Konditionsbloggen

  • Fahlins lagkompis missade totalsegern med en sekund – efter sex dagar: ”Väldigt surt med ett sånt slut” (och Lysell slog VM-örebroarna)

    Ibland är marginalerna löjligt små i sportens värld. Som i dag, när Emilia Fahlins lagkompis Grace Brown bommade totalsegern i sex dagar långa världstourtävlingen Women’s classic med en sekund. Australiern ledde ju inför sista etappen, och lyckades dessutom ta tre bonussekunder vid dagens första spurtpris. Därmed skulle hon ta totalsegern om inte italienska Trek-Segafredo-cyklisten Elisa Longo Borghini var topp tre i mål. Men Longo Borghini spurtade som en furie och tog just tredjeplatsen med ett framhjuls marginal före tjeckiska Movistar-cyklisten Tereza Neumanova, som kom starkt bakifrån, och lade därmed beslag på de fyra bonussekunderna som krävdes för att gå om Brown med en sekunds marginal. Då räckte det inte att FDJ:s Clara Cooponi höll sig framme och tog andraplatsen (det gav henne en tredjeplats i poängtävlingen och dessutom det åtråvärda Richard Moore-priset), bakom nederländska Lorena Wiebes som tog sin tredje etappseger den här veckan.
    Fahlin fanns återigen med och hjälpte de båda cyklisterna som stallet satsade på hela vägen, och rullade själv i mål i bakkant av tätgruppen. Jag misslyckades med att få tag i henne efteråt, men hon har uttalat sig för Vårgårda cycling:
    – Väldigt surt med ett sånt slut för vår del. Det såg ju så bra ut ända fram till den sista metern, säger hon till hemsidan, om Copponis sekunddrama och tillägger, för egen del:
    – Det har varit slitigt med jobb för båda etappvinster och totalledare. Men samtidigt känns det bra att ha klarat av slitjobbet och ända lyckats vara med ända in på upploppet.
    Fahlin har nu kört två etapplopp på 16 dagar (totalt nio tävlingsdagar) och lär behöva en del vila. Återstår att se om hon kör linjeloppet på SM nästa vecka (och kanske till och med tempoloppet!) eller var hon annars dyker upp härnäst.

    Borlänge tour, vars sammandrag är en deltävling i Sverigecupen i mountainbike, avgörs över tre dagar lördag–måndag, med en sju kilometer lång shottracktävling i dag, ett 28 kilometer lång crosscountrylopp i morgon och ett 26,3 kilometer långt crosscountrylopp på måndag. Varbergs André Eriksson var snabbast av alla på prologen, men Matthias Wengelin tappade mindre än två sekunder på sin tredjeplats (Sernekes Emil Lindgren däremellan) medan Axel Lindh var drygt åtta sekunder bakom på sjätteplatsen). Räkna med att båda örebroarna kommer röra sig uppåt i resultatlistan under söndag och måndag.

    När Västmanlands distriktsmästerskap i sprintorientering avgjordes i Köping i dag var det fyra länsorienterare som var först i herrklassen. Alla utom tävlan, förstås. VM-ratade Jerker Lysell, med två VM-guld hemma i prisskåpet, var snabbast av alla, tre sekunder före VM-uttagna Örebrokollegorna Martin Regborn (tre sekunder bakom) och Jonatan Gustafsson (29 sekudner bakom), och best of the rest var karlskogingen Rasmus Pettersson på fjärdeplatsen (knappt 2,5 minuter bakom). DM-guldet? Det gick till Västerås SOK:s Sixten Slagbrand, som var nio sekunder bakom Pettersson. På damsidan var för övrigt Degerfors OK:s Amanda Nylén, numera kanske mest känd som ultralöpare (men orienterare i grunden) trea i mål (även hon utom tävlan, förstås).
    Rasmus Pettersson lär, i lag med Lindebygdens Axel Thybeck, också ha varit tvåa (utom tävlan) i den efterföljande DM-sprintstafetten, men ett datahaveri har gjort att arrangörerna ännu inte lyckats redovisa några resultat.

    Fyra veckor efter sin tolvtimmarsmangling var Fredrik Johnsson i dag tillbaka på Örebro parkrun-banan och sprang ett enda varv, men var å andra sidan snabbast av alla med 18.22 (förvisso 55 sekunder från banperset men över minuten snabbare än någon annan). Petra Hanaeus var snabbast för 44:e gången med 20.18. Totalt kom 73 löpare till start, lika många som i måndagens nationaldagsupplaga, och räknar man bort femårsjubileumet i april var det flest på en lördag sedan 18 september i fjol.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Fahlin i stor hjälpryttarroll när FDJ försvarade ledartröjan inför sista etappen

    Näst sista etappen av Women’s tour blev ännu en trevlig dag framför Eurosport – och Emilia Fahlin gjorde, vad man kunde se från tv-bilderna, en toppinsats som hjälpryttare åt totalledaren Grace Brown. Örebroarens franska proffsstall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope fick ta stort ansvar för att jaga ikapp en utbrytning (och där syntes Fahlin ofta ta förningar), och när klungan hade återsamlats var det hon som hjälpte upp Brown till fronten inför den avslutande, tunga stigningen med nio kilometer kvar.
    Med dagens arbete avklarat drog Fahlin ned på tempot och tillätt sig nästan nio minuter mer uppför backen än täten – för att ha ben kvar att jobba med även i morgondagens final.
    Själv framme med drygt 400 höjdmeter uppför Mynydd du (”Svarta berget”) och ett gäng hungriga vargar runtomkring såg Brown utsatt ut, men lyckades bita sig fast långt fram och tog tredjeplatsen bakom Elisa Longo Borghini och ”Kasia” Niewiadoma. Det gjorde, intressant nog, att Longo Borghini och Brown hamnade på exakt samma tid i sammandraget, bonnussekunder inräknade, och därmed följde en addering av placeringar under veckan. Browns 59–30–17–1–3 ger 110 placeringspoäng mot Longo Borghinis 134, så FDJ-stallet behåller ledartröjan inför avslutningen i morgon. Då väntar 143 ”platta” (1 300 höjdmeter, men det mesta tidigt och inga jättestigningar) kilometer med start i Chipping Norton och mål i Oxford (alltihop direktsänds, från start till mål alltså, på Eurosport med start 11.55). Vid två spurtpriser och mållinjen finns bonussekunder att hämta för topp tre, men om varken Brown eller Longo Borghini (eller Niewiadoma, som är två sekunder bakom duon i sammandraget) tar några bonussekunder (eller om de tar lika många) så tar Brown totalsegern om hon är inom 23 placeringar bakom italienskan. Mycket att bevaka och förmodligen blir det en ny tuff dag på jobbet för Emilia Fahlin. Efter det har hon, vad jag vet, inga tävlingar inplanerade före SM i Uppsala under midsommarhelgen.

