast fick länets finaste idrottspris, NA:s guldklocka, och har tänkt lägga ned det den dag någon får Guldklockan – så skulle det bli i år (chansen finns!) så vet jag inte hur det blir med priset på galan. Men hur som helst ska det nomineras till den nionde upplagan nu.
    Mina egenhändigt hopknåpade stadgar säger att ”priset ska gå till den eller de konditionsidrottare (eller den konditionsidrottstränare) eller -lag från Örebro län eller verksam(ma) i en länsklubb som under det gångna året utfört den prestation eller den rad av prestationer som anses främst och populärast.”
    I en grov lista är för mig på rak arm tänkbara kandidater (i bokstavsordning): Jonatan Ahlsson (SM-guld i landsvägscyklingens tempolopp, samt vinnare av de flesta stora svenska tempotävlingar), Oskar Andrén (snabbaste maratontiden av en Närkelöpare på 40 år, internationell mästerskapsdebut och SM-guld i orientering samt vinnare av långa natten på Tiomila), Siri Englund (VM-guld, två VM-silver och svenskt rekord i militär femkamp – som dock inte enbart är konditionsidrottare – samt EM-guld och VM-brons i hinderbanelöpning, OCR), Emilia Fahlin (SM-guld i landsvägscyklingens linjelopp och SM-brons i dess tempolopp, 14:e på EM, två topp tio-placeringar på världstouren), Ebba Fryxell (tre av tre möjliga JSM-guld i draghund, ska tävla på junior-VM senare i november), Jonatan Gustafsson (EM-guld, EM-silver och två SM-guld i orientering, SM-silver på 3 000 meter, landslagsuttagen i två idrotter), Martin Regborn (EM-guld och två SM-brons i orientering, två SM-silver i terränglöpning, landslagsuttagen i två idrotter), Elin Schagerström (EM-guld och två EM-brons i skidorientering, bästa länsåkare på Vasaloppet).
    Saknar du någon i listan, vilka tre tycker du ska bli nominerade till galan och vem tycker du ska vinna? Hör av dig före helgen till mig på jonas.brannmyr@na.se eller 073-038 94 00 (sms).
    Alla vinnare av NA:s pulsklocka:
    2014:     Adam Axelsson, skridsko/cykel, SK Winner/Örebrocyklisterna.
    2015: Josefin Gerdevåg, löpning, KFUM Örebro.
    2016: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
    2017: Emilia Fahlin, cykel, Örebrocyklisterna/Wiggle-High5.
    2018: Bob Impola, skidor, Karlslunds IF/Team Serneke.
    2019: Jonas Nilsson, löpning, Örebro AIK.
    2020: Jacob Ahlsson, cykel, Motala AIF.
    2021: Jonathan Ahlsson, cykel, Motala AIF.
    2022: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.

    , , , , , ,

  • Andrén senaste roll: Landslagsledare (Och: Därför får Dasler inget distriktsrekord)

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med superveteranen Marie Dasler som gäst. Podden finns där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I förra veckan tillträdde Oskar Andrén, som under året inte bara sprungit det bästa maratonloppet av en Närkelöpare på 40 år utan också etablerat sig i orienteringslandslaget (på sprintdistanserna) och gjort sitt första internationella mästerskap, sin nya tjänst med stationering i Örebro och Hallsberg. När den presenterades i juli skrev Svenska orienteringsförbundet att den bestod av dels ”en roll som tränare på orienteringsgymnasiet i Hallsberg” (på Alléskolan), dels ”som en förstärkning av den postgymnasiala elitutvecklingsmiljön i Örebro” och dels ”som landslagstränare i Örebro där det också ingår i uppdraget att vara med i den centrala landslagsverksamheten”. Nu har den där allra sista pusselbiten fått konkretion.
    I dag gick nämligen Svenska orienteringsförbundet ut och berättade om sin nya landslagsorganisation, och där finns Andrén med som landslagsledare ”med orienteringstekniskt ansvar” för juniorlandslaget som kommer att ledas av förbundskapten Emma Martner.
    Det här innebär inte någon förändring av Andréns egna elitsatsning – den fortsätter hundraprocentigt även 2024.
    Örebroaren Håkan Carlsson, som var förbundskapten för seniorlandslaget 2011–2021 (de sista åren som kombinerad förbundskapten och landslagschef) fortsätter som landslagschef (vilket han varit dedikerat 2022–2023), men kommer 2024 ”till större del än under 2023 att involveras i operativa frågor inom orienteringslöpning såsom uttagningsfrågor och vissa landslagsaktiviteter”.
    – Vi har en stark landslagsorganisation för 2024 med ett väldigt kompetent gäng som jag är mycket nöjd med att vi har fått till. Vi gör en liten justering för att möta de ökade kostnaderna som finns i dag och tar lite av personalkostnaderna till förmån för aktivitetskostnader; säger Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Justeringen ”för att möta de ökade kostnaderna” handlar vad jag förstår om att gå från två till en förbundskapten såväl på senior- som på juniorsidan. Kalle Dalin fortsätter ensam på seniorsidan (sedan Anneli Östberg tidigare tackat för sig) medan Martner ersätter Thomas Landqvist och Annika Billstam i juniorlandslaget.

