Konditionsbloggen

(UPPDATERAD 23.55) Det blev en, med tanke på förutsättningarna, väldigt positiv återkomst för Emilia Fahlin – i varje fall av det man kan döma av tv-bilderna. Cykelstjärnan från Örebro hade ju inte tävlat på nästan nio månader inför dagens start i belgiska Nokere koerse – men gjorde alla rätt. Höll sig undan från krascher, vilket inte var det lättaste: Australiska stjärnan Grace Brown, som Fahlins lag skulle köra för och som siktade på segern, kraschade tidigt och fick bryta, och norska lagkompisen Stine Borgli fick ett kast på cykeln och flög av våldsamt (såg ut att slå i huvudet) och tvingades också kliva av, just när tv-sändningen kommit igång med tre mil kvar av det 126 kilometer långa racet. Hon gick fram och visade sig och provade att ligga i tät i klungan. Hon gjorde jobb åt sina två kvarvarande lagkompisar Eugénie Duval blev åtta och Maëlle Grossetête var också med i tätklungan. Och hon höll i och tog sig i mål i klungan längst fram, där ett 50-tal cyklister (Fahlin fick placering 41, men det har förstås mest akademisk betydelse) fick se Lorena Wiebes krossa allt motstånd med en långspurt. En positiv start i allt man kunde se, alltså, men jag har inte prata med Fahlin efteråt, så jag kan förstås inte uttala mig om hennes känsla.
Jag hoppas att ni inte missade reportaget om Fahlin som jag skrev inför tävlingen och som publicerades på na.se i morse.
Nu flyger Fahlin direkt vidare till Italien för söndagens världstourtävling Trofeo Alfredo Binda.

Efter gårdagens grymma tävling, där Elin Schagerström blev sjua i VM-debuten och därtill vann U23-världscuptävlingen som avgjordes i samma lopp, blev det betydligt tuffare för åkarens från Vintrosa i dagens jaktstart på gårdagens sprintresultat i skidorienterings-VM i Finland. Hon gick ut som sjua men tappade till 13:e plats i mål och blev sedermera diskad för att ha missat den 20:e av de 37 kontrollerna på den drygt 15 kilometer (fågelvägen) långa banan. Hon hade varit trea i U23-världscupklassen och varit med i fajten om totalsegern inför säsongens sjätte och avslutande deltävling – fredagens medaldistans i VM i Kemi – men är nu i stället 63 poäng bakom litauiska Judita Traubaite som blev tvåa av U23-åkarna och elva totalt i dag. Andraplatsen i U23-världscupen ser däremot säker ut, om Schagerström tar sig i mål på fredag.
Linda Lindkvist, som var bakom Schagerström i går, körde upp sig från tiondeplatsen och fixade Sveriges första VM-guld i mästerskapet när hon vann tävlingen nio sekunder före finska Salla Koskela. Gårdagsvinnaren Daisy Kudre Schnyder, Estland, blev femma.
I ungdoms-EM inkasserade Vintrosas Nelly Mårtensson – som i går var fyra och bästa icke-finska – en ny topp tio-placering i dagens medeldistans. Den här gången just en tiondeplats, som näst bästa svenska, 3.21 bakom segrande Sanni Hoskari (Finland lade beslag på hela pallen i dag också) och 3.10 från pallen. Mårtensson öppnade defensivt men var sexa efter sex av nio kontroller, men gjorde sedan en bom till sjuan och föll tillbaka lite.
I morgon är det vilodag i mästerskapet som avslutas fredag–lördag.

Tour de Kifs bonusetapp, en omvänd jaktstart, avgjordes i konstsnöspåret i Ånnaboda i kväll, men några resultat har jag ännu inte sett – så det får vi helt enkelt återkomma till om de dyker in.