    , , ,

  • Fahlins lagkompis i ledningen med två dagar kvar – nu väntar tuff etapp i Wales

    Det är kul att följa världstourtävlingen Women’s tour från Storbritannien när man kan se nästan hela etapper med kunniga kommentatorer (att inte alla etapper visas i sin helhet beror, har jag läst mig till, på att mobilnätet är eftersatt på den engelska landsbygden – men de två avslutande etapperna kommer i princip att kunna sändas i sin helhet, arrangörerna gör så gott de kan). Bra går det dessutom för Emilia Fahlins stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope. Efter Clara Copponis skrällseger på första etappen, och hennes försvarande av ledartröjan på den andra, blev hon ju av med den i går – men i dag tog i stället australiska lagkompisen Grace Brown över ledningen genom att vinna den 145 kilometer långa etappen från Wrexham till Welshpool (i norra Wales). Efter några tidiga utbrytningar kom sex cyklister loss uppför dagens längsta stigning, till Hirnantpasset (390 höjdmeter på drygt tio kilometer, mest ihållande slakmota men en kort bit i slutet med över tolv procents lutning), och strax därefter lyckades ytterligare fyra brygga över. Trots att det var nästan åtta mil kvar till mål, och trots att Team DSM körde som galna bak i klungan för att försvara Lorena Wiebes ledartröja, så höll utbrytningen hela vägen (även om Ellen van Dijk, största namnet där framme, tvingades ge upp på grund av problem med cykeln – men övriga nio gick i mål framför klungan). Brown tog första initiativet med fem kilometer kvar och fick en lucka till övriga, men ”Kasia” Niewiadoma och Elisa Longo Borghini orkade gå ikapp. In på upploppet spelade italienska sina kort först, men Brown hade mer kvar i benen och tog en övertygande seger. Fahlin fanns, tillsammans med lagkompisarna Clara Copponi, Eugénie Duval och Maëlle Grossetête med i klungan där bakom (som bara bestod av 33 cyklister efter hårdkörningen), och de tre gjorde förstås inget jobb alls efter att Brown kommit loss. Lagkompisen Marie Le Net drog sig ur före start, efter en krasch i går
    Brown fick 76 sekunder på Wiebes i mål, plus tio bonussekunder, vilket gör att hon nu är 66 före i stället för 20 bakom nederländskan. Men Niewiadoma, som knep andraplatsen, är bara de där fyra bonussekunderna som skiljer en andra- från en tredjeplats bakom Brown, och Longo Borghini är sex bakom.
    På lördag väntar en platt avslutning, men i morgon kan mycket hända. Den knappt 107 kilometer långa etappen startar i utflyktsparken Pembrey och har mål på Mynydd du (”Svarta berget”) efter 340 slitsamma höjdmeter på etappens sista sex kilometer (totalt är stigningen 406 höjdmeter på 9,4 kilometer). Men redan efter elva–tolv kilometer börjar det gå seriöst uppför till dagens första bergspris, och hela etappen bjuder utslagsgivande terräng.

    I övrigt är de här dagarna när ungdomarna går på sommarlov och tar studenten rätt lugna, tävlingsmässigt. Men de äldre orienterarna i västra delen av länet hade i alla fall sin årliga veteranmatch i dag, men både Djerf och Degerfors fick stryk av Kristinehamn (25 placeringspoäng, det gällde att ha så få som möjligt, för KOK, 46 till Djerf och 49 till Degerfors). Djerfs Mats Welander var överlägset snabbast runt långa banan (vann med över fem mintuers marginal), men eftersom det var jaktstart efter ålder (en minut per årtal) och damerna och de äldsta herrarna dessutom sprang en något kortare bana så placerades han in först på elfte plats. Räknar man in allt det där blev Djerfs Kjell Eriksson (högst densamme som blev 13:e i Vasaloppet 1977!) tvåa i tävlingen.
    Det fortsätter vara rätt torftigt med tävlingar även i helgen, men på onsdag i nästa vecka är det dags för finfina Gallaberget trailrun utanför Östansjö. Missa inte den!