    Inför Marie Dasler svenska veteranrekord på timlöpning i lördags (det slutade med en kross när hon gjorde 14 834 meter, nästan 1,5 kilometer längre än de tidigare rekordet) skrev jag om att det inte fanns något officiellt Närkerekord i timlöpning för damer (och jag har inte hittat ett enda tidigare resultat, även om det givetvis måste finnas). Men åtminstone inofficiellt borde man kunna säga att Dasler nu har Närkerekordet, för seniorer, i timlöpning. Jag kollade in hur det står till med distriktsrekorden i det hopslagna Södra Svealand-distriktet, där Närke sedan ett par år ingår. Där är timslöpningsrekordet på damsidan vakantsatt – för att få det krävs en prestation över 17 000 meter (ett rätt tufft krav eftersom 17 323 meter räcker för att vara 25:a i världen genom tiderna; Sarah Lahtis svenska rekord från Sifan Hassans världsrekordlopp i Bryssel den 4 september 2020 gör henne till nia i världen genom tiderna – Hassan sprang 18 930, Lahti 17 955), och det har ingen hittills mäktat med. På herrsidan är det Emil Millán de la Oliva som har rekordet på 20 128 meter (vilket även är svenskt rekord) från Mo Farahs världsrekordlopp på samma gala som Hassans (britten gjorde 21 330 meter; Millans notering är den 84:e bästa i världen genom tiderna). Så hur Daslers 14 834 står sig i södra Svealands-historiken kan man bara spekulera i. För att bli aktuell för ett distriktsrekord på seniorsidan hade hon hur som helst behövt springa nästan 2,2 kilometer längre. Och inte verkar det bli officiellt distriktsrekord på veteransidan heller, för där verkar distriktet inte ha sådana på timslöpning. Men väl ett finfint svenskt veteranrekord, alltså.

    , , , ,

  • Start har övertaget i långloppscupen inför allra sista tävlingen (men inget är avgjort) – och Johansson snabbast på både Lången och Korten

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med superveteranen Marie Dasler som gäst. Podden finns där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det var som jag misstänkt: IF Start utökade faktiskt försprånget till Örebro AIK i långloppscupens föreningstävling – i ÖAIK:s egen tävling, Kilsbergsleden i lördags. Start-löparna sprang in 112 poäng, 16 mer än Örebro AIK-löparnas 96. Start har därmed haft poängövertaget i tre raka tävlingar efter ÖAIK:s totala överkörning i Åstadsloppet (251–79). Avståndet var sju poäng till Starts fördel innan och är därmed 23 nu: 2 131 mot 2 108 i IF Starts favör, inför den allra sista deltävlingen: Lucialoppet i Vretstorp den 9 december.
    Start var den dominerande kraften i långloppscupen under 00-talet och vann föreningstävlingen nio gånger, 2001 och 2003–2010 innan Örebro AIK tog över tronen och vann 2011–2022 (minus pandemiåret 2020 då de inte arrangerades någon cup). En titel för Start i år skulle alltså vara klubbens tionde, medan ÖAIK redan har elva. Kollar man längre tillbaka i tiden så har också Storådalens SK (1999–2000) och Hällefors LK (2002) vunnit tävlingen.
    Föreningenstävlingens poäng utgörs av poängen för samtliga löpare i alla åldersklasser i långloppscupen (men ej huvudklasserna herr/dam, de löparna sorteras i stället in i sina åldersklasser). Eftersom alla fullföljande i åldersklasserna får en poäng så är det möjligt för klubbarna att ta oändligt med poäng i en tävling (så länge man har oändligt med deltagare), så inget avstånd är för stort för att ta in.
    Utöver att Start nu kan bryta Örebro AIK:s långa dominans är det mest anmärkningsvärda med årets föreningstävling att Örebroföreningen Tisdagsklubbe –, som gick med i Svenska friidrottsförbundet och började samla poäng i cupen först inför förra säsongen och då blev sexa bakom ÖAIK, Start, Östansjö, Kumla SF och IFK Nora – nu är stabil trea, över 160 poäng före fyran Östansjö (men å andra sidan över 1 200 poäng bakom de båda tätklubbarna.

    I helgen avgjordes Karlstadsklubben OK Tyrs klassiska tävlingsdubbel Lången och Korten, bestående av en orienteringstävling över ultralång distans på lördagen och en över medeldistans på söndagen.
    Då passade örebroaren Anton Johansson, som är regerande EM-silvermedaljör i medeldistans, på att ta en dubbel.
    I Lången åkte övriga av snabbt, men Kils OK:s Andreas Uller hängde bra och var bara fem sekunder bakom i mål (trean var över fyra minuter bakom, fyra nästan tio). Hur lång tävlingen var? Fågelvägen 17,1 kilometer, men Johansson fick ihop 19,2 kilometers löpsträcka på knappt en timme och 35 minuter.
    På Korten var trefaldige världsmästaren Magne Dæhli, Halden SK, närmast bakom Johansson och faktiskt bara 26 sekunder efter (Dæhli gick i mål som trea på lördagen, men hade stämplat fel då).
    Lindebygdens talang Axel Thybeck sprang i seniorklass på söndagen och blev femma, knappt 4,5 minuter bakom Johansson men drygt halvminuten framför Djerfs Rasmus Pettersson på sjundeplatsen (på Lången var Thybeck trea i juniorklassen, där han också var yngst – han håller ju på att avsluta sin sista säsong som ungdom, egentligen). Milans Jessica Korkeakoski blev sexa på Lången där Tisarens Ellinor Tjernlund stämplade fel (hon verkar sedan ha joggat runt Korten för en tolfteplats).

