• Sörbyskogen svartare – Örebros senast löptävling (och Pettersson följde upp SM-silver med DM-silver)

    Gänget bakom Sommarro snabbare och Rynningeviken längre (Mats Jansson, Cecilia Jenslin, Anna Nilsson och Mattias Nilsson, om jag förstått saken rätt) slår nu till med ännu ett lopp inom loppet av ett år: På fredagen släpptes nyheten att den första upplagan av Sörbyskogen svartare kommer att äga rum den 28 januari. Tävlingen går, som namnet antyder, i Sörbyskogen, på en trekilometersslinga med start och mål vid Café Skogen. Huvuddistansen är sex timmar, där trekilometaren ska löpas tolv gånger, med start varje halvtimme. De första elva gångerna behöver man bara ta sig runt inom tidsgränsen (till nästa start, 30 minuter senare), men den tolfte gången är det först i mål som vinner. Tävlingen startar 13.00 och har följaktligen sista start 18.30 (och solen går ned 16.06 den dagen, så det kommer vara ”mörkare” på slutet …).
    Det arrangeras även två kortare distanser (fyra och åtta varv) och barnlopp.
    Det mest utslagsgivande blir nog hur vädret kommer att vara i slutet av januari – snö, is, massor av minusgrader eller i stället vårkänslor? Det kan bli precis vad som helst, förstås. Oavsett är ett lopp i januari ett välkommet tillskott eftersom det annars uteslutande arrangeras inomhustävlingar den årstiden.

    Förra veckan gjorde Karlskogaorienteraren Rasmus Pettersson succé – först blev han uttagen till sitt första landslagsuppdrag (Europacupen för juniorer som avgörs i Tyskland nästa helg), sedan tog han sin första SM-medalj (silver i medeldistans i H20-klassen). Den här fredagskvällen fixade han ett nytt silver, nu i seniorklass, i Värmlands natt-DM i skogarna utanför Forshaga. Kils Viktor Skoog blev för svår, men Pettersson var tvåa bakom honom (drygt fyra minuter efter, men å andra sidan drygt tre minuter före trean, Djerf-klubbkompisen Per Jansson som tog DM-bronset). Guld till Djerf blev det däremot i damklassen, där Elin Lindberg var den ende som kom i mål (Tyrs Elin Lundkvist bröt, ingen annan kom till start). Karlskogaklubben fick också med guld i damernas juniorklass och silver i killarnas äldsta ungdomsklass genom syskonparet Ellen och Edvard Pelander.
    Tävlingen ingår som den första av tre i Värmlandstrippeln, som på lördagen fortsätter med en medeldistans och på söndagen avslutas med långdistans-DM (Pettersson står över lördagens tävling men springer söndagens).
    I helgen avgörs också KFUM-träffen ute i Klockhammar med många starka namn i startlistorna både i lördagens långdistans (Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Jerker Lysell, Quentin Rauturier, Jonas Andersson, Erik Berzell) och söndagens medeldistans (Lovisa Persson, Karin E Gustafsson, Nina Hallor, systrarna Korkeakoski, Jerker Lysell, Filip Dahlgren, Jonas Andersson).

  • Lech och Arvidsson (som ännu inte vunnit långloppscupen, matematiskt) jagar ny succé på Lidingö – här är namnen att hålla koll på

    I morgon inleds Lidingöloppshelgen med några deltagarmässigt mindre tävlingar, och på lördag brakar det loss med 30- och 15-kilometersdistanserna (och junior- och veteranlopp), och på söndag är det dags för tiokilometersdistansen. Överlägset mest intressanta namnet är så klart Erica Lech som var tvåa pandemiåret 2020 på 2.05.41 och åtta i fjol på 2.08.47, och har ett starkt löparår bakom sig med SM-silver i Stockholm marathon (på perset 2.46.08) och svenskt veteranrekord i D45 över tio kilometer landsväg (35.16 i Örebro AIK:s öppna klubbmästerskap).
    Men i startlistan finns också Fanny Schulstad (bara en vecka efter pers-halvmaran i Köpenhamn som hon inte var helt nöjd med; Lidingöloppet har hon inte sprungit sedan 2018 då hon gjorde 2.12.40), Liduina van Sitteren (som persade på halvmaran i Göteborgsvarvet – 1.17.20 – men som tävlat sparsamt under andra halvan av säsongen; hon gjorde 2.07.21 för en 15:e-plats på Lidingö 2019), Hagabys orienteringsduo Benita Månsson och Elin Vinblad (Vinblad har gjort 2.24 två gånger och som bäst varit 35:a) och Karlslunds långloppsskidåkare Olivia Hansson (som tog SM-silver i rullskidor förra helgen och nu gör debut på Lidingö). På herrsidan gör Erik Anfält (som var fyra i Ultravasan, med stigande form, och som 2015 var 13:e på Lidingö med 1.46) en intressant start (hans första sedan 2019), men favoritskapet bland länsgubbarna får ändå Per Arvidsson (18:e på 1.48 i fjol) bära även i år. I övrigt märks Andreas Ingberg (82:a på 1.57 2019), Anton Öhman (som gjort 33 minuter på milen i år men aldrig gjort något seriöst försök på Lidingö), Jakob Nilsson (som mig veterligt inte gjort en enda löpartävling i år, men som haft hög kapacitet och som gjorde 2.02 på Lidingö för elva år sen) och Martin Duberg (som bör kunna Lidingö-persa rejält, har tidigare som bäst sprungit på 2.13), och kanske ska namn som Jimmy Axelsson, Björn Eriksson och Elias Zika också nämnas. Ella Laine, Lucas Asplund och Hugo Örn springer i juniorklasserna.
    Adderar vi utflyttade länslöpare märks Louise Wiker (som springer 15-kilometersloppet där hon var tia på 57.36 2020) – och att Linus Rosdal inte kommer till start.