    , , , , , , ,

  • Dagens rapport från Fahlins framfart på världstouren – och Brundin utökade Moto tour-sviten

    Det blev som väntat tuffare för Emilia Fahlins franska proffsstall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope när det började gå uppför på dagens etapp i Women’s tour, den tredje av totalt sex. Den avgörande stigningen blev den med namnet Speech house, åtta mil in på etappen och knappt tre mil före målet i Gloucester, där huvudstigningen bestod av 90 höjdmeter på 1,3 kilometer (där delar av backen lutade över elva procent) och som sedan fortsatte upp mot ett nytt krön efter det. Två tidiga utbrytare hämtades in där och en ny 16-mannagrupp formerades längst fram – men framför allt orkade inte FDJ:s Clara Copponi, som för andra dagen i rad körde i den gula ledartröjan, med där, och lagkompisarna Fahlin och Maëlle Grossetête stannade vid henne för att försöka hjälpa henne att köra ikapp utför.
    De 16 längst fram blev inhämtade av det som var kvar av huvudklungan (Copponi var långtifrån ensam att ramla av uppför) och 49 cyklister var i tätgruppen in mot målet där Team DSM:s nederländska stjärna Lorena Wiebes var klart starkast för andra dagen i rad (egentligen för tredje, men i måndags vurpade hon ju in på upploppet) och tog över ledningen både i sammandraget och i poängtävlingen.
    Fjärde etappen av världstourloppet körs i morgon, torsdag, och innehåller också några klättringar av samma typ som i dag (inte överdrivet långa, men ändå kännbara). Bland annat stiger det 332 meter på 15,5 kilometer med start vid spurtpriset redan efter 15 kilometer. Totalt bjuds det på 145 kilometer med start i Wrexham och mål i Welshpool. Eurosport sänder sista timmen, med start 15.00.

    Robert Brundin före Jimmy Axelsson – har ni hört den förut? Jodå, Brundin utökade sin svit i lokala rullskidscupen Moto tour med en sjunde seger i rad (vinstsviten daterar tillbaka till 2020), nu 72,5 sekunder före Axelsson (som i sin tur var 36 före Oskar Ekholm på tredjeplatsen) över 16 kilometer med masstart – start i Garphyttan, vändning i Vinteråsen utanför Vintrosa, tillbaka samma väg och mål uppe vid konferensanläggningen i Ånnaboda. Trots den tuffa avslutningen avverkade Brundin sträckan på drygt 43 minuter. I sammandraget toppar han på maximala 96 poäng efter tre av nio etapper. Dagens femma Mattias Fritz är tvåa i totalen 28 poäng bakom (Axelsson missade första deltävlingen). Inga damer (ingen Olivia Hansson, som förmodligen låter kroppen återhämta sig efter maratondebuten i lördags, alltså) kom till start i kväll.

    , , , , , , , , ,

  • Fahlin 16:e på världstouren (bästa resultatet sedan comebacken – formen är stigande) – och Eklöf säkrade segern i Milans

    Emilia Fahlins form är helt uppenbart stigande. När hon i våras började tävla igång kroppen, efter nästan nio månaders uppehåll, fick hon ta ”enklare” hjälpryttarroller, göra jobbet tidigt på etapperna och ibland kliva av längs vägen. När andra etappen i världstourloppet Women’s tour avgjordes i dag var hon, precis som i går, i stället med långt uppe i klungan långt in i loppet – och hon fick en hel del tv-tid när hon satt allra längst fram och styrde klungan (och de brittiska tv-kommentatorerna på Eurosport ägnade flera minuter åt att tala om Örebrocyklisten). Två cyklister kom iväg med runt 20 kilometer kvar, men hämtades in, och Fahlin var både delaktig i jakten och i att sätta upp Clara Copponi – som vann i går och som FDJ kör för den här veckan – i spurten (och förmodligen även vid de två spurtpriserna, under första halvan av etappen, som inte syntes i tv men där Copponi plockade med sig viktiga sekunder till sammandraget genom att vara topp tre). Copponi var sexa i mål och behöll ledningen i sammandraget tre sekunder före Le Col-Wahoos nederländska talang Maike van der Duin. Fahlin tog själv en 16:e-plats, vilket är hennes klart bästa placering på världstouren sedan comebacken (även om placeringar inte är viktiga för hjälpryttare). Copponi leder förutom sammandraget också poängtävlingen, och FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope leder lagtävlingen. Lorena Wiebes, som kraschade i näst sista kurvan i går, gick loss och vann dagens etapp med ett par cykellängder – trots en ny krasch, åtta kilometer före mål. Nederländskans lagkompisar i Team DSM fick jobba hårt för att jobba upp henne i täten igen. Etappen var 92 kilometer lång och hade både start och mål i Harlow.
    I morgon körs den tredje av totalt sex etapper, med start i Tewkesbury och mål 108 kilometer senare i Gloucester. Det är några riktigt branta små stigningar som kommer utmana både Copponi och Fahlin, och vi får se hur FDJ-stallet löser dem. Eurosport sänder drygt en timme på slutet, från 13.30.

    Per Eklöf hade en övertygande ledning inför finalen och fixade slutsegern genom en andraplats i finalen i Stadsskogen, i anslutning till norra delen av Noras tätort, på tisdagskvällen. Hemmalöparen var mindre än två minuter bakom Hagabys Jakob Wallenhammar i mål (och 41 sekunder före Samuel Andersson på tredjeplatsen) och tog därmed segern med 1 100 poängs marginal (varje poäng är en sekund, så det är alltså exakt 18 minuter och 20 sekunder) till 26 år yngre klubbkompisen Axel Thybeck (som tappade 6.40 av den marginalen när han blev femma på tisdagen). Hagabys Benita Månsson och KFUM Örebros Karin Lindgren sprang längsta banan (Månsson var elva minuter snabbare) i kväll, men Köping-Kolsvas Malin Welén är enda kvinnan som gjort två starter i långa klassen i år och blev därmed bäst placerade dam på 13:e plats (det är mixedklass). På näst längsta banan, även det mixedklass, hade Therese Korkeakoski redan säkrat totalsegern – och det firade hon med att gå ut och knipa sin första deltävlingsseger, drygt två minuter före Almbys Anders Lindkvist. Totalt sprang 118 löpare i Nora.