    På söndagen avgjordes också Slutskubbet, OK Milans säsongsavslutning (även om Noraklubben ska arrangera en deltävling i Nattcupen innan säsongen definitivt är över). 28 deltagare kom till start i en speciell stafett, där det var masstart på en kortare förstasträcka följd av en andrasträcka där löparna tilldelades lagkompisar i växlingen genom omvänd seedning – den som ansågs vara den svagaste orienterare växlades ut av första löparen som kom in från förstasträckan, och den som ansågs starkast fick vänta till den allra sista löparen kom in från första sträckan Det var Edvin Lindh som fick vänta längst – nästan exakt en timme längre än Tobias Persson som fick ge sig iväg först och som vid det laget redan hade hunnit i mål. Men Persson blev inte segrare. Det blev i stället laget med Sven Jacobson, som var sjua på förstasträckan, och Fabian Larsson som sprang in drygt sju minuter, sprang förbi sex lag och vann med över tre minuters marginal före ett lag som kom att bestå av Eva Korkeakoski (som var åtta på förstasträckan) och hennes dotter Jessica Korkeakoski (som alltså hade lördagens Lången i benen) men ändå var näst snabbast av alla på andrasträckan.

    , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Regborn elva i terräng-NM, skrämmande löptävling i Svennevad och Runesson vann världscupen i orienteringsskytte (i kavaj)

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med superveteranen Marie Dasler som gäst. Podden finns där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Konkurrensen från norrmän och danskar blev för tuff för Martin Regborn och hans svenska lagkompisar Leo Magnusson och Mohammadreza Abootorabi när NM i terränglöpning avgjordes på Island på söndagen. Norge och Danmark lade beslag på de sex första platserna i loppet, som gick över sex varv på en 1,5 kilometer lång slinga i en park i Reykjavik, och var därmed förstås också etta och tvåa i lagtävlingen. Norske Even Brøndbo Dahl vann före landsmannen Jacob Boutera, med ytterligare en norrman på fjärde plats, medan danskarna var trea (Joel Ibler Lillesø), femma och sexa. Alla de tre svenskarna var med i den elva man starka klungan som höll ihop över de fyra första varven, liksom finländaren Mustafe Muuse och islänningen Baldvin Thor Magnússon. Regborn låg långt fram i den gruppen de första tre varven, och hade hoppats att det skulle gå lite fortare än det gjorde men ville själv inte gå upp och bränna för mycket krut tidigt, förklarade han för mig när jag pratade med honom efteråt (för en text ni kan läsa här).
    På fjärde varvet sträcktes klungan ut något, och Regborn hamnade i den bakre delen av den, och på de femte gick Dahl och Boutera upp och satte högre tempo. Då blev det jobbigt för Regborn, som hade föredragit ett hårdare och jämnare tempo över hela loppet. Vid sista varvningen höll han ändå kontakten (fyra sekunder bakom täten där), men på det sista gick snöret och i mål var han 27 sekunder bakom segrande Dahl och sist av de elva som hade hängt ihop så länge (han hade sju sekunder upp till islänningen Magnússon som var närmast framför). Magnusson blev sjua och Abootorabi nia, och tillsammans höll de Finland och Island på behörigt avstånd i lagtävlingen, där det blev bronsmedalj.
    NM var en av de sista möjligheterna att övertyga landslagsledaren Lorenzo Nesi om att man ska springa terräng-EM i Bryssel den 10 december, och eftersom ”kapacitet att nå en placering bland de 25 främsta individuellt eller åtta bästa med lag” krävs för uttagning känns det tveksamt om den här prestationen räcker för Regborn, trots de dubbla silvren på terräng-SM. Men man ska aldrig säga aldrig, och den slutgiltiga uttagningen görs först den 28 november.
    I F19-klassen på Island slutade Ebba Broms, som tidigare tävlat för Brevens IF, sjua över sex kilometer, 34 sekunder bakom segrande danskan Sofia Thøgersen men bara nio sekunder från medalj. Trots det blev Broms bara fjärde bästa svenska, och alltså utanför den trio som tog NM-guld.

    I Svennevad sprang 71 mer eller mindre utklädda löpare första upplagan av Svennevad Halloween trailrun, ett tio kilometer långt traillopp av arrangören bakom Örebro crazy trail, Dovra trail, Talludden trail och Blue mountain trailrun. Som vanligt lyckades han (Fredrik Backéus) locka lite ovanliga namn, bland dem Tobias Johansson-Berg som vann herrklassen på 41.10, nästan 1,5 minuter före Joakim Jansson. Damsegraren Anna Mendelsson är en gammal kollega till mig på NA som tidigare synts i bland annat Örebro parkrun. Hon vann på 47.10, nästan två minuter före 17-åriga Emma Eriksson.