    I förbifarten i blogginlägget om Tarstaborgsrundan i lördags så skrev jag att Per Arvidsson säkrade segern i långloppscupen redan helgen innan, med sin seger i Norasjön runt. Att jag bommade det då, och att det bara blev en bisats i söndags, berodde förstås på att det varit så väntat. Arvidsson har dominerat cupen inte bara i år utan varje år sedan 2018 och vunnit med minst 15 poängs marginal varje gång.
    Men det visar sig, när jag nu räknar efter, att jag faktiskt hade räknat fel. Anton Öhman, som ligger tvåa i cupen, har fortfarande en teoretisk chans att ta sig förbi Arvidsson med en poängs marginal. Om Öhman vinner de sex tävlingar som återstår samtidigt som Arvidsson inte blir bättre än tvåa i någon av DM-tävlingarna (halvmaraton i Åstadsloppet och lång terräng i Vretstorp) så kommer Öhman sluta säsongen på 67 poäng mot de 66 som Arvidsson redan samlat. Men cupen kan avgöras redan nästa helg: Om Öhman inte vinner kan han som mest nå 66 poäng, men han har ingen chans att nå Arvidssons tio segrar, som är särskiljande om båda hamnar på samma poäng. På papperet ser Öhman ut att ha ett rejält grepp om andraplats i cupen eftersom han är 19 poäng före Oskar Hansson och 20 före Andreas Ingberg, men det kan svänga snabbt om löparna där bakom springer fler lopp under hösten (Hansson och Ingberg har bara räknat poäng från fem av maximalt tio tävlingar och skulle, om de dubblar sin poängskörd, vara förbi Öhman).
    Men vill man ha riktig spänning ska man gå till damsidan, där Marie Dasler (42 poäng från nio tävlingar) toppar före Petra Hanaeus (37 poäng, två segrar från åtta tävlingar), Therese Persson (37 poäng, en seger från tio tävlingar), Erica Lech (33 poäng från fem tävlingar) och regerande mästaren Liduina van Sitteren (26 poäng från fyra tävlingar). Dasler och Hanaeus är neck-to-neck om de samlar in de saknade tävlingarna (Dasler får räkna en till, Hanaeus två) medan Persson lär få svårt att nå ikapp. Men det riktigt intressanta är om Lech och van Sitteren, som har en betydligt högre kapacitet än övriga, börjar springa fler tävlingar.
    Tävlingarna som är, förutom Hostruset, också Åstadsloppet (halvmaraton-DM), långa terräng-DM, Wadköpingslöpet, Kilsbergsleden och Lucialoppet.

    Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
    1999:
    Helene Nilsson/Johan Stunz.
    2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
    2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
    2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
    2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
    2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
    2005: Karin Sennvall (numera Sennvall Forsberg)/Mathias Lidson.
    2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
    2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
    2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
    2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
    2010: Karin Sennvall (nu Sennvall Forsberg)/Erik Anfält.
    2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
    2012: Erica Lech/Erik Anfält.
    2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
    2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
    2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
    2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
    2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
    2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
    2019: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
    2020: Inställd på grund av coronapandemin (Liduina van Sitteren och Per Arvidsson samlade flest poäng i deltävlingarna som blev av)
    2021: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
    2022: Inte klart.

    Flest totalsegerar: Åsa Höög (sex), Mikaela Kemppi (fem, alla i rad), Erik Anfält (fem), Peter Wiker (fyra), Liduina van Sitteren (tre och flest poäng under pandemiåret), Per Arvidsson (tre och flest poäng under pandemiåret).

  • Cykelfest i länet nästa helg – och ungdomen slog veteranen i mästarmötet i Linde

    Nästa helg blir det – lite oväntat nog, kanske – cykelfest i länet. På lördagen, den 1 oktober, avgörs den andra upplagan av Bergslagen bike race, en 95 kilometer lång gravel-tävling. ”Gravel” är helt enkelt cykling på grusvägar, med för ändamålet anpassade cyklar (och framför allt däck), som blivit alltmer populär de senaste åren (delvis på mountainbikens bekostnad, kan man tänka när en tävling som Bergslagsloppet tvingats ställa in). Bergslagen bike race har förvisso start och mål i Dalarna, i Säfsen, men huvuddelen av banan går på vår sida länsgränsen, på grusvägar i Hällefors kommun. Det är strikt sett ingen tävling – det tas, precis som i Vätternrundan, inga tider – men först i mål är ändå först i mål och dessutom kommer det delas ut priser till de som är snabbast på tre Strava-segment längs vägen, varav två (”Långa sega backen upp mot Sandsjön” och ”High speed segment” i skogarna norr om Hällefors).
    Dagen därpå, söndagen den 2 oktober, avgörs den (tredje? fjärde?) upplagan av Svartåtrampet (den första gick i varje fall 2018), en mountainbike-träningstävling som däremot har tidtagning. Den går på den Bergslagen cycling-sträckan Sirsjön runt med start och mål vid Hyttvallen i Svartå. 21 kilometer ”blandad stig och grusväg, kortare asfaltstransport, stigpartierna är av karaktär lättåkta till medelsvåra”.

    Vem är bäst av en nybliven svensk veteranmästare och en nybliven svensk ungdomsmästare? Svaret gavs i Lindesbergs västra utkanter på tisdagskvällen, när Lindebygdens OK arrangerade en träningsorientering med nyblivna veteranmästaren Per Eklöf, dubble ungdomsmästaren Axel Thybeck och 47 statister (nåja …). Veteranen Eklöf var i ledningen stora delar av banan, men gjorde två krokar till de båda sista kontrollerna och tappade en 35-sekundersledning och var 2.10 bakom svenske H15-kungen Thybeck i mål. Simon Marklund var tredje snabbast men nästan sex minuter bakom, 20 sekunder före Therese Korkeakoski som var bästa dam.

  • En första titt på kalendern 2023, banan spikad för långa terräng-DM och klubbmästare korade

    Vi är fortfarande inte inne i årets sista kvartal, men redan börjar kalendern för nästa säsong att ta form. I söndags släppte både Bergslagsleden ultra och Sommarro snabbare sina datum för 2023, och de kör båda vidare med samma datum som i år: Tredje lördagen i september respektive andra lördagen i maj. Bergslagsleden ultra – den 45, 65 eller 82 kilometer långa tävlingen som nästa år firar tioårsjubileum – avgörs således den 16 september medan Sommarro snabbare – ett frontyardinspirerat lopp där en 2,6 kilometer lång slinga ska löpas snabbare och snabbare för varje varv – går av stapeln den 13 maj.
    Även i orienteringen har det börjat trilla in datum för 2023: Det blir Boforsloppet och Letälvsträffen 22–23 april, Tisarträffen 29–30 april, Närkekvartetten 13–14 maj och 26–27 augusti, DM i sprint och sprintstafett i Kumla den 10 juni, medel- och långdistans-DM arrangeras av KFUM Örebro 2–3 september, natt-DM avgörs i Hällefors (!) den 22 oktober och stafett-DM i Almbys regi den 24 september.

    Men året är långt ifrån över, och först häromdagen kom detaljerad information om årets långa terräng-DM. Arrangerande Vretstorps IF har under året rekat en fullång tiokilometersbana uppe vid Gallabergssjön, men har i slutändan beslutat sig för att köra tävlingen över två varv på en femkilometersloop med start och mål vid folkparken (där korta terräng-DM avgjordes i fjol och förfjol) som delvis utnyttjar elljusspåret. Tävlingen avgörs den 29 oktober, och på schemat står förutom DM också veteran-DM. Alltihop för hela det sedan årsskiftet nya distriktet södra Svealand.