    , , , , , , , , , , , , ,

  • Fahlin med och fixade seger på kaosetapp – och nykomlingen vann i långloppscupen

    Det blev en smakstart för Emilia Fahlin och FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope-stallet i världstouretapploppet Women’s tour i England i dag – men det blev också en väldigt märklig etapp. Ett polisfordon före täten i loppet var inblandat i en krock, och skadade poliser behövde föras till sjukhus. Loppet pausades i en timme, med 35 av 142 kilometer kvar. När cyklisterna kurat ihop sig i teambilarna i en timme, för att undkomma kylan och regnet (det var engelskt väder …) släpptes fältet iväg igen, och Cams-Basso-stallets Danielle Shrosbree fick tillbaka sin enminutersutbrytning. Hon hämtades in med 13 kilometer kvar, och sedan var det klungspurt som gällde – och då gick Team DSM:s Lorena Wiebes, en av förhandsfavoriterna, gick omkull i näst sista kurvan och drog med sig en lagkompis och två andra spurtare. Det öppnade förstås upp för andra, och FDJ:s Clara Copponi tog vara på läget och fixade FDJ:s tredje seger på världstouren i år efter Marta Cavallis dubbel i Amstel gold race och Vallonska pilen. Fahlin var med där framme och hjälpte till med uppdraget, rullade i mål som 20:e cyklist och såg därmed till att FDJ även toppar lagtävlingen (segerjublet kan ni se här). Alltihop sändes på Eurosport, från start till mål (inklusive en timmes uppehåll mitt i …), men i morgon får man nöja sig med sista timmen.
    I morgon väntar 92 kilometer med start och mål i Harlow (Men inte på samma ställe), två spurtpriser tidigt och tre kategoriserade backar två sista milen (men sista milen är lätt utför mot målet). Sjätte och sista etappen körs på lördag.

    Emma Reinhed Liljeqvist är uppenbarligen ett nytt namn man får lägga på minnet. IF Start-löparen blev första gången omskriven i bloggen när hon var tvåa i Rallarrundan för några veckor sedan, och följde i dag upp med seger i nio kilometer långa långloppscupstävlingen Lindesjönloppet, runt just Lindesjön (med start och mål i Lindesberg). Den 29-åriga örebroaren avverkade sträckan på 38 minuter och 6 sekunder (4.13-tempo), och vann tre sekunder före betydligt mer rutinerade klubbkompisen Petra Hanaeus och nästan två minuter före Marie Dasler (40.02) som såg till att det blev en ren IF Start-pall på damsidan – liksom på herrsidan där Per Arvidsson hade nummerlapp på för första gången sedan segern i ÖAIK:s halvmaraton i april. Med sin tredje seger i cupen för året återtog han totalledningen i cupen från Anton Öhman, som inte sprang i dag. Arvidsson kutade på 30.21 och var helt överlägsen, vann med mer än 3,5 minuters marginal till Pär Englund (34.00) på andraplatsen och drygt fem minuter före trean Johan Ingjald (35.43). Totalt hade Reinhed Liljeqvist bara fem herrar före sig. På damsidan räckte Therese Perssons (40.46) fjärdeplats till att ta över totalledningen i cupen från nyblivna SM-silvermedaljören Erica Lech.

    106 löpare sprang i Lindesgberg, men 73 valde i stället Örebro parkruns speciella nationaldagsupplaga – och av dem var faktiskt min kollega Anna Mendelsson snabbast (för andra gången) med 22.09 medan en löpare med pseudonymen Austin Powers löpte snabbast av herrarna (19.48; 13-årige walesaren Vaughn Hughes, som var på besök, noterades för samma tid men dömdes som tvåa).

    Efter lördagens ultralånga SM och söndagens medeldistans avslutades Ösaträffen i skogarna söder om Edsbyn på måndagen med ytterligare en medeldistans, och även om det var omöjligt att upprepa måndagens succé (fyra Tisaren-löpare på pallen i damklassen) så blev det ändå två – Göteborg-Majornas Moa Enmark, som tog SM-guldet i lördags men var långt bakom Tisaren-löparna i går, tog revansch med seger medan Ellinor Tjernlund grejade andraplatsen och Andrea Svensson tredjeplatsen (knappt respektive drygt en minut bakom). Josefin Tjernlund blev femma, Lovisa Persson sexa, Lilian Forsgren elva. Örebroaren Anton Johansson, som tävlar för Blekingeklubben OK Orion, vann för andra dagen i rad på herrsidan; nu sex sekunder före Stora Tunas Joakim Svensk (i går 23 sekunder före VM-uttagne Max Peter Bejmer, IFK Göteborg; däremot avstod han start i SM-tävlingen i lördags). Tisarens Valter Pettersson flyttade upp i seniorklass för dagen och tog en sjätteplats, knappt tre minuter bakom Johansson. Jag får för övrigt erkänna att jag missade att det också arrangerades veteran-SM i ultralång distans i lördags, men några medaljer till länslöparna blev det ändå inte. Per Eklöf var närmast placeringsmässigt, i H40. Han var fyra, men förvisso nästan tio minuter bakom bronsmedaljören.

    Nere i Danmark finns inga resultat för de svenska lagen (förutom för Karolin Ohlsson på andralagets förstasträcka), men av Strava att döma så blev det omkastningar i lagen och Regborn och Gustafsson sprang ihop, i ledning. Vad jag förstår det. Vi snackar alltså danska mästerskapen i orientering, sprintstafett, där svenskarna deltog utom tävlan (i går vann Regborn den individuella sprinten närmast före Gustafsson).