    I danska Tranum Klitplantage, utanför Ålborg, avgjordes i helgen någon typ av landskamp i orienteringsskytte, tillika världscupfinal och öppet danskt mästerskap i sporten.
    Tisarens flerfaldiga världsmästare Gustav Hindér vann lördagens klassiska distans med över 16 minuters marginal efter att ha varit felfri (!) på punktorienteringen, överlägset snabbast på den vanliga orienteringen och ”bara” skjutit nio bom på 20 skott i skyttet. På söndagen var han bara två sekunder från en andra seger, men fick nöja sig med en andraplats bakom danske Jonas Falck Weber.
    Det bidrog till att Sverige var bäst i landskampen på herrsidan – men eftersom herrar och damer summerades ihop, och Sverigei nte var lika framgångsrikt på damsidan, så blev det totalt sett förlust med 241–232 i landskampen. I världscupen har Gustav inte tävlat mer än på de två individuella VM-distanserna tidigare i år, och att han missat sju av elva tävlingar gjorde att han fick nöja sig med en tiondeplats i sammandraget (där varje löpares sju bästa resultat räknades – Hindér hade bara fyra). Vem som vann? Tisarens Johan Runesson – i kostym. Han sprang inte i helgen och jagades hårt av finske Antti Ilivari som hade behövt en seger eller två andraplatser i helgen för att gå om – men det blev en andra- och en tredjeplats, så Runesson vann världscupsammandraget med en poängs marginal.
    Nina Hallor tog mig veterligt sin hittills bästa internationella placering när hon blev tvåa i lördagens världscupdeltävling, mindre än två minuter – alltså en bom i skyttet – bakom landslagskompisen Karin Stenback. På söndagen blev hon femma, och därmed slutade hon också just femma i årets världscupsammandrag som Stenbeck tog hem. På plats från Tisaren var också Elin Neuenschwander, den schweiziska junioren som figurerat flitigt här i bloggen de senaste veckorna. Jag tror det här var debut i orienteringsskytte – men i sådana fall en strålande sådan, för hon blev sexa i sprinten, placeringen (och knappt två minuter) bakom Hallor.

    , , , , , , , , , , , , , ,

  • Dasler slog dubbla svenska rekord: ”Av alla dumma idéer …” (Plus: Hanaeus säkrade långloppscupen trots fjärdeplats och Wedin på pallen på Kullamannen)

    I veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden – som finns där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone – berättade gästen Marie Dasler att hon i dag skulle springa en entimmestävling på löparbana i Helsingborg i dag. Jag skrev om det på bloggen redan i måndags, att det kanske inte är omöjligt att hon skulle satsa på en svensk veteranrekordsdubbel eftersom det skulle tas officiella ”mellantider” på 10 000 meter. Och så blev det. Dasler slog till med en otrolig rekorddubbel i K55-klassen när hon passerade 10 000 meter på 38.34,80 för svenskt rekord med 3,45 sekunders marginal (Karin Schön hade det på 38.38,25) och sedan höll i till en rekordkross på timmeslöpning – med nästan 1,5 kilometers marginal: 14 834 meter (Maibritt Nilsson hade det gamla rekordet på 13 364).
    Men självklart var det aldrig, berättade Dasler för bloggen efteråt:
    ”Av alla dumma idéer, så var väl detta en av dem – testa att gå för två rekord på samma gång”, skriver hon. ”Jag var långt ifrån säker på om jag ens skulle försöka vid start, men kom i en klunga som låg i strax över 3.45-fart, så jag tänkte att jag försöker … Det flöt på okej första fem kilometerna, men sen blev det tufft och jag halkade efter och fick springa själv. Men, det gick till sist i alla fall.” ”Kan ju inte påstå att jag var speciellt kaxig när jag skulle fortsätta efter 10 000 meter.”
    Dasler snittade under 3.52 på de första 10 000 meterna, över 4.25 på den resterande delen av timmen. Något som visar att taktiken knappast var optimal för att springa så långt som möjligt över timmen – hon bör ha en bit över 15 kilometer i benen, egentligen. Men det lär ändå dröja många år innan det kommer upp någon annan – än henne själv – som kan utmana det här resultatet.
    Det här var Daslers nionde och tionde svenska rekord bara i år (på nio olika distanser) och hon har nu de svenska rekorden på elva distanser: Engelska milen inomhus (i K55), en engelsk mil utomhus (i K55), 2 000 meter inomhus (i K50 och K55), 5 000 meter inomhus (i K50 och K55), fem kilometer landsväg (i K55), 10 000 meter (i K55), tio kilometer landsväg (i K55), en timme (i K55) och maraton (i K55). Saknas för att göra långdistanssamlingen i K55 komplett gör 5 000 meter (Jutta Pedersen har det rekordet på 18.26,14), halvmaraton (Schön har det på 1.23.27) och 3 000 meter inomhus (Schön har det på 10.58,34).