    På tal om orientering finns några småtävlingar från senaste veckan som jag inte gett någon uppmärksamhet:
    ** Den lite annorlunda tävlingen Dubbelfajten avgjordes i Nora i lördags. Det är en hybrid av tvåmannatävling, där lagdeltagarna först springer varsin stafettsträcka i sprint och sedan tillsammans ger sig ut på en patrullorientering över långdistans. Den är primärt för ungdomslag, och Lindebygdens Axel Thybeck följde upp sina USM-guld från förra helgen med nytt guld ihop med Viggo Holmberg i den äldsta pojkklassen (H16), näst före arrangörsklubben Milans Fabian Larsson och Edvin Lindh. Karlstadsklubben OK Tyrs lag vann på flicksidan, före hemmaklubbens Cecilia Eriksson och Wilma Wikström.
    ** Tisaren hade klubbmästerskap över medeldistans förra tisdagen, tre dagar före SM-kvalet på samma distans. EM-löparen Ellinor Tjernlund, som sedermera hade en tung helg i Dalarna, vann 2,5 minuter före systern Josefin Tjernlund (som det gick betydligt bättre för på SM) med Lovisa Persson på tredjeplatsen. Simon Sanderi – ett namn jag har rätt dålig koll på, men visst har han tävlat för Hagaby tidigare? – tog ett överraskande guld på herrsidan före Mikael Pihel och Martin Sand (men Erik Berzell, som springer för Järla, var åtta minuter snabbare än Sanderi, utom tävlan).
    ** Garphyttans IF, länets mest livskraftiga mountainbikeorienterings-förening, arrangerade klubbmästerskap i lördags. Rasmus Doering tog guldet på herrsidan, medan inga damer från klubben kom till start på KM-distansen. KFUM Örebros Anna Janegren och Anders Kallin var snabbast i tävlingen.

  • Racerapport: Bergslagsleden ultra 2022

    I fjol var lätt inledningsvis. Sedan trögt. Sedan väggen. Sedan någon typ av runners high på andra sidan och en tredjeplats jag var osnyggt nöjd med. Årets Bergslagsleden ultra var en helt annan upplevelse. Det var egentligen bara i de sista riktiga motluten som det var drygt (och då valde jag att slå av lite på takten), annars kunde jag stå på rätt bra hela vägen. Bättre disposition. Bättre upplevelse. Och en andraplats.
    Men, vi ska ta det från rätt ända. Bergslagsleden ultra har förvisso alltid (det här var nionde upplagan, jag har varit anmäld till alla men missat ett på grund av förkylning och brutit ett på grund av magrasens magras) varit mitt favoritlopp, men i år var det dessutom mitt enda mållopp (efter att jag dubbelbokat mig och missat sedermera inställda The Hill marathons), så jag var lite extra laddad, 364 dagar efter senaste urladdningen. Jag hade ett bra träningsår bakom mig, helt utan skador fram till tre dagar före loppet då jag dunkade vänsterfotens inre fotknöl i en sten. Kunde knappt gå dagen före loppet, men provade att jogga lite och det gjorde inte ondare. Bestämde mig för att starta, men ta det lugnt och eventuellt byta ned mig till någon av de kortare distanserna (45 eller 65 kilometer) i stället för att fullfölja 82-kilometersloppet.
    Jag hade läst startlistan inför loppet noga och siktade på en andraplats bakom Alfons Enell, en ultralöpningssensation från Tranås som 17 år gammal i fjol kom tvåa bakom Jonathan Kandelin här på leden och som sedan dess fyllt 18 och sprungit över 80 kilometer i ett sextimmarslopp (alltså en bra bit över min egen kapacitet). Enell, cool i sin stråhatt, visade sig dock ha dragits med förkylning, och tog det lugnt och lade sig bakom mig och släppte. Men många andra dunkade på. Fattade inte det i början, men när jag kom ned till Bergslagsledens för året nya etappmål i Lekhyttan (en omdragning som gjort leden 900 meter kortare, och de tre loppdistanserna 1 800 meter kortare) var jag bara femte man som fortsatte mot Stenbäcken och Sixtorp (i Lekhyttan vänder de som ska springa 45:an). Foten kändes ungefär som efter start, varken bättre eller sämre, lite jämn smärta på varje steg, men jag var fräsch i övrigt och fortsatte. Tog en naproxen och en alvedon och åt kall korv-risgrynsgröt uppför backen mot Lekhytteklint (det var min enda energi för dagen, utöver 40 gram choklad och sportdryck som jag drog i mig nästan tre liter av).
    Hade ingen aning om tiden fram, utan sprang mest och väntade på när Alfons skulle komma ikapp (i det läget trodde jag bara han startat långsamt, visste inget om hans förkylning). Tänkte att de som ligger där framme nog är löpare i 65-kilometersklassen, eftersom jag inte hittat några riktigt snabba på långa loppets lista.
    Men döm om min förvåning när jag passerade Stenbäcken och fortsatte mot 65-kilometersvändningen vid Lillsjöstrand och jag fortfarande inte mött en enda löpare. Björn Tikkanen stod i depån där, och eftersom jag inte stannade i depåerna (mamma och pappa langade sportdryck längs vägen) så drog jag förbi. Halvvägs mellan vindkraftverken och Sixtorp började jag skymta Magnus Anundsson, Borensbergs-löparen som jagade mig som en vinthund hela vägen i mål i fjol (jag blev trea, han fyra), som med jämna mellanrum stretchade kramp. När vi kom ihop var det han som drev upp tempot, när krampen inte slog till. Sedan fick jag en lucka, innan han kom ikapp igen och drog. På den korta lilla stigen bakom torpet, 1,5 kilometer från Sixtorp, mötte vi ledaren Clarens Olsson, från Karlstad, och i skogen 700–800 meter från Sixtorp också örebroaren Simon Janjam. Olsson såg ansträngd ut, svettig och flåsig, medan Janjam bara utstrålade styrka. Olsson skulle nog få svårt att hålla undan, tänkte jag.
    Nere i vändningen, där man skulle riva ut en sida ur Scott Jurek-boken ”Spring och ät” (en passande titel i ultralöpningssammanhang) som korresponderade mot ens startnummer (på sant Barkley-manér, alltså) fick jag en ny flaska sportdryck, och så bar det av norrut igen. Vid det här laget kände jag bara av foten i löpbara nedförsbackar, men i övrigt var smärtan bort-medicinerad. Magnus vände sekunder efter mig och Alfons och Björn kom in i sällskap precis när jag gav mig iväg igen, och bara några hundra meter senare mötte jag ännu en kille. Jag var fräsch i kroppen och började ta ut lite mer kraft ur kroppen för att hålla tempot upp. Försökte driva på, vara medveten om varje steg, röra mig med syfte. Enda tanken var att försöka hålla tredjeplatsen, jag kände mig jagad men inte stressad (tänkte på Rune Larssons gamla visdomsord om att ”älska kampen”). Dessutom hade jag vänt på en tid, just under 4.20, som gjorde en målgång under nio timmar möjlig.
    Mötte ytterligare en kille strax efter vändningen och två på kullen med vindkraftverken fyra kilometer norr om Sixtorp, men sedan inga fler. Alla damer som hade startat på 82:an hade vänt och bytt ned till 65:an. Jag fick börja gå i de brantaste motluten, inte av energislut utan för att jag slarvat med backträningen i år och helt enkelt var trött i musklerna. Kunde fortfarande löpa i fem-tempo på grusvägen. Lämnade min boksida till Stefan Sager i Lillsjöstrand-depån och fick en ny flaska sportdryck vid Stenbäcken. Frågade inte hur långt det var fram, bad om en bak-tid i stället.
    Kunde hålla någon sorts löpsteg uppför den långa grusvägsbacken på vägen tillbaka mot Lekhytteklint och kom om en amerikan vid det stora myrstackarna i skogen. Tjoade. Fick mer sportdryck (och lite blåbärssoppa) på vägen ned mot Lekhyttan, och pappa sa det passerat en kille bara några minuter senare som ”såg ut som om han sprungit långa”. ”Inte en chans”, tänkte jag som bara kände mig jagad (även om jag nu fått höra att Alfons tvingats bryta – riktigt tråkigt, för att ta stryk av en sån kille hade jag inte haft några problem alls med), men nere vid energibordet stod Janjam och fyllde på. Han blev nog lite stressad av att jag bara sprang förbi med highfives till hejaklacken och ett hej till funktionärerna, för han skyndade sig iväg direkt och försökte rygga på asfalten, men jag drog på lite extra både där och uppför starten på ”Brännmyrbacken”, som ledens nya sträckning upp mot Stora Tväggelåten döpts till. Här började energin rinna ur mig, men jag delade upp vägen som var kvar i små, små segment (jag kan i princip varje sväng i huvudet efter många turer på leden) och försökte mata på. Det var lite lerigt, men härligt. Vädret var perfekt hela dagen, för övrigt. Tio-tolv grader och höstsol med växlande molnighet.
    Kom ikapp glada Amanda Brunosson, som hälsade att avståndet framåt var stort. ”Det var länge sedan ledaren kom förbi, men vi blir tvåa du och jag”, sa hon som knep andraplatsen på 65 kilometer.
    Nere vid nationalparkens parkering fick jag sista flaskan sportdryck för dagen och bad om en baktid till Janjam, men när jag kom upp till Suttarboda (i backen dit blev det inte många löpsteg) fick jag höra att det var minst en kvart bak. Längre än så hade min support inte vågat stanna och ta tid för att själva hinna upp med bilen.
    Ingen rapport om avståndet framåt, och jag bestämde mig för att inte springa ihjäl mig de sista sju kilometerna (och riskera att bli onödigt sliten framåt) utan att njuta av den underbara dagen i skogen. Det gjorde jag. Gick stora delar av de två backarna vid Falkasjön och joggade sedan in i mål på 8.54.37. En tid jag är sjukt nöjd med. Första halvan på knappt 4.20 gör andra halvan på 4.35 – och att bara tappa 15 minuter (typ 22 sekunder per kilometer), när man börjar bli seg och gå i backarna och det är runt hundra höjdmeter mer på andra halvan, är jag väldigt nöjd med. Väldisponerat.
    Men det blev ändå ett styng av besvikelse när jag fick höra att Olsson bara hade varit sex minuter före mig i mål (han vann på 8.48.36). Jag menar, jag hade ju tagit det lugnt sista biten. Hade det funnits sex minuter till att ta, någonstans? Hade jag sumpat en segerchans? Nej, det där kunde jag slå bort. Det var bara de sista sju kilometerna jag slog av lite, fram tills dess hade jag känt mig jagad. Och för att ordna en spurtduell hade jag då alltså nästan behövt springa en minut snabbare per kilometer: Och förutom dubbla Falkabergskilometern (8.46) snittade jag runt 6.30 den där biten. Det hade inte funnits 5.30 i benen på den stigen vid det laget. I stället kan jag återgå till att vara jättenöjd med prestation, med andraplatsen, med att hav varit 43 minuter snabbare än i fjol (även om banan var 1,8 kilometer kortare i år). Och med att ha disponerat fint och tagit in så mycket – Stravas flyby-funktion visar att Olsson var nästan 23 minuter före mig tillbaka till Lillsjöstrand (49 kilometer in i loppet) men att jag sedan plockade ikapp 17. Hade loppet varit en mil till, så … Men då hade förstås båda disponerat krafterna annorlunda.
    Nej, både jag och Olsson kan vara mycket nöjda med våra lopp, och stort grattis till segern! Janjam var till slut 21 minuter (på sekunden!) bakom i mål, ovetandes om att Björn jagade och till slut bara var 69 sekunder ifrån att nå ikapp. Anundsson tvingades bryta med sin kramp, men Thomas Östlundh (en av dem jag mötte efter Sixtorp) tog sig i mål på 10.25 som femte och siste man på långa distansen.
    Foten höll och blev inte värre, ens när medikamenterna gick ur kroppen. Jag persade stort, jag fick en pallplats igen. Jag fick målgångsöl (perfekt för att tvätta ur smaken av tre liter sportdryck ur käften) och det godaste kaffet jag drucket på länge. Och matlåda och medalj och kärlek. Bergslagsleden ultra är världens bästa lopp, det är jag helt säker på. Nästa år är det tioårsjubileum. 362 dagar kvar. Bara att börja ladda!
    Tack till mamma och pappa för suveränt supportjobb (utan er hade det inte gått att springa så fort), till alla som kom och hejade längs vägen och till arrangörerna för ett topplopp!