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Regborn vann danska mästerskapen, Fahlin kör världstouretapplopp (och Eurosport sänder från start till mål!), ingen kom till start i tuffaste tävlingen och Kleist bröt på leden

    SM-brons för tre veckor sedan och världscupseger förra helgen – och på söndagen sprang Martin Regborn dessutom hem segern i danska mästerskapen i sprint (som en del i ett landslagsläger inför VM som går just i Danmark, i slutet av månaden). Eller ja, Örebroorienteraren deltog förstås utom tävlan och fick ingen medalj, men vann likafullt. Örebrokollegan Jonatan Gustafsson, som också är uttagen till VM, var bara tre sekunder bakom i mål och tog andraplatsen, närmast före belgaren Yannick Michiels. Jakob Edsen på fjärdeplatsen var bäste dansk och tog guldet. Dubble världmästaren Jerker Lysell, som fått nobben från VM, verkar ha gått i mål som trea av svenskarna (före VM-uttagna August Mollén och Isac von Krustenstierna, plus Gustav Bergman som blev diskad) men Lysell har inte sorterats in i resultatlistan, så möjligen blev han också diskad (även om det inte står så).
    I morgon är det sprintstafett, även det om danska mästartecken, och då får Regborn för första gången på länge springa i ett svenskt förstalag – som har Hanna Lundberg på förstasträckan, Regborn på andra, Bergman på tredje och Lina Strand på fjärde (Tove Alexandersson är på plats men står över). Gustafsson springer samma sträcka i andralaget, som i övrigt består av Karolin Ohlsson, Mollén och Anneli Östberg.

    Det blir nytt världstour-etapplopp i Storbritannien för Emilia Fahlin med start redan i morgon, måndag, meddelade hennes franska proffslag FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope i sina sociala medier så sent som på lördagen. Förra söndagen kom ju Fahlin i mål i tredagarstävlingen Ride-London classique, och nu väntar sex dagar långa Women’s tour. Franska Clara Copponi och Maëlle Grossetête dubblar också, medan resten av laget är utbytt (bland annat kommer inte Vittoria Guazzini, som man körde för i Ride-London men som skadade sig i en krasch och tvingades kliva av i slutet av sista etappen, till start). Nya in den här gången är australiska Grace Brown och franska Eugénie Duval och Marie Le Net. Brown, som var två i Liège–Bastogne–Liège och sjua i Flandern runt lär vara kapten i laget den här gången. En del av de allra starkaste namnen avstår start, men med finns bland andra nederländska Lorena Wiebes, Ellen van Dijk och Chantal van den Broek-Blaak och italienska Elisa Longo Borghini. Det är sex linjeetapper på mellan 92 och 145 kilometer som väntar, tre i princip helt släta (första, andra, sjätte), två lite mer böljande (tredje, fjärde) och en tuffare (femte) som avslutas uppför The Black Mountain, 307 meter i en enda 5,2 kilometer lång slakmota. Den dagens tuffaste stigning kommer dock redan efter drygt 20 kilometer: Crwbin, 158 höjdmeter på 1,8 kilometer (snittlutning på 8,8 procent och maxlutning över tolv procent).
    Eurosport sänder varje dag – och åtminstone på måndagen visas hela etappen från start till mål (vilket är närmast unikt). 12.00 går starten, svensk tid, och Eurosport startar sändningen 11.55 (i Eurosport player, åtminstone).

    Årets tuffaste löpartävling i länet slutade med att inte en enda löpare kom till start. Den andra sommarupplagan (och tredje upplagan totalt) av Storstenshöjden 100 miles (eller Skogs-Ultra Storstenshöjden, SUS, som är det alternativa namnet den går under) hade tre deltagare anmälda, men alla tvingades kasta in handduken redan på förhand. Däremot gav sig sju löpare ut på halva distansen, 50 miles, över fyra varv på en extremt krävande 20-milesbana över till stora delar obanade marker och med mjukt underlag och massor av höjdmeter. Brommalöparna Johan Elvermåhr och Martin Westlund sprang ihop och var snabbast runt på 24 timmar och 30 minuter. En normal tid på 100 miles, men i den här terrängen krävs alltså det dubbla. Det är oklart om några fler tog sig runt, ytterligare två hade i varje fall gett sig ut på sista varvet i morse – örebroaren Linus Holmlund och Bahri Lindström från Fjugesta.

    Anders Kleist skulle ju springa ännu längre än så, hela Bergslagsleden, och låg 20 minuter före tidsschemat (för 33 timmar, vilket i sig skulle gett FKT med 5,5 timmar) när han begav sig ut på fjärde etappen, från Nyberget mot Uskavi, men tvingades några timmar senare kasta in handduken. ”Fick frossa och illamående, så fick bryta även denna gång”, skriver Kleist som förmodligen blev ett offer för värmen. Kleist gjorde ju ett försök på leden även 2020, men avbröt då mellan Svartå och Laxå. Anna Carlsson får därmed behålla rekordet på leden, 38 timmar och 27 minuter, under överskådlig tid.

    Många av löparna som sprang ultralånga SM i orientering i går stannade kvar och sprang en medeldistanstävling (Ösaträffen) i samma skogar utanför Edsbyn i dag – och då tog Tisaren-löparna gruvlig revansch. Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund, som i går var sjua, åtta och nia, slutade i dag i samma ordningen men som etta, tvåa och trea. Dessutom klämde klubbkompisen Lovisa Persson in sig på pallen, också hon trea eftersom hon gick i mål på samma sekund som Josefin (drygt fyra minuter bakom Svensson). Landslagslöparen Vilma von Krusenstierna fick nöja sig med en femteplats och gårdagens SM-guldmedaljör Moa Enmark var 21:a. Gårdagens skrällfemma Rasmus Pettersson, Djerf, vann också i dag, i äldsta juniorklassen.

    Kumlacyklisten Jacob Ahlsson och hans Motala AIF–Serneke–Allebike hade ingen lyckad dag i Falkenloppet. Rivalklubben CK Hymer satte upp starke spurtaren Hugo Forssell som tog hem segern i en klungspurt med ett 40-tal cyklister efter tre timmar och 13 varv på en tiokilometersbana, och Motalas spurtare Linus Kvist fick nöja sig med femteplatsen. Ahlsson rullade i mål som 56:a.