    Att Dasler var i Helsingborg och sprang innebar att Petra Hanaeus säkrade totalsegern i långloppscupen, hennes första någonsin. Då spelade det ingen roll att Hanaeus fick nöja sig med en fjärdeplats i Kilsbergsleden i dag., bakom orienteraren Emma Ling (som vann på 1.01.03), Starts Emma Reinhed Liljeqvist (1.01.25) och Örebro AIK:s Hanna Imhagen (1.03.40) som var tio sekunder före Hanaeus. Tävlingen fick, på grund av det myckna regnandet, avgöras över tre varv i femkilometersspåret i Karlslunds i stället för, som normalt, på 14,5-kilometersrundan.
    Tisdagsklubbens Simon Karlsson följde upp sitt nästpers på halvmaran i Uppsala förra helgen med seger här, drygt en minut före orienteraren Erik Berzell (50.59 respektive 52.03). Starts påläggskalv Hugo Örn följde upp med en finfin tredjeplats på 54.34.
    Rent okulärt ser det ut som om IF Start gjorde en väldigt bra tävling i förhållande till Örebro AIK, i kampen om segern i föreningsklassen, men vi får avvakta Per Börjessons uträkning innan vi drar några slutsatser där.
    Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
    1999:     Helene Nilsson/Johan Stunz.
    2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
    2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
    2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
    2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
    2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
    2005: Karin Sennvall (numera Sennvall Forsberg)/Mathias Lidson.
    2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
    2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
    2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
    2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
    2010: Karin Sennvall (nu Sennvall Forsberg)/Erik Anfält.
    2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
    2012: Erica Lech/Erik Anfält.
    2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
    2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
    2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
    2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
    2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
    2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
    2019: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
    2020: Inställd på grund av coronapandemin (Liduina van Sitteren och Per Arvidsson samlade flest poäng i deltävlingarna som blev av)
    2021: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
    2022: Erica Lech/Per Arvidsson.
    2023: Petra Hanaeus/Per Arvidsson.
    Flest totalsegerar: Åsa Höög (sex), Per Arvidsson (fem och flest poäng under pandemiåret), Mikaela Kemppi (fem, alla i rad), Erik Anfält (fem), Peter Wiker (fyra), Liduina van Sitteren (tre och flest poäng under pandemiåret).

    Örebro parkrun blev förstås lidande av att Kilsbergsleden avgjordes ungefär samtidigt, men 24 tappra kom till start och Frederik Kuper var snabbast för fjärde gången de sex senaste veckorna och Tara Vaittinen för andra gången i rad, på 18.26 respektive 23.52.

    Mycket riktigt slog Linus Wedin till med en finfin prestation när Kullamannens kortaste – och mest klassiska – distans avgjordes på lördagen: Den 20 kilometer långa ”dödens zon”. Efter att Garphyttekillen i fjol, 15 år gammal, sprang hem en sjundeplats trots att han inte fick starta i elitstarten utan mitt bland motionärerna kutade han i dag hem en tredjeplats på Kullaberg. bakom Hälles Sebastian Ljungdahl (1.29.35) och IFK Moras Albin Gezeleius (1.33.04). Wedin klarade det mycket krävande varvet på 1.37.00, och var därmed nästan fyra minuter före mycket meriterade traillöparen Petter Restorp (som faktiskt är född och uppvuxen i Nora).
    Janne Werner blev 19:e på 2.00.31 medan Carina Gustafsson och David Lundström blev 40:e respektive 44:a på 50-kilometersdistansen (på 6.48.30 respektive 5.20.39). Davids storebror John Lundström klev av halvvägs på 100 kilometer där Örebro AIK:s Ia Erlandsson blev 29:a (på 16.25.59).

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Revansch för i fjol – nu tar Wedin plats bland elit i Kullamannen (och lite klarhet kring mina Tisaren-spekulationer)

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Marie Dasler som gäst. IF Starts superveteran är vid 55 års ålder snabbare än någonsin – hon har persat på allt från engelska milen till maraton i år – och berättar om årets åtta SM-guld och årets åtta svenska veteranrekord (hittills, det lär bli ett till i helgen). Podden finns där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I kväll startade de längsta distanserna i Kullamannen, det som ihop med Ultravasan kommit att bli svensk ultralöpningens största fest. Där, på 100 kilometer och 100 miles (161 kilometer), finns mig veterligt inga länslöpare som kommer konkurrera längst uppe i toppen (det hade varit coolt att se en som som Erik Anfält utmana, men han har fullt upp med att maratonladda). Men på de kortare distanserna, 50 kilometer och 20 kilometer (Dödens zon) som båda startar på lördagen, finns välmeriterade länslöpare. På den längre av de två distanserna ska Carina Gustavsson (26:a på 100 kilometer i fjol) och Stefan Sager ge sig ut (och vad de går för vet vi inte minst sedan de bemästrade CCC, det 100 kilometer långa loppet under UTMB-veckan, i augusti) – men framför allt finns KFUM Örebros 16-åriga kvicksilver Linus Wedin på 20-kilometersdistansen. I fjol var han sjua trots att han inte fick chansen att starta bland eliten utan tvingades knö in sig bland motionärerna långt bak och springa sicksack mellan folk på berget. Nu tar Wedin – som börjat på skidgymnasium i Jämtland i höst – plats där han ska, och kommer utmana om de absoluta topplaceringarna, ett år äldre och med bland annat ett junior-VM i skyrunning på meritlistan.

    Jag skrev tidigare i veckan att tisdagens natt-KM var Tisarens sista för året, men har nu blivit upplyst om att så alls inte är fallet: Nästa lördag, om en vecka, kommer klubben nämligen att klämma av ännu ett klubbmästerskap – i sprint, i Kumla. Jag fick i samma veva också reda på att schweiziska juniorlandslagsorienteraren Elin Neuenschwander, som sprang långa terräng-DM förra helgen för Tisarens och sedan deltog i det där natt-KM:et, inte alls är någon utbyteselev på Alléskolan utan helt enkelt en 18-årig orienterare som provar vingarna lite, och som hamnat just i Tisaren tack vare de mångåriga schweiziska kopplingarna där. Hon bor hos en familj i Hallsberg en månad nu i höst, och ytterligare en månad i vår, och kommer springa för klubben i ett antal tävlingar.