    Brännmyr på väg nedför Brännmyrbacken. Foto: Andreas Andersson

    Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racerapporter):
    Stockholm marathon 2009: 4.23.48
    Lidingöloppet 2010: 2.56.03
    Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53
    Skåla opp 2013: 1.48.35
    Mont blanc marathon 2014: 5.11.55 (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
    Sweden skyrace 24 2014: 8.14 
    Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37
    Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer)
    Tromsø skyrace 2015: 11.21.17
    Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56Bergslagsleden ultra 2015: 5.07.06
    Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer)
    Bergslagsleden ultra 2016: 5.28.11
    Borås 6-timmars 2016: 56 346 meter
    Örebro backyard ultra 2017: 24 varv/timmar (160,9 kilometer)
    The Hill marathons 2017: 9.42
    Niesen treppen lauf 2018: 1.30.14
    Lurs backyard ultra 2018: 25 varv/timmar (167,64 kilometer)
    Ultravasan 2018: 8.12.11
    Bergslagsleden ultra 2018: DNF
    Växjö marathon 2018: 3.04.36
    Aktivitus trail race 2019: DNF
    Örebro backyard ultra 2019: 22 varv/timmar (147,53 kilometer)
    Swedish alpine ultra 2019: 13.24.17
    Säfsen sommarbackyard 2019: 28 varv/timmar (187,77 kilometer)
    The Hill marathons 2019: 17.01.00
    Bergslagsleden ultra 2019: 4.37.04
    The Hill marathons 2020: DNF
    Bergslagsleden ultra 2020: 4.20.19
    Örebro 24h 2020: 184 519 meter
    The Hill marathons 2021: DNF 100 miles (14.00 på 50 miles)
    Swedish alpine ultra 2021: 14.39
    Bergslagsleden ultra 2021 (ny bana, 84 kilometer): 9.37.58
    Bergslagsleden ultra 2022: 8.54.37
    Kommande mållopp:
    Bergslagsleden ultra 2023

  • Ny skrälljuniormedalj, Jansson blev totalfyra i världscupen, Schulstad och Rosdal persade och Dasler upp i topp i cupen (plus mycket mer!)