    Redan i går, lördag, sprangs det som numera sedan många år heter Karlstad stadslopp, men som förr i tiden gick under det finare namnet Götajoggen (friidrottsföreningen i Karlstad heter Göta). Örebroaren Wilhelm Bergentz – i fjol landslagsman både på banan, landsväg och terräng – passade, efter en hel del skadestrul, på att göra debut för nya klubben Hälle där. Han sprang in på ännu en 31-tid – i senaste årens tre lopp på landsvägsmilen har han gjort 31.17–31.25–31.34 och nu 31.43. Det kan ju se ut som om kurvan är på väg åt fel håll, men då ska man komma ihåg att Bergentz alltså är på väg tillbaka efter skador. Tiden räckte till en andraplats, elva sekunder bakom klubbkompisen Samuel Fitsumbrhan. KFUM Örebros Eric Westberg, som förbisso var anmäld för Stjerneskolan i den här tävlingen, blev femma på 34.06 (i debuten på landsvägsmilen, om man ska tro den officiella statistiken).

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Lech med sensationellt silver – och Tjernlund upp som trea i elitserien (trots medaljtorka i ultralång-SM)

    Jag spekulerade ju i att alla i den givna tättrion i Stockholm marathon inte skulle fullfölja loppet – och så blev det. Carolina Wikström, som låg tvåa, och Sanna Mustonen, som låg trea, klev båda av halvvägs – och det öppnade möjligheten för oväntade medaljörer. Men av länslöpare trodde jag ju mest på Fanny Schulstad och Liduina van Sitteren. Men i stället blev det Erica Lech, som jag nämnde lite på nåder, längst ned i blogginlägget, som fixade ett smått sensationellt SM-silver.
    I sin blott tredje mara under tre timmar slog örebroaren, som fyller 45 år om mindre än en månad, till med 2.46.08. Perset med över nio minuter är den bästa tiden en länslöpare någonsin presterat i Stockholm och tar henne till fjärdeplatsen på Närkebästalistan genom tiderna (bakom Schulstad, Josefin Gerdevåg och Mikaela Kemppi som presterat bättre tider ute i Europa). Jag pratade förstås med Lech efteråt, för en artikel ni kan läsa här.
    Liduina van Sitteren tappade till en åttondeplats i mål, på 2.50.07, efter sin friska öppning medan Schulstad höll ihop det till en sjundeplats på 2.49.35. Kollar man splittarna, tiderna på första respektive andra halvan, berättar en del: Lech hade halvorna 1.22.34/1.23.34 (tappade en minut), Schulstad 1.22.35/1.27.00 (tappade 4,5 minuter), van Sitteren 1.22.04/1.28.03 (tappade sex minuter).
    Hanna Lindholm tog SM-guldet på 2.36.39, etiopiska Tsige Haileslase vann loppet på 2.31.48. På herrsidan vann kenyanske Felix Kirwa på 2.11.08 och fick banrekordsbonus trots att det inte blev banrekord, efter att ha blivit visad fel av flaggvakterna och tappat två minuter, medan Hässelbys Samuel Russom tog SM-guldet på 2.15.39. Av länslöpare blev Andreas Ingberg 25:a i SM-klassen, Simon Karlsson 27:a och Gustaf Leonardsson 38:a, på 2.37.28, 2.39.46 respektive 2.41.28. Ingberg hade splittarna 1.16.34/1.20.54, Karlsson 1.17.34/1.22.12, Leonardsson 1.18.29/1.22.59. Trots tappet på drygt fyra minuter tog Ingberg ändå sex SM-placeringar på andra halvan, så många öppnade hårt.
    58-årige Sören Forsberg visade att gammal är äldst när han levererade splittarna 1.25.10/1.26.27 för 2.51.37 – och klättrade från 225:e till 106:e plats i herrklassen (i mål som 82:a svensk). Det gav en tredjeplats i M55, men före sig hade han tre som gjorde sitt första år i klassen medan Forsberg gör sitt sista. Nästa år springer han i M60 där segertiden i år var 3.02.08. Några veteranmedaljer delades dock inte ut i dag, det är Helsingborg marathon den 3 september som är veteran-SM i år. Även Julia Johnsson (3.17.55) och Elin Vinblad (3.21.17) klämde sig in på topp 100 av svenskar med 54:e respektive 61:a plats.

    Josefin Tjernlund kan ta sommarlov (nä, det kommer hon förstås inte göra, det är många roliga tävlingar framöver – men nästa elitseriedeltävling är först i mitten av september) som trea i elitserien i orientering, swedish league, efter att i dag ha slutat på nionde plats i ultralånga SM. Hela svenska VM-laget, liksom en del andra, avstod start uppe i Edsbyn, och därför fanns medaljförhoppningar på de tre–fyra topplöpare i Tisarens starka uppställning. Men Moa Enmark, Göteborg-Majorna, knep guldet sex sekunder före Tilda Östberg, Stora Tuna, och tio före Frida Vikström, Sundsvall. De tre gick loss tillsammans sista 40–50 minuterna av den 18,6 kilometer långa masstarten (fågelvägen) som tog över två timmar och 20 minuter att avverka, och hade 2,5 minuter på fjärdeplacerade Veronika Kalinina, IFK Lidingö. Andrea Svensson var med och drog i den absoluta täten i över 80 minuter, men tappade sedan kontakten, och då gick minuterna snabbt. I mål var hon 5,5 minuter bakom Enmark, på sjunde plats. Ellinor Tjernlund avancerade uppåt i listan och gick in som åtta, 10,5 minuter bakom täten, och hon hade sällskap av systern Josefin, som alltså tog niondeplatsen, under andra halvan av tävlingen. Lovisa Persson blev elva och Lilian Forsgren 15:e, 19 respektive 37 minuter efter på den utslagsgivande banan. På herrsidan blev Daniel Forsgren och Johan Aronsson 18:e och 21:a, 33 respektive 45 minuter bakom segrande Viktor Svensk (som vann närmast före brrorsan Joakim).
    I herrarnas äldre juniorklass, för 19- och 20-åringar, gick tre löpare ifrån i tät medan Tisarens JVM-uttagne sprintmästare Valter Pettersson och Djerfs Rasmus Pettersson var best of the rest med en fjärde- respektive femteplats, drygt två minuter bakom trion som anfördes av Isak Lundholm, Umeå OK.