Jag litar ju inte skitmycket på preliminära anmälningslistor i cykel, men vad jag förstår finns Jacob Ahlsson med i Motala AIF-Serneke-Allebikes lag till nederländska etapploppet Olympia’s tour som rivstartar med dubbla etapper på torsdagen. Kumlasonen tvingades ju kliva av förra veckans etapplopp i Kroatien redan efter den 1,5 kilometer långa prologen på grund av förkylning – och det var trist, för den tävlingen bjöd på förutsättningar som hade passat honom betydligt bättre som den lätta klättrare han är. Nu väntar i stället rätt platt, holländsk terräng.
Tävlingen startar med ett 10,4 kilometer långt och pannkaksplatt lagtempo (på riktiga tempocyklar den här gången) där Motala startar som 16:e lag av 25, klockan 10.30.
3,5 timmar senare startar den första linjeetappen, en 75 kilometer lång och lika pannkaksplatt (högsta punkten är 13 meter över havet, lägsta sex) drabbning med start och mål i Hardenberg (där också lagtempot körs). Fredagens 173 kilometer långa etapp har i varje fall en kulle (33 höjdmeter på 500 meter) som ska besegras sex gånger och där mållinjen ligger på toppen. På lördag väntar 182 helt platta kilometer och på söndag avslutas hela kalaset med 167 kilometer där det åtminstone finns någon typ av kupering (men totalt bara 333 höjdmeter).
Stämmer laganmälan ställer Motala förutom Ahlsson upp med Linus Kvist (som man förmodligen kör för eftersom han är vassaste spurtaren), Richard Larsén, Hugo Lennartsson, Edvin Lovidius och Filip Mård.

I morgon avgörs sista deltävlingen i Inneserien, Örebros och Tybblelundshallen egen tävlingsserie med medeldistanslopp (efter 1 000 meter, en engelsk mil och 2 000 meter är det nu dags för 3 000 meter). Men faktum är att själva cupen avgjorts redan på förhand – på papperet. En justering där tävlingsledningen valde att gå tillbaka från 2022 års jämförelsetal till 2015 års siffror (som använts de tidigare säsongerna) gör att Marie Daslers försprång i ledningen i praktiken är ointagligt. IF Start-löparens totalsumma efter tre tävlingar (och det är de tre bästa resultaten som räknas, så hon kan inte försämra sig utan bara förbättra sig i morgon) ökade genom omräkningen från 259,33 till 272,57 poäng medan ende riktige konkurrenten Bo Persson fick sin siffra justerad från 171,15 till 175,39. Avståndet däremellan tvingar alltså Persson att ta minst 97,18 poäng (alltså springa på 97,18 procent av ett tänkt världsrekord för 74-åringar) på 3 000 meter för att nå ikapp. 97,18 poäng för 74-åringar motsvarar en tid på 10.54,48 – helt orealistiskt med tanke på att Almby-löparens personliga rekord är 11.50. Till saken hör också att Persson inte finns med i startlistan, men det hindrar förstås inte att han dyker upp och efteranmäler sig. Dasler själv ska, om jag förstår saken rätt, fortsätta tio varv extra efter målgång på 3 000 för att få en tid på 5 000 meter – så räkna inte med några rekordnoteringar på den egentliga tävlingsdistansen.
Om Persson inte springer kommer han inte få något slutresultat i cupen, eftersom han bara deltagit i två av de tre första tävlingarna. I sådana fall är Susanne Malmqvist favorit till andraplatsen (hon är den ende vid sidan av Persson som inte behöver slå världsrekord för att nå ikapp Dasler), följd av Mikael Hansson (som just nu ligger tvåa men som verkar springa alternativdistansen 800 meter på torsdagen), Mattias Larsson och Elias Zika.
Bortser man från procentpoängsräkningen så är de mest spännande namnen som är anmälda, utöver de redan nämnda, Lisa Brorson (som var en lovande ungdomslöpare men som inte tävlat kontinuerligt sedan 2015 – nu är hon anmäld på 800 meter), Maria Nagle, Karl Wilenius, Viktor Hansson och Tuva Frih (den sistnämnda på 800).