    Det var – kanske ännu mer överraskande än i går – juniorerna som slog till på orienterings-SM i dag också, när det vankades stafetter. Överraskande eftersom länets två vassaste så här långt i år, Tisarens Valter Pettersson och Fredrik Glännefors, ju missade SM-helgen i Grönklitt på grund av sjukdom. I går var det Djerfs Rasmus Pettersson som slog till med ett silver, i dag följde KFUM Örebros tjejer upp med ett brons i D20-klassen. Karin Lindgren växlade som sexa efter förstasträckan (ihop med femteplacerade Västervik, knappt två minuter från täten). Lovisa Gustafsson sprang om just Västervik, Huskvarnas tredjelag och Tolered-Utby (men fick se Huskvarnas andralag gå förbi) och skickade ut Johanna Berg som trea, och hon häktade av Emma Ling (som gick i samma klass som Rasmus och Valter på Alléskolan) i Huskvarnas andralag och säkrade bronset med minutmarginal. Fram till Södertälje-Nykvarn på andraplatsen var det drygt en minut medan mästarna Huskvarna var drygt 14 minuter före.
    På seniorsidan hade Ellinor Tjernlund, som ju bommade finalen på medeldistans-SM efter ett tufft kval i fredags men vann B-finalen i går, en ny tung dag och tappade 22 minuter på andrasträckan för Tisaren. Det kostade trots allt ”bara” nio placeringar (systern Josefin Tjernlund skickade ut henne som trea, minuten från täten) och Andrea Svensson kunde springa in sju av dem på sistasträckan för en femteplats (Tisaren har därmed placeringsraden 4–3–4–5 i de fyra senaste stafett-SM-loppen på damsidan – grymt starkt). Segrande IFK Göteborg var 26 minuter före, men det var trots allt mindre än fyra minuter upp till medalj.
    På herrsidan var Hagaby best of the rest bakom de fem lagen som var i medaljkampen. Jakob Wallenhammar var 33:a på förstasträckan men Filip Dahlgren och Martin Regborn sprang upp laget 19 respektive åtta placeringar för en sjätteplats i mål. Örebro-fransmannen Quentin Rauturier tog SM-silver med Ravinens andralag (förstalaget med Gustav Bergman blev bara femma), fem minuter bakom segrande Stora Tuna. Anton Johansson sprang upp sitt Orion 16 placeringar på sistasträckan (från 24:e till åttonde) och Jonatan Gustafsson var tredje snabbast av alla, 14 sekunder från ledning, på förstasträckan (hans KFUM Örebro blev till slut 26:a).

    Orienteringens veteran-SM i Vetlanda? Jo, det blev fem medaljer till länet där och Milans Per Eklöf stod för två av dem varav den ena var av guld. Han vann nämligen H40-klassen i lördagens medeldistans och följde upp med ett silver, 67 sekunder från en ny titel, i söndagens långdistans. Tisarens Lars-Åke Wall tog silver i den för dagen extrainsatta H72-klassen på lördagen (det var så många anmälda i H70 att klassen splittas i två, H72 var för dem som i år fyller 72, 73 eller 74 år), Lindebygdens Sofia Carlsson tog brons i D45 i fredagens sprint (61 sekunder från guld) och KFUM Örebros Weine Fredriksson tog brons efter en tät uppgörelse i H75-klassen i dagens långdistans.

    Världsmästaren Marcus Jansson från Garphyttan avslutade mountainbikeorienteringssäsongen som fyra i världscupsammandraget, men det var örebroaren Karin E Gustafsson som var allra vassast svensk i världscupfinalen i Bulgarien i helgen. Hon gjorde sina allra bästa internationella resultat i karriären när hon när hon först blev 14:e i fredagens sprint och sedan följde upp med en niondeplats (bakom tre danskar och fyra finländskor, bland annat) i lördagens långdistans. Det gjorde att hon klättrade till 22:a plats i sammandraget. Jansson var delad 17:e på lördagen och nia på söndagen, knappt fem minuter bakom segrande tjecken Vojtech Ludvik i disciplinen han är världsmästare i. Ludvik avancerade därmed till andraplatsen i världscupsammandraget bakom landsmannen Krystof Bogar. Danska Camilla Camilla Sögaard vann på damsidan. På söndagen avslutades världscupsäsongen med en mixedstafett där Gustafsson ställdes över till fördel för Anna Tiderman. Jansson körde upp laget från tolfte till sjätte plats på sistasträckan, knappt åtta minuter bakom segrande Tjeckien (med både Ludvik och Bogar i laget).

    Örebroaren Fanny Schulstad har slagit dubbla Närkerekord på maraton, men inte fått ut hela sin kapacitet på halvan distansen. I dag pers med i dag 1.18.29 för en 45:e-plats i Copenhagen half marathon och ett pers med 22 sekunder som tar henne från sjätte till femte plats i länets genom tiderna-statistik (förbi Erica Lech men fortfarande bakom Karin Sennvall Forsberg), men med tanke på att hon gjort maran på 2.41 borde kapaciteten vara ännu högre. Friidrotts-EM-löparen Linus Rosdal, med rötterna i Örebro, dunkade till med ett präktigt pers när han blev 44:a i den stenhårda konkurrensen på 1.03.55 (i snitt 3.02 per kilometer, alltså). Det är drygt en minut snabbare än han sprang för SM-bronset på Anderstorp i juli och gör honom till sexa på Sverigebästalistan i år (i maraton är han femma varav trea om man bara räknar dem som är kvalificerade att representera Sverige internationellt).

    Liduina van Sitteren är en av de där fyra som sprungit snabbare än Schulstad på halvmaran, och hon hade en minst sagt udda löparupplevelse på lördagen då hon sprang Kretsloppet i Borås, en stor tiokilometerstävling på landsväg. Flaggvakterna lyckades ännu sämre än de i Stockholm marathon i somras och visade 238 löpare fel – bland annat van Sitteren som var på väg mot seger. I stället för att springa den sista slingan blev löparna anvisade att kuta direkt i mål efter 9,1 kilometer.
    – Jag hade läst på och visste egentligen hur vi skulle springa, men det är klart att jag litar på en flaggvakt som säger annat. Jag förstår att misstag sker, men någonstans räknar man med att de åtminstone har koll på dam- och herrtäten. Kanske genom att ha en ledarcyklist längst fram eller något, sa van Sitteren till Borås Tidning efteråt.
    Arrangörerna löste sin fadäs med att splitta löparna i två klasser och dela ut dubbla segerpremier, dels till de som ändå lyckats springa rätt (tio kilometer) och dels till de som vinkades fel (9,1 kilometer). van Sitteren vann den senare klassen på samma tid som tvåan Hanna Michaëlsson (Örgryte IS).
    Hade det inte varit för örebroaren Rickard Ahlbergs sjuka berättelse om ett traillopp i Slovenien i fredags så hade jag tyckt att Kretsloppet-historien varit en rejäl skandal – men nu vet jag att det finns betydligt värre arrangörer. Läs ”racerapporten” här!