    Trots konkurrensen från maran i Stockholm kom 61 löpare till start i Örebro parkrun, flest sedan april. Mesta ”vinnarna” genom tiderna – Start-duon Petra Hanaeus och Johan Ingjald – förbättrade sina siffror: Hanaeus var snabbast för 43:e gången (nu 20.43) och Ingjald för 31:a gången (19.35, fyra sekunder före Tommy Theoren). Redan på måndag löps nästa parkrun, ett specialarrangemang för nationaldagen. Det hölls senaste gången 2019 (två gånger covid-inställt), och då var Hanaeus och Kevin Henriksson snabbast av 102 startande.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Anfälts SM-mara-svit spricker – men Schulstad, van Sitteren och Lech outsiders till medalj (och nu startar Kleists rekordförsök på leden)

    Kan det bli SM-medalj till länet på Stockholm marathon i morgon? Ja, omöjligt är det absolut inte med både KFUM Örebros Fanny Schulstad (slog Närkerekord med 2.41.00 i Hamburg i april) och Örebro AIK:s Liduina van Sitteren (femma på maraton-SM 2020, näst bästa svenska i Göteborgsvarvet med 1.17.20 för två veckor sedan) i startlistan – även om det finns tre klart starkare namn i startlistan och kamp om fjärdeplatsen är en troligare utveckling så krävs det ”bara” att någon av topp tre inte kommer till start eller tvingas kliva av eller liknande. Större under har hänt.
    Sju kenyaner och tre etiopier förväntas anföra loppet, men där bakom finns bara Upsala IF:s Carolina Wikström (dubbla SM-guld, OS, VM och pers på 2.26.42), Högbys Hanna Lindholm (tre SM-medaljer och ett EM i maraton, pers på 2.28.59) och Hässelbys Sanna Mustonen (som bara gjort en mara, men den gick på 2.35.17) som har en givet högre högstanivå än de båda Örebrolöparna. van Sitteren har aldrig varit ute i Europa och sprungit maror och fått ut sin fulla potential, och har ett pers på 2.49.36 – alltså 8.36 sämre än Schulstad. Schulstad har å andra sidan aldrig riktigt tömt sig på halvmaran – där van Sitteren har ett pers som är drygt 1,5 minuter bättre än Schulstads (1.17.20 mot 1.18.51). van Sitteren var SM-femma både på halvmaraton och maraton 2020 medan Schulstads bästa SM-resultat är en sjätteplats, 23 sekunder bakom van Sitteren på SM-maran 2020.
    Som en kul outsider finns Örebro AIK:s Erica Lech, som ju tagit jättekliv senaste åren. och som spurtade i mål närmast före de två andra i Startmilen i april (35.39 på Lech, 35.43 på Schulstad, 35.45 på van Sitteren). Hon var dessutom åtta (sjunde bästa svenska) på Lidingöloppet i höstas. Men på maratondistansen är hon relativt oprövad – sedan ho nådde en högre nivå 2020 (persade med mer än fem minuter på halvmaran det året efter att ha lagt om träningen) så har hon bara gjort en mara – och det var för DM-guldet på den backiga banna i Nora i mars (2.55.55 som är värt väldigt mycket mer på en plattare banan). Hon har absolut inte gett upp kampen med de två andra på förhand, men maran kräver rutin (jaja, jag vet att Lech är 44 år, men ändå!).
    I startlistan i damernas SM-klass finns också superveteranen Marie Dasler, som ju äntligen gick under tre timmar i London och som lär leka hem guldet i K50.
    På herrsidan spricker Erik Anfälts svit av att vara topp tio i SM-klassen varje år sedan han fyllde 39 (2015). Han har placeringsraden 5–4–5–brons–9–10–10 (och dessförinnan ytterligare fyra topp 15-resultat i en elva år lång svit 2011–2021). Men nu är hälen, som stört Anfält en längre tid, helt enkelt för trälig, och han har tvingats kasta in handduken, meddelar han på instagram.
    Länslöparna i SM-klass är därför Örebro AIK:s Andreas Ingberg (pers med finfina 2.31.36 8 Hamburg – som gör honom till 17:e bästa länslöpare genom tiderna) och Gustaf Leonardsson (som persade med 2.36.27 i den märkliga maran i Säter för en månad sedan, där han skulle springa halvmara men missade vändningen) och Tisdagsklubbens Simon Karlsson (som gjorde 2.38.20, pers med sex sekunder, i Köpenhamn för tre veckor sedan).

    8.00 i morgon bitti startar Anders Kleist sin jakt på Anna Carlsson FKT, fastest known time, på Bergslagsleden. Tiden att slå över de 28 mil, med 5 000 höjdmeter och en hel del teknisk stig, är 38 timmar och 27 minuter (herrekordet är Lars Drageryds 43.58). Kleist har lagt upp ett tidsschema för att fullständigt krossa rekordet och gå in på 33 timmar (målgång i Stenkällegården 17.00 på söndagen).
    41-årige Kleist, som kommer från Krokek i Kolmården (strax utanför Norrköping), har två SM-brons i halvmaraton från 2012 och 2015 (pers på 1.05.20) och skrev i fjol historia genom att bli den första officiella svenska mästaren i ultratrail (i år fick han nöja sig med en andraplats bakom Patrik Lindegårdh efter att ha väggat), men han har också en hel del meriter från fjällmaraton-tävlingar. Kleist gjorde ett försök på Bergslagsleden 19–20 september 2020, men bröt då efter 21 mil (i Sixtorp, efter at ha startat i ett fruktansvärt tempo med A-mål just på 33 timmar och B-målet på 36 – han låg när han klev av 26 minuter före planen för 33 timmar).