    , , , , ,

  • Bloggen avslöjar: NA:s röster i årets orienterare-omröstningen (plus: Gustafsson kan bli årets sprinter och mer information inför terräng-NM på söndag)

    I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Marie Dasler som gäst. IF Starts superveteran är vid 55 års ålder snabbare än någonsin – hon har persat på allt från engelska milen till maraton i år – och berättar om årets åtta SM-guld och årets åtta svenska veteranrekord (hittills, det lär bli ett till i helgen). Vi fokuserar en hel del på den otroliga maratonprestationen i Amsterdam, men snackar också om träning, återhämtning och veteran-VM i Göteborg nästa år. Podden finns där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I dag släpptes de nominerade till sju av priserna på orienteringsgalan, som genomförs i Jönköping den 18 november. Det är lite klenare än de senaste åren med länsidrottare nominerade, men Jonatan Gustafsson är i varje fall en av tre i kategorin årets sprinter. Hans EM-guld i sprintstafett och EM-silver i knockoutsprint ska mätas mot sprintstafett-kollegorna Tove Alexandersson (som också tog guld i knockoutsprint och silver i individuell sprint) och Sara Hagström (som också tog guld i individuell sprint). Det som talar till Gustafssons fördel är att han tog de båda individuella SM-gulden, i knockoutsprint och sprintstafett, men jag skulle ändå säga att Hagström är favorit till titeln efter att ha vunnit sitt första individuella, internationella mästerskapsguld (före Alexandersson, som var den enda på tre medaljer, eftersom Alexandersson lär vinna årets långdistansare och dessutom har god chans på titeln årets medeldistansare – och framför allt bör bli årets orienterare för elfte gången; i fjol delade hon den titeln med Martin Regborn).
    De sju priserna till vilka kandidater nu utannonserats är de som alla med inlogg i orienteringens anmälningssystem Eventor röstar om via en enkät där (ni hittar den här om ni vill rösta). Årets orienterare avgörs av Sveriges församlade presskår medan ett gäng andra utmärkelser delas ut av en jury.
    Jag har sedan ett tiotal år stått för NA:s röster till årets orienterare, och framhåller gärna att jag hjälpte Regborn till titeln i fjol genom att ge honom maximala tre poäng och nolla Alexandersson …
    Nå, i år ser jag det som omöjligt att kringgå Alexandersson: Hon var som sämst tvåa på sex mästerskapslopp i år, vann två VM- och två EM-guld och därtill totala världscupen. Jonatan Gustafssons individuella EM-silver, som 23-åring i sitt blott tredje internationella mästerskap och med tyngden av ett VM-brons med sig in i tävlingen, i kombination med EM-guldet i stafett och hans dubbla SM-guld gör att jag framhåller honom som tvåa. Och som tre sätter jag Elin Schagerström, som mitt i ett magsjukekaos kastades in i Sveriges förstalag i stafetten i skidorienterings-EM, vann sin sträcka och lade grunden till guldet som blev kronan på en formidabel genombrottssäsong i världstoppen.

    Förra årets orienterare Martin Regborn blir alltså inte nominerad till årets gala, trots att även han tog EM-guld i stafett (alla hans lagkompisar finns med). Men på söndag springer örebroaren som bekant NM i terränglöpning, och nu har det isländska förbundet som arrangerar äntligen släppt lite mer information. Framför allt en liten karta över den 1,5 kilometer långa banan, som till stor del ska bestå av gräsunderlag (men också en del parkväg), men också ett tidsprogram där man kan läsa att herrarna startar 12.40. Jag gick ju redan förra veckan igenom alla Regborns konkurrenter efter att Sverige, Norge, Finland och Danmark släppt sina trupper, men nu har även Island presenterat sin trupp till mästerskapet på hemmaplan.
    37-årige Karí Steinn Karlsson är den som sticker ut meritmässigt eftersom han i London 2012 blev den förste isländske herrlöparen i en OS-mara – han slutade 42:a på 2.18.47 (1,5 minuter över perset som han kvalade in på). Han har som bäst gjort 29.28,05 på 10 000 meter, men det var så tidigt som 2008 när han pluggade på college i Kalifornien.
    Men den man egentligen ska ha koll på är 24-årige Baldvin Thór Magnússon som radat upp isländska rekord de senaste åren, bland annat 13.32,47 på 5 000 meter, 3.40,36 på 1 500 meter, 7.47,51 på 3 000 meter inomhus och så sent som för två veckor sedan 28.51 på landsvägsmilen.
    Båda de går alltså in före Regborns 29.41 när det gäller personbästa på milen/10 000 meter (så Regborn är nu rankad tia, sett till det) men gamle Karlsson bör ändå inte vara något hot. Övriga islänningar till start är Thorsteinn Roy Jóhannsson (har gjort 1.11 på halvmaran) Búi Steinn Kárason (har vunnit ett 100-mileslopp på Island) och Snorri Björnsson (välrenommerad traillöpare med egen podd).
    Hela startlistan finns nu samlad här. Och liveresultat kommer att finnas här på söndag.

    , , , , ,

  • Nattcupens och skiergcupens program presenterade – och Milandominans i Djerfs Halloweenorientering

    I morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Marie Dasler som gäst. IF Starts superveteran är vid 55 års ålder snabbare än någonsin – hon har persat på allt från engelska milen till maraton i år – och berättar om årets åtta SM-guld och årets åtta svenska veteranrekord (hittills, det lär bli ett till i helgen). Vi fokuserar en hel del på den otroliga maratonprestationen i Amsterdam, men snackar också om träning, återhämtning och veteran-VM i Göteborg nästa år. Podden finns där poddar finns!