    På hemmaplan avgjordes Tarstaborgsrundan, ett av länets mest klassiska terränglopp (och en ypperlig uppladdning inför Lidingöloppet) utanför Pålsboda. Det här var också den 18:e av 24 individuella deltävlingar i långloppscupen, och Marie Dasler (42.44) passade på att ta över ledningen för första gången i år när hon tog en andraplats, 23 sekunder bakom IF Start-klubbkompisen Antje Wiksten (42.21). IFK Noras Jenny Dollerup var trea, men över fyra minuter bakom. Jimmy Axelsson kände sig som hemma i Sydnärke och knep segern i herrklassen på 33.20 över nio rätt tuffa kilometer, och hade med det nästan tre minuters marginal till Oskar Hansson (36.12) på andraplatsen. Fredrik Johnsson (36.32) tog tredjeplatsen före tio år yngre klubbkompisen (i Örebro AIK) Martin Duberg (36.58). Per Arvidsson vann cupen på herrsidan redan i och med i och med segern i Norasjön runt förra helgen (missade att uppmärksamma det då) i och med att han nådde 66 poäng (tvåan Anton Öhman når vid seger i de sex kvarvarande tävlingarna bara 65).

    Resultaten från gårdagens Bergslagsleden ultra (som ni kan läsa mer om i gårdagens blogginlägg, och i morgondagens då det kommer en racerapport om min upplevelse) trillade in sent i går kväll. Lisa Ring vann 45-kilometers-klassen 49 respektive 64 minuter före örebroarna Carina Gustavsson och Cecilia Jenslin, medan Örebro-fransmannen Thomas Chaillous segermarginal på herrsidan blev 34 minuter till tvåan Jonathan Kandelin (från Garphyttan och Örebro AIK) och 39 till trean Jeppe Skov-Andersen från Norge. Ida Nordin, från Tierp, vann 65-kilometersklassen med 39 minuters marginal till Kumlas Amanda Brunsson (bara två damer i mål där) medan Daniel Nordén, från Ulricehamnstrakten, vann en tät fajt i herrklassen på samma distans med 1,5 minuter till Fredrik Bredberg (som tävlar för Örebroklubben Nature Running men som jag tror bor i Eksjö), med stockholmaren Mikael Jansson över timmen bakom på tredjeplatsen. Och på den långa distansen, där bara herrar fullföljde, vann Karlstadslöparen Clarens Olsson på 8.48, sex minuter före mig och 37 före örebroaren Simon Janjam.
    Varför inte bröderna Lundström dök upp på tävlingen i år (David var ju regerande mästare och John har ju varit ruskigt stark i år)? Jo, de sprang skotska Ring of Steall skyrace i stället, och gick i mål tillsammans som 13:e och 14:e man. Deras klubbkompis (i Tisdagsklubben) Simon Karlsson som också var så stark i fjol? Han lubbade Stockholm halvmarathon och blev nia på 1.12.20. Gamla Hagaby-orienteraren Beata Falk sjua med 1.20.07, för övrigt.

    Det blev för övrigt ingen start för Jonathan Ahlsson i Gooikse pijl i dag. Sjukdom igen? Jag vet inte. Men han var på plats i Belgien men startade aldrig racet, där Richard Larsén blev bäste Motalacyklist i mitten av den 90-talet cyklister stora tätklungan. Säsongen lär därmed vara över för båda bröderna Ahlsson.

  • Lindh bäste svensk på VM, Pettersson tog enda länsmedaljen på SM och Ring och Chaillou överlägsna på leden (plus en hel del annat)

    Örebroaren Axel Lindh blev bästa svensk när mountainbikens långlopps-VM i dag avgjordes i danska Hederslev. Lindh var sex minuter bakom täten efter de första två varven på den knappt 40 kilometer långa banan, men orkade inte hålla trycket uppe på det tredje och sista varvet och var drygt 19 minuter bakom segrande nyzeeländaren Samuel Gaze i mål.
    På tal om stora cykeltävlingar är Jonathan Ahlsson på plats i Belgien för att köra sitt livs största tävling i morgon, Gooikse Pijl (på den tredje högsta nivån på UCI:s rankning), med sitt klubblag Motala AIF-Serneke-Allebike. Sex av hans klubbkompisar körde i dag Grote Prijs Rik Van Looy, men blev alla avplockade (loppet avgjordes på en varvbana, och bara 57 av 126 startande fick fullfölja).

    Det blev inga medaljer för länets seniorer i medeldistans-SM i Grönklitt i dag – men karlskogingen Rasmus Pettersson räddade showen med ett silver i H20-klassen, hans första SM-medalj i karriären. Lämpligt eftersom han så sent som i förrgår blev uttagen till sitt första landslagsuppdrag, Europacupen för juniorer om två veckor. Pettersson var snabbast av alla i början av banan, lade bort lite tid i mitten men spurtade in på andra plats, 25 sekunder bakom Lukas Larsson (Skogshjortarna). KFUM Örebros Anton Kruse blev dessutom femma i H18-klassen, bara drygt en minut från medalj.
    Hur det gick för seniorerna? Jo, Anton Johansson, som tog SM-brons i långdistnas förra helgen, blev återigen bästa länslöpare med en sjätteplats, drygt två minuter bakom överlägsne Emil Svensk och 56 sekunder från medalj. Jerker Lysell och Martin Regborn var 18 respektive 25 sekunder bakom Johansson och slutade på nionde respektive elfte plats. Tisarens Andrea Svensson blev näst bästa länslöpare med en sjundeplats, 4.43 bakom en viss Tove Alexandersson, som tog segern, men mindre än två minuter från medalj. Josefin Tjernlund blev tia, knappt två minuter bakom klubbkompisen. Ellinor Tjernlund tog revansch för gårdagens miss i kvalet och vann B-finalen.
    I morgon avslutas de två stora SM-helgerna med stafetterna.