    , , , , , ,

  • Regborn och Gustafsson till orienterings-VM – men det återstår att se vilka distanser de får springa (och årets Kilsbergen trailrun blir det sista)

    Det blir dubbelt Örebro i orienterings-VM i Danmark om tre veckor – trots att dubble världsmästaren Jerker Lysell inte lyckades lösa en plats. För vid sidan om Martin Regborn, som var given i truppen till sitt sjunde VM, så kommer Jonatan Gustafsson att få göra VM-debut. Det meddelade Svenska orienteringsförbundet på tisdagen. I varje fall kommer han att få göra debut i VM-truppen, för vilka som verkligen kommer bli uttagna och få springa respektive distans nämns inte i pressmeddelandet – och faktum är att Sverige tagit ut sju herrar trots att det finns betydligt färre platser till respektive distans.
    VM inleds med sprintstafett i Kolding söndagen den 26 juni, och där finns förstås bara två herrplatser (Gustav Bergman och Emil Svensk tog platserna när Sverige tog VM-guld och EM-silver i fjol, men både Max Peter Bejmer och Martin Regborn är spekulanter på Svensks plats; Bejmer fick den i världscupen i söndags men Regborn och Svensk var med och sprang hem segern för andralaget den gången). Tisdagen den 28 juni är det knockoutsprint i Frederica, vilket är Gustafssons bästa disciplin. Sverige har dock bara tre platser – och de fyra ovan nämnda plus August Mollén (som var på världscuppallen i disciplinen i lördags) och Isac von Krustenstierna (om han är hel) finns också med i snacket. Torsdagen den 30 juni avslutas sedan VM med individuell, traditionell, sprint och där har Svensk, som regerande Europamästare, och von Krustenstierna, som regerande världsmästare, friplatser – vilket innebär att Regborn, Gustafsson, Bergman, Mollén och Bejmer gör upp om tre platser. Det är förstås Gustafssons största möjlighet att få göra VM-debut.
    – Truppen är jättestark och vi ser verkligen fram emot det här mästerskapet. Vi har gott om medaljchanser på alla distanser. Är man med i det här svenska laget så är man en medaljkandidat, säger förbundskapten Kalle Dalin till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    På damsidan var det ju till slut inte riktigt nära att någon av länslöparna skulle ta sig till VM – Andrea Svensson, som sprungit så starkt i skogen i vår, fanns med som reserv till världscupen i Borås, men fick inte chansen – och därmed försvann också möjligheten att springa till sig en VM-plats.
    Men med en trupp bestående av Tove Alexandersson, Hanna Lundberg, Karolin Ohlsson, Lina Strand, Sara Hagström och Emma Bjessmo är ju damsidan starkare än herrsidan för svensk del.
    De flesta av de svenska löparna – bland annat Regborn, jag har inte riktigt koll på Gustafsson, kommer nu åka ned till Danmark för läger tillsammans med de danska och finska landslagen fredag–lördag.
    – På söndag springer vi danska mästerskapen och sedan deras mästerskapsstafett på måndag. Sedan åker de flesta hem, men några som inte sprungit så mycket i Danmark stannar kvar och hakar på lite olika konstellationer för att få känna på mer av dansk sprintorientering, säger Dalin till förbundets sida.

    Årets upplaga av Kilsbergen trailrun blir inte bara den tolfte i ordningen – utan också den sista. Det meddelade arrangörerna i AH Event på sociala medier tidigare i veckan. Det 14 kilometer långa loppet, som går från Ånnaboda till Suttarboda och tillbaka igen, först på Bergslagsleden och sedan på den blåmarkerade rundslinge-stigen och så över Storstenshöjden och runt sjön, startade förvisso några år efter Munkastigen trailrun, men var tävlingen som verkligen satte traillöpningen på kartan i länet. Jag är fortfarande besviken på mig själv att jag bommade den första upplagan (jag stirrar lystet på den gula funktionströjan som löparna fick det året, varje gång jag ser en!), men 2012 gjorde jag min första start och sedan har loppet blivit kvar i hjärtat.
    Filip Dahlgrens 54.48 är tiden att slå den 3 september för den som vill ha med sig banrekordet in i evigheten. På damsidan är det lite svårare att säga vilken tid som egentligen ska räknas – Karin Sennvall Forsbergs 56.57 från premiäråret 2011 är den snabbaste, men då var loppet något kortare (startplatsen och den inledande slingan runt sjön har skiftat genom åren). Kristina Robertos 1.03.25 från 2013 kom på en bana som är mer jämförbar med de som har använts senare (där man startat med nästan ett helt varv runt Södra Ånnabosjön i stället för bara en liten snutt). Den i mina ögon allra mest prestigefyllda tiden är dock 4.01 – Mattias Nätterlunds rekordnotering från 2016 i backpristävlingen, från stämplingen i botten av Storstenshöjdens södra (före detta) slalombacke upp till Storstenen. Den kommer bli ytterligt svår att ta.
    2016–2019 ingick loppet i långloppscupen, men det gör det inte i år. 2014–2017 avgjordes loppet samma dag, och med gemensamt målområde, som Bergslagsleden ultra, men sedan valde arrangörerna att lägga loppen på olika datum för att inte stjäla deltagare av varandra.

    , , , , , ,