    I dag släpptes programmet för länets vintercup i orientering, Ullmax vinterserie (också känd som Nattcupen). Det blir åtta deltävlingar där premiären och finalen går i dagsljus, på söndagen, medan de övriga sex arrangeras i mörker på torsdagskvällar.
    Serien startar i norr med första deltävlingen i Nora den 26 november och den andra i Lindesberg den 7 december. Därefter väntar ett juluppehåll följt av tre Örebro-tävlingar på fyra tävlingsveckor: Almby arrangerar den 18 januari, Hagaby den 8 februari och KFUM Örebro den 29 februari. Däremellan sticker Tylöskog, klubben i Svennevad, in med en deltävling den 1 februari. Cupen avslutas sedan i syd med Tisarens deltävling den 7 mars och finalen i Laxå den 17 mars.
    Varje löpares sju bästa resultat, från åtta deltävlingar, räknas med i totalen och finalen ger extra mycket poäng. Totalseger ger ett presentkort på 1 000 kronor. Erik Berzell och Lovisa Persson är regerande mästare (damerna fick i fjol för första gången fick tävlingsklass på långa banan).

    Även i dag – precis som i går – sprangs det orientering. Den här gången vid OK Djerfs klubbstuga vid Våtsjön, mellan Karlskoga och Örebro, och med en del otäcka inslag i skogen eftersom det var tävlingen Halloweennatten som avgjordes. Milan lade beslag på de fem första platserna på den långa banan: Edvin Lindh var tolv sekunder före Simon Marklund på herrsidan och Therese Korkeakoski (som var totaltrea, sex minuter bakom Lindh) var elva sekunder före sin lillasyster Jessica Korkeakoski på damsidan.

    Ytterligare ett tävlingsprogram släpptes under onsdagen – det för den av Karlslunds IF arrangerade stakmaskinstävlingen Moto brutal skierg cup. Det här är femte upplagan, och till skillnad från de senaste säsongerna har antalet cuper bantats från tre till två (en totalcup och en sprintcup) och antalet deltävlingar från sju till sex. Antalet etapper är dock större eftersom varje deltävling bryts upp i flera etapper: Sprintcupen består av tio etapper, totalcupen av 19.
    Deltävlingarna får köras i vilken ordning som helst, och hur många gånger som helst, under november och december (första start var alltså i dag) och enda kravet är att man kör dem på en skierg med PM5-monitor som gör att man kan logga sitt pass till datorn.
    norske Henrik Magnusson vann både total-, sprint- och distanscuperna i fjol medan Karlslund egen Mattias Fritz har sex andraplatserna i cuperna de senaste tre åren. I fjol kom ingen dam till start, 2021 vann örebroaren Christina Larsson.
    Årets etapper:
    1) En engelsk mil, alltså 1 609 meter. Ingår som deltävling både i sprint- och totalcupen.
    2) 500+500+500+1 000+1 000+1 500 meter med 90 sekunder vila mellan intervallerna. Totaltiden är en etapp i totalcupen, 500-ingarna är var för sig tre etapper i sprintcupen och totalcupen.
    3) 5 000+100 meter med en minuts vila. Totaltiden är en etapp i totalcupen, 5 000-meterstiden är en annan etapp i totalcupen och 100-meterstiden är en etapp i sprintcupen och totalcupen.
    4) Tio kilometer rakt av. Totaltiden är en etapp i totalcupen och tiden på de sista 1 500 meterna är en annan etapp i totalcupen. Tiden på sträckan från 2 till 2,5 kilometer är en 500 meter lång etapp i sprintcupen och totalcupen och tiden på sträckan från 7,5 till 8,5 kilometer är en 1 000 meter lång etapp i sprintcupen och totalcupen
    5) 15 kilometer rakt av. Totaltiden är en etapp i totalcupen, tiden på de 14 sista kilometerna är en annan etapp i totalcupen och tiden på de första 1 000 meterna är en etapp i sprintcupen och totalcupen.
    6) 2×6-4-2 minuter med 1,5 minuter intervallvila och tre minuter setvila (tvåminutarna ska genomföras på motstånd ett på skierg-maskinen, i övrigt är det fritt motstånd på alla etapper). Totaltiden är en etapp i totalcupen och de båda tvåminuterna räknas som två enskilda etapper i sprintcupen och totalcupen.

    , , , , , , , ,

  • Så laddar klubbarna inför avgörande i långloppscupen – och favoriten vann Tisarens KM

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Örebrolöparen Lundström är gäst. Podden finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Ihpone.

    I går skrev jag om att Marie Dasler kommer att avstå start i Kilsbergsleden på lördag, och att Petra Hanaeus därmed kommer att säkra totalsegern i cupen vare sig hon kommer till start eller inte. Vid midnatt går ordinarie anmälningstiden till loppet ut (även om det går att efteranmäla sig fram till timmen före start), och det man kan se direkt i listan är att den cup som fortfarande lever – föreningstävlingen – kommer bli fortsatt stenhård: IF Start, som har sju poängs försprång inför de två avslutande deltävlingarna, har 20 löpare anmälda medan Kilsbergsledens arrangörsklubb Örebro AIK (som vunnit cupen varje år sedan 2011) har 19. Start har också de hetaste löparna för topplaceringar i sammandraget av de två, med sådana som Hanaeus och Mattias Nättelrund medan ÖAIK än så länge saknar sådana som Erica Lech, Liduina van Sitteren och Erik Anfält. Återstår att se om de ändå dyker upp på lördag.
    Starkast toppbredd har ändå cuptrean Tisdagsklubben, som just nu har tre snabba löpare anmälda i herrfavoirten Simon Karlsson, Oskar Hansson och Björn Eriksson.
    Löpstarka, Örebroboende orienterarna Emma Ling (IKHP) och Erik Berzell (Järla) lär också vara med i kampen om pallplatserna.