    Vi väntar fortfarande på resultatlistan från Bergslagsleden ultra i dag, men det jag vet är att det blev favoritsegrar på den kortaste distansen (45 kilometer) genom Lisa Ring och Thomas Chaillou (David Lundström kom inte till start) på 4.24.18 respektive 3.32.12. Ring, som kommer från Östergötland, har sprungit friidrotts-VM medan Örebroboende fransmannen Chaillou är länets sjunde bästa maratonlöpare genom tiderna i statistiken (och tredje bäst under de senaste 30 åren) med 2.27.52 från Paris 2017. Senaste 3,5 åren har jag dock inte sett hans namn i en enda resultatlista.
    Något jag också vet är att Karlstadslöparen Clarens Olsson vann den långa klassen (82 kilometer) trots att han stumnade betänkligt på slutet. Jag blev nämligen tvåa och var i mål bara runt sex minuter bakom, trots att han ett tag ledde med halvtimmen eller så. Inga damer gav sig på den längsta klassen. Hur det gick på mellanklassen (65 kilometer) vet jag däremot inte. Vi får återkomma i morgon. Och en racerapport kommer så klart också.

    Det blev fyra damer överst på pallen när Utmattningen, Dalkarlsbergs Tjurruset-inspirerade leriga och häftiga trailtävling avgjordes i dag. 8,4 kilometer var huvuddistansen, och den tog Kristalina Smårs, Noratriathleten som satt tidernas bästa sammanlagda tid på En svensk klassiker (under ett år), 27 sekunder före Therese Korkeakoski och ytterligare 1.19 före hennes syster Jessica Korkeakoski på tredjeplatsen. Dessutom blev Sara Gunnarsson från Lindesberg fyra. Herrarnas topptrio Petter Lillhager, Anders Lillhager och Salomon Johnson (son till Regina som vann Viadal sexdagars) var alla inom 3,5 sekunder men alltså femma, sexa och sjua totalt. Joakim Bergman och Kim Semstrand var snabbast över halvdistansen.
    Siri Englund, som förra helgen slog svenskt rekord i militär femkamp (och i femkampens terränglöpningsmoment) sprang i stället Tjurruset i Karlstad, och vann med drygt tre minuter marginal till Åmåls Eira Olsson på andraplatsen.

    Det dök upp ett par starka löpare på Örebro parkrun i dag, och Björn Engqvist vann med över minuten när han klarade av de fem kilometerna på 18.23 (han var närmast före Gustav Grek och Johan Ingjald på 19.29 respektive 19.37), och superveteranen Marie Dasler var snabbaste dam på 21.27 (nästan 2,5 minuter före en Johanna Eriksson, men inte den Zinkgruvan-fostrade Motalalöparen, förstås).

  • Örebroaren kör VM – och favoritfall bland länslöparna på orienterings-SM (plus: favoriterna inför Bergslagsleden ultra)

    När örebroaren Axel Lindh vann Ränneslättsturen i Eksjö i början av juli var det hans första seger i den svenska långloppscupen på sju år. Det, plus ett gäng andra starka resultat under året (framför allt i vanliga crosscountrytävlingar) gör att han nu blivit uttagen till mountainbikens långlopps-VM som avgörs redan i morgon, i Danmark. Lindh, som tävlar för Team Ormsalva, är en av två svenska herrar som i morgon ger sig på den 120 kilometer långa tävlingen på en varvbana (tre 40-kilometersvarv med 500 höjdmeter) i danska Haderslev.
    – Både Erik (Mattelin, från Eksjö) och Axel började långloppsåret fint med starka resultat både internationellt och nationellt. Sedan har de stött på lite farthinder under säsongen i form av sjukdomar. Men båda anser sig nu vara back on track och skall bjuda upp till race i Danmark, säger förbundskapten Petter Mattsson till Svenska cykelförbundets hemsida.

    Det blev ett visst manfall när kvalet till morgondagens medeldistans-SM i orientering i orientering avgjordes i Orsa-Grönklitt i dag. Det började med att Tisarens landslagsjuniorer Valter Pettersson och Fredrik Glännefors, som båda hade medaljchans tvingades slänga in handduken på grund av sjukdom. Sedan åkte både Ellinor Tjernlund (EM-löpare i somras), Lilian Forsgren (med ett antal SM-medaljer och EM och VM på meritlistan) och Oskar Andrén (som också sprungit i landslagsdress, i världscupen) ut i kvalet. Tjernlund efter en fyraminutersbom till fjärde kontrollen (hon var till slut 1.20 från att gå vidare), Forsgren efter ett lopp som helt enkelt gick för långsamt (hon var 1.45 från att avancera) och Andrén efter att ha lagt bort den minut som skiljde till final på en bom till den 13:e kontrollen.
    Men andra länslöpare imponerade: Martin Regborn, Europamästaren i långdistans, vann sitt kvalheat med nästan 1,5 minuter, Anton Johansson, som i söndags tog SM-brons i långdistans, och Andrea Svensson, som är reserv till världscupfinalen (dit Regborn och Johansson är uttagna), var båda tvåa i sina. Jerker Lysell gick vidare till final som fyra i sitt heat, Jonatan Gustafsson som femma, Lovisa Persson och Gustav Hindér (en liten skräll) som sexor och Josefin Tjernlund som sjua. Och på juniorsidan vann Djerfs Rasmus Pettersson, som ju precis blivit uttagen till landslagsdebut i Europacupen för juniorer, sitt kvalheat i H20. Vidare till final på juniorsidan är också KFUM Örebros Lovisa Gustafsson, Karin Lindgren (båda i D20) och Anton Kruse (i H18), samt Garphyttans Nelly Mårtensson (i D18) och Måns Bergqvist (i H18).
    Finalerna löps i morgon. På söndag är det stafett-SM.

    I morgon är det dags för årets sista av de tre stora ultratrailtävlingarna i länet, Bergslagsleden ultra. Det blir nionde upplagan totalt och den andra på den nya bansträckningen, med tre olika längder. Tidigare avgjordes loppet från Digerberget till Ånnaboda, nu går det från Ånnaboda söderut med tre olika vändpunkter, i Lekhyttan (45 kilometer), vid Lillsjöstrand (62 kilometer) och i Sixtorp (82 kilometer).
    I går kväll stängde anmälan, och startlistan är uppdaterad nu på morgonen. Den kortaste klassen blir onekligen den med bäst och bredast startfält: Här finns fjolårsvinnarna Kajsa Rosdal och David Lundström plus löpare som Lisa Ring (friidrotts-VM-löpare som numera bara bor 100 meter från Örebro län, men i Östergötland, söder om Zinkgruvan), Carina Gustavsson (som var tvåa på längsta distansen i fjol) och Thererse Persson på damsidan och Thomas Chaillou (en av länets bästa maratonlöpare genom tiderna, som inte tävlat så mycket på senare år), Jonathan Kandelin (som vann längsta distansen i fjol) och amerikanen David Brabham som i fjol klarade sig i mål på Barkley fall classic (på delar av Barkley marathon-banan) på herrsidan.
    På 65-kilometaren är fem damer, som jag inte alls har koll på, anmälda, men på herrsidan finns starka löpare som Janne Werner och Daniel Wärnelid med i listan.
    Och på den längsta, 82-kilometaren, finns fjolårsvinnaren Emeli Grafström (från Sollentuna) anmäld liksom tvåan och trean på herrsidan (18-årige Tranås-killen Alfons Enell som är Sveriges största ultra-talang och så undertecknad).
    Starten går 8.00 i morgon bitti och målet stänger 19 (i fjol var sista målgången 18.58.26!).