    Om det tar slut på lopp i och med Kilsbergsleden?
    Nej, faktiskt inte. Även om bara Lucialoppet, som avgörs i Vretstorp den 9 december, återstår i långloppscupen så finns både Svennevad Halloween trailrun (över tio kilometer) på söndag och Markanatten trailrun nästa lördag, den 11 november.
    Och i orienteringen är det Milans Slutskubbet på söndag, och redan torsdagen den 16 november startar årets upplaga av OK Djerfs stadsorienteringstävling Prickcupen för året.

    Apropå orientering avgjordes ju Tisarens klubbmästerskap i nattorientering i kväll, och Josefin Tjernlund tog en favoritseger på damsidan, drygt tre minuter före Lovisa Persson på andraplatsen och nio före Elin Neuenschwander på tredje. På herrsidan blev det något mer överraskande Magnus Persson som tog hem årets sista KM-titel, 65 sekunder före Tomas Hallmén och 76 före min förhandsfavorit Johan Aronsson som av sträcktiderna att döma bommade bort 2,5 minuter till tredje kontrollen.

    , , , , , , , , , ,

  • Hanaeus vinner långloppscupen – när Dasler åker till Helsingborg och jagar årets nionde svenska rekord

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Örebrolöparen Lundström är gäst. Podden finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Ihpone.

    I dag spelade jag in veckans avsnitt av podden – och även om jag inte brukar avslöja vem veckans gäst är förrän i onsdagens blogginlägg måste jag göra ett undantag den här gången. Orsaken är att gästen – Starts superveteran Marie Dasler – avslöjade en nyhet jag inte kan hålla på så länge: Hon kommer inte att komma till start i Kilsbergsleden på lördag, och därmed kommer hennes klubbkompis Petra Hanaeus att vinna långloppscupen 2023 (Dasler hade behövt vara topp två med Hanaeus bakom sig för att hålla spänningen vid liv). Det blir första ågnge nsedan 2018 som cupen får en ny segrare – det året tog Liduina van Sitteren och Per Arvidsson sina första titlar. Och Hanaeus blir blott den fjärde damsegraren sedan 2012: Mikaela Kemppi, Liduina van Sitteren och Erica Lech har delat på alla titlarna sedan Lotta Lennartsson vann 2011.
    Orsaken till att Dasler inte kommer att springa det drygt 14 kilometer långa terrängloppet i Karlslundsspåret är att hon i stället ska göra en attack mot det svenska K55-rekordet på entimmeslöpning, när IS Göta arrangerar en tävling på den något udda ”distansen”. Totalt är 34 löpare anmälda till loppet som är den 16:e och sista deltävlingen i IS Götas egen klubbtävlingsserie ”Göta grand prix”, och Dasler kommer att springa i A-heatet. Det kommer att ges officiella tider vid 10 000-meterspasseringen, gör att det finns en viss chans att Dasler också tar Karin Schöns K55-rekord där, på 38.38,25 (även om det änns som en väl tuff öppning). Svenska rekordet på en timme i K45-klassen är 13 364 meter, noterat av Falkenbergs Maibritt Nilsson i samma tävling 2019, vilket inte ska innebära några som helst bekymmer för Dasler som ju gjort 37.51 på milen (i Åstadsloppet) och 2.57.01 på maran (i Amsterdam) de senaste veckorna, som två av totalt åtta K55-rekord hon noterat hittills i år.
    Det finns inget officiellt Närkerekord i timlöpning på damsidan, men däremot på herrsidan där Gullik Jensén (som liksom Dasler tävlade för IF Start) 1942 sprang 18 288 meter vid en tävling i Enköping. En notering som fortfarande är oöverträffad och som gör det till det äldsta ännu gällande Närkerekordet, tre år äldre än 1 000- och 2 000-metersrekorden av Sven Malmberg respektive Åke Durkfeldt. Elva herrar från Närke har sprungit 16 883 meter eller längre enligt Gunnar Johanssons utmräkta statistik, Starts Olle Hagsten gjorde det så tidigt som 1932 (17 550 meter) och Stocksäters Jesper Engstedt blev senast in på listan när han 1991 noterade 17 722 meter vid en tävling hemma i Hallsberg.

    Den ordinarie orienteringssäsongen är verkligen på upphällningen nu (snart tar stadsorientering och vinterserie vid), men på tisdagskvällen klämmer Tisaren ut ett sista klubbmästerskap när nattdistansen ska få sina mästare (förhoppningsvis hinner snön smälta tills dess). 28 löpare är anmälda, där det absolut största namnet är Josefin Tjernlund, som ju var uttagen till EM i Italien i höst men som tvingades kasta in hadduken dit på grund av sjukdom. Hon möter Lovisa Persson på damsidan medan Johan Aronsson är favorit på herrsidan.

    , , , , , ,