  • Pettersson och Glännefors uttagna till Europacupen – och Sennvall Forsberg sjua på veteran-VM

    Han har bara några få månader kvar som junior – men nu får Rasmus Pettersson till slut chansen i landslaget. Karlskogingen och OK Djerf-orienteraren, som också gått på orienteringsgymnasiet i Hallsberg, är precis som jämngamla förra klasskompisen Fredrik Glännefors (en stockholmare som börjat tävla för OK Tisaren i år) uttagen till Europacupen för juniorer – motsvarande junior-EM – i tyska Blankenburg 1–3 oktober.
    Orsaken till att de båda, och flera andra relativt oprövade namn, där får chansen i juniorlandslaget är att landslagsledningen beslutat sig för att ingen som springer junior-VM i Portugal (bland dem Tisarens Valter Pettersson) exakt en månad senare ska dubblera.
    – Att skicka dem till Tyskland en månad innan JVM känns inte som en bra lösning, även om kanske några vill det. Den andra anledningen är att fler nu får möjlighet till internationell erfarenhet och får dra på sig landslagströjan, säger förbundskapten Thomas Landqvist till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Europacupen har till skillnad från VM samma klassindelning för juniorer som Sverige – en klass för 17- och 18-åringar, en annan för 19- och 20-äåringar – och Pettersson och Glännefors springer alltså i den äldre. Förutom dem finns ytterligare två orienterare från orienteringsgymnasiet på Alléskolan uttagna till mästerskapet: Emma Ling som gick i grabbarnas klass och tog studenten i fjol, och Yrsa Röjgård som nyss börjat tvåan. De tävlar för Huskvarna respektive Kolmården.
    Tävlingsprogrammet består av sprint lördagen den 1 oktober, långdistans dagen därpå och stafett, med tremannalag, måndagen den 3 oktober.
    Junior-VM i Portugal blir en fortsättning på sommarens mästerskap, där sprintdisciplinerna avgjordes men där alla skogsdistanser fick ställas in eftersom den portugisiska regeringen hade beslutat om tillträdesförbud i terrängen på grund av brandrisk i spåren av torka och extremhetta. Sverige har beslutat att samma löpare som fanns på plats då ska få chansen att fullfölja mästerskapet när medeldistans, stafett och långdistans står på programmet 4–6 november.

    Det blev en sjundeplats för Karin Sennvall Forsberg i tempoloppet vid cykel-VM för veteraner i italienska Trento i dag. Hon avverkade de 19 kilometerna på 29 minuter och 34 sekunder och klarade sjundeplatsen (av 23 startande) med åtta hundradelars marginal till åttan. Örebrocyklisten låg sjua redan vid vändningen halvvägs, och tappade ungefär lika mycket på första som andra halvan gentemot segraren Sonja Moi, som var överlägsen. Norskan vann med 52 sekunders marginal till svenska Cecilia Hansen, som tog guldet i fjol, och hade 2.04 bak till Forsberg Sennvall. Till pallen hade örebroaren 69 sekunder. Hon var nöjd med insatsen när jag talade med henne efteråt för en artikel ni kan läsa här.

  • Johansson till världscupfinalen, Hansson och Brundin klubbmästare – och så följer du Sennvall Forsberg i VM-tempot

    Det var egentligen konstigt att örebroaren Anton Johansson, som nia i totala världscupen och EM-silvermedaljör i medeldistans, inte hade fått en plats i truppen till världscupfinalen i orientering i Schweiz om två veckor. Men efter söndagens SM-brons i långdistans har han nu förstås fått en plats. Det meddelade Svenska orienteringsförbundet i dag. Bland de som inte får plats finns dock bland andra KFUM Örebros Jonatan Gustafsson, trots VM-bronset tidigare i somras.
    – Det är ganska extremt på killsidan att det är så många som har kapacitet att springa bra på världscupen. Det är klart att det känns extra hårt för de som ställs utanför laget nu, säger förbundskaptenen Anneli Östberg till förbundets hemsida.
    Lite mer överraskande än Johansson uttagning är att Tisarens Andrea Svensson, som förvisso hade en strålande inledning på säsongen och sprang EM i augusti, fått en reservplats trots att hon bara var 13:e löpare, nästan 23 minuter från täten, i långdistansen i söndags. Det betyder att hon får springa om någon av de åtta uttagna svenskarna på damsidan (Tove Alexandersson, som är nummer nio, har en personlig friplats) får förhinder.
    Världscupfinalen inleds med stafett den lördagen den 1 oktober, som bara ingår i nationscupen, fortsäter med medeldistans dagen därpå och avslutas med långdistans måndagen den 3 oktober. Sedan tidigare är örebroaren och världscuptvåan Martin Regborn uttagen till tävlingarna.

    Olivia Hansson följde upp söndagens SM-silver i rullskidor med ett KM-guld när Karlslunds klubbmästerskap avgjordes i kväll. Tävlingen dubblerade som den sjunde och näst sista etappen i årets Moto tour, och Hansson var ensam dam till start. Hon slog också tolv av de 20 herrarna som kom till start i tävlingen över 14 kilometer med intervallstart, som hade start vid Yxe, strax norr om avfarten från riksväg 50 mot Nora, och gick på en sju kilometer lång vändbana på en väg parallellt med riksvägen.
    Robert Brundin byggde på sin segersvit och vann med exakt två minuters marginal till Jimmy Axelsson och med Viktor Rikner på tredje plats (ytterligare 19 sekunder bakom). Brundin avverkade de 14 kilometerna på 30.34, Hansson på 34.50. Brundin och Hansson har sedan tidigare säkrat totalsegrarna i Moto tour i år. Cupen avslutas med en 32 kilometer lång masstart med start i Järle den söndagen den 9 oktober.

    I morgon är det dags för Karin Sennvall Forsberg att köra om medaljerna vid veteran-VM i norditalienska Trento. Totalt 25 damer är anmälda till tempoloppet i K40-klassen, och örebroaren går ut precis mitt i fältet, som nummer 13. 9.49.30 på torsdagsmorgonen rullar hon av startrampen, men det verkar tyvärr inte finnas någon tv-produktion från tävlingen. Vi som vill följa är i stället hänvisade till den här livetimingsidan. Banan är nästan helt flack (det är en liten knix tre kilometer in) och förutom några 90-garderssvängar (i lite tätare följd precis i början och slutet) innehåller den inga tekniska svårigheter mer än 14 (!) rondeller som ska passeras. Regerande världsmästaren Cecilia Hansen från Norberg går ut allra sist, vid 9.55.30. En halvtimme senare lär vi veta hur medaljerna fördelas. Mitt reportage om Sennvall Forsberg inför tävlingen hittar ni här.